PARIS. Museerna i Frankrike har börjat öppna upp igen efter att ha varit stängda under pandemin. Anne Edelstam har sett en utställning, i Paris, med verk av den danske Skagenmålaren Kröyer.

L’heure bleue de Peder Severin Kröyer
Musée Marmottan Monet, Paris
Utställningen pågår till och med den 26 september 2021

Peder Severin Kröyer (1851-1909), var Skagens mest kända konstnär. Denna lilla stad i norra Danmark var platsen för en konstnärskoloni i slutet av 1800-talet. Denna sommar kan även parisarna få upp ögonen för Kröyers begåvning.

Det privata palatset, Marmottan, har blivit ett uppskattat museum tack vare att dess ägare konsthistorikern Paul Marmottan, skänkte det till Paris stad 1932, tillsammans med den utomordentliga konstsamling han skapat. Denna samling har sedan vuxit till sig och nu innefattar museet bland annat flera verk av impressionisten Claude Monet.

En del är dock avsatt för tillfälliga utställningar och nu är det danskarnas tur.  Mitt i pandemin hann en annan påkostad dansk utställning hängas på Petit Palais men det var inte många som kunde se den innan Paris museer tvingades stänga ner. Nu börjar de äntligen öppna upp igen till alla konstintresserades stora glädje.

Det är kanske så att ibland behöver vi påminnas om de otroliga gåvor vi har till hands tack vare dessa fantastiska museer? Jag var väldigt glad att kunna återse några av mina favorittavlor från Skagen. För flera år sedan hade jag nöjet att besöka denna lilla by, omgiven av hav och med sitt speciella ljus som Kröyer blev expert på att återge. Den blå timmen – namnet på denna utställning – är den tid på dygnet när solen gått ner men det inte ännu hunnit bli mörkt. Det ljuset återfinner knappast parisarna för det är specifikt för våra norra breddgrader. Man kan kanske säga att han genom sin konst ger tillbaka något av det han lärde sig som ung målare i Paris?

Liksom flera andra reste han till kontinenten för att gå på de välrenommerade konstskolorna där. Kröyer blev påverkad av impressionisterna också utan att riktigt anamma deras stil. Han utvecklade sin egen genre med sina olika motiv. I början målade han fiskare med eller utan sina båtar. Havet, utomordentligt vackert återgivet, var för det mesta med i tavlorna. Stranden var ett annat omskrivet motiv. Den fina sanden gör sig väl under alla tider på dygnet för den som har hans öga för färger och nyanser.

En av hans mest omtyckta målningar är Hipp hipp hurra med ett glatt gäng konstnärer som sitter runt ett bord och skålar i sommaridyllen. Marie, hans hustru,  och även hennes väninna Anna Ancher, var ofta med i hans motiv. En av hans mest kända målningar torde vara porträttet med de två kvinnorna, målade bakifrån, promenerande i solnedgången, vid stranden i sina vackra vita, långa klänningar – Sommarafton i Skagen, från 1893.

Barnmotiv förekom också. Det är specifikt för Nordens konstnärer. I Frankrike ansågs det inte riktigt ”comme il faut” att måla så familjära scener som nakna, lekande barn. Men dagens franska publik uppskattar desto mer det uppfriskande i dessa vardagsskildringar.

Nu befinner vi oss mitt i sommaren och då framstår det som ännu mera passande med Kröyers friska sommarmotiv från ett Norden med sina ljusa nätter och blå timmar.

The post Sevärd Kröyer-utställning i Paris first appeared on Opulens.

RESEBREV. Björn Gustavsson tog in på Bröndums anrika hotell där sekelskiftesstämningar från Skagenmålarnas tid alltjämt lever kvar.

Danmarks nordligaste stad Skagen fick sina stadsrättigheter redan 1413. Men först i början av 1900-talet, då en rad kända konstnärer hade bosatt sig här, började detta livaktiga fiskeläge bli känt i bredare kretsar.

