SÄRBEHANDLING. “Det är väl mysigt att verka internationell, berest och måhända även att försöka vara mer än man egentligen är.” Lars Thulin undrar om det verkligen är tillåtet att diskriminera svensktalande i Stockholm.

Finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska samt varianter av dessa är nationella minoritetsspråk i Sverige.

Det innebär att vi har sex språk i landet inklusive svenska. Fast detta är en lögn. Det finns ett till. Som används i högre utsträckning än de fem minoritetsspråken. Häng med på en tur i centrala Stockholm så förklarar jag.

Din Sko har inte låga priser. Däremot ”Always nice price”.
Om Scorett har bra skor framgår inte. Men ”Quality matters”.
Jag trodde Twilfit sålde underkläder. Fel, de saluför ”lingerie”.
Om MQ erbjuder damkläder är oklart. Däremot finns ”Women” på ”2nd Floor”.
Man hittar inte Lego i en leksaksbutik. Men inne på ”World of Toys”.
Vad Body Shop vill är oklart. Fast det erbjuds ”Positive Change” Och det är fråga om ”Start Inside”.
Många butiker verkar tycka synd om sig själva. För ordet ”Offer” står på många ställen.
Dessutom förefaller någon stor kedja ha tagit över många butiker. Den heter ”Sale”.
Enda butiken i Gallerian i Stockholm som verkligen finns i hela världen är Ikea. Men i den är varje ord på det töntiga språket svenska.

Översättning saknas

Det märkliga är att inga skyltar finns med svensk översättning. Detta skulle då betyda att butiken var tvåspråkig, och därmed välkomna även dem som icke är bekväma med engelska. Tvåspråkighet finns i flera länder jag besökt: Kanada, där engelska och franska samsas hyfsat, Belgien där flamländska och franska finns sida vid sida. Och Schweiz där franska, tyska och italienska är modersmål för invånarna.

Men inte i Sverige, normalt känt som ett ängsligt land där konsensus är nyckelordet och ”alla måste med”. Översättningar finns inte. Så begrip engelska eller försvinn.

Starkast är detta i huvudstadens centrum kring Sergels Torg. I en butik i affärskedjan Arket, ägd av svenska H&M, tröttnade jag på att inte se en enda skylt på svenska. I det lilla fiket var det omöjligt att beställa kaffe genom att tala svenska. Den vänliga flickan bakom disken förstod inte när jag beställde det. Jag fick den livgivande drycken först efter att ha stönat fram det förlösande, ”one cup of ordinary coffee, please”.

”75 procent förakt”

Jag har dessbättre inga stora problem med engelska. Mycket av min studielitteratur var på detta språk och jag blev godkänd. Jag har bott och arbetat i ett engelskspråkigt land. Så jag slipper lämna Sergels Torg hungrig och naken. Jag kan fixa mat och kläder där.

Men vi bor i ett land med ett fullt fungerande modersmål som heter svenska. Det finns åtskilliga invånare som inte behärskar engelska fullt ut. De kommer sluta handla i Stockholms centrum. Varför? De är inte välkomna.

Till sist hittade jag en kvinnlig expedit på Arket. Jag tyckte mig höra att hon yttrat något som liknande svenska till en kollega. Så jag frågade varför jag var tvungen att beställa coffee och downloada an app for fast service. Svaret kom med en röst fylld av 25 procent vänlighet och 75 procent förakt mot mig. Allt berodde på att det var så oooerhööört många engelskspråkiga kunder i butiken. Samt att sååå många av de anställda i butiken bara kunde engelska.

Är okunnighet en fördel?

Jag brydde mig inte om att begära statistiska fakta som kunde verifiera detta. Men tvivlade på att butiken en gråkall tisdagsmorgon i november översvämmades av kunder som inte kunde ett ord svenska. Och att personal inte kan svenska – är det en fördel vid anställning? I min värld borde det måhända vara tvärtom.

Jag nöjde mig med att svara:

‒ Thanks for your hjälp. Nu vet jag much mer.

Tjejen suckade högt och himlade med ögonen mot sin kollega som uppenbarligen också led av handikappet att kunna svenska. Kanske medför det löneavdrag.

Dessvärre är detta inte koncentrerat till hjärtat i Stockholm. För en tid sedan ramlade jag in på ett fik vid Hornstull, inte stadens mest fashionabla kvarter. För några decennier kallades trakten för Kniv-söder. Inne på lokala Systembolaget kan det gå livligt till och krogarna med rejäla happy-hour-pris på öl är många.

