POLITIK. ”Men när diskussionerna närmar sig värmedöden, vad då, vad säger man då? Man säger ajöss.” Stellan Lindqvist kommenterar Liberalernas akuta kris.

Simona Mohamsson kramar Åkesson, poff, allt löses upp, det man trodde var någonting, om inte annat en sorts medelklassig anständighet, blev luft. Upplevelsen var nästan fysisk, man såg i stunden hur något förtunnades och löstes upp. Man såg förödmjukelsen, ryggkrökandet inför makten.

Man brukar säga att Liberalerna är ett idéparti, till skillnad från andra partier, de som är jordade i intressen: SAP och V i arbetarklassen och underklassen, C i landsbygd och småföretagande, M i medel och överklass, KD i jönköpingsreligiositeten, MP i jorden själv. Att vara ett idéparti kan vara en fördel, det har gjort Liberalerna rörliga, historiskt har de kunnat liera sig med högern ibland, med vänstern ibland, men också en nackdel, det har också gjort dem flyktiga, husvilla, vems parti är de, allas, ingens? De talar till individen, inte till arbetaren, inte till bönderna, inte till företagarna (jo, kanske lite ändå), inte till miljardärerna, inte till de troende eller de icketroende.

Individen är grunden, individerna är de atomer som tillsammans bildar samhället, de är den yttersta orsaken, alltings början. Det är grundtanken. Individens rätt att utan hinder utveckla sig som hen vill blir den givna politiken. Det hela känns upphöjt, en politik så ren, enkel och ädel att den nästan adlar innehavaren (varför partimedlemmarna nästan uteslutande kommer från medelklassen är förstås en smula gåtfullt). Innehavarna kan lätt få för sig att de har rätt, alltid har rätt.

Samtidigt är det enkelheten som ställer till det, verkligheten är ju vresig. Dels måste man förklara varför just den egna liberalismen är mer lödig och sann än andra partiers, andra partier säger sig ju också vara liberala. Dels måste man förklara kopplingen mellan grundidén och den praktiska politik man lägger fram eller stöder: visitationszoner, utvidgad och närmast allmän avlyssning, trettonåringar i fängelse. Sådant är svårt och kräver, vilket Liberalerna är experter på, en mycket väl uppövad retorik, gott självförtroende och en särklassig argumentationsförmåga.

I inget annat parti pratas det så mycket, diskuteras det så mycket, argumenteras det så mycket som i Liberalerna. De älskar det. In med någon i LUF:s debattmaskin och ut kommer en liberal, en stjärna, kanske en Pourmokhtari, någon som kan få A att bli B. Jag kan på femtio meters hör- och synavstånd identifiera en liberal, mycket ord, korrekt meningsbyggnad, stort självförtroende, lång och komplicerad argumentation, lätt autism (Martin Melin undantagen från allt detta).

Och just nu, i dessa dagar, testas talförmågan till det yttersta. Partistyrelsemöten, årsmöten, massmöten, diskussioner. ”It takes for an immediate discussion”, som det sägs i filmen ”Life of Brian” när en partikamrat spikas upp på korset.

Men när diskussionerna närmar sig värmedöden, vad då, vad säger man då? Man säger ajöss. Ni får återgå till de PR-byråer och skolkoncerner ni kom ifrån. Eller börja på något annat, på Amnesty eller något liknande. Stor nytta skulle ni kunna göra där.

Man säger, kanske på återseende. Vem vet?

The post Liberalernas akuta kris first appeared on Opulens.

POLISSTAT. Nya lagar har tillkommit och med dem nya brottsrubriceringar. ”Ju mer motstånd vi gör desto hårdare tag blir det från Tidölaget och myndigheterna de styr över,” skriver Ann Engqvist. Är Sverige på väg att bli en polisstat?

Första gången jag blev anhållen för klimataktivism var under budgetförhandlingarna i kommunfullmäktige i Malmö 2019.

Vi var fem kvinnor som satt tysta på läktaren för lyssna på hur politikerna resonerade kring de totalt havererade miljömålen som Malmö kommun upprättat flera år tidigare.

I slutet av förhandlingarna läste vi högt ur IPCC:s (Förenta nationernas klimatpanels) klimatrapport. Vakterna bar ut oss från plenisalen. Flera piketbilar anlände, såväl lokalpolisen som Noas insatsstyrka ”Rimfrost”.

