STORFÖRETAG. “Alla borde läsa ‘Folkrepubliken Walmart’! Det är en ideologiskt utmanande och tankediger bok, med väsentliga frågor i centrum”, skriver Carsten Palmer Schale.

Folkrepubliken Walmart. Hur de globala storföretagen lägger grunden till socialismen.
Av Leigh Phillips & Michal Rozworski
Verbal förlag

Tänk på detta. Att det finns saker som är nyttiga, men inte lönsamma, och att det finns saker som är lönsamma men onyttiga. Att det finns saker som är såväl nyttiga som lönsamma, och saker som är varken nyttiga eller lönsamma. För profithungriga företag är naturligtvis både det nyttiga och det onyttiga – som är lönsamt – av stort intresse. För samhället i stort är det som är nyttigt och lönsamt viktigt och bra, men även det som ur krass ekonomisk synpunkt är nyttigt men olönsamt.

Tänk på detta. Att marknaden och den planerade ekonomin i förstone – i ljuset av myten om Adam Smiths ”osynliga hand” – kolliderar med varandra. Att den planerade ekonomin har sina åtminstone ideologiska rötter i människors behov, medan marknadens magiska mekanismer handlar om vinnare och förlorare. Att den offentliga sektorn planerar, medan den privata sektorn inte gör det. Men den privata sektorn gör ju just det!

Tänk på detta. Att det funnits, och finns, centraliserad och auktoritär planering – exempelvis i det forna Sovjetunionen och i de nu existerande gigantiska företagen av Walmarts och Ikeas typ – men att vi samtidigt åtminstone kan hysa visioner om någon form av demokratisk planering i såväl lokala som regionala och globala versioner.

Phillips och Rozworski skriver spänstigt om planering kontra marknad från de stora mesopotamiska kulturerna över Adam Smith till och med idag. Man finner då bland annat, att Walmart (och liknande företag) planerar synnerligen intensivt, men naturligtvis med den ekonomiska vinsten för ögonen, och så skickligt att de något paradoxalt lyckas få kapitalismen att likt en självdestruktiv orm bita sig själv i svansen. Det vill säga, så att man övergår från att vara ett megaföretag på en konkurrensutsatt marknad till att bli ett allsmäktigt företag med marknaden, men inte vinsten, satt ur spel. Planering fungerar alltså: det är något som Phillips och Rozworski återkommer till som ett mantra. Men Walmarts planering är auktoritär, vinstinriktad och osolidarisk. En spegelvänd idé vore då att försöka skapa en solidarisk och demokratisk planering på global nivå, med rötterna i människors grundläggande behov.

Denna idé och strävan torde dock, än så länge, vara en utopisk sådan. Likafullt, menar Phillips och Rozworski, är den givetvis värd att omhuldas. Med Walmart som exempel, men med den globala rättvisan som mål. Walmart, påpekar författarna ideligen med emfas, är givetvis i sig något mycket negativt – men detta att man visat att planering fungerar, är essensen i deras resonemang.

Den stora frågan är dock hur och med vilka aktörer som den positiva versionen av Walmart – den globala och demokratiskt styrda planeringen och allokeringen av gott – i praktiken skall komma till stånd? Här kommer man av och till in på ”big data”, datateknologi och olika aktörskonstellationer eller centrala aktörer av rang. Här nämns, eller antyds, FN, EU, nationsöverskridande samarbeten och så vidare – utan att kunna ge ett svar. Med målet att skapa någon form av ”global socialism” med demokratin i förarsätet.

Som alltmer intresserad läsare, är det också lösningen på denna ekvation man åstundar och väntar på. På sista sidan kommer man dock fram till att detta är ämnet för en annan bok – kanske nästa?

Oavsett detta kan jag inte annat säga, än att Phillips och Rozworskis bok är synnerligen stimulerande. Alla borde läsa ”Folkrepubliken Walmart”! Det är en ideologiskt utmanande och tankediger bok, med väsentliga frågor i centrum.

The post Ideologiskt utmanande bok first appeared on Opulens.

Det nya frihandelsavtalet CETA öppnar den europeiska marknaden för amerikanska storföretag. I dag den 21 mars förväntas riksdagen godkänna avtalet – som kanske strider mot EU-rätten.

Tillbaka till arbetet efter föräldraledighet inser jag vilket privilegium det är att vara svensk medborgare.  Det är faktiskt en helt otroligt bedrift som krävts för att komma dit vi är i dag. Tänk bara på alla som visat mod och kämpat för att visa vägen fram. Man glömmer lätt bort att kampen fortsätter och att vi har ett ansvar att fortsätta visa vägen.

För hundra år sedan kunde man inte ana att en hel institution skulle upprätthålla lagar som berör arbetsmiljön. Men det kanske snart är ett minne blott, för med de nya frihandelsavtalen vill multinationella företag harmonisera arbetsmarknaden runt om i världen. Då hamnar vår svenska arbetsrätt långt ner i prioriteringarna.

Arbetsrätten anses vara ett handelshinder i det nya frihandelsavtalet mellan EU och Kanada, det så kallade CETA-avtalet. CETA öppnar den europeiska marknaden för nordamerikanska storföretag och hotar att bilda internationell norm. Här förhandlar man inte längre om tullar. I stället vill man ha ett så omfattande avtal som möjligt. Det rymmer allt från tjänstehandel och jordbruksregler till “direktörsdomstolar” inför vilka stater kan stämmas om deras lagstiftningsinitiativ hotar storbolagens vinster. Det innebär att Sverige riskerar att stämmas inför rätta av kanadensiska företag om vi lagstiftar till skydd för allmänna intressen. Direktörsdomstolarna hotar progressiva arbetsmiljölagar eftersom dessa anses stå i strid med avtalet.