Personalen bestod av två personer. En man och en kvinna och ingen av dem kunde ett ord svenska. En äldre dam med rollator kom in. Allt tydde på att garantipension var hennes huvudsakliga inkomst. Hon blev förtvivlad när ingen bakom disken kunde hjälpa henne.

Jag erbjöd mig att översätta. Men gummit på rollatorns hjul gnisslade då hon vände den 180 grader och satte fart mot dörren

Tack, men nej tack. Hit går jag aldrig mer, sade hon.

Märklig utveckling

Har vi inte en Diskrimineringsombudsman? Är det tillåtet att diskriminera svensktalande i Stockholm?

Varför ser det ut så här? Jo, det är väl mysigt att verka internationell, berest och måhända även att försöka vara mer än man egentligen är. Då blir det viktigt att utesluta människor som inte är som man själv.

Utvecklingen är märklig. Speciellt i ett land där allt fler vänder sig mot det mångkulturella och drömmer sig tillbaks till ett Bullerbyn, alternativt ett pilsnerfilms-samhälle, där 95 procent av befolkningen aldrig lämnat Skandinavien. Men mångkultur är tydligen bra. Så länge den enbart är brittisk. Och framförallt inte svensk, oh no.

Please, no Swedish! Because we are from Sweden!

The post Please, English only! Because we are from Sweden first appeared on Opulens.

SPRÅK. “Vad som anses passande när det gäller ämnen för konversation är i högsta grad kulturellt kodat,” konstaterar Katrine Hamori. Hon reflekterar också över förutsättningarna för samtal på det svenska språket.

Hur har helgen varit? Hade ni bra väder? Det här måste vara ett av det allra vanligaste samtalsämnet när man ses över lunchen på måndagen. Vädret är nog det självklara ämnet för konversationer i de flesta sammanhang och det är inte så märkligt. Det är ju olika från årstid till årstid, dag för dag och faktiskt från timme till timme. Det varierar och alltså finns det något att prata om och jämföra. Det är dessutom fullständigt opolitiskt eftersom ingen rår över det, ingen kan påverka det. Det bara händer, det är ingens fel om det regnat hela helgen. Det är med andra ord neutralt. Och i Sverige gillar vi det som är neutralt. Eller har gjort, fram till nu.

Om man pratat färdigt om väderleken, kan man inleda ett samtal om språket. Det är kanske inte lika neutralt, men precis som väder, är språket något som vi har gemensamt. Men börjar man nämna något om de, dem eller dom, övergår det snabbt till politik. Man kan mötas av argument som visar på en konservatism som aldrig skulle luftas lika högt och ljudligt om det gällde till exempel flyktingar eller miljöfrågor. När det gäller språkfrågor är det helt i sin ordning att klaga när man känner missnöje över något som man egentligen inte vågar säga högt. Om en artikel i en tidning handlar om något som man i grund och botten är emot, men inte har modet att öppet tillstå – ja, då kan man peka på att journalister nu för tiden skriver så illa, att det minsann var språkliga fel i artikeln.

Dessutom hyllar vi av tradition en så kallad turtagning – först pratar du, sedan pratar jag.

Precis som man klagar på vädret när man är allmänt sur, för ingen bestämmer över vädret, kan man peka på grammatikaliska fel, för det är enklare att prata om det än att argumentera för eller mot politiska frågor. Att diskutera och argumentera för sakfrågor i politiken kräver att man är insatt och påläst, vilket man inte är men ogärna vill tillstå. Dessutom riskerar man att skapa dålig stämning om man dristar sig till att ha en åsikt vad gäller en politisk fråga, vilket till varje pris måste undvikas. Här ska råda konsensus, den gamla Saltsjöbadsandan svävar ännu över luncher, middagar och fikapauser i hela vårt avlånga land.

Dessutom hyllar vi av tradition en så kallad turtagning – först pratar du, sedan pratar jag. Man väntar tills den första som säger något har pratat färdigt, sedan är det nästa persons tur att prata. Vi avbryter inte! kan det låta vid en vanlig måltid vid en vanlig förskola. Förutsatt att förskolepedagogen har svenska som modersmål, vilket lite fler än hälften av de som arbetar på förskolan har.

Att vi har stränga regler för vad gäller sekretess hur vi röstar i allmänna val, vet de flesta.

Vad som anses passande när det gäller ämnen för konversation är i högsta grad kulturellt kodat. Väder och språk är helt i sin ordning att ha åsikter om, däremot är pengar ett tabuämne i Sverige. Att fråga någon vad hen tjänar är nästan som att likställa med att fråga om sexuella preferenser – alltså ett övertramp vad gäller den personliga integriteten.

