PROTEST. Skolskjutningen i Uvalde, som hittills har krävt 21 människors liv, har fått Madonna att reagera. I ett känslosamt inlägg på Instagram höjer hon sin röst för mer restriktiva vapenlagar, rapporterar NME och flera andra medier.

“Hur är det möjligt att en 18 år gammal pojke, som själv är ett barn, kan köpa två automatgevär på sin födelsedag utan bakgrundskontroll, utan säkerhetsträning, utan att några frågor ställs?????”, skriver den amerikanska världsstjärnan i inlägget.

Madonna konstaterar att vapenlobbyorganisationen National Rifle Association, NRA, blockerar frågan om vapenlagarna i USA, trots att siffran över ihjälskjutna i landet är “högre än det finns dagar på året”. Hon kräver obligatorisk övning och ett prov för alla som äger vapen – ungefär som inför ett körkort.

Madonna är den senaste i raden av kändisar som har uttalat sig om massakern i Texas. Tidigare har bland andra Taylor Swift, Olivia Rodrigo, Finneas och skådespelaren Michael McConaughey uttryckt sin sorg och vrede över skolskjutningen.

TT Nyhetsbyrån

The post Madonna kräver ändring av vapenlagarna first appeared on Opulens.

STÄLLNINGSTAGANDE. Efter skolskjutningen i Uvalde, Texas, uppmanar “Interstellar”-skådespelaren Matthew McConaughey varje amerikan att ta en ordentlig titt på sig själv i spegeln.

– Vilken liten uppoffring kan vi göra individuellt i dag, för att åstadkomma en mer hälsosam och säkrare nation, stat och grannsamvaro i morgon?, säger Matthew McConaughey i ett uttalande, som citeras av flera medier.

Matthew McConaughey tillbringade sina första 12 år i lilla Uvalde där minst 20 personer – varav 19 barn – på Robb Elementary School sköts till döds av en gärningsman som rapporteras vara 18 år.

Skolskjutningen fick tv-bolaget CBS att dra tillbaka sista avsnittet av kriminaldramat “FBI”. Finalavsnittet har titeln “Den förlorade sonen” och handlar om en student som deltar i ett rån med dödlig utgång, uppger AP.

Även Apple TV+ reagerade på skolskjutningen i Uvalde och ställde in ett rödamattan-evenemang för showen “Physical”.

TT Nyhetsbyrån

The post Skolskjutning får amerikansk tv att reagera first appeared on Opulens.

KROPPEN. Jenny Wickberg konstaterar att vi lever i en orolig tid men också att vi börjar titta på våra kroppar på ett nytt vis. Om det fenomenet handlar hennes krönika. Men som vanligt får vi också några fina boktips.

Ett krig har startat i Europa. Klimatkrisen närmar sig kokpunkten och vi har just ridit ut en pandemi. Det är många och stora saker som står på spel. Och vad gör vi då i vårt hörn av världen?

Vi gör ju såklart många olika saker på en gång. En del vettiga, andra mer ovettiga. Men en ny trend är att vi börjar titta på våra kroppar på ett nytt vis.

På teve kommer/sänds en serie om ätstörningar. Programmet Hallå doktorn ägnar ett program åt fenomenet. Fotografen Linda Unnhem gör en utställning där människor fått klä sig i de för små kläder de envist behållit i garderoben, i hopp om att en gång kunna återfå sin tidigare storlek. Detta sker samtidigt som Karolina Ramqvist hyllas för sin roman på temat mat, minnen och känslor.

Att problemet ätstörningar är i fokus är en tydligt. Men det finns också tecken på att den mulliga och feta kroppen är på väg att ta plats. Det syns i antalet modeller som inte är pinnsmala. Och i barnlitteraturen, där kropp och vikt skildras på nytt sätt.

Årets bokprovning, ett arrangemang av Svenska barnboksinstitutet där de studerar teman och trender i det föregående årets utgivning av barn- och ungdomsböcker, har presenterats. 2021 gavs det ut över 2 000 böcker inom området och där ryms givetvis mer än en trend.

