BARNBÖCKER. För första gången på tre år ökade i fjol utgivningen av barn- och ungdomsböcker i Sverige. Trendbrott eller post-pandemi-effekt? Ett är åtminstone säkert enligt Svenska barnboksinstitutets genomgång av 2021 års utgivning – antalet debutanter ökade förra året lavinartat.

De senaste årens negativa trend är bruten – utgivningen av barn- och ungdomsböcker ökade i fjol med 167 titlar, eller 8 procent, jämfört med föregående år och landade på 2 204 titlar. Enligt Svenska barnboksinstitutets årliga rapport finns ingen entydig förklaring till ökningen, men en bidragande faktor tros vara att förlagen har släppt på en viss återhållsamhet som präglade pandemiåren.

–Vi har fått sådana signaler från några förlag, säger Sara Lafolie, som är bibliotekarie vid Svenska barnboksinstitutet och en av flera som ligger bakom rapporten.

Värt att notera är också att det är hybridförlagen, samt de förlag som är specialiserade på lättläst, som har ökat sin utgivning mest – och att det är kopplat till en stor ökning av mängden debutanter. Antalet böcker med en eller fler debuterande upphovspersoner ökade med hela 50 procent. Debutanterna återfinns huvudsakligen bland hybridförlagen, där förlag och författare delar på den ekonomiska risken, men också hos egenutgivare, mindre utgivare och de större, etablerade förlagen.

–Fler vill satsa på att bli författare, och fler har haft tid att skriva under pandemin. I många fall är det debutanter som har haft ett särskilt ämne som de vill belysa, eller en historia som de brukar berätta för barnbarnen. Det ska bli spännande att följa upp debutanterna och se hur många som fortsätter, säger Sara Lafolie.

Utländsk litteratur minskar

Men även om helheten är positiv fortsätter den negativa trenden vad gäller översatt barn- och ungdomslitteratur. Antalet översatta titlar minskar och det som översätts är nästan bara böcker skrivna på engelska, och har så varit under en längre tid.

–Förlagen vill sälja och de vet att det är svårt med det obekanta, men som tur är finns det små förlag som har specialiserat sig på vissa språkområden, säger Sara Lafolie.

Trenden känns igen från vuxenlitteraturen, där små förlag i allt större utsträckning ser till att icke-engelsk litteratur översätts till svenska. Sara Lafolie berättar även att svensk barn- och ungdomslitteratur tenderar att inte översättas till andra språk.

–Ibland kan det vara svårt att överföra saker i utländska böcker till en svensk kontext, det kan finnas kulturella hinder. Samma sak gäller åt andra hållet, säger hon.

Sett till ämnen och tematik fortsätter svenska barnböcker att vara samtidsorienterade. Pandemin har satt sina spår – karantän och att inte kunna träffa far- och morföräldrar, och i förlängningen också hemester och fjällvandring förekom frekvent i fjolårets titlar. Klimatet och aktivism trendar också – barn som protesterar och försöker rätta till orättvisor har blivit allt vanligare.

–Vi ser också hur normen kring föräldrarollen breddas. Allt från föräldrar med allvarliga problem, till föräldrar med lite snällare problem. Från föräldrar som är sjuka eller inte klarar av att vara föräldrar, till föräldrar med mobiltelefonberoende.

Fler runda barn

Länge har utanförskap i form funktionshinder och könsidentitet varit på agendan, men nu tycks det ha normaliserats och finnas med i bakgrunden som något självklart. I stället är det nu kroppspositivism som synliggörs. Utanförskapet som det innebär att vara tjock eller på annat sätt avvika från gängse kroppsideal lyfts i bok efter bok.

–Kroppspositivismen i barnlitteraturen kan vara bilder på runda barn i bilderboken eller en historia om att tjejer går ihop och ordnar ett Luciatåg där alla får vara med, inte bara de smala och “snygga” tjejerna, säger Sara Lafolie.
Hon poängterar dock att kroppspositivism och pandemi oftast är inbakat i större berättelser om mer traditionella ämnen som familj, vänskap och skola, och ser man till genrerna är det skräck och rysare som är mest poppis, även bland de yngsta.

