BETALNINGSOVILJA. Betalning? Nej, något arvode utgår inte. Lisa Bjurwald om Svenska institutet och andra myndigheter som inte begriper att kulturutövande är ett yrke.

Vill du representera Sverige på Twitter? Frågan från Svenska institutet kom oväntat och fick det att pirra i magen. Det var inte bara det att uppdraget var hedrande; möjligheten att nå ut till i princip hela jordklotet går inte att jämföra med att skriva böcker och artiklar främst på svenska (sorry, Opulens!). Initiativet Curators of Sweden har sedan starten 2011 uppmärksammats av allt från CNN till Al-Jazira och Vogue. Att hantera @sweden är med andra ord en drömchans för oss idealister som försöker förbättra världen en smula.

Veckan det gällde, under nästa månad, skulle ha tema jämställdhet. Genast fick jag idén att presentera ett gäng Awesome Swedish Women för de hundratusentals människor som följer Twitter-kontot. Medan jag förtjust tackade ja till jobbet med ena handen började jag klottra ned tänkbara namn med den andra: bortglömda järnladyn Agda Rössel, Sveriges första kvinnliga FN-ambassadör, föremål för en ny biografi. Lilian Sjölund, lokaljournalisten som tagit strid mot näthatet. Människorättsadvokater, artister, lokala hjälparbetare …

Listan tornade upp sig och jag tog en paus för att ögna igenom det digra uppdragsavtalet från Svenska institutet. Där fanns klausuler om att man ej fick marknadsföra sin egen verksamhet – ett minus i kanten för en författare, men låt gå – och att man bör hålla en trevlig ton på nätet. Inga konstigheter.

Men, mejlade jag tillbaka, där stod ingenting om ersättningen? Jaha, nej, något arvode utgår inte, blev svaret från SI, en myndighet vars verksamhet (och nu citerar jag direkt från hemsidan) “finansieras huvudsakligen genom anslag direkt via statsbudgeten. SI disponerar cirka 470 miljoner kronor av statens medel inom fyra utgiftsområden: internationell samverkan, internationellt bistånd, utbildnings- och universitetsforskning samt näringsliv.”

Men det uppdrag man själv beskriver som både viktigt och hedersamt – att representera Sverige på Twitter – är alltså ändå så oviktigt att utgiftsposten inte förärats ett öre i budgeten? Det går ju inte ihop. Det gör sällan det, resonemangen (eller bristen på dem) hos uppdragsgivare som försöker slippa undan betalning.

Vi kulturutövare har länge (sedan det antika Grekland?) tvingats bemöta den bisarra vanföreställningen att vi har så kul när vi jobbar att vi borde göra det gratis. Att författare och journalister inte kan äta luft, sova på moln eller låta våra barn gå nakna måste hamras in på de mest övertydliga sätt. Ibland är det som att befinna sig i en parallell värld, där en av de mest grundläggande reglerna i vårt samhälle – arbete kostar – inte gäller just oss.

SI är en myndighet och förfogar över miljoner. Det är lustigt att det är de rikaste uppdragsgivarna som alltid saknar pengar, säger en facklig handläggare jag talar med, och tillägger: Är det inte också lustigt att det alltid är första gången de får frågan om arvode? Handläggaren var förstås ironisk. I själva verket är det direkt stötande att tunga arbetsgivare med kultur som uppdrag (i nya numret av Författaren med tema “Ordets värde” outar vi bland andra Stockholms stadsbibliotek) vägrar att betala för sig. Nu sällar sig alltså Svenska institutet till samma skamlösa skara.

Alla artiklar av Lisa Bjurwald

The post När myndigheter försöker ta springnota first appeared on Opulens.

RENOVERING. “I torsdags återinvigdes svenska institutet i Paris efter mer än ett halvår av renoveringar. Invigningen skedde i närvaro av statssekreterare Oscar Stenström och guldpalmsvinnaren Ruben Östlund. SI Paris välkomnar årligen cirka 100 000 besökare i den franska huvudstaden, och har nu fått en förnyad designprofil efter renoveringar och tillgänglighetsanpassning”, skriver Anne Edelstam.

