SÄRBEHANDLING. “Det är väl mysigt att verka internationell, berest och måhända även att försöka vara mer än man egentligen är.” Lars Thulin undrar om det verkligen är tillåtet att diskriminera svensktalande i Stockholm.

Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska samt varianter av dessa är nationella minoritetsspråk i Sverige.

Det innebär att vi har sex språk i landet inklusive svenska. Fast detta är en lögn. Det finns ett till. Som används i högre utsträckning än de fem minoritetsspråken. Häng med på en tur i centrala Stockholm så förklarar jag.

Din Sko har inte låga priser. Däremot ”Always nice price”.
Om Scorett har bra skor framgår inte. Men ”Quality matters”.
Jag trodde Twilfit sålde underkläder. Fel, de saluför ”lingerie”.
Om MQ erbjuder damkläder är oklart. Däremot finns ”Women” på ”2nd Floor”.
Man hittar inte Lego i en leksaksbutik. Men inne på ”World of Toys”.
Vad Body Shop vill är oklart. Fast det erbjuds ”Positive Change” Och det är fråga om ”Start Inside”.
Många butiker verkar tycka synd om sig själva. För ordet ”Offer” står på många ställen.
Dessutom förefaller någon stor kedja ha tagit över många butiker. Den heter ”Sale”.
Enda butiken i Gallerian i Stockholm som verkligen finns i hela världen är Ikea. Men i den är varje ord på det töntiga språket svenska.

Översättning saknas

Det märkliga är att inga skyltar finns med svensk översättning. Detta skulle då betyda att butiken var tvåspråkig, och därmed välkomna även dem som icke är bekväma med engelska. Tvåspråkighet finns i flera länder jag besökt: Kanada, där engelska och franska samsas hyfsat, Belgien där flamländska och franska finns sida vid sida. Och Schweiz där franska, tyska och italienska är modersmål för invånarna.

Men inte i Sverige, normalt känt som ett ängsligt land där konsensus är nyckelordet och ”alla måste med”. Översättningar finns inte. Så begrip engelska eller försvinn.

Starkast är detta i huvudstadens centrum kring Sergels Torg. I en butik i affärskedjan Arket, ägd av svenska H&M, tröttnade jag på att inte se en enda skylt på svenska. I det lilla fiket var det omöjligt att beställa kaffe genom att tala svenska. Den vänliga flickan bakom disken förstod inte när jag beställde det. Jag fick den livgivande drycken först efter att ha stönat fram det förlösande, ”one cup of ordinary coffee, please”.

”75 procent förakt”

Jag har dessbättre inga stora problem med engelska. Mycket av min studielitteratur var på detta språk och jag blev godkänd. Jag har bott och arbetat i ett engelskspråkigt land. Så jag slipper lämna Sergels Torg hungrig och naken. Jag kan fixa mat och kläder där.

Men vi bor i ett land med ett fullt fungerande modersmål som heter svenska. Det finns åtskilliga invånare som inte behärskar engelska fullt ut. De kommer sluta handla i Stockholms centrum. Varför? De är inte välkomna.

Till sist hittade jag en kvinnlig expedit på Arket. Jag tyckte mig höra att hon yttrat något som liknande svenska till en kollega. Så jag frågade varför jag var tvungen att beställa coffee och downloada an app for fast service. Svaret kom med en röst fylld av 25 procent vänlighet och 75 procent förakt mot mig. Allt berodde på att det var så oooerhööört många engelskspråkiga kunder i butiken. Samt att sååå många av de anställda i butiken bara kunde engelska.

Är okunnighet en fördel?

Jag brydde mig inte om att begära statistiska fakta som kunde verifiera detta. Men tvivlade på att butiken en gråkall tisdagsmorgon i november översvämmades av kunder som inte kunde ett ord svenska. Och att personal inte kan svenska – är det en fördel vid anställning? I min värld borde det måhända vara tvärtom.

Jag nöjde mig med att svara:

‒ Thanks for your hjälp. Nu vet jag much mer.

Tjejen suckade högt och himlade med ögonen mot sin kollega som uppenbarligen också led av handikappet att kunna svenska. Kanske medför det löneavdrag.