Beväpnade poliser

De beväpnade poliserna tog våra mobiltelefoner, id-handlingar och vi visiterades, anhölls i tre timmar tills åklagaren beslutade sig för att vi skulle åtalas för ”Störande av allmän förrättning”. (En förrättning kan vara allt från en begravning till en kurs eller ett möte, där människor samlas.)

Tretton beväpnade poliser mot fem kvinnor. Tre piketbilar med blåljusen på under tre timmar!

Massiv polisinsats mot Extinction Rebellion

Andra gången var i Stockholm. Extinction Rebellion (XR) blockerade Stockholms innerstad, broar, gator och korsningar genom att sitta ”i vägen”. Vi var alla tränade i fredlig civil olydnad vilket innebär att man inte gör motstånd när polisen bär bort en och att man, när det krävs, flyttar sig omedelbart så att ambulans, polis eller brandkår kommer fram.

Det var en massiv polisinstans, nästan lika många poliser som deltagare. Efter ett tag kom de med en vattenkanon och hotade att spola bort oss. Bilisterna tutade som vore de i psykos. Några bilister ville slåss. En aktivist kastades in i ett cykelställ och så vidare.

Men vi kände ändå att vi hade lagarna på vår sida.

Först bar ett par poliser in mig och andra aktivister i en piketbil och körde i rasande fart genom Stockholm innan de släppte av oss i en rondell. De ville splittra oss. När vi återvände och satte oss igen upprepades historien.

Vid ett tillfälle drog en manlig konstapel i mig så att jag fick ryggskador. Han påstod att jag gjorde våldsamt motstånd när jag sa ”aj!”. Han körde i blint raseri genom Stockholm och utgjorde den trafikfara han anklagade mig för att vara. Sedan puttade han ut mig i ett dike. Sex gånger, fram och tillbaka.

Jag åtalades naturligtvis och 23 andra med mig i en så kallad massrättegång.

På en bild, som var snodd från Facebook (och enligt åklagaren ett ”bevis”) syntes åtta personer. Jag var en av dem. De 16 personer som inte var med på bilden kunde alltså ha varit gångtrafikanter på shoppingrunda. Men det var något som åklagaren tyckte var irrelevant.

Vi äldre aktivister, som varit med förr, riskerade att åtalas för ”domstolstrots” eftersom vi protesterade kraftfullt och ville att rättegången skulle ogiltigförklaras (så att de unga aktivisterna kunde frias).

I stället blev det tvärtom. Vi som protesterade friades, alla ungdomarna dömdes till böter och blev därmed registrerade som brottslingar!

Jag ringde tingsrätten och krävde att bli dömd, annars skulle jag tappa all tilltro till rättsväsendet. Men nej, så gick det inte till svarade åklagaren. Jag påminde henne om att i diktaturer och enpartistater där yttrande- och tryckfriheten är starkt begränsad eller obefintlig, har invånarna inga möjligheter att ifrågasätta rättssystemet. Som invånare i en diktatur kan man åtalas och dömas utan att det finns någon egentlig bevisning för det föregivna brottet.

Hon fnös.

På väg mot polisstat?

Över åren har människorättsorganisationer och FN-experter varnat för att kriminalisera civil olydnad och begränsa rätten att demonstrera. Klimataktivism i Europa har bemötts med oproportionerligt våld. Amnesty, Bris, Rädda Barnen, Civil Right Defenders med flera är mycket oroade för utvecklingen. Det är samma organisationer som fått minskat bidrag av bistånds-och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa, han som är genomkorrupt, ni vet.

FN-observatören och miljöförsvararen under Århuskonventionen, Michel Forst, uppmärksammade och blev djupt oroad när en rebellmamma blev av med jobbet från Energimyndigheten för att hon deltog i en demonstration.

En kvinna nekades medborgarskap efter en protest på Bromma flygplats. En annan kvinna, som stört flygtrafiken i Växjö, blev i domstol hotad med att socialen skulle kunna ta hennes barn. Forst har kritiserat Sveriges hantering av ärendena.

Han menar också att tidspress och överbelastning hos domstolarna gör att rena fel begås i rättsprocesserna. Många har blivit oskyldigt dömda.

”Flera aktivister som flyttat på sig när polisen beordrat bort dem har senare blivit rapporterade och fällda för ohörsamhet (…) En aktivist blev dömd för våldsamt motstånd trots att han aldrig rörde polisen, vilket det fanns videobevis på.”

Linus Gardell, advokat som försvarat många klimataktivister, menar att ”domare och beslutsfattare är människor och de påverkas av debatten och debattklimatet. Det har varit mycket hårda ord, framför allt i sociala medier”.

