UTSTÄLLNING. Anne Edelstam har varit på Thielska galleriet och med stor behållning tagit del av Elsa Beskows bildvärld.

Förtrollad vardag. Elsa Beskow
Thielska galleriet, Djurgården, Stockholm
14 februari–24 maj 2026

”Förtrollad vardag” är titeln på Thielska galleriets vårutställning. Det är en utställning som visar några av Elsa Beskows skisser och färdiga verk. Dessa har lånats in från såväl museer som privatsamlingar.

Vare sig man tycker att Elsa Beskow (1874–1953) är förlegad eller ej, så kom hon att spela en central roll i skapandet av den svenska barnkulturen under 1900-talet.

Än i dag är hennes sagor, som ”Tomtebobarnen”, ”Sagan om den lilla, lilla gumman” eller berättelsen om ”Tant Grön, tant Brun och tant Gredelin” uppskattade av barn världen över. Flera av hennes sagor är översatta till andra språk. Visorna, tonsatta av Alice Tegnér, har varit ett inslag i många svenskars barndom.

Hela den nedre våningen av Thielska ägnas åt Beskow. Hon måste räknas som en av Sveriges mest älskade barnboksförfattare. Trots det har hon ibland ifrågasatts och kritiserats.

Redan i början av 1900-talet rasade en debatt om ”Tomtebobarnen”. Först handlade det om den ”kraftiga” färgskalan i boken och sedan tyckte vissa att trollet ansågs för skrämmande för barnen. På den tiden ansågs det viktigt med pedagogik och utbildning även för de allra minsta.

Utsvävningar in i fantasins värld uppskattades inte av alla. Men det är väl snarast sådan kritik vi i dag kan tycka är förlegad och inte teckningarna eller sagorna.

Böckerna ger oss en inblick i levnadsförhållandena i en svunnen tid. Framför allt genom historierna om tant Grön, tant Brun och tant Gredelin, som utspelar sig på 1840-talet, varav den första boken utkom 1918.

Elsa Beskow var medveten om hur de mindre bemedlade hade det. Sverige var fortfarande mestadels ett fattigt bondesamhälle. Barnen fick hjälpa till hemma på gården och långt ifrån alla gick i skolan mer än i sex år. Beskow var mån om att hennes böcker skulle säljas till lägsta möjliga pris, så att så många barn som möjligt kunde få tillgång till dem.

Elsa Beskow medverkade också bland annat i tidningen Jultomten. Där uppmanades barnen att berätta om sina upplevelser. Detta skriver en liten flicka, 1905:

”…I Jul ska vi koka lutfisk och gröt i fall pappa får hafva arbetet kvar. Jag tänkte nu be Farbror Jultomten om en liten sak till julen för i år får jag ingen julklapp. Det skulle vara rysligt roligt att få en julklapp. Förra julen som var hade vi inte någon gröt och fisk ej heller någon julgran men vi hade en stake som vi satte ljus i och då hade vi ganska roligt…”

Tidningens redaktion skickade ofta tidningar och böcker gratis till barn som levde under knappa förhållanden. Elsa Beskows berättelse ”Lisas framtidsplaner” publicerades 1907. Här drömmer flickan Lisa om att ta hand om föräldralösa barn. En senare variation på samma tema, tecknar Elsa 1930, till läseboken ”Vill du läsa?”

Elsa använder sig av sina egna eller andras barn som modeller för sina teckningar. Deras liv och lekar inspirerar henne. Men hon inspireras även av internationella författare och illustratörer.

Romantiken, med författaren och filosofen Jean-Jacques Rousseau, ändrade synen på barn. I sin bok ”Émile”, 1762, lade han grunden för idén om den fria utvecklingen för barn – pojkar främst – med känsla för fantasi och nyfikenhet. Folkvisor, sagor och rim drev författare liksom engagerade lärare att skriva nya sagor för att stimulera barns utveckling. Elsa inspirerades av såväl H C Andersen, Ellen Key, Nanna Bendixson, Jenny Nyström och Ottilia Adelborg för att nämna några.

