RESPEKT. Empatin för trasiga människor är på tok för låg, skriver Sofia Nerbrand. Hon kräver att vi ska bete oss respektfullt, ja till och med trevligt, mot människor som inte behagar vårt estetiska sinne.  En politiskt laddad åsikt i en tid då det förekommer tiggeriförbud.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

En man står framför mig i kön på kaféet. Han beställer, betalar och ler stort. ”Ha en fin dag”, säger han till expediten innan han svänger om och hastar i väg, lite förläget. Kvinnan bakom disken har knappt bevärdigat honom med en blick, än mindre ett leende.

Mannen har nämligen inte haft tur i naturens lotteri när det kommer till utseende. Han är ful. Det är hans enda brott. Det spelar mindre roll att han är hel, ren och artig. Omgivningen visar honom ändå inte vänlighet och respekt.

En video med en liten flicka har blivit viral på nätet. I de första scenerna står hon ensam på trottoaren, klädd i fin rosa kappa, klänning och söta skor. Vuxna rusar till: Var är hennes föräldrar? Behöver hon hjälp? Var bor hon? Sedan står samma flicka iförd trasiga kläder och ditmålad smuts i ansiktet. Människor undviker henne, viker undan blicken och hon står ensam kvar på gatstenarna. Ingen kommer fram för att hjälpa henne.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Samma scen utspelar sig därefter inne på en restaurang. När hon är finklädd blir hon inbjuden att sitta ner och dela måltiden med gästerna. När hon bär lump plockar folk bort väskan från stolen när hon kommer nära och någon ber personalen ta bort henne därifrån. Hon börjar gråta och experimentet får avslutas.

Hon beskriver efteråt hur ont det gör att bli avvisad, bara på grund av sitt utseende.

Samma flicka, olika kläder — diametralt skilda bemötanden.

I Vellinge kommun har de styrande Moderaterna gjort en stor sak av att förbjuda tiggeri. De vill inte ha otyget med tiggare som sitter i sina fula kläder och ber om pengar utanför närbutiken. De stör. De skaver. De är inte vackra.

Därför ska de bort, trots deras prekära situation. För ingen ber om allmosor i den råa kylan därför att det är roligt, eller därför att det är särskilt lukrativt.

Empatin för trasiga människor är på tok för låg. Kanske ligger det i vår natur att slicka uppåt och sparka neråt. Men människan har också ett förnuft, ett samvete och en förmåga till medkännande. Det går att kräva att vi ska bete oss respektfullt, ja till och med trevligt, mot människor som inte behagar vårt estetiska sinne.

Alla människor har ett värde, oavsett sitt utseende. Vi behöver inte älska alla, men att visa hövlighet är inte att begära för mycket.

Om vi tvärtom låter den primitiva reaktionen bli dominerande på ett samhällsplan blir det farligt. När vi delar upp oss i vi och dom, de rena mot de smutsiga, slutar det inte sällan riktigt illa.

Att ge alla medmänniskor ett leende tillbaka kan vara dagens mest politiska handling.

Alla artiklar av Sofia Nerbrand

The post Leendet som politisk handling first appeared on Opulens.

Kära läsare!

Förhoppningsvis har du haft en skön ledighet under helgerna. Som du kanske märkt går Opulens fortfarande på sparlåga förutom de noveller vi publicerat under vår egen ledighet. Men nu har vi publicerat den sista av de vinnande bidragen, den av de sex berättelserna som kommer på första plats, i vår novelltävling Julskräck. En intervju med förstapristagaren bjuder vi också på.

I väntan på att tjugondag Knut imorgon söndag avslutar julen och att den dagliga utgivningen kommer igång på måndag vill jag passa på att slå ett slag för Opulens två protestsidor på Facebook. Nej till högerextremism – Propaganda är inte journalistik är, vad vi känner till, med sina närmare åtta tusen följare Sveriges största renodlat antifascistiska Facebooksida. Här fokuserar vi på kritiska perspektiv kring och avslöjanden av extremhögerns fake news och olika mediaprojekt.

Vi är många som är upprörda över det tiggeriförbud som nu runt om i landet hotar de på samhällets absoluta botten. På vår vår nystartade facebooksida Demokrati handlar om människovärde – Tiggeriförbud är ingen lösning lyfter vi kritiska aspekter kring detta.

Följ gärna våra protestsidor och kommentera och dela om du också känner att dessa frågor är viktiga.

The post Protestera med Opulens! first appeared on Opulens.

FÖRNEDRING. Kläderna var inte rena. Smutsen var ingrodd sedan år tillbaka. Koftan såg snudd på stel ut av alla fläckarna som inte längre gick att skilja åt. Kläderna var inte heller hela, även om han inte var iförd trasor.