Investment Court System (ICS) är en tvistelösningsmekanism i det internationella handels- och investeringsavtalet som syftar till att ge investerare möjlighet att driva rättsprocess mot en enskild stat. Multinationella storföretag har allt oftare använt den för att stjäla skattepengar. Investeringsskydd uppkom efter andra världskriget och användes mycket sällan. I dag används de allt oftare och många gånger hjälper det med att hota med en stämning för att lägga locket på progressiv lagstiftning.

I dag den 21 mars förväntas riksdagen godkänna CETA-avtalet. Men nyligen kom EU-domstolen med ett yttrande som skapar tvivel kring huruvida avtalets investeringsskydd är förenligt med EU-rätten.  Mycket tyder på att detta system för tvistelösning sannolikt strider mot EU-rätten och att medlemsstaternas godkännande av avtalet därmed kan vara olagligt.

Skulle CETA träda i kraft innan EU-domstolen hunnit utreda ICS skulle den situationen kunna uppstå att EU påtagit sig skyldigheter mot tredje land – skyldigheter som strider mot EU-rätten. Detta är bakgrunden till att en mängd akademiker och civilsamhälleliga organisationer krävt att EU-domstolen ska rådfrågas innan man fattar ett beslut.

The post Det nya frihandelsavtalet hotar arbetsrätten first appeared on Opulens.

SOCIALA MEDIER. På kort tid har det amerikanska företaget Facebook revolutionerat våra medievanor. Därför är ett stort problem för en nätbaserad tidskrift att inte kunna använda just Facebooks plattform. Detta har drabbat Opulens, kultur- och samhällsmagasinet där du läser denna krönika.

Facebook har av oklar anledning nekat oss att annonsera och därmed få nödvändig spridning av våra texter. Konversationen i ärendet har varit smått kafkaartad. Det är svårt att komma i kontakt med personer, och dessa har i sin tur svårt att bedöma en svensk tidskrift och skickar därför obegripliga standardsvar. Varför Opulens nekats möjlighet att annonsera är därför fortfarande höljt i dunkel. Det kan ha att göra med den debutkrönika jag skrev om att legalisera droger, vilket väckte några arga reaktioner.

Annonsbeslutet har inte bara blivit fel, det har blivit fel på ett olycksbådande sätt. Ett administrativt beslut på låg nivå för det amerikanska storföretaget har fått allvarliga konsekvenser för ett nystartat projekt i kulturbranschen. Möjligheterna till samhällsgranskning och debatt i Sverige idag är underkastade ett amerikanskt storföretags policyregler i stort och smått.

Kan det verkligen vara rimligt? Borde inte någon gripa in när själva möjligheterna till fritt meningsutbyte är hotade? Mitt måhända impopulära svar är nej. I alla fall om ”någon” är stat och myndigheter, men självklart bör man protestera offentligt mot orimliga beslut. Jag är nämligen en varm anhängare av både människors och företags frihet att bestämma över sig själva, också när besluten är märkliga och inskränkta.

Därför är jag mer rädd för politiska krav på att Facebook ska agera med större omdöme än för enstaka exempel på motsatsen. Ju mer omdöme vi kräver, desto mer godtycke riskerar vi nämligen att få.

Många vill exempelvis att Facebook åläggs att ingripa mot falska nyheter. Det skulle göra någon, antagligen staten, till domare över sant och falskt, vilket i sig öppnar för en osund styrning av medieflödet. Sådana krav från myndighetshåll skulle också göra Facebook överdrivet försiktigt, med risken att mycket som inte var avsett fastnar i deras filter, precis som preventivmedelsinformation lätt fastnar i porrfilter. Vi lär också få fler aktörer som okynnesanmäler allt de ogillar av strategiska skäl.

Att avdela tillräckliga personresurser för att mer än rudimentärt bedöma vad som sprids på plattformen, särskilt på andra språk, är dessutom dyrt, krångligt och kommer med egna risker. Det skulle ge personer långt ner i Facebooks hierarki både makt och betydande insyn i enskilda människors nätvanor. Mer så, ju mer omdöme som krävs.

Och varje restriktion kan kasta en människa ur en social gemenskap, eller kullkasta planerna för en nystartad kulturtidskrift.

Den viktigaste regleringen av plattformar som Facebook är att vi använder dem alldeles frivilligt, på grund av hur lätt man länkas samman med andra människor och deras tankar (och hur lätt man på egen hand kan blockera ovälkomna inviter och sortera sitt flöde). Vår trygghet som användare ligger främst i att om de skulle reglera för mycket eller bli för närgångna kommer många att överge plattformen för andra, och Facebook blir nästa Lunarstorm på nätkyrkogården.

Som många påpekat är det deltagarna som skapar innehållet, Facebook är bara administratörer. Och just genom den enorma fördelen att ha knutit samman människor över hela världen, är de extremt olämpliga att vara mer än så.

Alla artiklar av Mattias Svensson

The post Facebook agerar omdömeslöst men regleringar vore värre first appeared on Opulens.