Folkskolestadgan från 1842, ökade behovet av läsmaterial för barn och Elsa Beskow var med om att tillgodose detta behov. Läskunnigheten var då ganska väl utbredd. Tryckkonsten och den industriella utvecklingen bidrog till att sätta fart på bokutgivningen.

Förutom att bidra till barnens läskunskap kunde författarna genom sagorna hjälpa barnen att bearbeta psykologiska trauman.

Förutom att ta del av de, i mitt tycke, underbara teckningarna, är det väl värt att investera i boken om Elsa Beskows liv: ”Förtrollad vardag, Elsa Beskow, från verklighet till fantasi” av Gitten Skiöld (Gidlunds förlag).

The post Thielska visar Elsa Beskows underbara bilder first appeared on Opulens.

KONSTTIPS. Anne Edelstam tipsar om en aktuell utställning på Thielska galleriet.

Just nu visas samlingsutställningen “Det är vackrast när det skymmer” (21 september 2024 – 26 januari 2025) på Thielska galleriet i Stockholm.

Titeln på utställningen baseras på Pär Lagerkvists dikt från 1919:

Det är vackrast när det skymmer
All den kärlek himlen rymmer
Ligger samlad i ett dunkelt ljus
Över jorden,
Över markens hus

Allt är ömhet
Allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära, allt är långt ifrån
Allt är givet
människan som lån

Allt är mitt och allt ska tagas ifrån mig
Inom kort ska allt tagas ifrån mig
Träden, molnen, marken där jag går
Jag skall vandra –
ensam utan spår

Temat för denna utställning är förändring och den domineras av nordisk symbolism och nationalromantik.

Det är en riktigt fin utställning där dikter kombineras med konstverk. Skymning övergår till gryning, liv till död, dag till natt. Här speglas tidens och naturens kretslopp.

Missa inte denna lilla men utsökta utställning på Thielska galleriet om eller när du är i Stockholm.

The post Konst möter dikt på Thielska galleriet first appeared on Opulens.

THIELSKA. Anne Edelstam har sett en utställning, på Thielska galleriet, där ljuset är av central betydelse. Denna sommar visas nämligen målningar av Stefan Johansson.

Ett nytt ljus
Stefan Johansson
23 mars – 1 september 2024
Thielska galleriet, Stockholm

Thielska galleriet visar just nu en utställning där ljuset står i fokus. För det mest slående med denna inte så välkända konstnär, Stefan Johansson (1876 – 1955), är just hans sätt att gestalta ljuset.

Utställningen är inte i kronologisk ordning utan visas i teman, i den nedre delen av detta palatsliknande hus. Det ägdes av konstmecenaten, Ernest Thiel, innan det skänktes till staten som museum och galleri.

Längst ut på Djurgården, i Stockholm, steg jag av bussen en gråmulen dag för att dyka in i en annan, mystisk värld. Det är inte en sagovärld, trots att det förekommer några tavlor med motiv av skog och mossa à la John Bauer. Nej, snarare är det en eremits eller en munks andliga värld, som möter besökaren redan i det första rummet.

Elektrifieringens era

Elektrifieringen av städerna hade precis påbörjats och modernismen och industrialismen tog fart samtidigt som Stefan Johansson inledde sin konstnärsbana. Detta fenomen tog han vara på och målade ljusets olika sken, gatubelysningar, lampor i hemmet, månen… Men även det inre ljuset, eller snarare Guds ljus, för han var troende med ett stort kors hängande på väggen i sitt glest möblerade sovrum, vilket han målat av.

Stefan Johansson fann en egen stil

Trots uppenbara influenser från andra konstnärer, höll Stefan Johansson livet en egen stil och lät sig inte påverkas nämnvärt av den för tillfället rådande trenden.

