LÄSLUST. Modersmålsundervisningen i Södertälje tar emot priset Årets bokväckare 2021 av Kulturrådet, för sina läsfrämjande aktiviteter på 43 olika språk.

Årets bokväckare 2021 blir modersmålsundervisningen i Södertälje, för att med “stort engagemang och inspirerande idérikedom ha funnit vägar att sprida läslust på många olika språk”.

– Vi blev imponerade av hur de har lyckats samordna projektet, det var så genomsyrat av glädje och läslust, säger Anna Ringberg, initiativtagarna och handläggare på Kulturrådet.

Väck boken är en läsfrämjande utmaning för lärare, bibliotekarier, barn och unga, kopplat till Barn- och ungdomskatalogen som Kulturrådet ger ut en gång om året över hela landet med. Tävlingen har funnits i tre år och startades för att inspirera skolor och bibliotek till att utveckla nya metoder och aktiviteter för läsfrämjande.

– Boken sover tills man öppnar och väcker den, det är i mötet med läsaren som boken får liv, säger Ringberg.

Tävlingen är öppen så att så många som möjligt ska kunna delta utifrån sina förutsättningar, i olika åldrar och på olika språk. Man ska till exempel kunna lyssna på böcker eller läsa med fingrarna. Kulturrådet tagit fram olika mallar och förslag på aktiviteter att använda till tävlingen. Deltagarna kan göra egna serier, fixa bokbingo eller skriva läsdagbok, för att nämna några av aktiviteterna.

– Man kan gå in på vår webb och ladda ner mallarna eller hitta på egna saker, och det hade årets bokväckare gjort. Det var det som var så kul.

Modersmålsenheten bedriver undervisning på flera olika skolor i Södertälje och har samarbetat med Väcka boken. Enligt Ringberg imponerades juryn av hur lärare och elever på Modersmålsundervisningen har använt materialet men anpassat det till sina elever genom att översätta det till 43 olika språk. De hade även hittat på egna aktiviteter, som ett digitalt möte mellan barnen och en författare i Brasilien.

– Det var intressant att få inblick i hur de jobbar med modersmålsundervisning och se vad det betydde för de här barnen att få läsa böcker på ett av sina modersmål. Men främst var det väldigt mycket glädje, säger hon.

Inför höstlovet den 29 oktober firas priset med diplomutdelning och stafettuppläsning på Södertälje stadsbibliotek med elever och lärare från kommunens modersmålsundervisning på plats. Stafettuppläsningen innebär att eleverna får gå upp på scen och läsa några rader ur en berättelse på sitt modersmål.

Det blir även diplomutdelning och prisrosetter till alla elever, musikunderhållning, tårtkalas och intervju med Catarina Stichini, lärare i portugisiska och samordnare för modersmålslärarna. Samtidigt är det release för Barn- och ungdomskatalogen, till vilken en urvalsgrupp plockar ut de bästa barn-och ungdomsböckerna inför varje nummer.

– Det är jättespännande för oss att komma ut och se de här projekten, ibland hamnar vi lite långt från verksamheten. Och det är väldigt kul att lyfta fram alla lärare och elever som gör så mycket bra grejer, avslutar Ringberg.

The post Modersmålsundervisning vinner pris för läsfrämjande first appeared on Opulens.

BREV. I form av ett öppet brev till konstnären Ingela Johansson skriver Paulina Sokolow om en aktuell utställning på Södertälje konsthall.

Ingela Johansson på Södertälje konsthall, fram till den 15 maj

Var ska vi äventyra?

Kära Ingela! Det var en av de roligaste utflykterna det här året att få sätta sig i bilen och åka söderut mot Södertälje för att besöka din utställning. Det kändes som ett äventyr, precis som titeln på din utställning: Var ska vi äventyra? 

The post Omtumlande äventyr i konstens värld first appeared on Opulens.

BROTTSLIGHET. Lag och ordning var heta ämnen i den senaste valrörelsen. Brottslighetens koppling till invandring debatteras livligt. Svante Lundgren har läst två böcker om Södertäljenätverket och reflekterar över parallellsamhällen, tystnadskultur och mänsklig girighet.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

I början av 2015 flyttade jag till Södertälje. Staden hade en tid innan skakats av flera härvor av ekonomisk brottslighet kopplade till tongivande syrianska familjer. Kort efter min flytt kom nästa skandal: kyrkohärvan. En uppburen ledare inom den syrisk-ortodoxa kyrkan dömdes så småningom till tre och ett halvt års fängelse för grovt bedrägeri och annat fiffel.