Svensk barnlitteratur blir alltmer svensk i meningen att andelen översatt litteratur minskar. Det finns flera skäl till det. Ett är att det är dyrt att översätta. Två andra är att utländsk barnlitteratur ibland innehåller värderingar som känns främmande i vår del av världen samt att det skrivs mycket på svenska.

Bokfloden är som bredast och djupast när det gäller mindre barn. Utgivningen av ungdomsböcker, där jag tycker att det idag skrivs mycket bra, ligger på en lägre nivå. Förlagen är måttligt intresserade av genren eftersom det är dålig lönsamhet i den. Unga idag läser dessutom lite litteratur.

Barnböcker skrivs och ges ut av vuxna och där finns alltid ett drag av fostran i det. Medan feel good-litteraturen för vuxna blommar så finns det inget motsvarande för de unga. I barnböckernas värld vill man rusta sina läsare inför livet. De läsande barnen får redskap som ska hjälpa dem att hantera klimatkrisen, både konkret genom en hållbar livsstil och mentalt genom att hantera sin rädsla.

Årets bokprovning visar att frågor som rör rasism och hbtq etablerat sig som en naturlig del i svensk barnlitteratur.

En ny trend är flickor som håller ihop och hjälper varandra. De numera typiska uppställningen med en flicka och en pojke som huvudpersoner har kompletterats med böcker där flera flickor står i centrum.

När jag läste en kurs i barn- och ungdomslitteratur på 80-talet så fick vi veta att det fanns fler pojkar än flickor som huvudpersoner, eftersom det sålde bättre. Innan dess fanns ju pojk- och flickböcker, så utvecklingen när det gäller jämställdheten rör sig tydligt framåt.

Nu har också den feta kroppen gjort intåg. Ett exempel är serien ”Nakna rumpor”, där rumporna på bilderna ofta är stora och runda och där magarna pryds av valkar.

Ett annat exempel är Niclas Christophers ungdomsroman ”Loosing big or looping everything”. I en dramatisk dystopi får man följa huvudpersonen, den överviktiga Xerena, som dras in i dokusåpan där man tvingas att banta med livet som insats. Bokstavligt talat. Det är inte få som får sätta livet till i boken. Del två i den planerade serien om tre kommer i början av sommaren.

En mer kritisk syn på det som har med kropp och vikt att göra känns rimligt i en tid när hälsotrenden nästan blivit till något religiöst. Det är också rimligt att vi i en tid när allt omkring oss känns osäkert borde fokusera på vårt privata välmående.

Vi är inte alla stöpta i samma form. Det är dags att acceptera att en del av oss är runda om baken, utan att därför vara ohälsosamma. Andra kan inte tänka för mycket på kropp och vikt utan att bli sjuka av det. Vi kan sedan ägna våra krafter åt att ta hand om de stora problemen på vår jord.

The post Barn och Unga: Fokus på feta kroppar och flickors vänskap first appeared on Opulens.

ABORT. De hetaste vinnarkandidaterna på filmfestivalen i Venedig är Pedro Almodóvars “Madres paralelas”, Jane Campions “The power of the dog”, Paolo Sorrentinos “Guds hand” – och en liten fransk lågbudgetfilm om abort.

– Jag önskar jag kunde ta min film och resa till Texas och övertyga dem att se den, säger regissören Audrey Diwan när TT träffar henne i Venedig.

Gunnar Rehlin/TT

The post Lågbudgetfilm om abort kan bli festivalvinnare first appeared on Opulens.

ABORTRÄTT. “Den är speciellt utformad för att göra det svårare för federala domstolar att stoppa abortmotstånd på juridisk väg genom att beväpna rörelsens rättshaverister”, skriver Myra Åhbeck Öhrman apropå den nya lagen som gör att kvinnor i Texas inte längre får göra abort efter graviditetsvecka sex.