Från att ha börjat sin konstnärsbana med oljefärger övergick han, efter några konstnärsresor till Italien, till att använda sig av en blandning av tempera och akvarell på duk. Denna metod återspeglar färgerna och skenet i hans målningar på ett närmast gåtfullt vis och gör honom unik i sin genre.

Ett inre djup

Melankolin i hans tavlor är dock inte särskilt dyster, utan genomsyras av ett inre djup betraktaren inte kan undvika. Paradoxen är slående i en tid då industrialismen, som sagt, började ta fart och takten ökade. Men för Stefan Johansson verkar tiden stå helt stilla.

Stefan Johanssons porträttmåleri

Förutom hans fascination för ljuset och gatubelysningar, så målade han porträtt. Hans främsta modell var hans egen moder. Hon betydde oerhört mycket för honom och hjälpte honom även ekonomiskt.

Modersporträtten är så realistiska att man nästan kan räkna hårstråna på hennes stramt uppsatta hår. När hon har gått ur tiden, ägnar han sig åt att återge sin ytterst spartanska interiör. Ensamheten i alla hans målningar påminner lite om den hos Edward Hopper men målad à la Vilhelm Hammershøi. Självporträttet är intressant eftersom det är gjort med en annorlunda teknik vilket visar bredden på hans kunskap.

Ett stillsamt inre landskap

I dessa hektiska tider är det en fröjd att gå in i ett stillsamt inre landskap och inse att vi kan finna ett lugn mitt i världens brus och kaos. Stefan Johansson skänker oss lite av sitt inre ljus, möt det med glädje på Thielska galleriet, i Stockholm, denna sommar.    

The post Stefan Johanssons måleri skänker lugn och glädje first appeared on Opulens.

FOTOKONST. ”Det är upplyftande att se vilka nya horisonter som öppnar sig när vi tänker utanför våra invanda normer,” skriver Anne Edelstam som sett fotokonstnären Maria Fribergs utställning ”Nästan där/Almost There”.

Maria Friberg
Nästan Där/Almost There
Thielska galleriet
Utställningen pågår t o m den 3 mars 2024

Efter att länge ha fört en tämligen slumrande tillvaro, har Thielska galleriet levt upp de senaste åren med flera intressanta och relevanta utställningar. Nu överraskar museet återigen tack vare Maria Fribergs fotografier.

Denna numera erkända fotograf, uppväxt med kvinnor, har specialiserat sig på mannens roll i samhället. Sitt publika genombrott fick hon med verket ”Almost There”, år 2000, vilket också visas på Thielska. Detta vackra blåa fotografi av fyra affärsmän, klädda i sina kostymer, flytande omkring i en bubblande pool, med huvudena precis ovanför vattenytan, leder till eftertanke.

Annorlunda perspektiv

Ska de drunkna eller överleva? De ser inte nämnvärt stressade ut, de är snarare lite komiska. Det får mig att tänka på när man var liten och tittade på molnen och föreställde sig alla slags olika figurer och djur. Ett annorlunda perspektiv på sig själv och på tillvaron helt enkelt.

Jämsides hänger Eugène Janssons lika blåa oljemålning över Stockholm en tidig morgon. För Maria Friberg har haft tillgång till museets samlingar och fått bestämma vilka tavlor som ska hänga som pendanger till hennes närmast överdimensionerande fotografier.

Männen i hennes verk är utlämnade i sin skörhet i olika mer eller mindre besvärliga ställningar, som de som är uppkastade i ett träd, eller mannen i bilen, inklämd mellan två stolar med spaken obekvämt puffande på hans lår.

En fallossymbol men en humoristisk sådan. För Maria Friberg verkar varken ta männen eller sig själv för på så stort allvar vilket är förlösande i dessa dystra tider. Hon lyfter männen och betraktaren utöver deras roller och in i ett bredare perspektiv.

