COME BACK. José González flow var som bortblåst när han blev förälder för första gången.

Nu är han tillbaka med ny energi, två barn – och på skivan “Local valley” bryts sekulär humanism av med vaggvisor.

Att det tar lång tid att göra musik för José González är inte ovanligt. Först tog det fyra år mellan den hyllade debuten “Veneer” och uppföljaren “In our nature”. Därefter åtta år till “Vestiges & claws”.

Nu, sju år senare, kommer fullängdaren “Local valley”. Åren innefattar inte bara en strategisk paus i samband med pandemin. Han har också hunnit turnera med orkestern The String Theory – och blivit tvåbarnsfar.

– Jag tappade mitt flow när Laura kom, som nu snart är fyra. Det var först när hon började på förskolan som jag fick igång låtskrivandet, berättar han.

José González är göteborgaren som gick från att forska inom biokemi, till att skapa en svensk musikexportvara med sin gitarrbaserade indiefolk. Men inför den nya plattan kände han att musiken han gjort sig känd för hade blivit lite väl enkelriktad. Halvvägs in i processen tog han på sig producenthatten för att spreta till det.

– Jag har känt många gånger att även om jag pushar mig själv åt olika håll stilmässigt, att när jag väl lägger sången som ska hålla ihop allt så blir det ibland lite väl likt, säger han och fortsätter:

– Jag testade att göra låtarna med trummaskin, loopade gitarrer och sånger. När jag väl mixade lade jag på olika reverb. Den ena låten kunde låta som en kyrka, den andra som det rummet jag var i, en trästuga i Bohuslän.

Kritiserar religion

Albumtiteln kommer från en av skivans spanska låtar, “Valle local”. Dels syftar José González på mänskligheten och jorden som vår egen blågröna dal, omgiven av ett kargt universum. Samtidigt menar han att albumtiteln kan symbolisera två klaner i konflikt, som vägrar att lyssna på varandra.

– De kan inte se att de har fastnat i en lokal dal, de har inte förmågan att gå upp på berget, titta ner och se andra mysigare dalar där man kan hänga, säger han.

Ett exempel på det senare finns i låten “Tjomme”. Här får det i princip könsneutrala Göteborgsslanget för “snubbe” symbolisera personer som enligt José González lever efter “uråldriga hörsägner”. Religion, till exempel.

– De som känner mig har koll på att jag är ateist och att jag gillar att skriva texter som har kopplingar till sekulär humanism. I den här låten tar jag, på ett mer lekfullt sätt, mig an det här globala fenomenet som det finns så många personkulter kring.

Han konstaterar att det är en av de roligaste texterna han har skrivit, med rader som: “Men vad fan gör du nu? Är du helt tappad? Är du helt slut? Vågar inte tänka själv”.

– Jag tänker på gamla tjommar som var helt tvärsäkra på hur framtiden skulle bli med domedagar och hur vi ska leva våra liv. Men också nya tjommar som väljer att lyssna dessa gamla tjommar. Att få skriva en låt så frispråkigt, det var väldigt skönt för mig.

“Lilla gumman” kom med

Även småbarnsåren har gjort avtryck i musiken. Förutom att ta del av Georg Riedels låtskatt kopplad till Astrid Lindgrens berättelser, har han hittat på många barnlåtar själv.

– Det känns som att det är kul med melodier helt plötsligt, jag har lagt mer fokus på det på det här albumet. Sedan tänker jag på kreativiteten, när jag hänger med Laura är jag tvungen att hänga med och vara kreativ, tänka utanför boxen. Det tycker jag att jag har tagit med i låtskrivandet, säger han.

Under en lekstund blev “Lilla gumman” till, vars låttitel också utgör hela texten. Låten letade sig in hela vägen på plattan, men snart fyraåriga Laura är måttligt imponerad.

– I stunder har hon tyckt att det är väldigt kul, andra gånger vill hon att jag stänger av. Det är mer av en egotripp för mig än att hon insisterar på att få med den, säger José González.