Att vi har stränga regler för vad gäller sekretess hur vi röstar i allmänna val, vet de flesta. Men inte bland nyblivna svenskar, där många tycker det är märkligt att man och hustru inte får gå in gemensamt bakom skärmen och gemensamt lägga röstsedlar i kuverten. Uppriktig förvåning brukar uppstå då man får förklarat för sig att det bara får vara en person inne åt gången bakom skärmen.

Och de tu skall varda ett?

Nej, inte på valdagen.

The post Hamori: “Hur har helgen varit?” first appeared on Opulens.

SPRÅKFÖRSTÅELSE. “Skrivandet, denna antika teknologi, förblir relevant”, menar Emil Siekkinen i denna essä om hur man formulerar sig i kommunikationen med artificiella intelligenser.

Artificiella intelligenser har länge funnits vid vår sida. I många år ingick de i dataindustrin, forskningsmiljöer, och det militära. Tids nog närmade de sig dock vår vardag, och dök upp här och där för att hjälpa till: På sjukhus och flygplatser, i bilar och dataspel. Strax ingick de i den betydande del tillvaron som många ägnar åt nätet och dess sociala medier. De såväl hjälpte som stjälpte i denna miljö, där de spred information och desinformation, samt ett (inte oändligt men) mycket stort antal kattbilder. En hel del av arbetet bestod i att locka sociala mediers användare att ägna så många timmar som möjligt åt arbetsgivarens plattform.

I november 2022 släppte OpenAI några AI-resurser som per omgående väckte intresse bland såväl professionella som diverse lekmän: ChatGPT och DALL-E2.

ChatGPT är en språkförståelsemodell vilken utifrån inmatade förfrågningar genererar text som liknar mänsklig text. DALL-E 2 är en banbrytande AI som har förmågan att skapa högkvalitativa bilder utifrån textbeskrivningar.

Vad utmärker då givande förfrågningsformgivande?

En förutsättning för samarbetet mellan människa och AI är vad engelskan benämner ”prompt engineering,” vilket fritt kan översättas som förfrågningsformgivning. Detta sätt att tänka och skriva är tämligen nytt, och innefattar väl utformade förfrågningar med syfte att ledsaga AI:n på bästa möjliga sätt. Förfrågningsformgivandet hjälper till att vägleda språkförståelsemodellen så att den skriver en text som är relevant och som håller sig till ämnet. Detta blir särskilt viktigt då det arbetas med språkmodeller av allmän (alltså icke-specialiserad) karaktär. Förfrågningsformgivandet kan dessutom bidra till att dämpa partiskhet, och främja texter som är inkluderande, rättvisa, och hänsynsfulla.

Det tycks tydligt att detta samarbete mellan människa och AI kommer att bli grundläggande för många verksamheter de närmsta åren – kanske flera årtionden framöver – och den som utvecklar sitt förfrågningsformgivande – sin förmåga att samtala med maskiner – utvecklar en förmåga som kan visa sig vara oerhört användbar, i denna den fjärde industriella revolutionen.

Vad utmärker då givande förfrågningsformgivande? Det beror naturligtvis på situation, uppgift, och språkmodell.

Följande kan dock tjäna som utgångspunkter då information söks:

Skriv specifikt. Skriv klart och tydligt vad uppgiften går ut på. Detta hjälper AI:n att förstå vilket slags svar som förväntas av den, och gör tvetydigheter mindre troliga. 

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Skriv om det väsentliga. Detta hjälper språkförståelsemodellen att hålla sig till ämnet.

Skriv kärnfullt. Undvik överflödig information. Detta hjälper modellen att fokusera på uppgiftens viktigaste aspekter.

Skriv i enlighet med de träningsdata som används för att finjustera AI:n.  Fokusera exempelvis på att använda rätt terminologi för ett visst ämne. Detta hjälper språkmodellen att generera text som till stil och innehåll liknar dessa data. Träningsdata av detta slag kan hittas i offentligt tillgängliga bestånd av data, i ett ämnes forskningsartiklar, och även i publicerad dokumentation angående språkmodellen.

Allt detta skrivande visar att skrivandet, denna antika teknologi, förblir relevant. Förmågan att kunna uttrycka sig väl i text, förblir relevant.

The post Helgessän: Konsten att samtala med maskiner first appeared on Opulens.