Dessvärre är detta inte koncentrerat till hjärtat i Stockholm. För en tid sedan ramlade jag in på ett fik vid Hornstull, inte stadens mest fashionabla kvarter. För några decennier kallades trakten för Kniv-söder. Inne på lokala Systembolaget kan det gå livligt till och krogarna med rejäla happy-hour-pris på öl är många.

Personalen bestod av två personer. En man och en kvinna och ingen av dem kunde ett ord svenska. En äldre dam med rollator kom in. Allt tydde på att garantipension var hennes huvudsakliga inkomst. Hon blev förtvivlad när ingen bakom disken kunde hjälpa henne.

Jag erbjöd mig att översätta. Men gummit på rollatorns hjul gnisslade då hon vände den 180 grader och satte fart mot dörren

Tack, men nej tack. Hit går jag aldrig mer, sade hon.

Märklig utveckling

Har vi inte en Diskrimineringsombudsman? Är det tillåtet att diskriminera svensktalande i Stockholm?

Varför ser det ut så här? Jo, det är väl mysigt att verka internationell, berest och måhända även att försöka vara mer än man egentligen är. Då blir det viktigt att utesluta människor som inte är som man själv.

Utvecklingen är märklig. Speciellt i ett land där allt fler vänder sig mot det mångkulturella och drömmer sig tillbaks till ett Bullerbyn, alternativt ett pilsnerfilms-samhälle, där 95 procent av befolkningen aldrig lämnat Skandinavien. Men mångkultur är tydligen bra. Så länge den enbart är brittisk. Och framförallt inte svensk, oh no.

Please, no Swedish! Because we are from Sweden!

The post Please, English only! Because we are from Sweden first appeared on Opulens.

STATISTIK. Fler och fler börjar ta sig till de svenska museerna efter pandemiåren, men besökssiffrorna ligger fortfarande inte på samma nivåer som innan pandemin.

Under 2021 gjordes omkring 11,8 miljoner museibesök i Sverige och antalet permanenta och tillfälliga utställningar ökade också under förra året, men var fortfarande färre än 2019. Däremot fortsatte mängden vandringsutställningar att minska, skriver Myndigheten för kulturanalys i ett pressmeddelande.

”Statistiken visar att pandemin har inneburit betydande konsekvenser för museerna i Sverige. Vi ser dock att de återhämtar sig något på flera plan. Till exempel ökar besöken jämfört med 2020. Antalet besök är dock fortfarande långt ifrån de nivåer vi såg innan pandemin”, säger Moa Olin, statistiker vid myndigheten.

Siffrorna för anställda på landets museer är nästan uppe i samma nivå som innan pandemin, men de som arbetar ideellt är fortfarande bara hälften så många som innan pandemin. Dessutom tar museerna i större utsträckning emot bidrag för att kompensera för minskade intäkter från entréavgifter och försäljning under pandemiåren.

TT Nyhetsbyrån

The post Svenska museer på väg tillbaka first appeared on Opulens.

SPRÅKGRODOR. Tvättmedelsfirman Helios kom på en bra slogan: ”Vita Björn tvättar medan du sover.” Dagstidningarnas korrekturläsare gjorde just det. Under natten fram till tryckpressarna kom igång nagelfor de vad som stod i bladet några timmar senare. Det var en skarpögd yrkesgrupp som kunde sin grammatik. De var allmänbildade och rättade journalister som slarvat med språket. De levde efter Tegnérs ”Vad du ej klart kan säga, vet du ej […] det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”

Sara Löwestam som kommenterar språkligheter i Svenska Dagbladet skriver i sin krönika den 24 maj att hon tål att kallas språkpolis: ”språkpolisiärt beteende livsviktigt, och inte minst en enorm evolutionär fördel.” Ibland tar jag som Professor Stofil på mig rollen som språklig felfinnare fast jag vet att jag likt den lätt sinnesförvirrade Don Quijote drar ut i ett lönlöst krig mot väderkvarnsvingar.

Jag vill inte få morgonkaffet i vrångstrupen av språkgrodorna som hoppar kring på tidningssidorna, lika mycket i stockholmspressen som i den lokala. Ett annat oskick är svärord. Alla som tar till orda i tryck borde rätta sig efter Gun-Britt Sundströms ”Svär inte så förbannat!”. Märkligt nog finns varken tryckfel eller svordomar i dansk, finlandssvensk, tysk, brittisk, nyzeeländsk och amerikansk press som jag läser på nätet. Är vår språkliga slapphet bara en nationell företeelse? frågar Professor Stofil.

