SPRÅKFRÅGA. Hejsan! Jag vill helt enkelt veta var det skånska ordet rullebör kommer ifrån, alltså dialektordet för skottkärra. /Gudrun

Ja, hejsan! Det ordet är ett exempel på när ett ”å” blir ”ö”, vanligt i skånskan. Speciellt i nordöstra delarna. Där, brukar det retsamt sägas, förvandlas ”måla båten blå” till ”möla böten blö”.

Bör är alltså bår och det har ingenting med sjukvård att göra utan är substantivering av bära. Det vill säga det är en bår med hjul. Sen har vi ju det lilla e:et i mitten som är en typisk fogevokal och sådana vokaler kan man skriva en hel bok om. Det är antagligen en form av genitiv som i detta fall mer kan tolkas som ”försedd med”.

Det kan också nämnas att det på danska heter trillebør och alltså visar detta på att skånskan ofta förhåller sig till riksdanskan i stället för rikssvenskan. Slutligen har jag även här och där hört ordet skottakärra, som ju då skulle kunna ses som ett mellanting mellan skånska och rikssvenska.

The post Språklådan: Varifrån kommer skånska “rullebör”? first appeared on Opulens.

Tjena! Jag och  frugan var på Swedish Rock och hörde några rätt irriterade roddare sucka ”den här jävla kabelhärvan asså, är det nån ättehåstasnickare som monterat eller…”, så en given fråga, vad var det för ord de körde med? / Hälsar Gert

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Gert! Ja det var ju ett klurigt ord, och vad ni träffat på är med alla säkerhet ordet ”ettehöstasnickare”. Men nu blev ni väl inte klokare va? Om ni tillåter att jag svävar ut och går verkligen till början och ger grunden så avskaffades skråväsendet i Sverige 1846.

Detta var lite av ett tveeggat svärd. Hantverken avreglerades och vem som helst kunde jobba med vad som helst, rent juridiskt i alla fall. En skomakare exempelvis var inte längre certifierad, om vi ska använda modernt språkbruk. Inte heller smeder, snickare, skräddare…

Baksidan av detta var att den formella kompetensen försvann, framsidan att nu kunde man ta extrajobb inom andra branscher. Vi ser att det växer fram små hantverksbyar med diversearbetare och lantbrukare i en salig blandning, ofta i närheten av ett större gods eller slott där det gick att dryga ut inkomsterna.

Men till saken. Ettehöstasnickare är helt enkelt de som snickrar och lagar redskap och fastigheter efter skörden, som ju på äldre svenska även heter höst. Det vill säga snickare efter skördetid. I september, oktober jobbade många fattiga med att göra diverse renoveringsarbeten på gårdar, och det blev så småningom ett nedsättande ord på dåligt utfört arbete, lagningar och installationer som hänger på trekvarts.

Numera när alla ska vara sin egen Ernst Kirchsteiger har ordet i Skåne mer fått en klang av amatörsnickare, och då i lite skämtsam positiv mening, typ om man spikar ihop några enkla lådor till blommorna.

The post Språklådan: Vad betyder ettehöstasnickare? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Hej! Jag såg några avsnitt av Fredrik Lindströms Dialektmysterier och undrar om skånskan är en enhetlig dialekt eller om det finns diverse skillnader i landskapet? / Ola Andersson, Karlskrona.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Ola! Ja, när man talar om skånsk dialekt får jag den uppfattningen att det ofta syftas på den riktiga breda dialekten nere på Österlen, men detta är en förenkling. Det finns många varianter av dialekten här i söder och dessa  handlar bland annat om landsbygd kontra stad och lantbrukare/arbetare kontra akademiker.

Ta till exempel lundadialekten, så tydligt representerad av journalisten och tv-personligheten Christoffer Barnekow, eller för all del parodierad av kulturprettofiguren  Dan Bäckman i Killinggängets persongalleri. Den uppfattas som ett slags pretentiös akademikerdialekt där det bondska inte riktigt försvunnit. Dock finns det knappast något gemensamt med språkbruket hos lantbrukarna i sydöst  och deras triftonger. (Triftonger består av tre vokaler uttalade i samma stavelse.)

När vi ändå är inne på dialekter som i någon mån anses finare kan vi ju också nämna Helsingborg, där det till exempel heter att ”jag tar hynden på byssen för åka till Lynd”. Det vill säga att ”u” uttalas mer spetsigt och blir ”y”, men om detta sedan ska kallas att artikulera bättre är väl diskutabelt.

Sedan har vi ju mina hemtrakters språk, nämligen Göingedialekten. Eller bättre uttryckt Göingespråket. Jag föredrar att säga språket och inte dialekten, för i de mörkaste skogarna är dialekten så särpräglad att det krävs stor ansträngning för utomstående att förstå. Med andra ord utgör det nästan ett eget språk.

Tyvärr har Göingespråket varit måltavla för en del, i mitt tycke,  osmaklig och orättvis komik i tv, till exempel i realityserien Hem till Tyringe och jag får väl försöka försvara min egen dialekt här med att säga att vad som anses fult och vad som betraktas som fint ofta är en fråga om makt och centrum kontra periferi.