De friluftsmålare som sökte sig hit fascinerades av det säregna ljuset. Och ljuset är onekligen säreget här på den nordliga spetsen av Jylland, sommar som vinter. Kattegatt möter Skagerrack, sandvidder möter havsvidder…

Även Evert Taube inspirerades av det speciella Skagen-ljuset. Han bodde här sommaren 1919 och gjorde samtidigt en av sina första oljemålningar. Vid denna tid gjorde han också ett av sina första framträdanden som trubadur. Det skedde på Bröndums hotell – som var centrum för målarkolonin på Skagen. På Bröndums skrev Taube även texterna till sin första vissamling: Sju sjömansvisor och Byssan Lull.

Också Hugo Alfvén bodde en tid i Skagen. Under en stipendievistelse i Italien hade han mött den vackra Marie Kröyer, gift med den internationellt kände danske konstnären PS Kröyer. På Glyptoteket i Köpenhamn såg Alfvén senare en målning där Marie står på en Skagenstrand och med ryggen mot betraktaren blickar ut över ett månskensblankt hav. Intill sig har hon en hund – symbolen för trofasthet… Konstverket återuppväckte den unge Alfvéns förälskelse.

PS Kröyer gissade att det hela bara var en oskyldig liten ”fling” och trodde nog inte att hustrun skulle överge honom för en fattig svensk musiker – som dessutom hade rykte om sig att vara lösaktig kvinnokarl. Kröyer till och med dristade sig att bjuda Alfvén till Skagen och hyrde ett litet hus åt denne!

Men detta rosenomgärdade sommarhus blev ett kärleksnäste, sommaren 1903 såväl som sommaren 1904. Året därefter fick det unga ”skandalparet” en dotter, och 1909 flyttade de in i en överdådig, nationalromantiskt byggd villa i Tällberg – ett projekt som mer eller mindre skulle komma att ruinera tonsättaren.

PS Kröyers sista stora målning, som kan beskådas på fantastiska Skagens museum, visar valborgsmässofirande på havsstranden och konstnären själv som ”pyrotekniker” vid brasan. I eldslågornas vindriktning har konstnären, infernaliskt nog, placerat hustrun och den unge svensken; det är som att Kröyer här sänder död och förbannelse över de älskande. Framför paret syns ringdansande barn – likt demoner på en medeltida helvetestavla.

I Skagen skrev Hugo Alfvén sommaren 1903 sången Ved huset – möjligen fröet till hela Midsommarvaka; en rapsodi han de följande veckorna snabbt skrev ned.

Jag lyssnar till det översinnligt känsliga tema som i Midsommarvaka smyger sig in efter ungefär sex minuter; mjukt som skymningsljus över Skagens vita stränder. Sekvensen genomsköljer resten av rapsodin: en våg av ömsint kärlek som inget kan stoppa – inte ens kompositören själv.

Konstnärskolonin på Skagen, präglad av naturalistiskt friluftsmåleri och överdådiga motiv i det starka, särpräglade ljuset, genomsyrades av en stor gemenskap, med många glada upptåg i ”Hipp hipp hurra-anda”. Vistelsen i kretsen av ”ljusmålare”, som även innefattade åtskilliga svenska konstnärer, och i ett landskap som grandiost blandade hav och himmel, stärkte Hugo Alfvéns beslutsamhet att fortsättningsvis ägna sig åt kontinuerligt komponerande.

De vidsträckta sandsträndernas intensiva sken, det fjäll-lika hedlandskapet, sanddynerna, Kattegats och Skageracks saltstungna möte på landtungan uppe vid ”Grenen”, det pittoreska vardagslivet med fiskare och sjömän, de sena middagarna i hotell Bröndum – allt sådant plus framförallt förälskelsen i Marie måtte ha kastat Alfvén in i den ”lyckliga dröm” han här tyckte sig uppleva. (Memoarerna avslöjar visserligen inte så mycket om Skagenvistelsen – förmodligen för att de skrevs efter skilsmässan från Marie Kröyer.)

Med Bröndums som utgångspunkt kan man lätt leva sig in i alla de motivkretsar som med koloristiskt överdåd fyller de många ramarna på konstmuseerna: Skagens museum, Michael och Anna Anchers hus och Holger Drachmanns gamla bostad. Skagen: ett resmål jag ständigt vill återvända till.

Alla artiklar av Björn Gustavsson

The post Motivkretsar med koloristiskt överdåd first appeared on Opulens.