PRATSJUKA. Katrine Hamori reflekterar över fenomenet pratsjuka och vad som går att göra åt denna vanligt förekommande åkomma.

För det man vill säga finns ofta bara ett substantiv att uttrycka det, ett verb att ge det liv och ett adjektiv som ger det karaktär. Vi ska söka efter just det substantivet, det verbet, det adjektivet. Man ska alltid nöja sig med mindre. Det blir inte heller mer rätt för att man hugger i med ett ord som man själv uppfattar som lite ”finare” – det vill säga ett gammalt, förlegat ord som ingen längre riktigt vet vad det betyder.  

Man pratar idag om språkklyftan som gör det svårt att kommunicera. Ord kommer och går eftersom språk är levande, så förändras det precis som allt som lever.

Om språket konserveras och inte förnyas, är det dött och tjänar inget annat syfte än att visas upp, precis som andra kvarlevor från en gången tid. Det är väl inte lika vanligt att man använder de här mossiga orden och uttrycken i tal, men i skrift verkar det som om en del skribenter blir osäkra och väljer då hellre ett skriftspråk som påminner om lagtexter hellre än att skriva närmare sitt eget talade språk. Det är tråkigt, men förståeligt att skribenten i ett läge då hen känner sig vara ute på hal is, hellre tar till de mer byråkratiska formuleringarna för att på så sätt få lite pondus.

Det här gäller även då man pratar med någon man inte känner så väl. Blyghet kan få den osäkre att i stället för att vara tyst, prata oavbrutet. Vi har alla råkat ut för en overtalker. Hen som verkar besatt av att få sagt som många ord som möjligt per minut utan eftertanke eller knappt ens för att hämta andan.

Det finns OA, overeaters anonymous, en gren av AA där människor som har problem med att de äter mer än vad som är bra för dem kan träffas och prata om sitt beroende. Det är ett större problem än vad man kan tro, för den som är beroende av alkohol eller annan drog, gäller det att go cold turkey, det vill säga helt sluta med att ta drogen. Det går ju inte att säga till en overeater att hen ska lägga av med att äta. Samma problem måste gälla för en overtalker. Man kan inte bara säga att hädanefter gör du klokt i att helt enkelt vara tyst, tiga, hålla käften. För förr eller senare blir den pratsjuke ändå tvungen att säga något nödvändigt som till exempel vill du vara vänlig och flytta på dig eller jag tror jag tar pizza nummer 17.

Var en Dirty Harry. Inte en prins Harry.

Men man kan ju ändå försöka ge den med glappkäft några lättfattliga råd som till exempel: Var en Dirty Harry. Inte en prins Harry. Säg så lite som möjligt eller ännu hellre; inget alls.

Erkänn för dig själv att du tappat kontrollen, att du är en overtalker, att du har pratalkoholism. Det finns en styrka i att prata mindre. Många av våra största genier var introverta som gillade ensamhet och framför allt tystnad. Albert Einstein var ytterst fåordig och valde noga innan han yttrade sig.

Den berömda juristen och feministen Ruth Bader Ginsburg var känd för att göra ovanligt långa pauser mitt i sina anföranden. Hon var klok nog att inse att åhörarna behövde ta in det hon just sagt. Det är ju ett knep som forna tiders lärare ofta tog ad notam. De kunde hålla låda om till exempel förutsättningarna för den industriella revolutionen och så utan förvarning tigande ställa sig vid ett fönster med ryggen mot klassrummet, gunga liksom lite förstrött och skåda ut mot en gråmulen himmel, medan häpna elever vaknade till då det blev tyst och kanske faktiskt lät det läraren sagt smälta in i medvetandet.

En närbesläktad åkomma av OT (overtalker) är naturligtvis mansplaining

Senare har moderna pedagoger kommit på att inlärning sker enkelt om man serverar enkla lösningar. Till exempel är det bara att lära sig minnesregeln KANOT för att komma ihåg vilka förutsättningarna för den industriella revolutionen var: K=kapital, A=arbetskraft, N=naturresurser, O=organisation, T=teknik.

Nu glömmer ni inte det, va?

En närbesläktad åkomma av OT (overtalker) är naturligtvis mansplaining, något som enbart drabbar män och som många kvinnor blivit passiva offer för. Därför brukar rådet vara till kvinnor som misstänker att det manliga sällskapet drabbats av ett anfall av mansplaining att helt enkelt så snabbt som möjligt förflytta sig utom hörhåll. Det brukar nämligen inte hjälpa att snoppa av (sic!) mansplainaren med ett frostigt leende. Tvärtom kan det uppfattas som en uppmuntran att fortsätta och om lyssnerskan kontrar med att hon faktiskt innehar en docentur i ämnet och forskat på det i åratal, så kan mannen få för sig att berätta allt han sett om detta i en dokumentär på Netflix. Så det så.

