FOLKMUSIK. Bo Bjelvehammar lyssnar på ”Vidd” med duon Goodacre/Andersson och njuter av dynamiken och variationsrikedomen.

Vidd med Goodacre/Andersson
Gammalthea

Anna-Karin Andersson är riksspelman, kompositör och fiolpedagog, med sina rötter i Småland.

John-Francis Goodacre är folkmusiker och arkivarie och kommer ursprungligen från England, numera bosatt i Leksand i Dalarna.

Nu förenas de båda i ett möte med stor bredd i skilda musiktraditioner. Duons album ”Vidd” bjuder på ett möte mellan viola d’amore och hardangerfela.

Det finns en dynamik och en expressiv variation i musiken i ett elegant duospel, med både teknisk briljans och en vilsam rytmik.

Det finns meditativa vilsamma låtar, bredvid en medryckande svängighet.

Pilfinken ges en egen komposition, av Anna-Karin Andersson, jag fastnar även för spåren, med en polska efter Per Löf i Ekshärad i Värmland och två låtar från spelmannen Olmorts Olof Svensson från Särna.

Albumets titel ”Vidd” talar om både vidsträckthet, storhet och ett betydande mått av frihet. Ett väderbitet ord – jag tänker plötsligt på den svenska sånggruppen från 70-talet Family Four. De sjöng om vita vidder, gnistrande skare och fjäll med snö.

Kort sagt, att lyssna på ”Vidd” med John-Francis Goodacre och Anna-Karin Andersson är både vilsamt och idérikt.

The post Goodacre/Andersson – en dynamisk folkmusikduo first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. Det är folkmusik, när den är som bäst, full av spelglädje, variation och frihet. Ordet är mästerligt! skriver en entusiastisk Bo Bjelvehammar om Svunnet med 232 Strängar.

Svunnet med 232 Strängar
Pacaya records

Den svenska musikskatten är gränslös, det finns att gräva ur, från gången tid, duon 232 strängar med Frida Höfling och Emma Engström, utforskar med känsla och energi visor och speltraditioner i skilda delar av Sverige.

De söker sig ända ner till slutet av 1700-talet. De kompletterar traditionell och bevarad folkmusik med egen nykomponerad. Låtarna har tillkommit av särskilda skäl, vid särskilda tillfällen och har haft olika funktioner – hyllning till en plats eller till en person. Vissa låtar kan även ha anknytning till en särskild händelse. Formen varierar, från vackra valser och vemodiga polskor till svängiga schottisar.

På albumet finns två polskor efter Ola Persson i Tolånga. Det är lätt att tänka sig att Ola Persson spelade upp till dans i den vackra bygden i Färs. Det finns förresten en skröna, som förklarar ortnamnet Tolångas ursprung och den gör gällande att under digerdöden dog hela byn ut, bortsett från två långa personer, som lyckades överleva och ge namn åt byn.

Det finns mycket att bli glad åt på albumet som ”Köksvalsen”, ”Kärra bygata” och ”Lördagsvisa/Avskedsvals ” med en visa efter August Strömberg i Jät, där de första orden går så här:

”På vännen min jag tänker
och hjärtat mitt det gläds och ler
när morgonsol hon blänker
och aftonsol går ner”

Frida Höfling spelar på fiol, hardingfela och kohorn, Emma Engström på piano och klockspel. Båda sjunger dessutom. De kommenterande texterna är utsökta och informativa.

Det är folkmusik, när den är som bäst, full av spelglädje, variation och frihet. Ordet är mästerligt!

The post Mästerligt album med 232 Strängar first appeared on Opulens.

VÄRME. Orden och musiken håller hög klass och det är Aida Jabbaris sång som gör detta så mästerligt, naket, skört, med stor inlevelse, utstrålning och värme, skriver Bo Bjelvehammar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Röst är Det som Återstår av Aida Jabbari
Egen utgivning

Två poeters texter ligger som grund till Aida Jabbaris album Röst är Det som Återstår. Det rör sig om ord av Karin Boye och Forough Farrokhzad. Sättningen är densamma albumet igenom; sång, stråkkvartett, piano och kontrabas.

Den persiska poeten Forough Farrokhzad var modern för sin tid, farlig för etablissemanget, hon var inte bara poet, utan även dramatiker och filmare. Hon riktade hård kritik mot de rådande samhällsstrukturerna och de härskande livsmönstren, för detta fick hon betala ett högt pris. Hennes familj vände henne ryggen, hon tvingades lämna bort sina barn och dog under mystiska omständigheter bara trettiotvå år gammal, 1967.

Karin Boye är en av våra mest älskade poeter. Hon levde i sin samtid med stor närvaro och skörhet, hon visade särdeles stort mod och självständighet. Att hålla fast vid sina tankar och idéer vägde i hennes fall tyngre, än att vara till lags, anpassa sig och bejaka de rådande konventionerna. Karin Boye orkade inte stå emot allt det där unkna och fördömande. Hon tog sitt liv 1941, bara fyrtio år gammal.

Aida Jabbari har själv komponerat och producerat allt material. Det är i huvudsak ett bygge med Karin Boyes texter som grund. Hennes dikter har en inneboende klangbild och en rytmik, som är självklar för musik och sång. Aida Jabbari har sina rötter i svensk, persisk och fransk folkmusik, liksom att hon visar upp en stark inspiration från soul, jazz och pop.

Orden och musiken håller hög klass, och det är Aida Jabbaris sång, som gör detta så mästerligt, naket, skört, med stor inlevelse, utstrålning och värme. Och de stora variationerna, hur sången följer orden och textens budskap, det byggs upp ett sant möte och ett stort samtal, mellan ord, sånguttryck och rytmer och klanger. Med en stor laddning och en expressiv intensitet och hetta. Ibland skymmer hetta och elden de enskilda orden, men det är en randanmärkning.

Denna homogenitet mellan sång, ord och karaktär är bedövande bra. Tre starka kvinnor visar på samma mod och styrka, samma sorg och smärta och frihetslängtan.

The post Mästerligt, naket och skört first appeared on Opulens.