Han berättar om en ung klimataktivist som deltog i en demonstration blev åtalad i efterhand för ett nytt brott – sabotage.

”Sex månader efter att hon deltagit i den här demonstrationen riskerade hon plötsligt fängelse.”

Ändras brottsrubriceringen till ”sabotage” kan staten få tillgång till alla hemliga tvångsmedel, exempelvis att söka igenom datorer och mobiler och kan övervaka i princip alla personer som skulle vilja demonstrera.

”Det är, tycker jag, solklart ett diktatoriskt inslag” säger Linus Gardell.

Allt grövre brottsrubriceringar

En klimatvän till mig kallades nyligen till en rättegång. Denna gång åtalad för ”grov skadegörelse, grovt olaga intrång och 4 miljoner i skadestånd till Neova AB”. Han hade stått med en spade och grävt igen ett dike på Neova AB:s mark i Grimsås. Neova AB är ägt av finska staten, ett rovdriftsföretag som torrlägger milsvida områden för att skövla och sälja torv. Den biologiska mångfalden, urskog med höga naturvärden, lokalbefolkningens oro och våtmarkerna är ”skit samma” för dem.

Men förutom att brottrubriceringarna blivit grövre och näst intill surrealistiska, så finns det ytterligare en annan lag att ta hänsyn till – spionerilagen. Att gräva och ifrågasätta att finska staten utnyttjar Sverige för att få fina siffror att redovisa i EU, kan betraktas som spionage och en risk för rikets säkerhet. Visselblåsare och journalister har alltså inte längre meddelarfrihet.

När polisen beslagtar aktivisters egendom

En annan av de mest konkreta lagändringarna som gjorts är ”självständigt förverkande” som gör det möjligt för polisen att beslagta tillhörigheter även när egendomen inte kan kopplas till ett specifikt brott.

Personligen betraktar jag det som stöld.

Vid ett par tillfällen, som till exempel vid en klimataktion i Stockholm (jag kan inte gå in på detaljerna på grund av att förundersökningarna fortfarande pågår) beslagtogs en ryggsäck med kamera, dator och mobil.

Polisen behövde inte uppge var tillhörigheterna fanns eller när ägaren kunde hämta tillbaka sina grejer! När hen fick tillbaka datorn var den tömd på innehåll och hen fick reda på att hen fick skylla sig själv.

En annan klimatväns kamera beslagtogs, också av Stockholmspolisen. Det tog veckor innan hen fick tillbaka den, på nåder.

Är det rättssäkert? Är det i linje med grundlagen?

Denna nya lag omfattar på intet sätt ekonomiska brottslingar, skattesmitare, miljöbrottslingar eller ministrar med nazi-kopplingar, för att ge några exempel. Den gäller godtyckligt bara 13-åriga barn, deras anhöriga, knarkkungar, mördare och klimataktivister.

Vi klimataktivister kan numera också straffas med böter eller sex månaders fängelse om en polis känner sig förolämpad, och det vet man ju aldrig när hen gör.

Är det rättssäkert? Är det i linje med grundlagen?

Nej.

Finns det risk för godtycke?

Ja.

”I regeringsformen, som är en av de svenska grundlagarna, står att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främsta företrädare. Riksdagen är på så sätt en viktig del i den svenska demokratin.”

Inskränkt demonstrationsfrihet

Nyligen införde Polismyndigheten en så kallad nationell särskild händelse som ska hantera säkerheten kring valet 2026. Det innebär att inga tillstånd för demonstrationer får ges i närheten av maktens boningar.

”Vi befarar att valrelaterade demonstrationer kan komma att starta betydligt tidigare i år än vad de har gjort inför tidigare val. Vi vill därför vara proaktiva för att få bättre förutsättningar att leda och koordinera arbetet”, säger Tobias Bergkvist, biträdande regionspolischef Stockholm.

Med proaktiv menar Bergkvist uppenbarligen övervåld, insatsstyrkor, slag med batonger, misshandel och ett uppvisande av Glock 45 och Heckler & Koch MP5 automatvapen. Denna nya särskilda händelse innebar till exempel att Palestinademonstranterna i Stockholm, människor som gick ut på gatorna för att de ville att UD skulle stå upp för Greta Thunberg och Global Sumud Flotilla blev brutalt bortkörda och polisen verkade ha tappat det helt och hållet.

Vem drar i snaran?