Det var tidig kväll. Mannen satt där invid husväggen som om han behövde stöd för att inte falla omkull. Han satt stilla, orörlig till dess någon passerade. Då sträckte han ut högerhanden i en försiktig och liksom räddhågsen gest. Skägget var tovigt. Håret tillbakastruket över skallen. När vi gått förbi tidigare på dagen hade han redan suttit där på samma plats. Han verkade inte ha rört sig sedan dess trots alla timmar som hunnit passera.

Jag kunde inte förstå vad jag sett.

Mannen kunde inte, enkelt uttryckt, få plats i min föreställning av hur vardagen och verkligheten hängde ihop. Det fanns inget givet utrymme för vad jag fått se.

Detta var i Spanien. Och det var en chock. Jag förstod det verkligen inte. Pappa fick förklara. Ganska ingående och – antar jag – med pedagogisk ansträngning. Tydligt minns jag hur han berättade om olika tiggare från sin uppväxt, hur vanligt det då var med tiggare och inte minst att de var tvungna att smyga och ständigt kasta vaksamma blickar omkring sig. Polisen höll ögonen på dem. Och ingen av de fattiga och ofta halvsvältande “trashankarna”, som man sa förr, ville bli inlåsta och sedan riskera att tvingas till straffarbete.

Då, under rekordåren, var avståndet till fattigdom och svält avgrundsdjupt. Ja. Otänkbart för ett barn uppvuxen i Folkhemmet.

Så var det då.

Samtiden svider sedan dess allt smärtsammare – in på bara skinnet. Reaktionära förslag hör numera till den vardagliga och invanda ordningen. De politiska partierna tycks tävla med varandra om att vara mest inskränkta, mest notoriskt inhumana, mest intoleranta. Jag antar att de tror sig få fler röster genom bigotta och inskränkta utspel. Hur ska man annars tolka dessa förnedrande och djupt frånstötande lagförslag och politiska utspel?

År 1885 ändrades lagen. Det var inte längre ett renodlat brott att sakna arbete eller stadig försörjning. Förmögenhet dög självfallet minst lika bra. Den nya lagen om lösdriveri hade dock ett stort antal inskränkningar.

De nya moderaterna är osedvanligt förtjusta i gamla hårda lagar som gör de fattigas liv till ett ännu större helvete.

På blodigt allvar vill de nu förbjuda människor att tigga. Det slog deras partistämma fast i höstas. Och det första de nämner om “problematiken” när de nyligen presenterade lagförslaget är tiggare från “Rumänien och Bulgarien”. Det är alltså inte främst “svenska” tiggare Moderaterna störs av. Det är andra medborgare i Europeiska unionen. En skamlig flirt med främlingsfientligheten? Ja. Utan tvekan förhåller det sig så. Att socialdemokraterna hakat på och “visat stort intresse” för försöket i Eskilstuna med tillstånd för tiggeri visar tydligt hur djupt partierna gemensamt har sjunkit.

“Tiggeri är inte”, skriver Moderaterna, “ett lämpligt sätt att försörja sig.” Lämpligt? Smaka på ordet! Säg det gärna högt för dig själv.

Lämpligt … Ja, där står människor och beter sig högst olämpligt. Är då inte lagen enbart en lag för de mer välbeställda så att de ska slippa se fattiga människor i sin vardag? Jag tror det. Störande inslag i gatumiljön, som det hette förr.

De som inte känner att det isar i tänderna och springer upp en metallisk och vidrig smak i munnen måste nog genast sätta sig ner och fundera över hur deras människosyn ser ut.

Föraktet mot de fattiga, föraktet mot svaghet, är högst påtagligt.

Nu är det femtiotre år sedan det var olagligt att tvingas att tigga för att överleva. År 1965 avskaffades lagen mot lösdriveri. Och nu, efter alla dessa år, vill Moderaterna – och uppenbarligen vissa ledande inom socialdemokratin – återigen kriminalisera tiggeri.

Den utsträckta handen, som ber om hjälp och pengar till mat, ska bli en brottslig handling.

Vi måste vägra. Vi kan inte fortsätta att tyst acceptera denna syn på oss människor.

Detta förslag är förnedrande för oss alla.

Alla artiklar av Crister Enander

The post Förbud mot den utsträckta handen first appeared on Opulens.

INKONSEKVENS. Moderaternas förslag om nationellt tiggeriförbud går inte ihop med partiets frihetsanspråk, skriver Elias Rudberg.

Moderaterna har de senaste veckorna delat ut flygblad med rubriken “En hoppfull framtid för Sverige”, där man bland annat påstår sig vara för “individuell frihet” och med detta försöker locka nya medlemmar till sitt parti. I flygbladen beskrivs delar av partiets politik, men M undviker noga att ta upp sitt förslag om nationellt tiggeriförbud. Just “individuell frihet” talas det också om på andra ställen där partiets värderingar beskrivs, till exempel under “Om oss” på partiets hemsida.

