ÅLDERISM. “Sverige är ett av de länder där äldre värderas minst enligt internationella studier”, skriver Thomas Wihlman.

Chris Wallace heter en av Fox News nyhetsankare, betraktad som seriös och kunnig. År 2018 modererade han debatten mellan Trump och Biden. Nu går Wallace över till CNN, till den nya streamingtjänsten CNN+. Jag ser fram emot de nya utmaningar och den flexibilitet som strömningen kan ge i intervjuandet, säger Wallace. Så klart, han har ju framtiden för sig, är ju fem år yngre än presidenten. Utan utmaningar slutar jag leva, är kanske mottot för båda.

Annorlunda i Sverige. Det sägs i ett utkast till seniormanifest från Centerpartiet, att åldersdiskriminering ska motverkas kraftfullt. Bra det, men frågan är: hur ska denna goda tanke omsättas i praktiken? Sverige är ett av de länder där äldre värderas minst enligt internationella studier. SVT sade upp Marianne Rundström, 67, liksom Claes Elfsberg, också när han fyllde 67 från sin nyhetsredaktion. Kollegan i USA får nytt jobb vid 74.

Ett annat exempel. På mitt arbetsbord ligger ett försök till svensk översättning av en amerikansk låt, Alan Jacksons The Older I Get. Alan, 63 år, sjunger: And if they found a fountain of youth/ I wouldn’t drink a drop and that’s the truth /Funny how it feels/ I’m just getting to my best years yet. Youtube-videon har setts av 29 miljoner människor.

Jag kan bara komma på en liknande svensk låt, De sista ljuva åren, i Lasse Stefanz och Christina Lindbergs version. En av få hitlåtar som handlar om ålderdomen.

Det är inte bara i USA man hyllar de äldre och mästarna. Det görs också i Frankrike. I programmet Hier encore (France 2, producerat 2012–2015) är Charles Aznavour centralfiguren, omgiven av yngre artister, en Zaz, en Chimène Badi etcetera. Programtiteln Hier encore, Åter igår, är tagen från en av Aznavours vackraste och största hits. När det sista programmet spelas in 2015 är Charles 91 år. Rösten har åldrats, men charmen och karisman finns kvar. Han går bort 2018.

Jag förnekar inte att svenskar ibland gillar och hyllar äldre artister. Lill Lindfors (81), Sven-Bertil Taube (87), Siw Malmkvist (84). Men ibland får äldre skickliga artister representera Melodifestivalens töntavdelning, vilket kanske står för producenternas syn på dem. Motsatsen finns tack och lov. Inom journalistiken finns också positiva exempel. Min gamle svärfar, journalist och chefredaktör, tecknade nytt avtal om att skriva för lokaltidningen när han var 86 år. Så helt nattsvart är det inte, men absolut gråmulet.

Vissångaren Mats Paulson dör, i september i år, 83 år gammal. Min gode vän Roland producerade 2020–21 de sista inspelningarna med Mats och sörjer honom djupt. Det gör också medmusikanter som Åsa Jinder och Alexander Rybak. Samarbetet resulterar i 17 000 spelningar (spins) på Youtube. Väldigt, väldigt långt från Alan Jacksons 29 miljoner. Einárs Katten i trakten har 40 miljoner Spotifyspins, inte ens Jackson slår det. Svenska media bryr sig inte längre om den äldre herre som gett oss många fina visor, hans musik når inte längre publiken. Hiphop och gangsterrap däremot, det är intressant.

Kanske det finns undantag, även i denna bransch. Vad säger vännen, skivbolagsdirektören, 70+ ? Han pensionerade sig några år men lusten kom tillbaka, 55 år på scen och i studio sätter sina spår. Hemmastudion inredd. Dobron och James Taylor-gitarren pryder sin plats. Bolagets gamla katalog läggs ut på Spotify, musiken spelas och spelas, många spins berättar han. Efterlängtat.

