SOMMARSERIE. Varje dag under Opulens sommaruppehåll presenterar Lars Thulin en hitlåt från 60- eller 70-talet. En utgångspunkt finns i fenomenet Radio Luxembourg som sände på frekvensen 208 meter. Tidigare delar hittas HÄR. 

31. Tennessee Waltz/Alma Cogan 1964

Bildbeviset: John Lennon, till vänster, och Paul McCartney stod Alma Cogan nära. Plåtisen från brittiska kvällstidningen tryckte av i rätt sekund.

Valsen skrevs 1946 av Redd Stewart och Pee Wee King. Listan över USA-artister som inte sjungit den är kortare än listan på dem som gjort det. Från början en smeksam melodi. Brittiskan Alma Cogan rockade upp den. Den slog knappt i USA. Blev en superhit i Skandinavien.

Cogan var väldigt framgångsrik i Storbritannien från mitten av 50-talet. Främst genom amerikanska slagdängor. Hon fnissade på en inspelning och blev ”The Girl with the Giggle” för publiken. Hon gjorde avtryck på fler sätt. Säkra källor – Almas syster – hävdade att Beatlen John Lennon hade en romantisk affär med Alma 1964, trots att han då var gift med sin Cynthia och småbarnfar. Alma träffade åtta år yngre John under en tv-inspelning. Även Paul McCartney gillade henne. Yesterday skapades på Cogans piano i hennes lägenhet i Kensington i London.

Under 1965 märkte vänner att hon inte mådde bra. Det sades att hon tagit injektioner för att banta. Hon kämpade dock på. I september 1966 kollapsade hon under en turné i Sverige. Hon fördes hem till England, men avled efter en månad. Dödsorsak: äggstockscancer. Hon blev 34 år. (Imorgon: Räckte med att se Mannen)

Här kan du lyssna på Tennessee Waltz!

The post Radio 208: Tennessee Waltz/Alma Cogan, 1964 first appeared on Opulens.

FOTOUTSTÄLLNING. De har fotograferat Jimi Hendrix, The Beatles, Joni Mitchell och Rolling Stones under intima former. Pattie Boyd och Henry Diltz har tillsammans porträtterat de största namnen från 60 och 70-talets rock-era. Under midsommarhelgen visar de sina bilder i Botaniska trädgården i Uppsala.

1966 spelade Henry Diltz i folkrockbandet Modern Folk Quartet och bodde i Laurel Canyon i Los Angeles. På en turné köpte han en billig kamera på en second hand-butik och tog bilden som fick honom att inse sitt kall: när hans band sprängde ett gammalt basfodral med smällare ute i New Mexikos öken.

– Jag blev fotograf när jag såg den projicerad på en vägg i mörkret. Självklart var publiken full av mina stenade hippievänner, vi musiker rökte lite av Guds ört, du vet? Det gjorde att bilderna såg bättre ut också, säger Henry Diltz som i dag är 83 år.

Tillsammans med Pattie Boyd kommer fotoveteranen till Sverige för att visa sina bilder i utställningen “Midsummer magic” i Uppsala – och själva uppleva den svenska midsommaren.

Under ungdomsåren fotograferade Henry Diltz sina vänner Neil Young, The Eagles, Stephen Stills, David Crosby, Joni Mitchell och Mama Cass, som började använda hans bilder för promotion och skivomslag. Han blev även Woodstocks officiella fotograf, och kunde dokumentera Jimi Hendrix backstage.

Legendariskt The Doors-omslag

The Doors anlitade honom för ett skivomslag, men bandet hade inga idéer eller ens en titel till skivan. Keyboardisten Ray Manzarek nämnde dock att han hade kört förbi något som hette Morrison Hotel.

– Det här var ett ställe för “winos” (fattiga vinalkoholister reds anmärkning) och rummen kostade 2,50 dollar, minns Henry Diltz.

– Vi gick in i lobbyn men killen vid receptionen sade att vi inte fick fota utan tillstånd av ägaren, som var en känd skum hyresvärd. Först gick vi ut till framsidan eftersom de inte kunde stoppa oss om vi är på gatan. Då såg jag ett ljus genom fönstret och insåg att det var hisslampan, vilket betydde att killen lämnat sin plats. Så de sprang in igen och jag fotograferade dem på fem minuter. Sedan sa Jim Morrison “vi tar en drink” eftersom klockan var runt fyra på eftermiddagen, säger Henry Diltz.

– Min stil är “flugan på väggen”, förklarar Henry Diltz. Jag gillar att dokumentera och observera. Jag använder inte en studio eller extra ljussättning. Jag vill se det riktiga livet. Jag är musiker och musiker gillar att hänga.

Brittiska Pattie Boyd, 78, började som fotomodell på 60-talet och förstod efterhand att hon ville bli fotograf. Hon har varit gift med både George Harrison i Beatles och Eric Clapton, och varit inspiration till några av deras största hits. Men männen har också varit inspirationskällor i hennes fotografier. Som den kända bilden på henne och George Harrison i en trädgård av rosor från 1968.