Janet Porter är en kvinna som under större delen av sitt liv varit aktiv i kampanjer mot abort och för konverteringsterapi för homosexuella – som hon anklagar för att ha orsakat syndafloden. De senaste 10 åren har hon, genom sin kristna aktivistgrupp Faith2Action, sysslat med lobbyverksamhet för en typ av antiabortlag som fått namnet “heartbeat bill”. Lagen innebär att abort blir olaglig att utföra när det går att upptäcka hjärtslag hos det blivande barnet – vanligen runt sex veckors ålder.

I många år var både hon och hennes lagförslag kontroversiella även i de egna kretsarna. Hon blev kickad från ett kristet radionätverk för att hon sågs som för extrem, och hjärtslagslagar hade inget stöd hos antiabortorganisationerna. Det är inte så konstigt. Ett embryo i vecka sex är två veckor bort från att få kallas ett foster, är fyra millimeter långt, ser ut ungefär som en kidneyböna utan armar och ben, och har ännu inte färdigutvecklade inre organ eller en hjärna.

Många vet inte ens om att de är gravida så tidigt, då de inte upplevt några symptom. I praktiken innebär lagen ett förbud mot 80-90% av alla aborter. Hur kan ett embryo utan inre organ ha hjärtslag undrar du kanske? Det har det inte. Men med ultraljud kan du se fladdret av de elektriska impulser som börjat bildas i området där ett hjärta till slut kommer att växa fram.

Men Porter ihärdade. Hon skickade presenter till lagstiftarna – rosor och nallebjörnar med bultande hjärtan. Hon demonstrerade utanför statshuset i Ohio med en tre våningar hög, hjärtformad ballong. Under deras första förhandling om hjärtslagslagar 2011 kallade hon ett nio veckor gammalt foster som vittne genom att visa en färglagd ultraljudsbild. Förslaget lades ner.

North Dakota blev istället den första staten att införa lagen år 2013. Två år senare bedömdes den vara författningsstridig, då USA:s högsta domstol i en historisk dom från 1973 – Roe v. Wade. beslutat att landets grundlagar ska skydda rätten till kvinnors val att göra abort fram till vecka 13.

Men något håller på att hända med USA:s aborträtt. Dagar efter presidentvalet 2016 sa en leende Janet Porter att Donald Trumps vinst hade gett grönt ljus för abortmotståndare. “Vi kommer att få se pro-life och konservativa domare både i federala och högsta domstolen”.

Den ger privatpersoner rätt att stämma individer som bidrar till genomförandet av en abort civilrättsligt.

Hon hade inte fel. Sedan 2016 har stora delar av det amerikanska bibelbältet antagit hjärtslagslagar i sina delstater. Hittills har de blockerats av högsta domstolen på samma sätt som i North Dakota, fram till i år då den republikanska majoriteten – tre av dem tillsatta av Trump – röstade ner att stoppa Texas egna variant av lagen med fem röster mot fyra.

Senate Bill 8 är en lag speciellt utformad för att göra det svårare för federala domstolar att stoppa abortmotstånd på juridisk väg genom att beväpna rörelsens rättshaverister. Till skillnad från tidigare varianter ger den nämligen privatpersoner rätt att stämma individer som bidrar till genomförandet av en abort civilrättsligt. Det är främst ett hot mot abortkliniker, men även sådana som bara ger råd och stöd kan bli stämda på hundratusentals kronor av av någon helt utan koppling till händelsen. Till exempel på grund ett tips som kommit in via någon av de anonyma visselblåsarsajter lokala antiabortorganisationer redan lagt upp online.

Högsta domstolens beslut att inte lägga sig i, i kombination med att de för närvarande överväger ett fall som skulle kunna ha konsekvenser för det prejudikat som säkrat aborträtten för amerikaner i ett halvt decennium, har skapat en hel del oro. Inte obefogad, då 39% av landets befolkning tycker att abort borde förbjudas nästan helt.