Någon drar åt snaran och vi vet vem… Tankesmedjan Timbro, (med chefsideolog moderaten PM Nilsson i spetsen), har under drygt 40 år vridit samhällsdebatten till höger. De senaste veckorna har PM Nilsson tagit ytterligare ett steg och inlett ”ett kärleksfullt äktenskap” (också kallat Tidö 2.0) med den högernationalistiska tankesmedjan Oikos och dess chefsideolog, Mattias Karlsson (SD).

En fråga som vi inom klimatrörelsen ställt oss i flera år nu är: Varför vill Tidölaget, Svenskt näringsliv, den marknadsliberala tankesmedjan Timbro och Oikos, hundratals lobbyister, tusentals PR-konsulter, politiska ledarskribenter och miljontals brunråttor med dem – så hjärtans gärna leva i ett såväl bildligt som bokstavligt syrefattigt samhälle?

Varför vill de dricka förgiftat vatten, bada i döda hav, fiska upp skelettskadade fiskar, äta grödor kryddade med PFAS? Varför vill de vandra i kalhyggen och åka skidor på låtsas-snö? Låsa in klimataktivister?

Kulturkriget

Själv är jag är så gammal att jag helt har tappat respekten för detta Project 2025/Trump-dyrkande, högerpopulistiska och marknadsliberala gäng. Jag föraktar dem exakt lika mycket som de föraktar oss människorättsaktivister, planeten Tellus, dragqueens, samer, palestinier, muslimer, arbetslösa och sjuka.

I princip har jag anslutit mig till kulturkriget och det skäms jag för, men vad annat att göra? Jag har barn och barnbarn och för min personliga del dör jag hellre nu än hamnar på fel sida av historien.

Tror detta gäng verkligen att extremvädret ”går över” och att cyanobakterier klarar av växthuseffekten om de bara hatar oss tillräckligt mycket och hotar alla meningsmotståndare med repressalier? Tror de att de kan äta pengar?

Ja, det verkar de göra, för det är naturligtvis pengar det handlar om. Men var ska de göra av alla sina miljarder, bastuflottar och rökta rödlistade ålar när det är 50 grader varmt ute och dricksvattnet har tagit slut? Tror de på allvar att människor låter sig förnedras, förminskas, nonchaleras, svältas ihjäl, misshandlas, fängslas och hatas in i evigheternas evigheter? Den enda som hittills lyckats med det är väl Kim Jong-un?

Återställ våtmarkerna har ägnat de senaste åren till att ockupera motorvägar och flygplatser, avbryta Allsången, Idol och Melodifestivalen, bygga olydiga naturreservat i områden med höga naturvärden och plugga igen diken på Grimsås mosse.

XR och Rebellmammorna protesterar mot kalhyggen, koloniseringen av Sápmí och gruvbolagen bland annat.

Naturskyddsföreningen utbildar människor i biologisk mångfald så att vi kan sätta stopp för exploatering och aggressiv skogsskövling.

Reformaten vill se en systemförändring vad det gäller jordbruket och matproduktionen.

Desperata lokalbefolkningar hör av sig för att få hjälp av oss att stå emot rovdriftföretagen och lobbyistorganisationerna. Nu senast i Eskilstuna där det kinesiska bolaget Senior Material AB fått tillstånd att använda den livsfarliga kemikalien metylenklorid.

Polisen får numera göra vad den vill

Ju mer motstånd vi gör desto hårdare tag blir det från Tidölaget och myndigheterna de styr över.

Över 300 aktivister har lagförts hittills. Anhållits, häktats, åtalats, dömts – om och om igen. Tillhörigheter har beslagtagits. Nya lagar har tillkommit och med dem nya brottsrubriceringar. Det är rent förfärligt. Polisen får numera göra vad den vill så länge ministrarna inte störs när de pillar i sina navlar.

2018 satte sig den då 15-åriga Greta Thunberg utanför Rosenbad med skylten ”Skolstrejk för klimatet” och en världsomfattande klimatrörelse tog fart.

2019 grundades Extinction Rebellion (XR) och Just stop oil i London av Roger Hallam. Han dömdes till fem års fängelse för att organisera protester som blockerade motorvägen M25.

Timbros hejdukar fick allvarliga nervösa ryckningar och spasmer när klimatet blev en viktig fråga i EU-valet. De slog sina okloka huvuden ihop och kom fram till att en klappjakt på Greta och klimataktivister var en lysande idé!

Trump kallade henne ett ”utvecklingsstört barn” och Bolsonaro brölade ”Pirralha” (ungjävel). Benjamin Dousa (M) som då var vd för tankesmedjan Timbro anklagade miljörörelsen för att idka ”klimatpopulism”.

