JAZZ. Bo Bjelvehammar har lyssnat på Sara Aldéns nya album och uppskattar djupet och lekfullheten.

Sara Aldén är en av våra främsta jazzartister

Force of Nature med Sara Aldén
Naxos/Prophone Records

Sara Aldén är bland våra främsta artister när det gäller komposition och jazzsång. Både detta nya album, ”Force of Nature”, och hennes tidigare visar på ett sällsamt djup och en känsla för musikalisk dramaturgi.

Över alla arrangemang vilar en tidlöshet och en ambition att över tiden tänja på gränser och skapa nya tonvärldar. Med både variation och skiftande harmonier. Det föregående albumet ”There Is No Future” bjöd på stämningar av både ödesmättnad och dystopi.

Nu skapas utrymme för hopp, lust och tilltro. Det finns hinder och motstånd på vägen. Men genom ett ständigt och ivrigt arbete skapas nya möjligheter.

Det byggs upp förnyade förråd av kraft och energi.

Sara Aldén har en fängslande röst. Med övertygande eld och passion skapar hon stämningar av intensitet och stark närvaro. Sara Aldén kan även med små förskjutningar och förvandlingar växla in på spår av närhet och intimitet.

Hon har kraftfullt stöd i sin trio med August Björn och Daniel Andersson Runevad. Till detta kommer gäster som blixtrande inslag – Hannes Bennich, Nils Landgren och Michelle Willis.

Vi blir med varsamhet, lätthet och lekfullhet införda i en ny värld.

The post Sara Aldén fängslar med djup och lustfylld jazz first appeared on Opulens.

PUNK. ”Tack Nära Döden för att ni gör punken great again!” Det skriver Erik Bovin som lyssnat på bandets aktuella album ”Villkorslöst”.

Villkorslöst med Nära Döden
Skivbolag: Septembernatt

Det borde finnas fler artister som slår ur underläge så som samhället har utvecklat sig, kan man tycka. Inom popmusiken är ingenting verkligt indie längre, än värre, det har inte kommit något bra punkband på flera år – det är känslan.

I samband med att Kent återförenades för ett gäng konserter beklagade sig många över att deras musik visat sig gå hem även hos överklassen, i synnerhet hos stureplanskidsen eller ”grisch-grabbarna”, som de numera kallas. Men, herregud, Kent slutade vara indie 1997! U2-flirtarna på ”Den sista sången” som avslutade deras sista (?) album skvallrade om att det var som arenaband de ville gå i graven.

Den musikgenre som äger underdogperspektivet just nu är tveklöst gangsterrapen. Detta, däremot, finns det goda skäl till att beklaga sig över. När gangsterrapen är som sämst är den just inte mer än tonsatt drog- och våldsromantik.

Men det finns ljus i tunneln. Artisten Hurula har fått mig att inse det liksom uppkomlingarna Nära Döden som nu är aktuella med sitt andra album ”Villkorslöst” (2025). Hurula är även en tydlig influens. Faktum är att senaste gången jag blev lika drabbad av ett punkalbum var just 2019 med hans ”Klass”.

Med uppföljaren har Nära Döden lyckats behålla det råa sound som präglade den hyllade debuten ”Slänger ingenting” (2023). Det är explosivt och skört på samma gång. Tillsammans utgör de fyra medlemmarna en råstark enhet.

Likt alla betydande punkband lyckas de dessutom inge lyssnaren känslan av att varje spår satt på första tagningen. Lägg till ett högt tempo, en osviklig känsla för text och melodier och ni har vad som förefaller vara ett vinnande koncept.

Många med mig lär kora ”Helvete” till årets banger inom sin genre. Själv är jag svag för låten ”Hem igen” som avväpnar med härligt kaxiga textrader som ”ingen tror jag kan ändra på mig / men jag kan ändra dig”.

I stället för våldsromantik, tonsatt shotgun-poesi. Tack Nära Döden för att ni gör punken great again!

The post Nära Döden gör punken great again first appeared on Opulens.

FOLKMUSIK. ”Det är musiker, som verkligen spelar tillsammans, med lyhördhet och samspelthet, från enkla utflykter till polyfona exkursioner,” skriver Bo Bjelvehammar som lyssnat på ett aktuellt album med Bülows Kvartett.

Vad än som i världen händer med Bülows Kvartett
Krumelur

Titeln på det aktuella albumet med Bülows kvartett ‒ ”Vad än som i världen händer” ‒ leder tankarna både till en barnabön och till den kända popgruppen Den svenska björnstammen. Nu är detta något helt annat, presenterat av ett folkmusikband från Malmö, som på ett spår hyllar Kirseberg med en marsch.

Sättningen är slagverk, kontrabas, klarinett och fiol. Namnen är Adam Bülow, Ebba Rubensson, Joakim Wladis och Nicolas Difonis. Det går att spåra influenser både från progg, jazz och traditionell folkmusik.

Det är egna kompositioner av Adam Bülow, andra utvalda låtar, särskilt flera låtar från Orsamusiken efter Gössa Anders, liksom en spänstig polska efter Ekor Anders.

Adam Bülow själv är riksspelman.

Jag fastnar särskilt för ett spår på slutet av skivan, ”Möss och människor”, med text av Allan Edwall.