Alltså blir kontentan av detta att det alltid är bättre att vara fåordig än att vara snacksalig. Bättre att lyss till den ordström som brast, än att spänna öronen.

Det finns en styrka i att prata mindre.

The post Hamori: “Det finns en styrka i att prata mindre” first appeared on Opulens.

SKILLNADER. Jesper Norström äter en burek, ser en affisch och börjar fundera över hur våra olika språk egentligen förhåller sig till varandra och vilken betydelse språkbruket kan ha i politiken.

Jag äter en flottig burek på en sylta som är av det slaget att man inte direkt stannar länge efter man ätit klart bara för njuta av miljön. Ni vet, med ostadiga plastbord som här och där fortfarande är klistriga och belysning i form av lysrörsflimmer. Men jag har ofta fungerat som så att i de mest sterila konstlösa miljöer skärps blicken. Jag har bland annat skrivit mina, i mitt tycke, bästa texter om folkhemmets bekväma melankoli över en portion mellanstora köttbullar och lingondricka hos en viss möbeldrake.

Här på grillhaket faller blicken på en affisch med texten “Ofrojmë edhe postera me motive të bukura skandinave çmime të favorshme” I bakgrunden finns ett grått suddigt mischmasch med bilder av Gamla Stan, Lapporten, Kalmar Slott med Ölandsbrons spänst försvinnande i horisonten.

“Vi erbjuder planscher med skandinaviska vackra motiv till fördelaktiga priser” visade det sig betyda efter att min översättningsapp i mobilen gjort sitt, men vad som mest intresserade mig var vilket språk det var, inte betydelsen. Dess klang av lite pidgin, “allmäneuropeiska” så att säga.

Albanska visade det sig vara.

Väl hemma i bokdammiga lyan var jag gubbig nog att att använda Nordisk Skolatlas – den blekblåa med kompassrosen – för att se mer exakt hur Albanien ligger. Jag betraktar det som en passageregion, en skärningspunkt. Är det därför språket är som det är? Ett land som rent geografiskt ser ut att kunna varit genomtrampat av handelsmän och härer. Ett Balkans Polen så att säga, inga andra paralleller dock, så vitt jag kan se.

Jag får infallet att även göra en automatisk översättning till nederländska, språket som verkligen från vår nordiska horisont framstår som en parodisk pidgin-europeiska eller något slags esperanto i än högre utsträckning än albanska.

“We bieden posters met prachtige Scandinavische motieven tegen gunstige prijzen”.

Det är här jag gör en märklig association; hur detta lite till synes grovt tillyxade språk framstår som den absoluta motsatsen till vårt högpolerade politikerspråk som mest verkar vara en rustning för att alla andra ord och tankar bara ska studsa bort som regn på en gås.

Tänk om valrörelsen kunde ha förts på ett språk som var lite mer som det nederländska.

En språkkorpus som syftade till syntes, förståelse, överbryggande. Ett språk som fötts genom stora handelskontakter på oceanerna. Liksom genomtrampat av andra ideologier och med en grundklang att vi i alla fall försökt kommunicera och hitta det gemensamma.

Övriga stickord att filosofera kring i det avseendet torde vara ödmjukhet, konstruktiv kompromiss, värme, Thorbjörn Fälldin.

The post Tänk om svenska valrörelsen hade förts på ett annat språk first appeared on Opulens.

SPRÅKET. Katrine Hamori reflekterar över språkinlärning och hur vissa ord kan vara knepigare än andra att komma underfund med. 

Svenska är inte mitt första språk eftersom jag fick lära mig det när jag kom till Sverige som femåring. Jag fick alltså tidigt och av nödvändighet ett för ett barn ovanligt intresse och fascination för språk som jag behållit genom livet. Fortfarande kan jag stanna i steget och känna en glad förundran över svenskans oändliga variationsrikedom som gör det helt självklart att producera ord som lantbruksfastighetsunderhållsbidrag.