Värre var det några år tidigare då det så kallade Södertäljenätverket härjade i staden. Efter det uppmärksammade dubbelmordet på bröderna Moussa sommaren 2010 lyckades polisen till slut knäcka nätverket. Sveriges mest omfattande polisutredning efter Palmeutredningen och Sveriges dyraste rättegång ledde till att flera av de ansvariga dömdes till fängelse. Nätverkets ledare, Bernard Khouri, fick livstids fängelse för anstiftan till tre mord.

Polisen förklarade att den aldrig i Sverige sett en så maffialiknande struktur som Södertäljenätverket. Man kunde förvänta sig att detta skulle väcka stort intresse. Men hittills har bara två böcker utgetts om ämnet. De är olika, men båda läsvärda.

Baris Kayhans bok Nätverket ger en detaljerad skildring av nätverkets verksamhet och det polisarbete som till slut ledde till dess fall. Ann Törnkvists Följ fucking order har sin styrka i att beskriva desperationen hos mänskor i Södertälje som blev offer för nätverket.

Den fråga som blir mest aktuell är hur nätverket kunde härja på så länge innan det blev stopp. Här möter vi två nyckelbegrepp: parallellsamhälle och tystnadskultur. Enligt chefsåklagaren Tora Holst växte Nätverket fram ur misstron mot myndigheterna och kunde tack vare sin interna ekonomi, rättskipning och den tystnadskultur som rådde utnyttja den egna gruppens lojalitet.

Gunnar Appelgren, ansvarig för polisutredningen mot Nätverket, säger i Törnkvists bok att han tycker det är för mycket fokus på etnicitet i diskussionen om brottsligheten i utsatta områden. Socio-ekonomiska faktorer har större betydelse. När det gäller Södertälje spelar dock, enligt Appelgren, etnicitet en stor roll.

Södertäljenätverket var kopplat till den assyrisk/syrianska folkgruppen, som utgör en tredjedel av befolkningen i Södertälje. Den har satt stor prägel på staden, som kallats både Mesopotälje och Sveriges Aleppo. På 1960-talet kom många finländare till staden. Bara från min lilla hemby öster om Helsingfors flyttade 21 familjer till Södertälje i början av 1960-talet. Finländarna fick jobb på Scania, slet hårt i veckan och söp hårt på helgen.

På 1970-talet började assyrierna (som de då enbart kallades) flytta in. De fick också jobb på Scania, men startade också restauranger, kemtvätterier och frisörsalonger. På helgerna gick de i kyrkan och så småningom också på fotboll. Vissa av Södertäljes stadsdelar – Ronna, Geneta, Hovsjö – kom snart att helt domineras av assyrier/syrianer. Tilltagande förföljelse av kristna i Irak och Syrien ledde till nya vågor av invandring.

Så växte ett slags parallellsamhälle fram. Många umgicks knappt med andra än sina landsmän. Hamnade man i svårigheter gick man inte till myndigheterna utan anförtrodde sig åt ledarna i den assyriska föreningen eller syrianska kyrkan. Behövde man pengar lånade man inte i banken, utan av en landsman. Lojaliteten fanns hos släkten. Staten var i bästa fall något avlägset, i värsta fall något att plundra.

Låneverksamhet kom att bli en del av Nätverkets affärsidé. Det finns inga studier om situationen i Sverige, men utländsk forskning visar att invandrare spelar mer än den infödda befolkningen. Bland alla som spelar är det en del som fastnar i missbruk. De kan driva sig själva och sina familjer i fördärvet när skulderna växer och kraften att hoppa av saknas. Många i Södertäljenätverket lånade pengar till spelare av olika slag. Och krävde in dem med hög ränta. Lukrativt för de kriminella, förödande för deras offer.

Illegala spelklubbar, av Kayhan beskrivna som en hybrid mellan ett casino och en bank, växte snabbt upp i Södertälje på 1990-talet. En av dessa, Oasen i Ronna, ägdes av Jakob Moussa, en central person bland de något äldre kriminella i staden. I Oasen mördades Mohaned Ali i december 2009 samt Jakob Moussa själv och hans bror Eddie, elitfotbollsspelare, i juli 2010. Eddie hade under sina sista år, med Kayhans ord, förvandlats från en ödmjuk, omtyckt och snäll fotbollsspelare till en brutal procentare.

Vid sidan av att låna ut pengar till ockerräntor ägnade sig nätverket också åt att driva in skyddspengar. Assyrisk/syrianska företagare fick veta att de skulle betala betydande belopp ifall de ville vara ifred.