– I en digitaliserad värld blir närvaron i det fysiska rummet allt viktigare för att kunna bygga långsiktiga kulturrelationer och nya samverkansmöjligheter för Sverige, säger Annika Rembe, generaldirektör för svenska institutet. Svenska institutet i Paris har funnits sedan 1971 och är i dag ett av de mest populära utländska kulturinstituten i den franska huvudstaden. Renoveringen av lokalerna i 1500-talspalatset Hôtel de Marle tar avstamp i Frankrikes nya lag om tillgänglighetsanpassning av publika byggnader och är den mest omfattande sedan verksamheten startade 1971.

På svenska institutet i Paris erbjuds en omfattande verksamhet med konst-, design- och fotoutställningar, filmvisningar, konserter, seminarier, permanent konstsamling, café, med mera. Detta gör kulturhuset till ett självklart skyltfönster för svensk kultur och en viktig grund för relationsbyggandet mellan Sverige, Frankrike och resten av Europa. Genom att vara aktiva i ett av världens främsta kulturella nav lägger SI Paris grunden för att stärka bilden av Sverige utomlands. SI Paris verkar i ett viktigt europeiskt sammanhang tack vare placeringen i en av Europas centrala huvudstäder. Verksamheten främjar också talangmobilitet och svenska företag inom kulturella och kreativa näringar. 

Genom ombyggnaderna och ett inredningskoncept framtaget av TAF Arkitektkontor kommer den historiska miljön på SI Paris från och med återöppningen att kompletteras med en samtida svensk designprofil. På Café Suédois har TAF:s design sitt ursprung i det koncept som tagits fram av en grupp formgivare för restaurang och café i det nya Nationalmuseum som öppnar igen hösten 2018. Konceptet som utvecklats tillsammans med formgivarna Matti Klenell, Stina Löfgren, Carina Seth Andersson, kombinerar svenska hantverkstraditioner med ett samtida uttryck. För att förstärka institutets nya designprofil så kommer hösten präglas av utställningar och program inom mode, design, konsthantverk och arkitektur.

Inom ramen för satsningen Swedish Design Moves Paris, som drivs av Visit Sweden i samarbete med aktörer som Sveriges Arkitekter och Association of Swedish Fashion Brands, står SI Paris värd för en rad utställningar, workshops, events och samtal. Bland annat kommer besökare kunna ta del av en fotoutställning med samtida svensk träarkitektur, Welcome to Woodland i caféet. I huvudutställningen Next Level Craft, kurerad av Aia Jüdes, får publiken möta verk av trettiotalet svenska formgivare inom svenskt konsthantverk, mode och design. Och i slutet av november kommer konstnärsduon Bigert & Bergströms spektakulära Solar Egg, beställt av Riksbyggen, att landa i svenska institutets trädgård.

– Design och arkitektur är bland de viktigaste konstarterna då de formar våra liv och samhällen. Formområdet har även en central roll för en hållbar samhällsutveckling.

Det känns därför logiskt att vi efter en omfattande renovering och facelift inleder programverksamheten med en stor satsning på design, arkitektur, mode och konsthantverk, säger Mats Widbom, kulturråd och chef för svenska institutet i Paris.

Vi som var närvarande hade turen att vädermakterna var på vår sida för buffén och musiken tog plats i institutets vackra trädgård där Rubin Östlund dramatiskt ryckte bort ett skynke från en stor kub (liknande hans idé om fyrkant i filmen The Square som nyss kommit ut på de franska biograferna) där en trummis satt och började spela för de förbluffade gästerna.

Svenska institutet i Paris (Institut Suédois) har funnits sedan 1971 och är Sveriges enda renodlade kulturhus i utlandet. SI Paris öppnar för allmänheten igen den 21 oktober efter en omfattande renovering. Kulturhuset lockar årligen cirka 100 000 besökare till ett fyrtiotal programpunkter och utställningar med svensk kultur, de flesta med fritt inträde. Under 2016 har bland andra Annika von Hausswolff, Gnučči, Jonas Karlsson, Adam Tensta och Liv Strömquist deltagit i programverksamheten vid SI Paris. Svenska institutet i Paris visar även delar av Tessininstitutets konstsamling som Nationalmuseum förvaltar med verk av bland andra Alexander Roslin, Adolf Ulrik Wertmüller och Olle Baertling. Varje vecka kommer över 250 fransmän till SI Paris för att lära sig svenska vid någon av språkkurserna. På institutet erbjuder Café Suédois nybakade kanelbullar och andra bakverk, samt dagens soppa, sallad och smörgåsar. SI Paris har även sex gästbostäder för uthyrning till forskare och kulturskapare med projekt som har anknytning till Frankrike.