Mattias Karlsson (SD) grundade tankesmedja Oikos 2020 och ville värna om röda stugor och midsommarkransar. Greta var ett ”elitfenomen” vrålade Karlsson. ”Folket” ville bränna däck och sjunga nationalsången utan att någon la sig i. Fältherre Karlsson höjde sin värja och manade sin armé av brunråttor till strid. Det blev invasion på sociala medier. Under riksdagsvalet 2022 tog Timbro hälften av ministerposterna. Kristersson visade sig vara pyttelite rädd för nazisterna och jätterädd för klimataktivisterna.

De vill helt enkelt dö på fel sida av historien.

Karlsson och Nilsson ville se en flat kappvändare, som fostrats i Timbros äggkläckningsmaskin som klimatminister, en som kunde greenwasha dygnet runt och som inte drog sig för att ljuga väljare och journalister rakt upp i ansiktet! De fick naturligtvis som de ville.

Det första Romina Pourmokthari gjorde var att lägga ner Miljödepartementet.

2025 tog SD:s Pontus Andersson Garpvall steget fullt ut och krävde att klimataktioner ska terrorklassas.

Det konstiga är att extremvädret blir värre och därmed människors rädsla. Översvämningar drabbar hela städer. Hus, bilar, träd, järnvägsspår, människor, vägar, broar och boskapsdjur flyter bort i floderna. Skogarna brinner okontrollerat. Öknarna brer ut sig. Människor drivs på flykt, evakueras, ser sina hus bli till aska och betesmarker ruttna. Temperaturerna stiger, grundvattnet sjunker och PFAS är klassad som en evighetskemikalie vi aldrig blir av med.

Och det enda Tidölaget kan komma på är att fortsätta hata Greta. De vill helt enkelt dö på fel sida av historien.

The post Är Sverige på väg att bli en polisstat? first appeared on Opulens.

POLITIK. I veckans krönika analyserar Lars Thulin läget i svensk inrikespolitik ur en sportjournalistisk vinkel. Han konstaterar att det hittills varit en smutsig match.

Tidölaget tillträdde den 18 oktober 2022. I halvtid i mandatperioden kan vi likt sportjournalister göra en analys i pausen: se vad som hänt och syna hur lagens taktik fungerat.

Klart är att första halvlek varit rörig med oklar taktik, brist på skönspel och en massa felpassningar från båda håll. Spelet har varit hårt och fult, men ännu inga utvisningar. Hur matchen slutar är oklart. Allt beror på taktiken lagen väljer när de springer ut på plan för andra halvlek. Samt om nyckelspelare står matchen ut.

Det röda laget

Låt oss titta på det röda laget. Deras offensiv försvagas av bristande taktik och att lagdelarna inte håller ihop. S har tvingats till en nystart med smärtsam omorientering i en del frågor – enkelt uttryckt att anpassa sin karta till en bångstyrig verklighet. Det gäller försvarspolitik, skatter, syn på invandring, integration och kriminalpolitik. Måhända kan ledningen få med sig partiet på en ny karta. För S partipiska viner hårdare än i något annat parti.

Problemet är medspelarna. V och MP famlar efter sin egen identitet och tycks inte veta vad de vill. Det rasar en strid mellan fundamentalister och pragmatiker i båda lägren, värst inom V. Det partiet behöver inga yttre fiender då man har fullt sjå med de inre. Det gör att partiets motståndare tacksamma kan stå vid sidlinjen och följa kampen och hoppas på en total splittring. Vänstern är duktig på det. Minns 60- och 70-talen då en mängd nya partier med olika bokstavskombinationer bildades. De kännetecknades av högt tonläge, brinnande fanatism och mycket glesa led av medlemmar.

Miljöpartiets inre strider

Att miljöpartiets manliga språkrör valdes med minsta möjliga marginal visar på tunga inre strider. Normalt innebär valet av ett språkrör en klang- och jubel-föreställning för en kandidat med hela partiet bakom sig.

Centern har bara en styrka

Centern kännetecknas av att ingen vet vad de egentligen vill. Partiets enda styrka tycks ha varit ett sällsynt mod, eftersom man 2018 gjorde något som är unikt i politiken. Man stod till 100 procent för ett löfte man gett väljarna och man fortsätter att göra det. Nämligen att aldrig samarbeta med SD. Frågan är dock om det räcker som partiprogram.

