STADSUTVECKLING. En ny stadsdel i Kiruna byggd i återvunnet materia. Ett Umeå med “vägra”, inspirerat av straight edge-rörelsen och rockbandet Refused, som ledord för stadsutvecklingen. Det är några av de visioner för sex Norrlandskommuner som har tagits fram i samarbete med bland andra konstnärer och arkitekter.

I januari presenterades de olika grupperna. I Kiruna var den samiska textilkonstnären Britta Marakatt-Labba en av dem som fick i uppdrag att ta fram förslag för det nu nedlagda gruvområdet Tuolluvaara. Ett nytt småskaligt bostads- och fritidsområde, Eldberget, finns nu på papperet. Tanken är att husen ska byggas av material från bland andra de Ralph Erskine-längor som rivs på grund av gruvan och den pågående stadsflytten.

– Jag föreslog för arkitekterna att man skulle tillvarata balkongerna och det tyckte man var ett jättefint förslag. Jag träffade arkitekter och ingenjörer i kommunen i går som sade “att det här får inte bara stanna vid en vision”, säger Britta Marakatt-Labba.

Även färgsättning och fönster från de gamla husen går att ta tillvara på enligt förslaget. För egen del ser Marakatt-Labba den nya småskaliga stadsdelen som en färgmässig karamell, en pärla. En av de två gamla gruvlavarna föreslås bli utkikstorn, med upplyst exteriör, och på området finns också en gammal samisk flyttled utmärkt. Snöstaket kan fungera både som skydd och konstnärlig dekoration.

Tusentals jobb

Elva grupper med arkitekter, skribenter, konstnärer och arkitekter har på bara några månader tagit fram visioner för de sex kommunerna Kiruna, Gällivare, Boden, Luleå, Skellefteå och Umeå. Allt inom ramen för “Visioner i norr” som initierades av Rådet för hållbara städer i samarbete med bland andra ArkDes, Boverket och de berörda kommunerna. Bakgrunden är de satsningar på ny teknik och industri som görs i Västerbotten och Norrbotten och som väntas leda till tusentals jobb redan under de kommande 15 åren. Jessica Segerlund, enhetschef på Arkdes, trycker på vikten av “uthållig hållbarhet” i städernas utveckling.

– Även om man redan nu sammankopplar fler kompetenser i stadsutveckling finns det fortfarande ett normativt sätt att tänka kring det. Vi tror att det finns en stor expertis inom det gestaltande fältet som kan bidra mycket mer.

Hur stor del av förslagen kan då bli verklighet? Jessica Segerlund beskriver visionerna som “intressanta inspel och utgångspunkter för hur man bygger och gestaltar ett samhälle gemensamt”.

– Jag tror att det finns goda möjligheter för att använda stora delar av förslagen men på olika nivåer och i flera tidsdjup.

Inspirerade av Refused

Umeåbandet Refused har inspirerat en av de två grupper som lämnat förslag för just Umeå och som lyfter fram ordet “vägra” som ledord för stadsutvecklingen.

– Även om det är här ett snabbt projekt kan vi läsa in att Umeå har en radikal historia, här finns “straight edge”- rörelsen och en stark gräsrotsrörelse som kanske inte alltid tagits omhand av en högre planeringsnivå, säger Linda Björn på Marge arkitekter.
Deras “vägra-tänk” går bland annat ut på att inte bygga på orörd mark utan i stället på olika sätt förtäta och bygga på höjden i redan befintliga stadsdelar i Umeå som i dag är en relativt glest bebyggd stad, framhåller Linda Björn.

– Det första steget är att vägra exploatera outbyggd mark, och sedan fundera över om man kan bygga på köplador och flerfamiljshus.

Erika Josefsson/TT

The post “Vägra” föreslås bli ledord för Umeås byggande first appeared on Opulens.

NOSTALGI. “Någon har bytt ut alla människorna också, jag känner inte igen en enda.” Christian Wåhlander vandrar på gatorna i sin hemstad och förundras.

Jag strosar runt på Motala torg. Kullersten och här stod Bengt Bedrup med sin mikrofon och startade ett cykellopp, Vättern Runt. Kring torget låg tre stora varuhus: EPA, Tempo och Domus. Alla med flera våningar och med massor av kläder och leksaker och precis allt man kan behöva.

Ja, detta var på sjuttiotalet förstås. Nu finns inget av dessa varuhus kvar någonstans i landet. Tempo urvattnades till Åhlens, Domus blev Coop Forum, och EPA med sin berömda kvalitet försvann helt.

I köpcentrumet Bråstorp i utkanten av Motala samlas nu ICA Maxi, ÖoB, Rusta, Elgiganten och så vidare. Och Bråstorp är inte särskilt vackert i sig, till skillnad från Motala Torg, utan hela stället är skapat för stora varuhus.

Jag tar en promenad längs Strandvägen mot Charlottenborg. Hoppsan, nu korsas Motala Ström och Göta Kanal plötsligt av en väldig bro som jag aldrig sett tidigare.

Någon har bytt ut alla människorna också, jag känner inte igen en enda.

Datorer hörde man bara talas om och de var då av en lägenhets storlek ungefär.

Hur såg världen ut på sjuttiotalet egentligen? Bilarna var splitternya även då, det kommer jag ihåg. Jag tänkte också att det är nog svårt att utveckla modellerna så att de ser ännu mer moderna ut, men såhär i efterhand måste jag erkänna att det uppenbarligen gick.

Det fanns ju inga mobiltelefoner, det är ju självklart. Datorer hörde man bara talas om och de var då av en lägenhets storlek ungefär. Sociala medier fanns inte, men här och var satt nån nazistisk lapp uppe med ett hakkors på. Fast då tänkte man bara att oj, här har vi en enskild galning som hamnat snett här i livet, och så var det inte mer med det.

Sossarna styrde fram till 1976 då en sur gubbe vid namn Gösta Bohman tog över makten med sitt Moderaterna (tidigare Högerpartiet), tillsammans med den piprökande Thorbjörn Fälldin för Centerpartiet (tidigare Bondeförbundet) och Per Ahlmark för Folkpartiet (sedermera Liberalerna). Sedan dess har högern och sossarna växlat hej vilt om att ha makten i vårt kära Sverige, så alla som säger att sossarna har styrt och ställt i landet efter eget huvud i hela vår moderna historia har fel.

Om man jämför till exempel en hundraårsperiod på vikingatiden med den senaste hundraårsperioden i vår värld så slår det mig att barndomens landskap förr var möjligt att besöka även som gammal. Nu är allt förändrat, då var ingenting förändrat. Kanske nån hade kommit på ett innovativt sätt att hyvla årorna på. Träden hade växt en del förstås, och nya träd hade tillkommit dessutom.

Hundratals djurarter hade inte hunnit utrotas, plastavfall hade inte bildat en ö av Frankrikes storlek i Atlanten, bilmodeller hade inte utvecklats från en skraltig träskrinda med ångmotor till BMW Monster-SUV med rätt att accelerera från noll till hundra på fyra vrålande sekunder mellan trafikljusen. Modet byttes inte ut varje år, silikoninsprutningar och botoxfyllningar och plastikkirurgi seglade inte upp från inget till samhällsnorm på ett par decennier – och så vidare.

Jag går på den nya bron som löper över Motala Ström och Göta Kanal, och jag tycker att det känns som om jag vandrar i en dröm. Det går inte ihop, jag svävar i luften över vattnet, och min blick söker sig till solnedgången och strålarna från den stora stjärnan värmer mig inte längre.

The post Någon har rivit barndomens landskap first appeared on Opulens.