Vi som skrev artiklar, petitioner, med mera, för att bevare detta viktiga svenska ansikte utåt, kan verkligen glädjas åt att institutet inte bara får vara kvar utan även nu fått en välbehövd ansiktslyft.

The post Återinvigning för Svenska Institutet i Paris first appeared on Opulens.

CENSUR. “Framför allt bör vi dock alla tänka ett varv extra innan vi efterlyser ordning och reda på internet”, skriver Mattias Svensson. 

Det klagas ofta på samtalstonen i sociala medier. Inte utan fog. Det hatas och hotas, och även legitim respons kan bli obehaglig när den i hundra- och tusental sköljer över en enskild människa och hens personliga mediekanaler. Dessa drev har både avsedda och oavsedda mönster, och tenderar exempelvis att gå särskilt hårt åt kvinnor.

Således kommer kraven på att någon borde ta ansvar och styra upp debatten.

Någon gjorde det häromveckan. Svenska Institutets twitterkonto @Sweden blockerade plötsligt tusentals konton i namn av att motverka näthat, rasism, sexism och homofobi.

Det var förstås en allvarlig och i många fall obefogad anklagelse mot många av de mer eller mindre offentliga personer som blockerades. Bland dem fanns exempelvis Svenska Dagbladets kulturkrönikör Margit Richert, politiknörden Richard Herrey och ateisten John Houdi. Många tycks ha listats helt enkelt för att de utgör offentliga personer med åsikter till höger om mitten.

Lite finstilt hävdades att folk också kunde ha “blockats” av mer personliga skäl (eller för att vara porrbotar) och alltså inte för att de skulle ha varit rasister och hatare, men det gjordes inget försök att differentiera de olika kategorierna. Misstänkliggörandet föll över alla.

Urvalet gjordes av Vian Tahir, som presenterar sig som expert på nätsäkerhet. Hade massblockeringen varit ännu ett i raden av hyss från en enskild person vore det inte mycket mer att orda om. Svenska Institutet har också tidigare låtit personer som administrerat twitterkontot @Sweden under en vecka få stor frihet, vilket orsakat skandaler och indignation över åsikter och skämtsamheter.

Men Svenska Institutet gav först massblockeringen sin sanktion och meddelade på sin hemsida att den var ett ”krafttag för att skydda det fria ordet”. Det klingade orwellskt när blockeringen var så tydligt färgad av Tahirs personliga agenda.

Experimentet blev nu inte så långvarigt. Svenska Institutet hävde redan veckan därpå blockeringen och har bett om ursäkt.

Det finns dock anledning att dröja kvar och lära av vad som hände. Att Svenska Institutet som myndighet ställde sig bakom blockeringen innebar allvarliga anklagelser mot privatpersoner, ett övertramp som borde få juridiska och personalmässiga konsekvenser.

Framför allt bör vi dock alla tänka ett varv extra innan vi efterlyser ordning och reda på internet. Att ge självutnämnda ”experter” uppdraget att styra upp nätet och debatten innebär att de får ett vapen i handen med vilket de driver sin agenda. Nästa gång sitter de inte bara vid ett lånat twitterkonto.

I Storbritannien är det regerande Torypartiet redan på väg att skaffa sig en olycklig maktposition över nätkommunikationen. I sitt manifest inför valet i juni gör de ett nytt försök med att hindra åtkomsten till porr, ett övertramp i sig. Men i manifestet krävs även att internetleverantörer filtrerar politiska uppfattningar som anses extrema, med hot om straff.

Det är en extremt farlig åtgärd. Hur ska företagen kunna bedöma vad staten anser vara extremism? Kanske känner de sig tvungna att anlita självutnämnda nätsäkerhetsexperter, för att ha ryggen fri. Sannolikt väljer de att fälla hellre än fria kontroversiella budskap och personer, om det senare innebär risk för böter och straff. Då är censuren ett faktum.

Det är hög tid att sätta ner foten i förebyggande syften mot alla sådana strävanden. Samhällsdebatten behöver skyddas inte bara mot sina avarter, utan framför allt från sina självutnämnda ordningsmän.

Alla artiklar av Mattias Svensson

The post Vem skyddar oss mot expertisen? first appeared on Opulens.