– Vi kom tillbaka från Indien med resten av Beatles och den sommaren var jag väldigt glad för att mina rosor hade börjat blomma. Jag ställde upp min kamera på ett stativ och bad George att stå tillsammans med mig. Jag ställde in en timer och sen stod vi där och väntade, väntade och väntade för att det skulle klicka. George blev förstås uttråkad och tittade bort och då klickade kameran, säger Pattie Boyd.

Varje foto en intim relation

TT: Vem har varit svårast att fotografera genom åren?

– Kanske Eric (Clapton reds anmärkning). Han blev alltid irriterad för att jag tog så många bilder av honom. Varje dag och varje natt, för att jag tyckte att han var så vacker, säger Pattie Boyd och skrattar.

Utöver utställningen i Botaniska trädgården i Uppsala arbetar Boyd just nu med att välja ut bilder till en kommande fotobok om sitt liv, som skildrar hennes egen modell- och fotograf-karriär.

– Jag tycker om att kommunicera med personen, så att det är som en förlängning av ett samtal. Det är intima foton på grund av relationen mellan mig och personen jag fotograferar, säger Pattie Boyd.

Kristoffer Viita/TT

The post Ikoniska rockfotografer gästar svensk midsommar first appeared on Opulens.

POP/ROCK. Så här i slutet av årets första månad tipsar Hanna Chawki om en kommande platta med Nicolai Dunger, men lyfter också fram artister från förr som presenteras i ny tappning, Fairouz och The Beatles.

Nu är det snart februari och det börjar hetta till. Neil Young vill inte ha kvar sin musik på Spotify eftersom han anser att de sprider desinformation. Jag tar en snabbkik in på “desinformationsdomänen” och hittar låtlistor skräddade för de uttjatade antagonisterna. VAXXXED AND RELAXXXED, Anti-social dist-dancing, HOT VAXXED SUMMER, Vaxxed and handsome, Antivaxx legend, och så vidare.

Det finns även en uppsjö låtar med det fantasieggande namnet QR CODE. Till exempel en fransk sensuell QR CODE med rappande ladyn Aly Bass för att nämna en av dem som sticker ut.

Musikern och sångaren Nicolai Dunger utforskar värld efter värld med nyfikenhet och integritet och denna gången ”den nya världen”. Han släpper snart en LP och i dagarna kom ett singelspår från den med titeln “Brand new world“, som ett löfte om att vår värld håller på att transformeras och bli helt ny.

Den kommande fullängdaren är delvis inspelad i trummisen Pontus Torstenssons studio Katakomb, där den även är mixad och producerad. Ebbot dyker upp lite varstans på skivan, inte minst i “Brand new world”.

Profeterna Dunger och Ebbot lattjar och har trevligt och det låter som en gammal dänga av Soundtrack of our Lives. Det som sätter mest karaktär på spåret är oao-ljuden som de utför vokalt.

Jag har fått höra att albumet som snart kommer ska vara fantastiskt.

Så håll ögonen och öronen öppna!

Remixen av låten “Adaysh kan fe nas” med den fenomenala sångerskan Fairouz är ganska skön att lyssna på. Men jag nämner den mest för att få tillfälle att presentera en av arabvärldens genom tiderna största sångerskor, Fairouz, för dem som har lyckats missa henne.

Det är svårt att sjunga på arabiska även för en arabisktalande på grund av alla gutturala ljud. Så det krävs alltså stor teknisk skicklighet av arabiska sångare.

Fairouz röst är som honung. Man vill slicka i sig varje stavelse. Sagolik. Hon har sjungit klassisk arabisk musik, folkmusik, jazz och pop.

Själv lyssnar jag helst på den storstilade, djupt passionerade klassiska arabiska musiken. Fairouz föddes i Libanon 1936.

För dem som är less på samtiden och vill tillbaka till 60-talet släpps det idag en skiva med The Beatles: Get back (Rooftop performance). Det är från deras gig uppe på ett tak på Savile Row i London den 30 Januari 1969. Deras sista gig. Plattan öppnas av två varianter på “Get back”. Det är bra stuns i maskineriet. Det kan verka märkligt men det är mer energi och vitalitet i de här låtarna än det mesta som prånglas ut nu.

Vi får ta del av flum- och jampartier. Friskt! “Dig a pony”: Lennon sjunger så det bränner till inombords.

Det är perfekt tajming att släppa ut en platta med dessa män nu. Vi behöver nämligen frisk, fri analog air att andas i. Get back to the sweet sixties!

Tack, Beatles, för lite äkta mänsklighet!

The post Nya ljud: Dunger, Fairouz och Beatles first appeared on Opulens.

BEATLES-DOKUMENTÄR. Peter Jackson köpte Beatles-skivor för sina första fickpengar. Nu har han gjort en mastodont-dokumentär om den brittiska gruppen.

När Peter Jackson växte upp fanns det inga Beatles-album i familjen.

– Mina föräldrar vägrade. De lyssnade på helt annan musik, säger Jackson i ett digitalt pressmöte.

När han hade fått ihop nog med fickpengar köpte han de två Beatles-samlingsalbum som kom 1973.