Ivo Holmqvist

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: “Vad du ej klart kan säga…” first appeared on Opulens.

ORDBOK. Finansieringen av Svenska Akademiens ordbok har varit hotad. Nu står det klart att den kommer att finansieras av stiftelser och akademier i samarbete.

– Det betyder väldigt mycket. Svenska Akademiens ordbok är ju en helt unik resurs redan, men med det här så blir den också uppdaterad till modern tid, säger ständige sekreteraren Mats Malm.

Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är en historisk ordbok som beskriver svenskt skrift­språk från 1521 till våra dagar. Den har kallats både “nationalklenod” och “ordböckernas urmoder”.

Ordboken har tidigare finansierats med hjälp av intäkter från Post- och Inrikes Tidningar. Det avgiftssystemet är dock numera nedlagt, vilket inneburit ett bortfall på 13 miljoner kronor om året. Akademien har därför fört diskussioner med flera möjliga finansiärer – som nu har gett resultat.

– Vi har haft goda samtal med goda institutioner som vi ofta och gärna samarbetar med. Det tog ett tag att tänka igenom alla delar och planera för det hela, men nu är vi här, säger Mats Malm.

Helt digital

År 2024 inleder Svenska Akademien arbetet med en uppdaterad version av SAOB. Den totala kostnaden är 100 miljoner kronor, varav Svenska Akademien står för 45 miljoner kronor. Resterande kostnader täcks av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Svenska litteratursällskapet i Finland, Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond.

Den uppdaterade ordboken blir helt digital och arbetet ska slutföras på högst tio år.

Mats Malm lyfter fram att ordboken kan komma att bidra till utveckling av nya metoder genom artificiell intelligens.

– Ordboken kommer också att ställas till förfogande för forskning, så att forskare inom modern språkteknologi kommer att kunna använda den. Det pågår till exempel ett program vid Språkbanken vid Göteborgs universitet, som utvecklar helt nya metoder för att spåra förskjutningar och förändringar av ords betydelse över tid. En del där handlar om hur lexikografin ska utvecklas för framtiden.

“Verklig glädje”

Över tusen språkforskare, författare och översättare har tidigare vädjat i ett upprop till Svenska Akademien om att låta SAOB leva vidare.

Jag är otroligt förtjust i SAOB redan som den är och att få vara med om att åstadkomma den här uppdateringen nu är verklig glädje, säger Mats Malm.

TT Nyhetsbyrån

The post “Ordböckernas urmoder” räddas first appeared on Opulens.

NOMINERING. I tolv år har konstnären Erik Berglin klistrat upp och fotograferat 4 982 olika fåglar i storstadsmiljöer världen över. Nu kan han få pris.

Den sista fågeln, en afrikansk smaragdhök, bar han med sig i flera år innan han hittade den rätta platsen – ett elskåp på Hornsgatan i Stockholm – där han klistrade upp den och tog fram kameran.

TT Nyhetsbyrån

The post Gatukonstfåglar kan ge fint pris first appeared on Opulens.

SPRÅKFRÅGA. Svenska Akademien diskuterar den historiska ordboken SAOB:s situation med flera möjliga finansiärer. Men institutionen efterlyser också ett helhetsgrepp kring det svenska språket.

17 miljoner om året kostar ordboken Svenska Akademien – vilket man tidigare har finansierat med hjälp av intäkter från Post- och inrikestidningar. Det avgiftssystemet är numera nedlagt, vilket innebar ett bortfall på 13 miljoner kronor om året.

Elin Swedenmark/TT

The post Flera finansiärer diskuterar ordbokens framtid first appeared on Opulens.

TV3. “Det är som om även ett program vars kärna är att visa på styrkan hos kvinnor måste tona ned den talang och erfarenhet som fört dem dit.” Amra Bajric är kritisk mot TV3:s senaste programsatsning.

TV3:s ”Svenska Powerkvinnor” får mig att inse att jag är en missunnsam person. Konceptet går ut på att vi får följa en grupp kvinnor i olika åldrar med skilda karriärer och deras vardag. Tanken är att vi som tittare ska känna oss inspirerade av hur långt kvinnor kan gå i Sverige idag. Att varje kvinna är sin egen lyckas smed. Efter två avsnitt känner jag mig mest irriterad.