Svenska är mitt egentliga modersmål, jag tänker på svenska, jag drömmer på svenska, mina svordomar och kärleksord är på svenska. Det betyder inte att mitt förhållande till språket alltid är okomplicerat och självklart. Det finns språkliga skuggsidor som aldrig blivit riktigt belysta och därför fortfarande ter sig otydliga och oskarpa. Dit hör många ord som har med flora och fauna att göra, sådana begrepp som svenska barn tidigt lär sig när de är med mor- och farföräldrar på skogspromenader eller med mamma och pappa på lantstället. Jag hade inga mor-och farföräldrar och inte hade vi någon ärvd stuga på landet heller. Vi bodde i ett radhus med en liten gräsplätt framför där det bara växte maskrosor.

Hund- och kattraser och några fåglar kan jag namnen på, för sådana fanns det gott om bland radhuslängorna. Värre är det alltså med växtligheten.

                       Du lindar av olvon en midsommarkrans
                       Och hänger den om ditt hår
                       Du skrattar åt mångubbens vita glans
                       Som högt över tallen står

Jag googlar på olvon, för det är ett ord jag aldrig sett tidigare och får klart för mig att olvon är en sorts buske som kan blomma med stora vita blomklasar på våren.

Där jag går och nynnar på den vackra visan slår det mig plötsligt; lindar? Men olvon är ju en buskväxt och sådana är väl ganska hårda, lite vassa och träiga. Eller kan en buske verkligen vara mjuk som ett tygstycke. En linda. Ett lindebarn. Man lindar väl in det nyfödda barnet i något mjukt.

Jag måste sätta mig ner och fundera närmare på skillnaden mellan linda och vira. Jag ringer upp min vän Eva Ström, poet med utsökt känsla för ords valörer och hon bekräftar det jag instinktivt anat men varit osäker på eftersom linda och vira inte är verb som jag vanligtvis svänger mig med. Eva bekräftar det min vacklande språkkänsla sagt mig; lindar gör man med något lite brett och mjukt som tygstycken, virar gör man med något smalare och hårdare som till exempel ståltråd.

Eftersom jag inte är en sådan där SD-pursvensk finns i mitt ordförråd, som med tiden blivit nog så omfångsrikt, några ord som jag antagligen bara sett eller hört som hastigast, tagna ur sitt sammanhang.  Ord som jag aldrig behövt ta i bruk och därför bara är passivt inlärda glosor. Och att plugga glosor är inte det lättaste, det kan ju bli lite fel om ingen finns där för att rätta och byta ut det felinlärda till det som är rätt.

Hemkommen efter middagsbjudningen satte jag mig vid datorn för att slå upp rhododendron i SAOL.

Det finns i min hjärna ord som på något vis bytt plats och därmed betydelse. Hemorrojd och rhododendron är två sådana ord. Tack och lov har jag aldrig behövt använda dem i varken tal eller skrift. Det hade ju kunnat sluta med förskräckelse. Förståelsen för hur det faktiskt hängde ihop fick jag under en middag då min bordsgranne lyriskt utbreddes sig över sina rhododendron som var sååå stora så de nästan hängde ner. Oj. Mot min vana höll jag faktiskt tyst och nickade och log beklagande mot kvinnan med rhododendron.

Hemkommen efter middagsbjudningen satte jag mig vid datorn för att slå upp rhododendron i SAOL. Jaha. Vilken tur att jag inte artigt beklagade att de var så stora och visade mig ha förståelse för hennes lidande. Fast det hade jag ju inte. Jag kunde inte alls förstå varför hon nödvändigt måste föra sina fysiska besvär på tal vid middagen och framförallt inte se så nöjd och glad ut när hon pratade om något som man verkligen inte ska prata om vid en middagsbjudning, eller någonstans överhuvudtaget, utom på Vårdcentralen eller apoteket.

Svenskan är som sagt mitt modersmål och jag vågar nog påstå att jag har ett väl utvecklat språköra och ett riktigt bra ordförråd. Oftast smälter förnuft och känsla samman och då fungerar kommunikationen som den ska. Men ibland kan det tydligen bli en glitch även i en hjärna.  

The post När ord byter plats first appeared on Opulens.

KRAFTUTTRYCK. Fan, jävlar och helvete är exempel på ord som helt förlorat sin en gång så laddade betydelse och inlemmats i språket som vilka ord och uttryck som helst. Det hävdar skrivpedagogen och lektören Katrine Hamori i ett svar till Ivo Holmqvists text i onsdags, där han menade att svordomar i tidningstext är ett oskick.

Vad rätt du tänkt, vad fel du sagt, Ivo. Jag tror du lugnt kan fortsätta dricka ditt morgonkaffe utan att sätta i halsen när det gäller oskicket av det som du kallar svordomar. Du ondgör dig över alla som svär offentligt och att de borde rätta sig efter Gun-Britt Sundströms Svär inte så förbannat!

