SEGREGATION. Vad kostar det att bli sedd som svensk? Svar: 90 miljoner.

I alla fall om man får tro den nya Viaplay-komedin “Suedi”.

– Jag har saknat en film där vi kan skratta med varandra, inte åt varandra, säger regissören Manuel Concha.

Mahmod har en enda önskan: att få komma in i värmen. Svensson-värmen. Men det går inte. Trots att han är född i Sverige, jublar när svenska landslaget gör mål och “har druckit mer svensk mjölk än en svensk kalv”.

Så inträffar ett mirakel, Mahmod och två kompisar hittar 90 miljoner i skogen och så kan livet som svenske Sebastian – med hjälp av blå linser, hus på Lidingö, flickvän från överklassen och ny garderob med tillhörande mönstrade strumpor – ta sin början.

– Det här är Manuels historia, först och främst. Men visst finns det likheter från vårt förhållande, jag kommer från Solsidan i Saltsjöbaden och han från Lindängen i Malmö, säger Claudia Galli Concha, som är ihop med Manuel Concha sedan tolv år.

Hon har också en roll i “Suedi”, som får premiär på Viaplay den 1 oktober, och är producent tillsammans med Daniel Wagner (“som vi ringer när vi behöver lite parterapi”).

“Osvensk stil”

I en soffa på Södra Teatern i Stockholm fyller paret Galli-Concha entusiastiskt i varandras meningar om filmen, som Manuel Concha skrev manus till när de tidigare bodde i Los Angeles.

Där jobbade han som musikvideoregissör, vilket de båda tror har påverkat det snabbfotade bildspråket och den “osvenska” berättarstilen i “Suedi”.

– Jag har hela tiden haft en vision om att göra en rolig film, som låter som när vanliga människor pratar. Fast med en allvarlig botten, säger Manuel Concha.

Han är född i Sverige och har föräldrar från Chile. När han skrev och lyssnade på andras berättelser insåg han att han inte var ensam om att inte bli fullt ut accepterad i det svenska samhället.

– Sverige är ett fantastiskt land men segregationen har ökat. Skillnaden mellan rika och fattiga är större än vad den var för 20 år sedan. Jag kommer nog alltid att leva med känslan av att vara en andra klassens medborgare, så som det också uttrycks i filmen.

“Berörande”

Claudia Galli Concha påpekar att känslan av att inte riktigt få tillhöra är något som många kan känna igen sig i.

– Vi har ju sett filmen, utan överdrift, hundra gånger. Till en början skrattade jag åt allt som var roligt men sista gången så grät jag faktiskt, säger Claudia Galli Concha och fortsätter:

– Jag kände att det här är så vanligt, det finns så många som inte känner sig sedda och det är berörande.

Några 90 miljoner har han förstås aldrig hittat i skogen. Men Manuel Concha önskade sig blont hår som liten och säger att 85 procent av det som händer i filmen har hänt på riktigt. Samtidigt har han funderat på om han tagit i för mycket ibland i manuset.

– Men så tänkte jag att ska vi vara ärliga någon gång så är det nu. Och det är faktiskt de grejerna som har funkat bäst i komiken. För jag tror att det träffar rakt in i folk.

“Luktar sosse”

Självklart inträffar komplikationer för Mahmod. “Suedi” är ett komiskt bygge av förvecklingar som inbegriper en avogt inställd svärmor (Suzanne Reuter), inhyrda skådespelare som ska agera “bästa vänner” på det stundande bröllopet samt det stressande faktumet att alla Mahmods upphittade sedlar snart blir ogiltiga.

I rollistan finns många välkända namn, som Johan Ulveson, Danny Saucedo, Göran Ragnerstam, Claes Månsson, Filip Berg och Ann Petrén.

– Det var manuset som gjorde att de tackade ja, det är vass dialog, bra repliker, som “förlåt att vi luktar sosse, vi har åkt kommunalt”. När man hör Suzanne Reuter säga en sådan replik så blir det så självklart, säger Claudia Galli Concha.

Miranda Sigander/TT

The post Kämpar för att “bli svensk” i ny komedi first appeared on Opulens.

SNACKSALIGA. Alla som en gång menade att Svensson, Svennebanan, Suedi och övriga blågulingar var ena pratkarga och prathämmade typer, dags att ställa om pratet. Och vinner vi inte fotbolls-EM, har vi redan tagit hem poddprats-VM, skriver Erik Cardelús.

Kanske kommer vår tid att bli ihågkommen som självpratets förlovade tid. En pratokratisk tidsålder, då pratet sattes på piedestal. För aldrig har vi haft så många poddar och aldrig har det självcentrerade pratet stått så högt i kurs. Pratar du inte om dig själv, helst i en vloggkanal eller podd, finns du inte.

I en artikel i Svenska Dagbladet tas tempen på ”det svenska poddundret”. Här inleds med konstaterandet att till och med Ers Majestät numera poddpratar och att den svenska poddindustrin går som snabbtåget, även om expansionen och lönsamheten inte håller jämna steg. Men vad betyder några små röda siffror inför chansen att prata loss? Utan pratet stannar Sverige, utan prat blir man flat. Pratkvarnen är guldkranen.

För numera är Sverige pratets pionjärmarknad. Vi ligger i yttersta ekonomiska pratkant. Så alla som en gång menade att Svensson, Svennebanan, Suedi och övriga blågulingar var ena pratkarga och prathämmade typer, dags att ställa om pratet. Och vinner vi inte fotbolls-EM, har vi redan tagit hem poddprats-VM.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Nyligen släpptes också listan på årets sommarpratare, en tilldragelse kantad av mycket publicistisk pompa och prat, medialt spinn och klick. Den spännande frågan var återigen: Vem skulle ostört få prata om sig själv på radion? Vem skulle få sprida sitt sköna självprat i slott och koja, bland kreti och pleti, i tid och otid?

Från en sjungande Ingrosso hela vägen till en sjungande Larsson, vecklar pratets pärlband ut sig, från juni till augusti. Popstjärnan, smörsångaren, vaccinutvecklaren, musikalkungen, tv-kocken, engelskläraren, simmaren, schackmästaren, Nato-toppen, batterikungen, Pippiskådespelaren, dramatenskådespelaren, sisuförespråkaren, programledaren, knaskomikern, veteransportjournalisten, Sápmiförfattaren, presidentrådgivaren, skridskoåkaren, biologiprofessorn, naturskildraren, På-spåret-mästaren… alla pratar de om vad de ska prata om och varför det ska prata om just det. Sedan pratar vi om vad de har pratat om och om pratet var bra.

Och visst känns den pratologiska gemenskapen skön i dagens annars så segregerade samhälle. Kanske även det värt ett prat.

The post Den pratokratiska eran first appeared on Opulens.