Låt det påminna oss om att vi aldrig får ta våra landvinningar för givna.

The post Vi får aldrig ta våra landvinningar för givna first appeared on Opulens.

ESSÄ. Om den märkligaste av märkliga romaner berättar Erik Cardelús i den här essän. Det är också en berättelse om hur en bok som försänkts i törnrosasömn nu väckts till liv och hur detta vittnar om den kvalitativa litteraturens kraft. Författarens namn? John Williams. 

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Av alla märkliga romaner kanske Stoner är den märkligaste. Den skrevs av den amerikanska författaren John Williams (1922-1994) och utkom för första gången 1965.

Dåtidens recensioner var få, men mestadels positiva. Ändå blev romanen svårsåld och föll snart i glömska, ett tillstånd som bröts för ett halvdussin år sedan då boken återuppväcktes och återupptäcktes, vilket följdes av ett veritabelt segertåg över världen. Vid det laget hade författaren John Williams varit död i över två decennier.

Idag är dock Stoner en klassiker, något att läsa om man älskar litteratur, inte minst engelskspråkig litteratur. Kritiker öser nu lovord över denna roman som låg i litterär koma eller törnrosasömn så länge. Hur kommer det sig? Och hur tillkom egentligen denna märkliga roman och varför föll den i glömska?

I den på svenska nyutkomna biografin John Willams: Mannen som skrev den perfekta romanen av Charles J Shield möter vi det liv och den person som frambringade den märkliga romanen Stoner. Det är en rik skildring, över 300 sidor som visar på mycket slit i arkiven, med skrivdon och med intervjuer. Dessutom står Ragnar Strömberg för en följsam och fin översättning.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Skildringen spänner över hela Williams liv, inte bara över tillkomsten av Stoner, trots att denna märkliga roman utgör huvudnumret i boken.

Totalt gavs det ut fyra romaner av Williams, verk som också utgör huvudkapitel i Shields välskrivna och gedigna biografi. Förutom Stoner har vi att göra med debuten Nothing by the Night, Butcher’s Crossing och den prisbelönta Augustus. De två senare föreligger nu i svensk pocketutgåva.

Vem var då Williams? En man som föddes i en enkel familj i Texas. Pappan försvann tidigt ut ur bilden, under dunkla omständigheter. Enligt familjeberättelsen blev fadern rånmördad, men ingen kropp återfanns, så Williams svävade under hela sitt liv i ovisshet om sin fars öde. Mest troligt är att pappan bytte namn och livsbana, men ingen vet säkert.

Mamman gifte i alla fall ganska raskt om sig och först i nioårsåldern fick Williams reda på sanningen: att styvfadern inte var hans biologiske far. Men eftersom banden till den alkoholiserade styvfadern var svaga, tycks detta inte ha påverkat Williams så mycket. Åtminstone enligt honom själv. En känsla av främlingskap och obeständighet kom dock att prägla Williams liv, liksom viljan att vistas i berättandets värld mer än i verkligheten.

Tidigt i livet upptäckte Williams fröjden i att läsa och skriva, något han kunde göra parallellt med att försörja sig som professor i den akademiska världen, främst på Denvers universitet.

I barndomen ville hans morfar att ”pojken skulle tuffa till sig” och han fick vara med om att slakta en av familjens grisar, en scen som beskrivs detaljerat i biografin. En stark slaktscen som återkommer något förtäckt i Butcher’s Crossing, men då handlar det om bufflar — inte grisar.

Willams gifte och skilde sig, han uppfattades som ömsom öppen och karismatisk, ömsom inåtvänd och nedstämd. Allt beror på vem som uttalar sig och när mötet med Willams skedde. Kortväxt och stiligt klädd var han dock; ofta karismatisk, med egna idéer.

Mest av allt präglades hans liv av skrivande. Dessa yttre händelser påminner i hög grad om handlingen i Stoner: en man från enkla förhållanden som letar sig fram i livet, med mänskliga steg men mest av allt i skrift. En man som gör en klassresa, om man nu vill använda det begreppet.