“Local valley” släpps den 17 september.

Sofia Sundström/TT

The post José González sjunger om nya och gamla tjommar first appeared on Opulens.

SPRÅKFRÅGA. Hej! Fick en fråga av mina elever varför man säger googla om att söka info på nätet? Vi hade gått igenom ordklasser och såklart fattar jag att det är Google som avses, men det finns väl andra sökmotorer, till exempel Bing och Yahoo? Blev lite ställd av frågan. / Med vänlig hälsning, Mikael

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Mikael!

Vad du råkat på för fenomen är ju detta att ett företag blivit så dominerande att det kommit att stå för hela begreppet och tyvärr kan jag inte ge dig någon fancy grammatisk term för detta. I stället får jag hämta ett liknande exempel från engelska språket för att förtydliga vad det handlar om.

I USA grundades Hoover 1908, som det första dammsugarfabrikatet, och de fick sådan dominans på marknaden att man nästan inte tänkte på att det fanns andra tillverkare av dammsugare.

I Storbritannien – som var största exportmarknad – blev då språkbruket till exempel: ”I’m going to Hoover my carpet today”. Något som överfört till svenska förhållanden skulle bli något i stil med ”Idag ska jag electroluxa min matta”. Man kan ju leka med tanken att ”jag ska handla kläder billigt” skulle kunna uttryckas med orden ”jag ska ullareda”.

Att Hoover kom just från USA är lämpligt rent pedagogiskt, då mycket terminologi och många juridiska begrepp kring marknadsföring kommer därifrån. I detta fall handlar det om ”generic trademark” vilket just är ett företagsnamn som sedan används generellt. Till exempel när en kund i min pappas bokhandel sa att han ville köpa en fin “Parkerpenna”, men efter ett tag verkade mena vilket märke som helst.

Fast nu glider jag iväg lite från din fråga. Här är det substantivet som fått en bredare betydelse, men att ett företagsnamn blir ett verb är en ovanligare företeelse som verkar kräva att det råder ett närmast de facto monopol, som vi nog får erkänna att Google har som sökmotor.

Som en lite mustig avslutande detalj kan det nämnas att om man vill gräva upp skit om en politisk motståndare eller fiende säger man på amerikansk slang: ”I’m gonna google his arse off”.

The post Språklådan: Varför heter det googla? first appeared on Opulens.

SPRÅKFRÅGA. Hej! När det gäller ords klang och värdeladdning känns det som att det ofta går i negativ riktning. Man säger ju helt enkelt inte ”zigenare” längre. Men finns det exempel på det omvända, att ett skällsord eller nedvärderande ord kommit att få en uppskattande och positiv laddning? /Åsa

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Det jag främst tänker på är ordet nörd. Det hade från början en väldigt nedsättande klang och förmedlade en bild av något slags ungkarl som bodde hemma hos mamma och samlade på Star Wars-figurer.

I amerikanska collegefilmer talades det alltid om ”geeks and jocks” men här fick i och för sig plugghästarna och glasögontyperna revansch med sina specialkunskaper och kanske skedde redan här en viss förskjutning i positiv riktning?

En nörd har ofta varit specialist på sådant som inte ansetts kulturellt high brow eller varit socialt accepterat. För låt oss vara ärliga nu — det har inte direkt någon hög status att veta allt om vilket serienummer på en Darth Vader-figur som betingar högst pris på eBay.

Men, sett med kritiska och öppna ögon på samma gång, vad skiljer detta från att Knut Knutson (känd från SVT:s Antikrundan) blev utnämnd i skämtsamma ordalag till ”Sveriges främsta nörd” i direktsändning? Att veta allt om gamla möbler anses ju numera sååå fint.

