PROSAESSÄER. Rachel Cusks formuleringskonst är fenomenal och översättningen lyser lika klart den. Vad är det då som är så himla bra? Det är det precist uttryckta, det är eftertänksamheten, tydligheten, viljan att förstå och förmågan att analysera, skriver Camilla Carnmo.

Efterbörd av Rachel Cusk
Översättning: Niclas Hval
Albert Bonniers förlag

När jag ganska nyss hade skilt mig och bodde i en andrahandslägenhet och livet var ett sprucket kärl läste jag en lång intervju med Rachel Cusk där hennes bok Aftermath nämndes. Den beskrev hennes egna erfarenheter av skilsmässa. Jag beställde den på biblioteket. Fjärrlån. Det fanns bara ett enda exemplar i hela Sverige. Jag läste och boken skar som en perfekt slipad kniv genom min konturlösa tillvaro. Den skar synliga mönster, karvade ut bilder som begripliggjorde livet och satte min fritt svävande tillvaro i ett sammanhang.

Nu har det gått några år och Aftermath som kom på engelska redan 2012 har översatts till svenska av Niclas Hval och fått titeln Efterbörd. Under tiden har Rachel Cusks trilogi Konturer, Transit och Kudos kommit ut och hyllats överallt. Efterbörd är till skillnad från dessa ingen roman, utan en samling prosaessäer. Det är en välgärning att den äntligen har översatts. Efterbörd, med undertiteln Om äktenskap och skilsmässa är självbiografisk. Den är uppriktig, självrannsakande och personlig men trots att Cusk skildrar sina egna smärtsamma erfarenheter, sitt eget levda liv, finns här ingen ostrukturerad eller okontrollerad känslosamhet. Ingenting svämmar över. Ingenting är vagt.

Det är språket. Så distinkt och exakt. Rachel Cusks formuleringskonst är fenomenal och översättningen lyser lika klart den. Vad är det då som är så himla bra? Det är det precist uttryckta, det är eftertänksamheten, tydligheten, viljan att förstå och förmågan att analysera. Kniven, den skarpa, skär genom lögner och illusioner, egna, andras, våra gemensamma. Vad är en familj? Hur utövar man auktoritet i en trasig familj? Vad är ett äktenskap? Vad är ett jämlikt äktenskap? Är det eftersträvansvärt? Bygger familjeskapandet på rädsla?

Rachel Cusk skriver om Oidupus, om Klytaimnestra och Agamemnon, om Josef och Maria som den normskapande första familjen som byggde på en lögn. Cusk skildrar ensamhet. Den totala illusionslösa ensamheten som en skilsmässa innebär. När man går från att vara på insidan. På rätt sida. Omsluten av värmen. Innanför de upplysta fönstren. Till att, i samma ögonblick som separationen blir ett faktum och familjen bryts sönder, hamna utanför i kylan och titta in på värmen. Det där är så på pricken beskrivet. Trots att så många skiljer sig och så många barn bor varannan vecka att detta numera borde ingå i normen så gör det inte det. En skilsmässa ställer dig utanför en outtalad gemenskap. Du går från ordning till kaos. Från innanför till utanför. Från tryggt begriplig till något svårhanterbart.

Det är något med Rachel Cusks torra saklighet. Hennes osentimentala blick på mänskligt beteende. Hennes sätt att gå från en betraktelse av en enskild upplevd detalj till en historisk och mytologisk överblick. Här finns känslor. Förstås. Men de analyseras och sätts i ett sammanhang. Här finns kärnfulla oneliners och genomskådande sylvassa resonemang. Min bok är full med understrykningar. Den skoningslöst glasklara blicken. Kniven som skär genom all vår mänskliga bullshit. Här finns en ärlig vilja att förstå. Vad som sker, varför det gör det. Här finns författarens vardag med barn och praktiska göromål, scener och situationer, en kronologisk berättelse. Den finns som ett fundament för författaren att ta avstamp ifrån. Vardagsverkligheten med all sin fysiska påtaglighet blir en manifestation av livet som vi vill men inte kan kontrollera. Här finns också humor. Plötsligt blixtrar den till. Som i parken. Författaren betraktar irriterat familjer med cykelhjälmar, reflexer och nödmat i ryggsäckarna. Varför är de så uppenbart rädda? Och för vad? Hon skriver “… åsynen av de cyklande familjerna kräver den intellektuella motsvarigheten till en stadig grogg, och den får jag genom de antika dramerna.”

Rachel Cusk är själv en intellektuell motsvarighet till en stadig grogg. Hon är intellektuell stringens, tankens frihet och språkets skönhet. Och obs, du behöver inte ha skilt dig för att uppskatta den här boken, lovar.

The post Fenomenal formuleringskonst first appeared on Opulens.