Förslaget om nationellt tiggeriförbud röstades igenom på Moderaternas stämma i oktober 2017 . Att människorättsgrupper som Amnesty International och Civil Rights Defenders tidigare protesterat mot lokala förslag om tiggeriförbud, eftersom ett sådant förbud skulle innebära en obefogad och oproportionerlig inskränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna, uppfattades tydligen inte som något hinder. Som argument framfördes att M inte vill se en “normalisering” av att fattiga människor sträcker ut en hand för att be om hjälp.

Det finns åtminstone två allvarliga problem här. Det första är själva förslaget om tiggeriförbud, en allvarlig inskränkning av våra mänskliga rättigheter som M vill genomdriva för att folk som har det bra ska slippa se andras fattigdom. Det andra, kanske ännu allvarligare problemet är att Moderaterna samtidigt saluför sig som ett parti som står för “individuell frihet”. Det är en ren bluff: förslaget om tiggeriförbud innebär raka motsatsen till individuell frihet.

Om M vill tas på allvar i debatten behöver man berätta tydligt vad man står för, och “individuell frihet” bör då rimligen strykas. Att M vill använda rättsväsendets resurser och makt för att jaga de mest utsatta människorna är visserligen fel, enligt dem av oss som vill värna grundläggande mänskliga rättigheter, men M kan förstås försöka samla opinion för en sådan politik om man är ärlig med sin ståndpunkt. I så fall bör dock partiet upphöra att påstå att man står för “individuell frihet”. Moderaterna vill göra det olagligt för en människa att be en annan människa om hjälp. Det är inte frihet.

Jag hoppas att alla som har rösträtt i höst är medvetna om vad de olika partierna faktiskt står för, trots att vissa partier försöker vilseleda folk. För egen del lutar jag åt Feministiskt initiativ, som enligt min mening tar tydligast ställning för mänskliga fri- och rättigheter och mot den alltmer omänskliga politik som Moderaternas tiggeriförbud är ett så tydligt exempel på.

The post Moderaterna hycklar om individuell frihet first appeared on Opulens.

EU-MIGRANTER. Polisen har spräckt ett nätverk som tvingat människor att tigga i Sverige. Från den tiggarfientliga högern har det i veckan varit många skadeglada tillrop om hur naiva vi är, vi som inte vill förbjuda fattigdom. Det må vara hänt men hur trovärdiga är de själva i sin påstådda omsorg om de som tigger?

I tisdags meddelade polisen att de gjort flera tillslag runt om i Kronobergs och Kalmar län, samt i Bulgarien, och gripit personer misstänkta för människohandel. Det handlar om ett nätverk som tvingat, ibland med våld, människor att tigga i Sverige. Ett 20-tal brottsoffer från Bulgarien har omhändertagits och befinner sig just nu på skyddade boenden.

Johan Hakelius, chefredaktören för magasinet Fokus, är förstås en av dom som nu gärna gör sig lustig på bekostnad av oss ”naiva” som de menar till varje pris vill värna om tiggeriet. På sin blogg röt han åt oss i onsdags: ”Skärp er, för fan!” Därefter följde ett raljerande resonemang om att vi för tio-femton år sedan såg tiggare på gatorna som definitionen på ett cyniskt och kallt samhälle men att det nu blivit tvärtom. ”Ett samhälle utan tiggare på gatorna har blivit definitionen på ett hänsynslöst samhälle.”

Dylik argumentation är förstås dockor av halm och inget annat. De som engagerat sig för fattigas rätt att vädja om hjälp har hela tiden varit mycket tydliga – Att behöva tigga är ovärdigt men för att komma till rätta med problemet hjälper det inte att straffa offren.

Att ett 20-tal nu räddats från vad som verkar vara rent slaveri är givetvis bra men de utgör bara en bråkdel av de som tigger i vårt land. Och vet ni vad? Trots att de är fattiga och inte talar vårt språk har de även själva åsikter i frågan. Ungefär lika många, 17 stycken, skrev exempelvis i söndags en debattartikel i Expressen mot ett tiggeriförbud och mot mytbilden av att ”någon slags maffia styr alla oss som tigger”.

Tusentals svenska medborgare har engagerat sig för EU-migranterna och har också bildat sig en uppfattning om enskilda öden genom en gammal beprövad kommunikationsmodell, dvs samtal ansikte mot ansikte. Visst kan vi varit naiva emellanåt men bespara oss den tiggarfientliga högerns självgoda okunnighet och falska omsorg. Förbud är ingen lösning för dom utan för er. Ni gillar helt enkelt inte att behöva konfronteras med klassamhällets råa baksida på gatorna ni anser vara era.

