LYRIK. I veckans utgåva av Littestraden har vi nöjet att publicera en kort nyskriven diktsvit av Tina K Persson.

Tina K Persson debuterade som poet 2005 och har medverkat i ett flertal antologier. 2019 debuterade hon som romanförfattare med ”Livet i all enkelhet” och gav ut sin åttonde diktsamling förra året. I Opulens är hon tidigare publicerad, bland annat här i Littestraden. Tina K Persson har också samverkat med flera musiker och tonsättare genom åren. Hon är medlem i konstnärskollektivet Italienska Palatset.

Nu är vi glada över att presentera en kort ny diktsvit som ingår i ett pågående arbete.

CAROLINA THELIN

 Tina K Persson:

DIKTER OM BARNET

När du var barn

Förstod du att det fanns död

Men du förstod inte

att det fanns dom som dödar

Djur, människor

När du förstod det

var du inte längre barn

När du var barn

förstod du så lite

Och samtidigt så mycket

Så många språk!

Vattenspråk, himmelspråk

Fågelspråk

PORSLIN

Rörstrands Eden

Det visste du inte då

Att tallriken och skålen

hade namn

Eden, som paradiset

I mitten av tallriken ett äpple

Du hann se det, kluvet

Hann se kärnorna

Det genomskurna äpplet

innan någon lade upp potatis

Såsen över

De vuxnas munnar

fyllda, malande

Ett högt skratt och en flik

av grönt på en framtand

Din blick ner i tallriken

Huvudrätten

Sedan efterrätten

Oförrätten satt kvar i halsen

MÖNSTER

Alla mönster som du inte såg

Och alla mönster som du såg

I vaxduken

I korkmattan

I sumpen efter morfars kopp

Mönster ute, där allt var luft

Mark och himmel som

tog emot dig utan frågor

The post Littestraden: Diktsvit av Tina K Persson first appeared on Opulens.

LYRIK. Lis Lovén har läst Tina K Perssons nya diktsamling ”Metempsychosis” och konstaterar att det rör sig om djupt egenartad och förbryllande poesi.

Metempsychosis
– Under gullregnet satt jag och tänkte på själens långa resa
av Tina K Persson
Fri Press

Tina K Persson är estradör och poet som gärna samsas med musiker på scen för att framföra sitt poetiska budskap.

Hon har gett ut sju diktsamlingar och två romaner tidigare. Angående romanerna uppger Tina K Persson att det rör sig om ”existentiell feelgood”.

Jag ska börja med att citera några rader ur Tina K Perssons senaste diktsamling ”Metempsychosis”:

Minnet

Jag minns jag satt och läste

Om himlavalvets sällsamheter

Om hur världsaxeln ställts på sned

när universums axel slets ur led

Att katastrofer drabbat jorden när

världsåldrarna avlöste varandra

Denna nya diktsamling kallar hon alltså för ”Metempsychosis” vilket är en term som betyder ungefär förvandling genom flera olika liv. Undertiteln lyder ” Under gullregnet satt jag och tänkte på själens långa resa”.

Jag skulle därmed kunna kalla henne för reinkarnationspoet, just för att dikterna andas ett narrativ där författaren antar olika skepnader som skulle kunna vara henne själv (!) i tidigare liv.

Tina K Persson förbryllar

Jag skulle dock lika gärna kunna kalla henne för en narrativ poet eftersom hon ger sig själv olika roller som berättar om andlighet, religiöst sökande och allsköns upplevelser av erfarenheter som tycks komma från tidigare existenser. Jag citerar ett stycke till, så kan ni se:

Pythagoras

Jag nöjde mig inte med Pythagoras, han

inte med mig, det fanns flera, vi håller

hov med varandra när andan faller på

eller ska vi säga; när anden faller på?

Ja, dikterna är märkliga, de är svåra att ta in, de är förbryllande. Och likväl tar jag dem på allvar och det känns som detta mitt allvar oroar mig. Som om jag måste överskrida mitt eget medvetande för att fullt ut ta till mig dessa udda gestalter, från Europas tidiga historia, vilka figurerar i diktsamlingen. Och jag vet, många påstår ju att Sverige saknar en religiös struktur som botten att ta spjärn mot. Kanske gör detta att man till slut till och med talar i en ”andetelefon” (ja, den nämns i dikterna) för att hitta svar på livets gåtor.