–Då är det oftast lite snällare rysare, men inte alltid.

Viktor Andersson/TT

The post Rekordmånga barnboksdebutanter first appeared on Opulens.

OPULENSPREMIÄR. “På Stadsbiblioteket lånade vi Bernhard Nordhs kärleksromaner som glödde av romantik och underliggande erotik. Att de stod på vuxenavdelningen hindrade inte oss,” skriver Jenny Wickberg. Hennes krönikor om kultur för barn- och unga kommer att vara ett återkommande inslag i Opulens framöver.

Ungdomslitteraturen i Sverige är på tillbakagång. Rent numerärt alltså. När det kommer till kvalitet har den nog aldrig varit bättre. Många ungdomsböcker som ges ut idag är njutbara även för vuxna. Det är en omvänd situation mot när jag var i tonåren och letade bland vuxenböcker för att hitta något spännande.

I Svenska Barnboksinstitutets årliga genomgång av barn- och ungdomslitteraturen syns nedgången. Samma tendens noteras i Svenska Förläggarföreningens rapport ”Läsandets årsringar”. Svenska tonåringar läser allt mindre och alltmer sällan av lust. Det är sorgligt. De går ju miste om så mycket.

Jag har som recensent läst ungdomslitteratur, parallellt med de böcker för vuxna som jag också sätter i mig. De förra läser jag i tjänsten, och de senare av lust. Men om jag ska räkna upp böcker jag läst de senaste åren som lever sig kvar i mig för att de gjort intryck, finns flera ungdomsböcker med bland dem som dyker upp i huvudet.

Ett exempel är ”Slutet” (Rabén & Sjögren) av Mats Strandberg. Jag läste den inför en intervju med författaren och är glad för att den hamnade i min väg. ”Slutet” är en dystopi, en genre som jag normalt inte gillar. Men känslan i den var så stark att jag sträckläste.

”Mitt hjärta borde slå någon annanstans” (Lilla Piratförlaget) av Mia Öström är en nutida ”Räddaren i nöden” av J D Salinger, fast med en svensk landsortsflicka i huvudrollen. Ok, den kvalar kanske inte in på listan över framtida klassiker, men är helt klart läsvärd med både fart, känsla och humor. Och fler exempel finns.

Att läsa ungdomsböcker som vuxen väcker både tankar och känslor. Ungdomens kval tycks vara mer eller mindre konstanta över tid. Klädmode och musiksmak ändras från generation till generation, medan högstadieårens konflikter framstår som oföränderliga. Det är viktig en tid i våra liv som, på gott och ont, bidrar till hur vi formas som vuxna individer.

Barn- och ungdomslitteratur delas in i kategorier efter ålder. En nyutkommen bok som hamnar i skarven mellan två sådana är ”För att vi hör ihop” (Alfabeta bokförlag) av Klara Krantz.  Den handlar om den stora sorgen efter en vän som har dött och om att balansera mellan barn och tonår, med en vuxenvärld som vill men inte alltid kan förstå.

Boken rekommenderas för 9-12 år. Enligt mig passar den bäst för 11-14 år, vilket är en kategori som inte finns. Det är inte för sorgen i den, utan för den sexuella lust som gror i huvudpersonens pubertetskropp som nog få nioåringar är redo att ta till sig.

Men vad vet egentligen jag? Det var Stadsbiblioteket som lockade mig och mina vänner att på mellanstadiet ta bussen från stadsdelen där vi bodde i Lund, till stadens centrum. Där lånade vi Bernhard Nordhs kärleksromaner som glödde av romantik och underliggande erotik. Att de stod på vuxenavdelningen hindrade inte oss. Där fanns inte heller någon vuxen som pekade ut vad det var för böcker vi egentligen borde läsa.

Några år senare plöjde jag igenom mina föräldrars bokhylla. Där läste jag högt som lågt, svårt som lätt. Bland de författare jag hade läst innan jag gick ut högstadiet fanns både Henry Miller och Aleksandr Solzjenitsyn.

The post Barn & Unga: Böcker som fångar tonårens eviga vånda first appeared on Opulens.

TT Nyhetsbyrån

The post 150 stenografer tolkar Astrid Lindgren first appeared on Opulens.