Nordöstra Skåne har länge varit fattigbygd och utmark gentemot det mer välmående Västskåne och Österlen, och det visar också på att dialekter konserveras på ett helt annat vis om regionen inte är ett tillväxtområde utan har hamnat på efterkälken.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Är skånskan en enhetlig dialekt? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Hej Jesper! Bertil heter jag och jobbade på 60-talet en runda på Kockums. Som jag har fattat det är många av er som jobbar med Opulens Malmöbor. Det hade varit kul att höra vad som är din syn på det som kan kallas typisk Malmödialekt. ‘

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej Bertil! De flesta av Opulens medarbetare är inte malmöiter men jag är det. Jag väljer att svara på din fråga ur floden (nåja, det fanns tre till att välja på) av frågor då den gjorde mig lite perplex. Att själv vara Malmöbo är ingen garanti  för att ha blick på sitt eget språkbruk, snarare är det nästan som att doften av ens eget rakvatten är svår att förnimma för en själv. Man är så uppe i det så man inte har känsla för det. Jag antar att du menar den gamla klassiska arbetarmalmöitiskan som tyvärr väl måste sägas vara på utdöende, men i stället för en heltäckande redogörelse om vår stads dialekt ska jag ge några exempel.

”Säär vi!” är en kortare variant av ”vi säger så” för att avrunda ett samtal.

”Nu är du hilt snitt pó di’”… Ett uttryck som kanske inte behöver översättas till rikssvenska men är ganska talande om att någon tycker man är ute och cyklar.

Sen används “i” om gator på samma vis som i danskan, exempelvis ”jag bor i Grönegatan”, antagligen en rest från danskan.  Sedan  vill jag helt ovetenskapligt påstå att triftongen är rätt vanlig, det vill säga en ännu grötigare variant av diftongen… ”Haaauueeer duu”…

Allvarligt talat känns det fel att tala om detaljer när det gäller malmöitiska, det är närmast ett helt eget idiom och med en attityd som inte går att analysera ur en ordinär och närsynt språkvetenskaplig vinkel, på samma vis som Södermalmsslangen i gamla pilsnerfilmer.

Fredrik Ekelund skrev en teaterpjäs vid namn Fubbick Town i monologform, för skådespelaren Pierre Dahlander, som tydligt visar på detta. Det finns för övrigt några klipp från den att se på Youtube. Rollkaraktären är här verkligen inte ”spansk i truten”, ett härligt malmöitiskt uttryck för att ta ner fisförnäma personer, som försöker tala rikssvenska, på jorden.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Malmödialektens särart first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Hej! Jag har läst er språklåda från början och ser att det mest handlar om grammatik,  men kan du bli lite mer personligt subjektiv och säga vad du tycker är Sveriges fulaste ord?

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Hej du namnlöse!

Jag väljer att svara på din fråga eftersom jag nästan tycker jag har ett objektivt svar på den frågan trots att du efterfrågar personlig subjektivitet, och ordet jag vill dra en lans för är ”rövgövlaknyde”. Jag öser detta ur mormors skatt av dialektala ord från Göingeskogarna och själva förklaringen bakom ordet är inte den heller så vidare vacker. Att det är ett knyte ur röven kan vi nog förstå, men det stannar inte vid det, utan det betyder efterbörd.

Det var på den tiden då män inte förstod så himla mycket om det här med blommor och bin och trodde att det liksom var hål som hål där nere. Det kom snabbt att användas som ett skällsord för någon man ansåg vara idiot, det vill säga att han inte var “riktig” utan endast ett slags missbildning. Med denna pikanta historik och själva ordets klang vill jag närmast säga att det objektivt sett är Sveriges fulaste ord.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Vilket är Sveriges fulaste ord? first appeared on Opulens.

SPRÅKLÅDAN. Hej! Läste i någon kvällstidning om ett närlivs i Lönsboda som använt sig av dialekt i sin julkampanj. Som nollåtta förstod jag inget, och tycker artikeln faktiskt saknade översättning. Kan ni hjälpa? Har rippat en jpeg-bild från annonsen som jag bifogar. / Hälsningar Conny

Hej Conny!

Av de handfull mail som kom in väljer jag ditt. Eftersom jag själv härstammar från Göingetrakten och eftersom släkten på min mors sida är från skogarna däromkring, får jag väl så att säga axla rollen som expert.

Vi tar några exempel ur din bild.

”Haosaube” torde vara hårsåpa, men det blir vi kanske inte klokare av om vi inte så att säga översätter i flera led, så det blir rimligen schampo. Här kan man ju spekulera lite kring vad som egentligen är minst svenska, ett ord som så att säga bryter ner ett internationellt ord till svenska förhållanden eller det utrikiska låneordet. Hårsåpa framstår för mig som ganska innovativt faktiskt.

I linje med detta borde det andra ordet som föll mig i ögonen, ”kröppsmöaje”, bli kroppssmörja, vilket på klingande nysvenska ju heter bodylotion.

Om vi ser på en karta över Sverige hamnar Lönsboda inte långt från Köpenhamn, vilket ju länge var Skånes huvudstad. Det gör språket på orten närmast till en variant av östdanska, vilket i lingvistisk terminologi kallas ”lågartikulerat”. Det betyder att det är mindre tydlig skillnad mellan konsonanter och vokaler, ett fenomen som för övrigt uppstår vid intag av för många öl och som även i nyktert tillstånd kan upplevas när man lyssnar på danska.

Alla artiklar av Jesper Nordström

The post Kröppsmöaje för endast 9.90 kr first appeared on Opulens.