En lyrisk symbios

Dikt och andlighet har ingått symbios i texterna. Det andliga uppgår i dikten som dikten uppgår i det andliga. Det är svårt att bedöma dessa dikters kvalitativa särart. Men jag konstaterar att de är djupt egenartade.

Jag tänker att det nog är andligt intresserade sökare som kan finna störst glädje i dikterna. Författaren menar själv att dikten har blivit hennes medium.

Jag ska citera lite till:

Ur ett manuskript

Var hon själv en upphöjd, en invigd?

Svagt darrande likt nålen i kompassen

Med poetens blick genom slöjorna i

livet som hon fick, i oavslutad bana

Just detta: En oavslutad bana. Det finns en astrologisk tankegång som säger att vi står på randen till en ny epok. Detta ska enligt denna övertygelse visa sig i de olikartade problem mänskligheten står inför. Och i Tina Perssons dikter kan man läsa ut en sådan föreställning. Människan är i den här kontexten andligt sett förtappad. Utifrån detta kan man, om inte annat, vända sig till dikten som tröst.

The post Tina K Perssons nya dikter är djupt egenartade first appeared on Opulens.

LYRIK & NOVELL. Vi glada över att återigen få ta del av Tina K Perssons författarskap, den här gången med både en dikt och en kortnovell.

Tina K Persson är född 1962 och uppvuxen i Växjö. Hon debuterade som poet 2005, har medverkat i flertalet antologier och här i Opulens med delar ur diktsviten Genom väggen. 2019 debuterade hon som romanförfattare med Livet i all enkelhet. Senaste diktsamlingen Väster om Kråketorp kom ut på Fri Press förlag 2022. Persson har framträtt på scener i musik- och konstsammanhang i tjugo år samt arbetat som taltidningsredaktör och recensent. Hon är medlem i konstnärskollektivet Italienska Palatset.

Nu är vi glada över att återigen få ta del av Perssons författarskap, den här gången med både en dikt och en kortnovell.

CAROLINA THELIN

Krigsfågeldikt

Om jag vore
Allsmäktig nu
skulle jag vika ihop de sönderbrända åkrarna
den bombade markens ofruktbara öde
Den svartbrända, likstela jorden
De utbrända bilarna, husen, allt
Resterna av människorna, djuren
De förkolnade träden, blommorna som aldrig fick blomma
Jag skulle vika ihop allt detta och
placera inuti palatsen med guldkranarna
– Varsågod, här ert dukade bord
Till frukost: de till vansinne drivna pojksoldaternas
ögon. För alltid mödrarnas. Barnen, de födda som ofödda
Ur de förgyllda badkarskranarna skulle endast blodet rinna
Och deras tjänare skulle bevittna allt, tigande.
Inget bröd skulle komma.
Men en ensam fågel skulle utstöta ett sådant skri ur strupen
att ingen, ingen, hur dyrbar klädsel, hur mycket rikedom i bankfacket
Ingen skulle undkomma denna ensamma fågels outhärdliga skrik
Ingen
Tills
gryningen
En ny gryning kom
Helande
En ny världs hjärta
Överväldigande
Över världen

Vilda Västern

Han har sovit med stövlarna på. Drömlöst och i ett medvetandetömt tillstånd. Nu klättrar han ner från sovloftet. De förstärkta tåhättorna pekar mot öster. Han snurrar runt i de blå julklappskalsongerna. Handen vid höften. Det gäller att vara beredd. Den kritvita huden, knäskålarna sticker ut, spetsiga likt öronen på en Chihuahua.

Det gäller att kunna dra. Ögats kalla stål i spegeln, blickens små flipperkulor.

En stund senare slår klackarna dovt mot asfalten. Mobiltelefonens lågstrålande långsamdöd mot vänstra örats hörselingång. Inget svar. Han är ensam, här går han, han har beredskap på det oväntade – som en plötslig attack från okvinnliga feministfeminister kamouflerade i tussilagodräkter bakom betongsuggor och asfaltsbulor. Som om han inte begrep att dom vill ta över. Han spänner axlarna i sin korta jacka. Biter ihop käkarna så hårt att en liten flaga från tungan går av mellan tänderna. Blodsmak till frukost. Smog i huvudet. Plötsligt, en parad av förnyade lagbalkar som defilerar förbi. Ett resultat av motståndarnas aktioner. Han siktar inom sig, oskadliggör. En lagbalksflisa flyger som ett mikroskopiskt splitter, borrar sig in i ögonbrynet, piercar honom. Han slår klackarna hårdare i asfalten.