Jag tror faktiskt Gun-Britt var ironisk här.

Vi vet ju att Sverige är världens mest sekulariserade land, eller åtminstone ett av världens minst religiöst färgade land. Redan 1909 avskaffade ju Dagens Nyheter djävulen. När någon sammanbitet muttrar jävlar när den parkeringsruta man så väluppfostrat väntat på ska bli ledig, plötsligt med tjutande däck och fullständigt egotrippad nonchalans upptas av en fräck fan, då är jävlar verkligen ett milt kraftuttryck som skulle få den mest sangviniske amerikan eller centraleuropé att ta till sådana okvädningsord som vi själva aldrig skulle få för oss att använda. Såvida vi inte tillhör den yngre generation som mycket riktigt inte tycker ord med religiös kristen konnotation längre duger som kraftuttryck. De har anammat de mer kontinentala kraftuttrycken, för visst är det märkligt att vi i det avkristnade Sverige fortfarande använder ord som för hundra år sedan var tabu och i det närmaste straffbelagda, i alla fall socialt.

Själv svär jag ganska frekvent, eftersom varken fan, helvetet eller djävulen ingår i min världsuppfattning. Däremot använder jag aldrig de i dag vanliga uttrycken med sexuell anknytning. Första gången jag hörde en mycket yngre kollega tala om en annan icke närvarande kollega som en torrfitta, höll jag bokstavligen på att trilla av stolen. Dels för att ordet fitta verkligen inte hörde till min gängse vokabulär (trots att jag faktiskt är i besittning av just en sådan) och så därtill epitetet torr, som ska indikera att personen i fråga är oattraktiv, inskränkt, tråkig och allmänt oönskad. Detta sades alltså om en man – det milda ”den där jäveln” har ersatts av det mest förnedrande man kan säga om en man; att han är en kvinna. Därtill en jävligt tråkig sådan.

När min mycket vuxna, verbala, välutbildade dotter vrålar KUKEN! när hon slår lilltån i bordsbenet, blir jag lika upprörd som Ivo blir när någon tar den hornbepryddes namn i sin mun. Det är för mig svårt att förstå upprördheten över dessa idag fullständigt betydelselösa, harmlösa och faktiskt ganska lustiga så kallade svordomar. Som man väl ändå måste säga idag helt förlorat sin en gång så laddade betydelse och inlemmats i språket som vilka ord och uttryck som helst. Fan, jävlar, helvete och så vidare, har i dag utbytts mot nya mer laddade ord som samtliga har med sexualitet och kön att göra. Faktum är ju att vi alla, eller de allra flesta av oss, har kön och någon form av sexualitet. Till skillnad då från en tro på den där hornbeprydde där nere i underjorden eller hen däruppe bland molnen.

The post Svordomar en del av svenska språket first appeared on Opulens.

SPRÅKGRODOR. Tvättmedelsfirman Helios kom på en bra slogan: ”Vita Björn tvättar medan du sover.” Dagstidningarnas korrekturläsare gjorde just det. Under natten fram till tryckpressarna kom igång nagelfor de vad som stod i bladet några timmar senare. Det var en skarpögd yrkesgrupp som kunde sin grammatik. De var allmänbildade och rättade journalister som slarvat med språket. De levde efter Tegnérs ”Vad du ej klart kan säga, vet du ej […] det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.”

Sara Löwestam som kommenterar språkligheter i Svenska Dagbladet skriver i sin krönika den 24 maj att hon tål att kallas språkpolis: ”språkpolisiärt beteende livsviktigt, och inte minst en enorm evolutionär fördel.” Ibland tar jag som Professor Stofil på mig rollen som språklig felfinnare fast jag vet att jag likt den lätt sinnesförvirrade Don Quijote drar ut i ett lönlöst krig mot väderkvarnsvingar.

Jag vill inte få morgonkaffet i vrångstrupen av språkgrodorna som hoppar kring på tidningssidorna, lika mycket i stockholmspressen som i den lokala. Ett annat oskick är svärord. Alla som tar till orda i tryck borde rätta sig efter Gun-Britt Sundströms ”Svär inte så förbannat!”. Märkligt nog finns varken tryckfel eller svordomar i dansk, finlandssvensk, tysk, brittisk, nyzeeländsk och amerikansk press som jag läser på nätet. Är vår språkliga slapphet bara en nationell företeelse? frågar Professor Stofil.