Till skillnad från andra skrockande gelikar verkar dock Hakelius någonstans förstå hur tomt det är i de skramlande tunnorna. Att vi hamnat i en vettlös privatisering av ett problem som borde ligga på samhällets bord. ”Ska Sverige ta hand om Rumäniens och Bulgariens fattiga borde vi åtminstone göra det på ett anständigt sätt. Då borde vi finna något sätt att inlemma dem i våra skyddsnät”, skriver han.

Lägg till att vi lyfter detta på också på EU-nivå, Sverige är trots allt ett litet land, så hamnar han nog inte särskilt långt från oss ”naiva”. Eller som tiggarna själva uttrycker det i den där debattartikeln: ”Vi ber Sveriges politiker att fortsätta vara föredömen”.

Tiggeriet måste stoppas men inte genom förbud.

Alla artiklar av Stefan Bergmark

The post Stoppa tiggeriet! first appeared on Opulens.

ANTIZIGANISM. Igår beslutade EU-parlamentet igår med stor majoritet att bekämpa diskrimineringen av romer. Men ett tiggeriförbud, vilket diskuterats i Sverige senaste tiden, leder enligt europeiska erfarenheter bara till en ökad stigmatisering av romer, menar flera representanter för föreningar som hjälper människor som tigger.

Moderaterna har nyligen beslutat sig för att verka för ett nationellt förbud mot tiggeri. Som representanter för föreningar som hjälper tiggande EU-medborgare är vi djupt kritiska till förslaget.

Fattigdom och behovet av att tigga för sin överlevnad försvinner inte med ett tiggeriförbud. Tiggeriet är förvisso ingen långsiktig lösning på fattigdomen och de sociala problem som finns, men att förbjuda tiggeriet är att försämra dessa människors vardagssituation avsevärt och omänskligt.

En stor norsk studie från 2015, When poverty meets affluence. Migrants from Romania on the streets of the Scandinavian capitals, har åskådliggjort att ett förbud skulle få katastrofala konsekvenser. I studien intervjuas 1 200 tiggare i Stockholm, Oslo och Köpenhamn. En majoritet av dessa personer uppgav att deras inkomst från tiggeriet var skillnaden mellan mat och inte mat, skola för barnen i Rumänien eller inte och vård för de sjuka eller inte.

Fattigdom bekämpas inte med förbud utan med konstruktiva politiska åtgärder. Ett tiggeriförbud skapar endast ett än mer polariserat samhälle. Det långsiktiga arbetet för att förbättra situationen i Rumänien stärks inte av att man rycker undan fötterna för de utsatta EU-medborgarna och tar ifrån dem den enda inkomsten de har nu.

Enligt forskarna i tidigare nämnda studie kommer inte migrationen att hejdas genom ett förbud mot tiggeri. I studien dras istället slutsatsen att förbudet endast påverkar vilken typ av migranter som kommer hit, inte hur många. Tuffa åtgärder innebär att det bara är de tuffaste migranterna som vågar sig på resan och enligt forskarna så är det en rimlig hypotes att ett tiggeriförbud kan leda till en ökning av brott i denna grupp.

Mycket tyder således på att Moderaternas förslag om ett tiggeriförbud är starkt kontraproduktiv i förhållande till partiets profilerade ambition att minska kriminaliteten.

Liksom professorerna Per Eriksson och Hans Swärd befarar vi att ett tiggeriförbud leder till en ökad stigmatisering av romer. Romerna i Sverige har förföljts och diskriminerats genom århundraden. Det är inte svårt att se parallellen mellan denna historiska skam och hur de rumänska romerna behandlas i dag.

Erfarenheter från Danmark och England visar dessutom att ett tiggeriförbud är ett både ineffektivt och dyrt sätt att hantera de utsatta EU-medborgarnas situation. Ett tiggeriförbud vore att kriminalisera fattigdom och att sopa problemet under mattan.

Tiggeri har funnits så länge det funnits fattigdom och aldrig har man kommit åt fattigdomen genom att förbjuda tiggeriet. För att komma åt tiggeriet måste man arbeta på två fronter: genom att hjälpa i det egna landet på lång sikt, men också här och nu.

Britt-Inger Hedström Lundqvist, etnolog och ledamot Rung

Micael Grenholm, ordförande för Stefanushjälpen

Mikael Good, aktivist, Huskvarna

Thord Kristiansson, SME

Marie Volkevics, En bättre chans

Joakim Månsson Bengtsson, Hjälp tiggare i Lund

Tore Andersson Hjulman, Tillsammansskapet

Sabina Vall, Hjälp Västerbottens tiggare

Maria Risberg, aktivist Skåne

The post Diskrimineringen bekämpas inte med tiggeriförbud first appeared on Opulens.