The post Dålig verklighetsförankring i “Svenska powerkvinnor” first appeared on Opulens.

BIBLISKT. Sverige ska få en ny bibelöversättning. 2026 ska Nya testamentet vara klart. En av dem som ska ge texten en ny språkdräkt är språkvetaren Alva Dahl, 36, från Uppsala. – Jag känner mig hedrad över att ha blivit tillfrågad, säger hon.

The post Hon ska ge svenskarna ett nytt bibelspråk first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Ingegerd heter jag och under den stora invandraringsvågen från Syrien började jag arbeta som volontär inom språkundervisning. Jag är pensionär och tyckte det kunde va spännande att prova på. Det var såklart många stora skratt och sorger också men vad jag tänkte på är hur svårt det egentligen är att lära ut sitt modersmål. Ord och uttryck som man bara ”känner” är rätt måste ju också ha en grammatisk förklaring. Här är frågan: varför heter det på banken, på bio men i gallerian, i skolan? /Ingegerd

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Ingegerd!

Det nedslående svaret är att just prepositioner är det svåraste att lära sig i ett språk, det finns det till och med en avhandling om, som går in på hur immigranter i England såg detta som den stora stötestenen.

Jag försökte själv hitta någon slags systematik och måste erkänna att jag gick bet. Ur ett gratis webbaserat material för svenskundervisning hittade jag en tabell och den systematik jag kan se är att det egentligen inte finns någån systematik när det gäller saker som gäller ute i offentligheten. Varför det heter på banken men i skolan kan man ju verkligen undra?

Möbler som är hårda och inte av tyg använder man på kring, det vill säga på bordet, på hyllan, på stolen. Medan det mer vilsamma och i nåt mjukt av tyg används I. I soffan, i fåtöljen och så vidare. Här är det ju mer som i en skål, en urgröpning, och där faller det sig rätt naturligt att använda ”i”.

Jag misstänker att det var elever med arabiska som modersmål och under min egen tid som obehörig SFI-lärare fick jag veta att just arabiskan är ett språk med en glasklar grammatik, utan så många undantag. Själv upplevde jag en viss frustration hos eleverna när de inte hade en direkt regel att hålla sig till och jag fick ta ett längre principiellt samtal kring att det finns andra språk med en ännu mer irreguljär grammatik.

Sammanfattningsvis kan sägas att när det gäller prepositioner är det nog bäst att låta eleverna lära sig det ganska oanalyserat, precis som skillnaden mellan en- och ett-ord. Här finns det i och för sig en regel men den är så snårig att det är mer taktiskt att bara lära sig vilket sorts ord det är rent mekaniskt. Så även med prepositioner.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Varför det heter PÅ banken men I skolan? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Hej! Läste i någon kvällstidning om ett närlivs i Lönsboda som använt sig av dialekt i sin julkampanj. Som nollåtta förstod jag inget, och tycker artikeln faktiskt saknade översättning. Kan ni hjälpa? Har rippat en jpeg-bild från annonsen som jag bifogar. / Hälsningar Conny

Hej Conny!

Av de handfull mail som kom in väljer jag ditt. Eftersom jag själv härstammar från Göingetrakten och eftersom släkten på min mors sida är från skogarna däromkring, får jag väl så att säga axla rollen som expert.

Vi tar några exempel ur din bild.

”Haosaube” torde vara hårsåpa, men det blir vi kanske inte klokare av om vi inte så att säga översätter i flera led, så det blir rimligen schampo. Här kan man ju spekulera lite kring vad som egentligen är minst svenska, ett ord som så att säga bryter ner ett internationellt ord till svenska förhållanden eller det utrikiska låneordet. Hårsåpa framstår för mig som ganska innovativt faktiskt.

I linje med detta borde det andra ordet som föll mig i ögonen, ”kröppsmöaje”, bli kroppssmörja, vilket på klingande nysvenska ju heter bodylotion.