I tankarnas bakhåll lurpassar pappas knytnäve och sedan mammas choklad.

Saliven känns seg i munnen, uppblandad med blodet han sväljer. Magen kurrar. Dom ska få se. Detta enda raglar runt i huvudet. Dom ska få se. Ett rödljus stoppar upp honom. Signalen tickar sig in mot tinningarna. Tick, tick, tick. Det stör honom. Och nu, en plötslig rörelse, närvaron av någonting krumt och nedhukat. En svag harkling bakom honom. Han spänner käkarna. Vrider bålen en aning åt vänster. Beredd . Nu ser han henne. En liten gumma är det. Beige kappa, pinnsmala ben, vadernas avslut i ett par enorma bruna kängor. Förstärkta rågummisulor. Trafiken pulserar på. Tick, tick, tick. Ska snart slå om. Han ser ner på henne, den lilla gumman. Hon kisar hastigt uppåt. Små ögon i ett kargt ansikte. På huvudet en gigantisk mossig mössa. En grön ludenhet över hennes lätt vickande huvud. Hon drar tillbaka en senig hand från den tick-tickande signalknappen. Plötsligt mjuknar något i honom. Han böjer sig över henne. Känner hjältemodet.

Han ska hjälpa henne över. Det går fort. Rakt över näsbenet. Stenhårt.

Gummans oväntade parering. Väskan. Han tar sig om näsan, blodet droppar ner i handen. Gumman fick in en spark också med rågummiskon. Han hukar, ser henne skutta över gatan. Det susar i hans huvud. Yr raglar han snabbt iväg i den vilda västerns avgasrykande förmiddag. Längtar efter varm choklad.

The post Littestraden: Dikt och novell av Tina K Persson first appeared on Opulens.

LYRIK. Genom tiden och minnenas landskap via tingen, fragmenten, virvelströmmar och ljus rör sig Tina K Perssons besjälade dikter.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Vems är jaget, vars minne
tappat ut dagarna som spelkort
i en korg utan botten?
Vems är albumet med
röster som stiger och sjunker
Utan sammanhang?

Medvetandet en levande växt vars
sileshår fångar in urskiljningslöst
Fonder av fäder, mödrar, vaggor, dockor,
dykarklockor, skepp som sjönk
Minnet är en ask med tusen askar i

Sitta levande med ett döende
Trängre nu, marginalerna, luftspalterna
Memorera ett varmt bröd inlindat
i en duk från kärlekens spisar

Virvelström av
händer som rör sig
över en kropp som tömts ut
Till en enda händelselös
Vithet

Det går över, övergår i svindel
En blommig krinolin svänger
ut det stillastående, vidgar allt
i en dans belyst av svällande ljus
Nattbelysningen
Genom rummet över tiden

*

Jaget genom väggen

Rider flickan, modern, hästen
Virveldans mot stäppen
Ett slags musik i rummet,
genom blåklockan och kläppen
gräset böljar som ett norrsken av och an

Flickan i hästen som bär
fölet, båda är i samma ton
i förlängningen av sig själva,
bild av det som tiden skott om
Början och slutet

Hon väger in allt med ingenting
Ingenting väger lika tungt
Allt finns i allt, måste silas
genom bröstkorgens djup
Mot det milsvida, horisontlösa
Stäppen i gryningen
Ljusets värkar dunkar genom
strimman som håller världarna

Hon älskar vinden som dånar
genom huvudet
Rusningarna, skenandet:
som med hästen
Ohejdbar över tundran som
böjer horisonten i en svag båge
Driver orden

Döden var dov, metodisk som en mortelstöt

Inuti en hinna rör sig
En ljus hopvecklad kraft
Väntan finner sig i vilande ställning
ligger i dallrande skimmer
Allt som varit samlat
släpper plötsligt taget

The post Ur diktsviten Genom Väggen first appeared on Opulens.