Den äldre generationen kriminella i Södertälje verkade i det tysta för att tjäna pengar. De yngre däremot höll hög profil och ville bli sedda, kända och fruktade. Vad de allra mest önskade var att skapa sig ett namn. Bland dessa fanns Bernard Khouri och ännu en broder Moussa, Dany, Khouris barndomsvän som blev hans rival. Revirstriden mellan deras gäng, Södertäljenätverket och X-team, utlöste det dödliga våldet.

Polisen märkte tidigt att varken offer eller ögonvittnen ville berätta om grova kriminella handlingar som de kände till. En vanlig förklaring till tystnadskulturen är att den är en kvarleva av den inställning man hade i sina hemländer. Eftersom myndigheterna aldrig gjorde något för den kristna minoriteten lärde man sig att det inte lönade sig att gå till dem med klagomål eller önskemål. Den inställningen bär man med sig i det nya landet.

Det ligger säkert något i detta, men många assyrier/syrianer i Södertälje har levt hela sitt liv i Sverige. Och hemtjänsthärvan och assistanshärvan visade att man visst kunde vända sig till det offentliga bara det fanns pengar att vinna. Kanske tystnadskulturen handlade om genuin rädsla. Flera av dem som till slut bröt tystnaden och berättade för polisen vad de visste tog tillbaks allting när det blev dags för rättegång.

Berättelsen om Södertäljenätverket är en trist historia om ett gäng gangstrar som härjade ostörda och höll många hederliga assyrier/syrianer i skräck. Många kom från trasiga familjer och hamnade i den grova kriminaliteten efter att tidigt ha börjat med småbus. I en värld där förebilderna var fotbollsspelare och gangstrar var det gangstervägen som var den enda möjliga om man ville få respekt och bli rik snabbt.

Och det ville man. Kärnan i Nätverket var personer som saknade utbildning, var arbetslösa och hade skulder hos Kronofogden. När verksamheten tog fart blev de kungar i baren, rörde sig med de snyggaste tjejerna och körde fina bilar. Khouri, som de sista tio åren i frihet inte deklarerade några som helst inkomster, hade en ”gudomligt vacker” fästmö och körde en bepansrad Mercedes.

Den mördade Mohaned Ali, en utomstående (kurd från Uppsala), funderade på att för familjens skull hoppa av och leva svenssonliv med knegarjobb, men den ständiga jakten på mer pengar höll honom kvar i kriminaliteten. Som en polis uttryckte det: ”Ta fram en sedelbunt i de där kretsarna och kolla hur de här killarna reagerar, det är nästan som om pengar har en sexuell effekt.”

För denna girighet och jakt på status fick många lida. Också assyriernas/syrianernas rykte. ”Min pappa har slitit hela sitt liv och betalat skatt”, säger en syrian i Södertälje, ”sen är det rövhål som Khouri som får bli symbol för oss.”

En annan åsikt som är vanlig bland assyrierna/syrianerna är att brottslingar kommer undan för lätt. De hävdar att de kriminella kalkylerar avkastning kontra risker och kommer till att en kort tid i fängelse, som mer liknar en fritidsgård, inte är så avskräckande. Khouri sitter nu på Kumlaanstalten, som definitivt inte är någon fritidsgård, men de flesta andra dömda är idag på fri fot. Moussabrödernas syster säger i Törnkvists bok att rättssystemet i Sverige är sjukt som ger så löjliga straff.

Och också från Kumla utövar Khouri ett inflytande. Det fick Ann Törnkvist uppleva. Efter hot från gängledaren drog sig hennes ursprungliga förlag ur bokprojektet. När ett annat förlag gav ut boken censurerades en sida på Khouris begäran. Törnkvist kommenterar lakoniskt: ”Khouri vinner. Även jag följer fucking order.”

*

Jag bodde i ett och ett halvt år i Södertälje. Jag trivdes alldeles utmärkt. Som det socialdemokratiska kommunalrådet Boel Godner säger i min bok om assyriernas femtio år i Sverige är Södertälje en magisk stad. ”Det här med förtryck, förföljelse och flykt blir så konkret här med den befolkning vi har. Livet kommer nära.”

Också döden kom nära. Jag menar att det assyrisk/syrianska civilsamhället, inte minst kyrkorna, borde rannsaka sig självt efter det senaste decenniets härvor. Gjorde man tillräckligt för att motverka brottsligheten? Vilket ansvar har man för att de materialistiska värderingarna är så utbredda? Med biskopar som länge nolltaxerade har man nog inte varit en alltför god förebild.

Alla de hederliga och hårt arbetande assyrier/syrianer som gjorde min tid i Södertälje så givande bör kunna lita på att den här mörka tiden aldrig kommer igen.

The post Helgläsning: Södertälje, mon amour first appeared on Opulens.