Åter till min låttext. Är den tillräckligt bra? Har vi artister som kan göra den? Ja, säger jag, jag har två bra förslag, ingen av dem ung, den äldste mycket känd. Lönar det sig att spela in den? Nja… Två äldre herrar resonerar.

I replokalen sitter jag mittemot artisten/sångerskan, lite 30+ och pianisten, arrangören etcetera, 60+. Smekande toner ljuder från Steinwayflygeln och möter hennes underbara röst. Ett leende hos båda. Nu sitter det. Min egen kropp rör sig och dirigerar valstakten. Vi tre har lärt känna varandra genom musiken, blivit vänner. Åldern är irrelevant. 30 eller 70+.

För Alan är inte heller åldern något problem. Men, här på hemmaplan? Klarar vi av att bräcka låtliste-muren hos Sveriges Radio? Kan vi bräcka åldersdiskrimineringen? In Sweden, you see, Alan, the older we get, the harder it is.

The post De sista svåra åren first appeared on Opulens.

KÄRLEK. Hon är 84 år och han är 79. De är förälskade och morgontidningen har gjort ett längre reportage om dem under rubriken ”Kärlek på äldre dar”.

Han heter Jörgen och beskriver hur han fick syn på henne, Mona, och ”något öppnade sig inom honom”. Han bjöd ut henne och så småningom tackade hon ja och Mona ”bara åkte in i det”, det vill säga in i förälskelsen.

Nu är de oskiljaktiga.

I reportaget berättar även en dotter om sin upplevelse av sin förälders förälskelse och kärlek. Dottern är positiv. I andra skildringar av äldres kärlek kan barnen reagera med förvåning, olust och rädsla. I artikeln om Mona och Jörgen ger också professorn och” experten på kärlekens kemi” sin syn på det hela. Professorn säger sig tro att det inte gör någon skillnad om du är gammal eller ung men påpekar att det är i alla fall vad han hoppas på.

Berättelsen om den romantiska kärleken är ett centralt tema i vår kultur. Tycker mig se att det börjar dyka upp fler och fler tidningsartiklar eller dokumentärfilmer om äldre människors kärlek och kärleksliv. Fler verkar vilja undersöka och försäkra sig om att den romantiska kärleken existerar som en möjlighet även i ålderdomen. För vi vet ju hur den egentligen ska vara. Eller hur den oftast framställs på film och i serier: ung, fräsch och underförstått fertil.

”Det är precis likadant” och ”det är ingen skillnad” säger det intervjuade paret ofta, drivna av journalistens frågor om det finns någon skillnad i förälskelsens lyckokänsla. Hen som intervjuar tycks inte kunna lämna sina fördomar eller föreställningar om kärleken utan måste fråga om detta.

Utkastade i tiden som vi är som människor har vår kultur svårt för att se något annat än ålder, rynkor och en kropp i förfall. Människan blir sin ålder.

I grekiskan finns ordet chronos för den tid som likt klockan tickar på och kan mätas i år, timmar, minuter och sekunder. Denna syn på tid dominerar samtiden. Människan blir till något mekaniskt vars delar blir äldre och därmed sämre och egentligen skulle behöva bytas ut för att få tillbaka sin förmåga igen.

Visst blir vi äldre. Men människan är inte en mekanisk varelse som tickar och går. Grekiskan har också ett annat ord för tid, kairos. Ordet betecknar den tid som inte kan räknas eller mätas, det sättet att se på tiden räcker inte till. I kairostiden får vi lov att bara vara människor och en rynkig kropp eller ett rynkigt ansikte kan bli det mest åtråvärda som finns.

Jag vill läsa mer om äldre människors förälskelse och kärlek men jag vill inte tvingas bevittna hur de måste försäkra alla andra, inklusive journalisten, om att det känns likadant idag som det gjorde för, låt oss säga, sextio år sedan. Det är att förminska och diskriminera människor ända in i sängkammaren.

Länge leve nuet och den tid som får lov att bara vara och till och med stå still.

Alla artiklar av Helena Myrstener

The post Diskriminera inte äldre ända in i sängkammaren first appeared on Opulens.