– Det var mina första vinylplattor. Och jag har varit ett Beatles-fan sedan dess, säger han.

Stressiga veckor

Det har nu resulterat i sju och en halv timmes dokumentärfilm, uppdelad i tre delar. “The Beatles: Get back” baseras på de aldrig tidigare visade filmer som spelades in när Beatles under några stressiga veckor repeterade in nya låtar inför det som skulle bli “Let it be”, bandets sista album, och den live-konsert som till sist blev av på taket till deras Apple-studio.

Repetitionerna ägde rum i Twickenham Studios och regissören Michael Lindsay-Hogg fick i uppdrag att filma inför en eventuell tv-show. Sammanlagt blev det nästan 600 timmars material, och det är detta som “Sagan om ringen”-regissören Jackson nu har bearbetat.

Lindsay-Hogg var angelägen om att få med precis allt, och använde en del tricks för att få med även det som bandet inte ville att han skulle se och höra.

– Han kunde sätta på kameran och sedan bara gå i väg så att de inte märkte att de blev filmade. Han täckte för den röda lampan, så det verkade som allt var avstängt. Han satte upp dolda mikrofoner. Vid endast ett tillfälle säger Paul “sluta filma”, men när kameran slås av fortsätter micken att ta upp ljud, säger Jackson och fortsätter:

– De var ju väldigt medvetna om att de blev filmade, och det hände att Paul och George började spela lite högre för att kunna tala samtidigt utan att någon kunde höra vad de sa. Men med modern ljudteknik har vi kunnat filtrera bort musiken och komma åt vad de säger.

Inga önskemål

Peter Jackson är medveten om att det på sitt sätt handlat om att efter 50 år tjuvlyssna på vad de fyra i Beatles talade om. Men både Paul McCartney och Ringo Starr har sett den färdiga dokumentären, och de hade ingenting att invända.

– Paul sade “det är precis så här som vi var”. Jag hade förväntat mig att de skulle komma med önskemål om sådant de inte ville ha med, men det hände inte en enda gång, säger han.

Däremot fanns det önskemål från Disney om att Jackson skulle tona ner användandet av svordomar.

– Men både Paul och Ringo sade nej. “Det var ju så här vi talade”, säger han.

Gunnar Rehlin/TT

The post Peter Jackson om Beatles-dokumentären first appeared on Opulens.

INSPELNING. En över 50 år gammal, tidigare okänd intervju med John Lennon ska säljas på auktion, rapporterar The Guardian.

Inspelningen är drygt 90 minuter lång och gjordes vid tre tillfällen 1969 och 1970, en period då Beatles var på väg att splittras. Intervjuare var en kanadensisk journalist som avled 1990, och banden hittades först nyligen av hans familj.

Inspelningarna väntas inbringa upp till 30 000 pund, motsvarande över 350 000 kronor, och Paul Fairweather från Omega Auctions kallar intervjun “klassisk Lennon” och “ett mycket viktigt fynd”.

Lennon tillfrågas bland annat om sina favoritlåtar i Beatles produktion och svarar oblygt “mina egna” och nämner “Strawberry fields forever”, “I am the walrus” samt det experimentella ljudcollaget “Revolution #9”.

Han pratar även om kärleken till Yoko Ono, som han då nyligen gift sig med, och säger att han hoppas på att få dö i exakt samma ögonblick som henne:

“Även om det bara sker tre minuter senare skulle det vara helvetet. Jag skulle inte stå ut i tre minuter”.

På torsdagen är det också 50 år sedan Lennon släppte sin största hit “Imagine”. Detta uppmärksammas runt om i världen genom att textraden “Imagine all the people living life in peace” projiceras på bland annat St Pauls Cathedral i London, Times Square i New York och på resterna av Berlinmuren.

TT NYHETSBYRÅN

The post Okänd Lennonintervju på auktion first appeared on Opulens.

The post Ringo Starrs favorit bland Beatles låtar first appeared on Opulens.

EXEMPEL. Med Beatles som exempel tar artisten Peter LeMarc avstånd från Sverigedemokraterna, skriver Göteborgs-Posten.

LeMarc är knappast känd för politiska uttalanden, konstaterar tidningen men nu har han gjort ett undantag. I ett inlägg på Twitter framhåller LeMarc (från början Peter Fransson) bland annat att Beatles nästan enbart lyssnade på svart r&b och rock ‘n’ roll – vid sidan av Elvis och Carl Perkins.

Beatlesmedlemmarna umgicks med de svarta artisterna i Liverpool och vägrade uppträda för segregerad publik i USA. Dessutom såg de till att arbeta med en manager som var gay och av judisk härkomst, Brian Epstein. I Tyskland hade de antinazistiska medarbetare, skriver LeMarc som efter ännu flera exempel kommer fram till att världens i hans tycke bästa och mest innovativa band skapades av en mängd olika kulturella och etniska cirklar. “Mångfald och smältdeglar is the shit!!!”

TT Nyhetsbyrån

The post Tar avstånd från SD med hjälp av Beatles first appeared on Opulens.