”Kvitt, kvitt säger alla fåglar små

när de hoppar på sina grenar.

Grisen han grymtar och går på.”

Så bara fortsätter Edwalls lekfulla underfundighet låten igenom och den får en genial tolkning av Bülows Kvartett.

Det är musiker, som verkligen spelar tillsammans, med lyhördhet och samspelthet, från enkla utflykter till polyfona exkursioner. De är självständiga och rejäla i sin musikutövning. Musiken växer fram med omedelbar självklarhet. Energin flödar och att kvartetten uppvisar en kärlek till nyskapande i riktning mot en egen stil är påtagligt. Att plöja nya fåror, det är detta som allt ytterst handlar om.

The post Folkmusik i nyskapande tappning med Bülows Kvartett first appeared on Opulens.

DUBBELT AKTUELL. Kangas klanger lyssnar på snart Way Out West-aktuella stjärnan Arooj Aftab. En nattlig näktergal når nya nivåer med en förtrollande musik där Sade, jazz, ambient och 1700-talspoeter möts. 

I augusti stundar Musikfestivalen Way Out West i Slottsskogen. Oavsett om du tänker ta dig till Göteborg eller inte kommer här ett tips om musik som inte bör missas.

Nya albumet ”Night Reign”

Pakistansk-amerikanska artisten Arooj Aftab följer upp det Grammyvinnande albumet ”Vulture Prince” från 2021 med nya ”Night Reign” (Verve, LP/CD/DL). Ett förtrollande verk där den New York-baserade Arooj Aftabs sång på urdu möter en närmast ambient ljudbild, och där även den vackraste slow motion-jazz bereds utrymme.

Meditativt och varsamt för hon oss genom ett album där olika traditioner och musikstilar sömlöst fogas samman till en helhet. Om jag, för att förtydliga, jämför med ”Song To The Siren” med This Mortal Coil så är just den låten blott en av oändligt många ingångar in i den här eklektiskt eteriska, sydasiatiskt sufi-tintade musiken.

Mer positiv än ”Vulture Prince”

Precis som albumtiteln hintar om är detta nattliga betraktelser över människan som nattdjur. Men samtidigt är musiken denna gång aningen mindre nedstämd i tonläget; och betydligt mer positiv än klichébilden som uppstått efter genombrottet med ”Vulture Prince”, denna sorgbearbetande skiva som hyllats av alla från Elvis Costello till Barack Obama. 

Skapandeprocessen

Trots ett hektiskt turnerande efter den hyllade plattan har Arooj Aftab funnit ro och tillfällen att komponera ny och stark musik. Kanske har just tillgången till medmusikerna ute på vägarna bidragit till påskyndandet av skapandeprocessen. Maeve Gilchrists harpa klingar genom en ensam strålkastare där ett elektroniskt moln passerar, ett ödsligt piano möter en kontrabas vid en nyss stängd bardisk.

Intressant gästlista

Skivans gästlista innehåller intressanta namn som Moor Mother, Joel Ross, Marc Anthony Thompson, Kaki King och James Francies. I en intervju i senaste numret av brittiska Uncut  berättar Aarof Ajtab att hon väljer sina medmusiker efter hur bra kontakt de får som människor, snarare än efter musikalisk virtuositet eller ryktbarhet. Nu är det inget fel på medresenärernas färdigheter, men med tanke på den status Ajtab uppnått de senaste åren finns alltid risken att det stora skivbolagskonglomeratet UMG ska utöva påtryckningar i olika riktningar. 

Sinnena öppnas

På ”Night Reign” känns allt bara naturligt. Som när Cautious Clay plötsligt spelar flöjt på en helt ny version av ”Last Night” från förra albumet. Allt är tillåtet att testa, och i den för skivan så tematiska nattens mörker öppnas sinnena.

Tonsatt 1700-talspoesi

Jazzstandarden ”Autumn Leaves” får en helt ny lyster i det nötta lövverket, medan två andra låtar är tonsättningar av ghazaler av 1700-talspoeten Mah Laqa Chanda från Hyderabad. En av dessa har fått sitt namn efter en jasminblomma som blommar – och doftar kraftigt – om natten. ”Raat Ki Rani” heter blomman på urdu och musiken minner här lite som Sade, och rymmer faktiskt ett experiment med Auto-Tune på Aftabs röst. En låt som kan tjäna som en nog så bra portal in i Arooj Aftabs musikaliska universum. Ett universum som också lär bli en av höjdpunkterna på årets upplaga av Way Out West. 

Trion Love in Exile

Och när vi ändå är inne på Arooj Aftab så måste vi lyfta fram hennes improvisationstrio Love in Exile, som hon har ihop med indisk-amerikanska pianisten Vijay Iyer och pakistansk-amerikanska multibegåvningen Shahzad Ismaily. Två musiker som också medverkar på ”Night Reign”. 

Trions eget album ”Love in Exile” (LP/CD/DL, Verve) har strax över ett år på nacken men har inte åldrats en sekund. Istället förefaller det som om allt Arooj Aftab rör vid är tidlöst, fritt från tid och rum, dag och – ja, natt.

The post Kangas klanger: Nattlig näktergal når nya nivåer first appeared on Opulens.