FILMESSÄ. Mathias Jansson tipsar om några spanska skräckfilmer och serier för den som vill bli skrämd under regniga kvällar.

I början av 2000-talet producerades det flera nya skräckfilmer med spansk bakgrund. ”The Others” (2001) med Nicole Kidman, regisserades av Alejandro Amenábar och betraktas som startskottet för denna våg av nya spanska skräckfilmer.

I filmen återvänder Kidmans karaktär med sina två barn till sitt hem på ön Jersey i engelska kanalen. Andra världskriget är slut och fadern är saknad i strid. Barnen lider av en märklig sjukdom och klarar inte av att vistas i dagsljuset och snart börjar märkliga saker hända i huset. Dottern berättar att hon ser en okänd pojke och huset verkar vara hemsökt, saker flyttar på sig och så vidare. Som en bra skräckfilm har handlingen en oväntad twist och ger också ett oväntat perspektiv på den väl utnyttjade grundstoryn om det hemsökta huset.

Efter ”The Others” följde fler spanska skräckfilmer som till exempel ”Pans labyrint” (2006) och ”Barnhemmet” (2007). Den senare är regisserad av spanjoren Juan Antonio Bayona som också använder sig av grundtemat om det hemsökta huset.

I ”Barnhemmet” möter vi en familj som köpt ett gammalt hus. Fastigheten har tidigare varit ett barnhem, som familjen tänker renovera med syftet att öppna ett hem för funktionshindrade barn.

Familjens son får snart en ny vän, en låtsaskompis visar det sig, men snart så händer det som alla föräldrar drömmer mardrömmar om. Sonen försvinner nämligen spårlöst och trots att man letar desperat efter pojken hittar man honom inte. Ett medium kallas in för att hjälpa till och sonen hittas till slut, men även här finns en oväntad och olycklig vändning i slutet av filmen. ”Barnhemmet” är en otäckt suggestiv och psykologisk skräckfilm som i stämningen påminner om den senare mycket uppmärksammade australiska filmen ”The Babadook” (2014)

Om ”Barnhemmet” kan räknas till den första vågen av spanska skräckfilmer så kan ”Rösterna” (2020) räknas till den andra vågen. Filmen är regisserad av Angel Gómez Hernández och precis som i ”Barnhemmet” flyttar en familj in ett gammalt hus som de tänker renovera. Familjen har dock inga planer på att behålla huset utan ägnar sig åt att “flippa” hus, det vill säga köpa billigt, renovera och sedan sälja dyrt. Har man sett den amerikanska tv-serien ”The Haunting of Hill House” så vet man att hemsökta hus kan vara svåra att renovera och sälja vidare. Precis som i Barnhemmet finns det i ”Rösterna” också en liten pojke i familjen som får kontakt med onda krafter, vilket resulterar i att fadern i familjen blir tvungen att slåss mot gammal ondska för sin överlevnad. Även den här filmen bygger långsamt upp en suggestiv och psykologiskt skrämmande stämning.

Som du märker finns det ett mönster i filmerna: Gamla hemsökta hus som barnfamiljer vill renovera, men tyvärr är huset hemsökt och spökena uppskattar inte de nya gästernas inredningsstil.

Konceptet med nya hyresgäster i hemsökta hus är som sagt ett gammalt tema som vi hittar i klassiker som ”Huset som Gud glömde” (The Amityville Horror) från 1978 eller i mer skräckkomiska filmer som ”Beetlejuice” från 1988 eller för den delen i ett av de senaste tillskotten i genren, skräckkomedin ”We Have a Ghost” (2023) som uppdaterat handlingen med sociala medier och vår tids kändisskap på nätet.

Filmen ”Fenomen” (2023) regisserad av Carlos Therón bygger däremot på en sann berättelse. Ja, så sann en film om medium och paranormala aktiviteter kan anses vara. Filmen är inspirerad av den verkliga organisationen Grupo Hepta som undersökte paranormala fenomen i Spanien.

I filmen möter vi tre färgstarka kvinnor som ska undersöka en hemsökt lägenhet och även de ställs öga mot öga med gammal ondska. Handlingen är ganska traditionell, även om det finns en plot twist så är inte slutet inte helt oväntat, men filmen är sevärd för sina färgstarka och välspelade kvinnliga karaktärer (jag kommer att tänka på parapsykologen Martha Lesh i ”Poltergeist” (1982) som förebild). 

En spansk skräckserie som fått mycket uppmärksamhet är ”30 coins” (2020) skapad av Álex de la Iglesia. I ”30 coins” hittar vi en tvivlande präst med ett brokigt förflutet. Prästen har flyttat ut på den sömniga spanska landsbygden för att undkomma sitt förflutna. Tvivlande präster är för övrigt också en stereotyp som återkommer i skräckfilmer. Men i stället för att få lugn och ro hamnar prästen mitt i striden mellan det goda och det onda. Judas fick nämligen 30 silvermynt för att förråda Jesus och legenden säger att den som äger alla silvermynten får en enorm makt. Tyvärr verkar ett av mynten finnas i byn och byn blir därför medelpunkten för all världens ondska. ”30 coins” är en välgjord och kuslig serie som är väl värd att se. Jag har själv länge gått och väntat på nästa säsong, som nu äntligen kommer under hösten på HBO.

The post Den spanska skräckfilmssuccén: Hemsökta hus och gammal ondska first appeared on Opulens.