Män som brer ut sig

På övre våningen, skojar hon med Vilhelm Hammershøis oljemålning där fem män sitter med sina glas vid ett middagsbord. Mitt emot har hon nämligen ett fotografi, ”Somewhere Else”, i liknande mörka färgtoner med enbart fem mäns ben fotograferade underifrån ett liknande bord, sittande bredbenta, som män ofta gör, i mörka byxor samt finskor. De tar plats: i det övre måleriet brer de ut sig med snapsglasen och i Marias fotografi skäms de inte för att visa upp sina ädlare delar.     

Engagemang

Hennes engagemang för samernas rättigheter och för vikten av naturens bevarande speglas också i hennes bilder.

Männen kanske behöver skala av sig sina ’kostymer’ för att återfinna sin ursprungliga roll: att ödmjukt ta sig an, skydda och ta hand om både de utsatta människorna som naturen.

Det viktiga är att sluta agera som rovdjur och utsugare, till att bli det människor borde vara, nämligen vårdande och kreativa varelser.

Det passar väl in på museets forne ägare: Ernst Thiel. Från att ha varit bankman, utvecklade han med tiden, sin poetiska, litterära och konstintresserade sida. Vilket vi besökare har att tacka honom för.

Det är upplyftande att se vilka nya horisonter som öppnar sig när vi tänker utanför våra invanda normer. Eller när vi söker oss till en tillvaro nära naturen.      

The post Maria Fribergs fotokonst öppnar nya horisonter first appeared on Opulens.

MÅLERI. Anne Edelstam fascineras av den stilla atmosfär som råder i Akke Kumliens måleri som för närvarande visas på Thielska galleriet i Stockholm.

Målaren Akke Kumlien. Stunder av vardagslycka
Thielska galleriet, Stockholm
Pågår t o m 6 november 2022

Verk av konstnären, intendenten, formgivaren, läraren och författaren Akke Kumlien visas just nu på Thielska i Stockholm.

Det är alltid lika inspirerande och rogivande att komma till denna kulturella oas på Djurgården i Stockholm. Thielska galleriet med sin vackra, vita fasad, sticker ut bland grönskan. Det måste också den estetiskt sinnade Akke Kumlien (1884 – 1949) ha tyckt när han steg in i byggnaden 1946 som dess nyutnämnde intendent. Museet blev även hans och familjens bostad fram till hans plötsliga bortgång några år senare.

Efter det har det varit relativt tyst runt denne konstnär. Tills curatorn, Sophie Allgårdh, återupptäckte honom och ordnade denna fint upphängda utställning med ett femtiotal verk.

Akke Kumliens måleri är diskret och melankoliskt. Man närmar sig motiven tyst och hängivet. Porträtten är avskalade och ofta målade bakifrån i dova färger. De gråa tonerna lyfts dock upp av gula nyanser. Målningarna är inte dystra men heller inte direkt upplyftande.

Porträtten fyller en med lugn och harmoni trots motivens uppenbara ensamhet. De påminde mig om en av hans samtida men något äldre danske konstnärskollega: Vilhelm Hammershøi vars arbete också föll i glömska efter hans död för att sedan återupptäckas. Båda konstnärerna illustrerar vardagens lunk och trivialitet, vare sig det är i hemmets lugna vrå, i stadsmiljö med flanerande människor eller på spårvagnen, barn som leker i vattendrag… Inget spännande händer men allt finns ändå där.

Besök Thielska för att upptäcka och låta dig dras in i Akke Kumliens stilla atmosfär! Du som är intresserad av måleri kan även finna inspiration i hans böcker, framför allt den så omtalade om målarteknik: Oljemåleriet. Material, metoder, mästare utgiven 1946. Den fick snabbt status som standardverk och inspirerade och hjälpte flera blivande konstnärer.

Akke Kumlien hade flera talanger och den pedagogiska var enbart en av dessa. Formgivaren Kumlien kan ni finna i NK:s logo och även på Svenskt Tenn. Jag lovar att ni kommer att få mersmak av att lära känna denna mångkonstnär!

The post Givande stillhet på Thielska galleriet first appeared on Opulens.