Sen är det en fråga om makt och perspektiv som avgör vilka ord man anses få använda. Jag minns en lång dokumentär på BBC om hiphopens tidiga period i Bronx och en intervjuad sa ”it was a glorious time, a lot of cool niggers hanging around making new mind blowing music”. Behöver jag nämna att den intervjuade var afrikanamerikan? Det finns med andra ord en hel del exempel på att marginaliserade grupper tagit tillbaka öknamnen och vridit de verbala vapnen ur fiendens hand.

The post Språklådan: Kan nedvärderande ord bli positiva? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Jag hörde här om dagen en kvinna på bussen som sa att hennes man “blitt en mimil”, som jämt är ute och cyklar. Jag försökte googla men det gav inget. Vet du vad detta är? Ett nyord, typ? / Oscar

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej, Oscar!  

Sannolikt var det ordet memil som det handlade om. Memil en akronym för ”medelålders man i lycra”. Tillåt mig förklara genom att raljera en smula. En memil är ofta en högavlönad, välutbildad man i innerstan som plötsligt känner att det är dags att börja träna och vara lite samvetsgrann, så han cyklar i stället för att köra sin Porsche.

Han går och köper en italiensk supercykel och träningskläder för en summa som inte du eller jag ens hade betalat för en bil och så börjar denne memil härja runt på stadens cykelbanor.

Med hälsans och hurtighetens oklanderlighet kör han så fort och hänsynslöst att någon stackars dam med “dra-maten-väska” håller på att bli påkörd. Då kan det låta så här: ”Undan kärring, här kommer jag och jag har samvetet på min sida!”

Hans hår har silverstänk, är vaxat och efter dessa svettiga pass kommer han att vara ännu vassare på sitt företag att sälja onödiga abonnemang eller annat skräp som i slutändan ändå skadar Moder Jord. Så var det med den miljömedvetenheten.

Han identifierar sig som en “redig karl” vilken klarar balansen mellan att vara en go-getter och en inkännande mjukis. En sannolik stilförebild är Ernst Kirchsteiger.

Eftersom han tränar och stånkar anser han sig sedan äga moralisk rätt till lyxiga bruncher och vinprovningar och såklart följer han Campagnolos Instagramkonto. Detta för att han innerst inne är rätt sugen på att bränna sina pengar på ett växelreglage i titan som kostar som en helg i Paris.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Vad är en memil? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Hej! Jag undrar vad det nedsättande ordet ”blatte” egentligen betyder, om det nu har någon verklig mer begriplig språkhistoria? / Anna-Karin

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej! Först och främst vill jag ge dig halvt rätt i att ordet är nedsättande, men det har också använts som ett visserligen provocerande men samtidigt identitetsskapande ord. Det kan jämföras med hur homosexuella tog till sig ordet ”bög” och ändrade värdeladdningen.

Det kanske mest tydliga exemplet var när arbetsförmedling och coachning mot jobb på typiskt liberalt 00-tals vis lades ut på upphandling och företaget Blatteförmedlingen skapades. Blatteförmedlingen blev snabbt ett begrepp och ett exempel på en mer specialiserad aktör på den alltmer svåra arbetsmarknaden. Företaget etablerade sig genom att till viss del erkänna kulturella skillnader och agera brobyggare.

SAOL nämner ordet först 1986 och då som nedsättande, men det är, som nämnts, förhållandevis vanligt att nedsättande ord går igenom en process där de med tiden blir mer rumsrena.

Det är lite ironiskt att ordet kan härledas till en annan etniskt marginaliserad grupp, nämligen romerna och ordet blawato. Det betyder blå och i en nordisk kontext kan det jämföras med det gamla ordet ”blåman” som var ett vikingatida ord för afrikan. Ordet “blatte” har vidgats till att betyda mörkhyad i allmänhet. Även om ordets udd  som sagt trubbats av i hög grad,  så ser jag det fortfarande som ett kontroversiellt ord som bör användas med försiktighet.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Ett kontroversiellt ords historia first appeared on Opulens.