Om vi ser på en karta över Sverige hamnar Lönsboda inte långt från Köpenhamn, vilket ju länge var Skånes huvudstad. Det gör språket på orten närmast till en variant av östdanska, vilket i lingvistisk terminologi kallas ”lågartikulerat”. Det betyder att det är mindre tydlig skillnad mellan konsonanter och vokaler, ett fenomen som för övrigt uppstår vid intag av för många öl och som även i nyktert tillstånd kan upplevas när man lyssnar på danska.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Kröppsmöaje för endast 9.90 kr first appeared on Opulens.

DEPORTERING. Det är ett mjukt krig. Ändå: gränser passeras, nya land erövras.

Det tycks finnas en överenskommelse. Man skulle kanske kunna beskriva det som ett kollektivt samvete. Det får gärna levereras i grundsatser som är omöjliga att inte enas om – egentligen utan att ens reflektera över det. Att vi är goda. Och vill det goda? Eller hur?

Vi är till exempel överens om att vi skall respektera FN:s konventioner för inte vill vi kränka, misshandla, förnedra eller sända människor in mot tystnad och död? Män, kvinnor och barn som redan är utsatta och placerade i vanmakt. Nej. Alls inte. Det vi gör är istället att uppfinna en alternativ verklighet. Vi säger att det vi gör, ja, det gör vi i själva verket för dessa människor.

Det var det tankesättet som en gång användes när vi tvångssteriliserade det som på trettiotalet definierades som fallna kvinnor. Vi gjorde det för deras skull. Vi var överens. Kvinnorna var imbecilla. De for illa. Sveriges historia sett ur det här perspektivet – tvångssteriliseringar och rasfrågor är ingenting att vara stolt över.

Men vi måste komma ihåg att vi var överens. Vi gjorde det för det goda, för det allmänna. Det var vårt ansvar, tyckte vi.

Vi hade helt enkelt tolkningsföreträde. Men hur ser det ut idag? Vem har nu detta företräde? En tanke infinner sig osökt. Samverkan. Är det inte så att den starke äter den svage vid exempelvis ett Samverksansmöte? Stadsmissionen i Stockholm presenterade en rapport 2012. Den följer mig, inte minst för att den har blivit ett tidens tecken. En del av det goda som får företräde i tolkningen av omvärlden.

”Sedan 1,5 år har Svenska kyrkan regelbundna träffar med Gränspolisen. En av de frågor som diskuteras är hur ett ordnat frivilligt återvändande kan organiseras. Lena Strömberg-Larsson (stiftsdiakon i Lund) berättar att Gränspolisen har frågat om personal från Svenska kyrkan skulle vara beredd att följa med på sådana återvändanderesor. Det här är ett ganska nytt synsätt, berättar Lena Strömberg-Larsson, som tycker att det på senare tid har skett en förskjutning från att försöka gömma papperslösa till att i stället försöka arbeta för att hitta alternativ till ett djupt utanförskap i Sverige. Enligt Lena Strömberg-Larsson har den svenska migrationsdebatten länge saknat en seriös diskussion om hur människor som på frivillig basis vill också ska kunna återvända till sitt ursprungsland.”

En företrädare för diakonin i Lunds stift ville här, 2012, alltså samarbeta med Gränspolisen vid deporteringar och detta, säger hon är ett värdigt alternativ till djupt utanförskap. Vi talar alltså om utvisningar. De är ofta våldsamma, grymma. Hon talar om människor som inte kan eller vill eller vågar lämna Sverige. Hon menar människor som inte har ett land att återvända till. I det säger hon: ”skett en förskjutning från att försöka gömma papperslösa till att i stället försöka arbeta för att hitta alternativ till ett djupt utanförskap i Sverige”.

Ja, så kan man uttrycka frågan om deportering. Det är som att svälta ihjäl folk ute i skogen för att socialbidrag kan upplevas som synonymt med ofrihet.
Det finns andra alternativ, inte minst för kyrkan. Nej. Deportering ut ur ett land kan väl knappast vara ett alternativ?

Och nej, vi är inte överens. Jag tror inte på samverkan. Det har historiskt visa sig leda till katastrofer, som just tvångsteriliseringar eller samverkan mot kvinnlig rösträtt. Att då inleda en samverkan med Gränspolisen för att sköta deporteringen på ett lite snyggare sätt var inte det svar jag väntade mig från kyrkan när frågan handlade om vårt värde som människor.

The post Samverkan betyder den starkes rätt first appeared on Opulens.