I dramaturgiskt hänseende är romanen Stoner ett sänke. Tråkigt så det förslår skulle nog många säga, om man bara drar romanens handling, rätt upp och ner.

Ännu svårare blev det när man skulle försöka marknadsföra romanen under Williams livstid. För hur säljande är det med en tämligen okänd universitetsprofessor som skriver en fiktiv bok om en annan — till råga på allt — misslyckad och ganska deppig universitetsprofessors liv. Kan det bli osexigare eller mindre spännande? kanske någon utbrister i dagens ungdomsfixerade och sensationsdrivna tidsålder.

Och i detta liv händer det mest vardagsgråa och nedstämda saker — ett olyckligt äktenskap, en spirande kärleksaffär som inte fungerar och småsinta konflikter på jobbet. Kanske många har nog av den varan, kan det kan inflikas.

Dessutom får vi redan i inledningen reda på att följande: ”William Stoner började som förstaårsstudent vid University of Missouri 1910, nitton år gammal. Åtta år senare, mot slutet av andra världskriget blev han filosofie doktor och fick sin lärartjänst vid samma universitet, där han undervisade till sin död 1956.”

Så lätt kan man alltså punktera spänningen i en roman. Dessutom porträtteras Stoner som en beskedlig loser, om man ska vara lite amerikanskt plump och föredrar vulgäramerikanska Great Success Stories. Så vad är egentligen Stoners Claim to Fame? Hur kunde denna litterära humla till slut flyga?

Varför uppstod det som hos Shields beskrivs som en ”Stonermania”, ett fenomen som puffades på av diverse litteraturälskare och författare världen över, bland annat den franska succéförfattaren Anna Gavalda som förälskade sig i boken och inte såg någon annan utväg än att översätta den till franska, vid sidan om sitt vanliga mödosamma skrivande.

Vad gjorde att Stoner trots allt vaknade upp ur sin törnrosasömn och blev en global bästsäljare? I Frankrike, Italien, Spanien och Sverige höjdes romanen till skyarna av kritikerkåren och romanen såldes som smör, trots att den saknade PR-maskineri. Och allt detta hände femtio år efter publiceringen och tjugo år efter Williams frånfälle.

Kanske det är så enkelt att kvalitet lönar sig, åtminstone ibland. Att vi fortsätter att läsa vissa verk och vissa författarskap genom århundranden —exempelvis Shakespeare, Cervantes och Flaubert — är ingen slump. Kvalitet är inte endast ett relativt begrepp. Vi känner igen den när vi möter den — den litterära kvaliteten.

Williams var en hårt arbetande författare och övning sägs ge färdighet. Emellertid verkade denna färdighet vara svårupptäckt i samtiden, när boken kom ut under 60-talet.

Man talar ju så ofta om tajming. Shield menar att ingen av Williams tre stora romaner — Butcher’s Crossing, Stoner eller Augustus — ”håller upp en spegel mot dåtidens samhälle”, som en Saul Bellow, en Truman Capote eller en Norman Mailer. Kvaliteten ligger snarare i att på ett djupt och inkännande sätt skildra livet för enskild person så att detta ger resonans i alla och envar. Eller för att travestera Ekelöf: ”Det som är botten i Stoner är botten också i andra.”

Att Stoner — likt en annan Lasarus — återuppväckts och nu lever i all litterär välmåga är inget annat än glädjande. Speciellt då romanen inte flörtar med sina läsare.

Istället visar Stoner på den litterära kvalitetens kraft. Den visar att litteraturen bär på något stort och unikt: förmågan att låta röster och berättelser upphäva gränser och upprätta nya meningsskapande förbindelser mellan människor, i tid och rum, mellan berättare och läsare, märkliga möten långt bortom verklighetens trånga hörn.

The post Den märkligaste romanen av dem alla first appeared on Opulens.