Spretigt lag

Att få ihop ett så spretigt lag och göra det samspelt är en nästan omöjlig uppgift. Och S partipiska når inte in i de andra partierna. Minns att det som V-ledaren tycks vara mest stolt över är att hon en gång fällde en socialdemokratisk statsminister.

Det blå laget

Så till det blå laget. Här konstateras att det finns en spelare som rakryggat och ärligt driver sin politik. Sverigedemokraterna. När man kom till makten, och via det märkliga Tidöavtalet fick styra Sverige med fjärrkontroll från läktarplats, har man gått från klarhet till klarhet. Tydligt visat att man är ett nyssnazistiskt, högerextremt och populistiskt parti. Ett parti som bygger sin retorik på främlingshat och en dröm om ett Bullerby-Sverige. Deras verkliga agenda är samma som för dess systerpartier världen över – att avskaffa den parlamentariska demokratin som till stor del bygger på liberala värderingar.

Den fegaste ledaren i modern tid

Kaptenen i det blå laget, Ulf Kristersson, har satt ett rekord under första halvlek. Rekord som den fegaste och mest undfallande politiska ledaren i modern tid. Inte bara han är svag, att se skickliga och erfarna moderatpolitiker som Gunnar Strömmer, Karin Enström och Gunilla Svantesson totalt förnedra sig för Jimmie Åkesson och hans fotsoldater är ohyggligt. För M, ett tidigare stolt, seriöst och statsbärande parti, har förvandlat sig till en dörrmatta för krafter som vill utplåna demokratin som vi känner den. Likheten med det republikanska partiets knäböjande inför galningen Donald Trump samt brittiska Tories inför clownen Boris Johnson är slående. Precis som likheten med 30-talets Tyskland då Hitler fick makten.

KD och L gömmer sig

Övriga spelare, KD och L, är oväsentliga. De saknar den djärvhet, initiativförmåga och det bollsinne som krävs av bra lirare. De är de spelare som gömmer sig på planen, det vill säga aldrig vill ha en passning. KD:s Ebba Busch utmärker sig dock genom extremt oschyst spel. Ingen annan partiledare har erkänt och tagit sitt straff för ett brott som har fängelse i straffskalan.

Inte nog med det, dessutom har Busch hävdat att hon inte gjort något fel. Med andra ord, hon sätter sig över lagen. Trots att hon som ledamot i riksdagen är folkvald för att stifta lagar. Dessutom har hon svikit sina trogna kärnväljare, då kristna KD som inget annat parti nu förknippas med bruk av narkotika samt sexuellt frisläppta fester för ledande i partiet.

Utlys extraval!

Jag vill att vi gör som när jag som grabb lirade spontanfotboll på gräsmattan vid pepparkaksbageriet i Årsta. Vi delade om när spelet blev för ojämnt och konstigt. Utlys extraval och strunta i blockpolitiken. Låt varje parti stå för sin egen vilja och sin egen politik, För regeringspartierna är uppgiften svår. För är det någon där som minns tiden då man tänkte och agerade självständigt? Utan att fråga Jimmie om lov? Mycket tveksamt.

Domare är som vanligt drygt 7,7 miljoner röstberättigade svenskar. I september 2026 kommer deras avgörande. Låt oss hoppas att vi slipper att en VAR-bedömning avgör det hela.

PS Vad hände med glasögonen? 

Med anledning av förra veckans krönika har läsare hört av sig och undrat om jag till sist fick mina glasögon. Jo, när jag väl nått Postnords tullavdelning gick det fort. I princip med vändande epost meddelades att avgifterna tagits bort och att brevet var på väg till mig.

Bra, men ändå inte. För det tog exakt en vecka från det meddelandet tills att brillorna låg i min brevlåda. En vecka. 168 timmar.

Paketet låg förmodligen i tullen på Arlanda. Därifrån hem till mig är det 49,7 kilometer bilvägen. Detta innebär att paketet färdades med en genomsnittshastighet på 0,3 kilometer i timmen. Därmed slog Postnord med minimal marginal världens långsammaste däggdjur, sengångaren. Den tar sig fram med 0,27 kilometer i timmen.

Som jämförelse kan nämnas att jag nyligen köpte bläckpatroner på nätet från ett bolag i Uppsala, 76 kilometer från mig. 30 timmar efter att jag lagt beställningen hade jag patronen i handen. Slutsats: en bläckpatron är nästan tio gånger snabbare än ett par glasögon.

The post Halvtid för Tidölaget i en smutsig match first appeared on Opulens.