Ivo Holmqvist

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: “Vad du ej klart kan säga…” first appeared on Opulens.

KRYSS. Konstnären Hans Kellerman konstruerar nu vad han kallar Kompaktkryss – en typ av korsord utformade utan sådant som han själv stört sig på när han löst korsord.

Det rör sig om korsord helt utan svarta rutor, där det finns flera alternativa lösningsord och därför också fler nycklar än vad som brukar finnas. Hans Kellerman är konstnär och översättare, och har skapat Kompaktkryssen genom att kombinera språkkunskapen med konstnärsskapet. Kryssen kommer publiceras på internet veckovis söndagar, tillsammans med facit för föregående veckas kryss.

– Jag har alltid retat mig på att det finns rutor i korsord där man inte får någon hjälp av korsande ord, eller där det är svarta rutor åt alla håll, säger Hans Kellerman i ett pressmeddelande.

Färre och färre korsord produceras idag manuellt, och bland annat Dagens Nyheter och SVT har rapporterat om korsordskonstruktör som ett yrke som håller på att gå i graven, då alltfler tidningar använder datorgenererade korsord i stället för att anlita konstruktörer.

Anna Brynhildsen

The post Konstnär börjar skapa korsord first appeared on Opulens.

ORDLÖS. Kriget stoppar den ukrainske författaren Andrej Kurkovs skönlitterära skrivande. Verkligheten ställer sig i vägen.

Trots att ryska är hans första språk överväger han att ge ut sina böcker enbart i översättning.

Erika Josefsson/TT

The post Kriget dödar hans skönlitterära skrivande first appeared on Opulens.

TUDELNINGAR. Språket, relationerna och vår plats i världen – allt är osäkert i Katie Kitamuras hyllade roman “Närheten”, som följer en tolk i en internationell brottsdomstol. Den lilla människans vilsenhet inför världspolitiken är också författarens egen.

Elin Swedenmark/TT

The post Hyllad författare om empatins problem first appeared on Opulens.

ORDBOK. Finansieringen av Svenska Akademiens ordbok har varit hotad. Nu står det klart att den kommer att finansieras av stiftelser och akademier i samarbete.

– Det betyder väldigt mycket. Svenska Akademiens ordbok är ju en helt unik resurs redan, men med det här så blir den också uppdaterad till modern tid, säger ständige sekreteraren Mats Malm.

Svenska Akademiens ordbok (SAOB) är en historisk ordbok som beskriver svenskt skrift­språk från 1521 till våra dagar. Den har kallats både “nationalklenod” och “ordböckernas urmoder”.

Ordboken har tidigare finansierats med hjälp av intäkter från Post- och Inrikes Tidningar. Det avgiftssystemet är dock numera nedlagt, vilket inneburit ett bortfall på 13 miljoner kronor om året. Akademien har därför fört diskussioner med flera möjliga finansiärer – som nu har gett resultat.

– Vi har haft goda samtal med goda institutioner som vi ofta och gärna samarbetar med. Det tog ett tag att tänka igenom alla delar och planera för det hela, men nu är vi här, säger Mats Malm.

Helt digital

År 2024 inleder Svenska Akademien arbetet med en uppdaterad version av SAOB. Den totala kostnaden är 100 miljoner kronor, varav Svenska Akademien står för 45 miljoner kronor. Resterande kostnader täcks av Helge Ax:son Johnsons Stiftelse, Svenska litteratursällskapet i Finland, Vitterhetsakademien och Riksbankens Jubileumsfond.

Den uppdaterade ordboken blir helt digital och arbetet ska slutföras på högst tio år.

Mats Malm lyfter fram att ordboken kan komma att bidra till utveckling av nya metoder genom artificiell intelligens.

– Ordboken kommer också att ställas till förfogande för forskning, så att forskare inom modern språkteknologi kommer att kunna använda den. Det pågår till exempel ett program vid Språkbanken vid Göteborgs universitet, som utvecklar helt nya metoder för att spåra förskjutningar och förändringar av ords betydelse över tid. En del där handlar om hur lexikografin ska utvecklas för framtiden.

“Verklig glädje”

Över tusen språkforskare, författare och översättare har tidigare vädjat i ett upprop till Svenska Akademien om att låta SAOB leva vidare.

Jag är otroligt förtjust i SAOB redan som den är och att få vara med om att åstadkomma den här uppdateringen nu är verklig glädje, säger Mats Malm.

TT Nyhetsbyrån

The post “Ordböckernas urmoder” räddas first appeared on Opulens.