SJÄLVBIOGRAFI. ”Innan du har kommit till insikt om bedrägeriet så kan många år av ditt liv ha gått förlorade,” skriver Anne Edelstam, som läst Mariette Lindsteins självbiografi. ”Läs och lär!” uppmanar vår recensent.

Lång väg hem ‒ Mina 25 år i sekten
av Mariette Lindstein
Bokförlaget Forum

”Lång väg hem ” är titeln och ”Mina 25 år i sekten” undertiteln på Mariette Lindsteins självbiografi. Den handlar om hennes resa in i sekten och om Scientologinkyrkans grepp om sina medlemmar. Boken skildrar hennes skräckupplevelser i deras händer innan hon lyckades fly därifrån.

Scientologirörelsen har länge varit betraktad som en av de värsta manipulativa sekterna. Inte minst av det franska inrikesministeriet och dess organisation Miviludes som har som uppgift att kartlägga och informera regeringen om olika manipulativa rörelser.

Mariette Lindstein har skrivandets gåva. Hon har publicerat nio omskrivna romaner varav flera har blivit översatta till olika språk. Serien Sekten på Dimön har även blivit en tv-serie och hyllad internationellt. Men den här senaste boken är alltså hennes memoarer från tiden i sekten.

Jag har läst åtskilliga ”sektböcker” och denna är avgjort en av de bättre. Inte för att läsaren får veta så mycket mer i denna bok om paranoida ledare, straffen, det godtyckliga psykiska våldet, isoleringen från familj och vänner – för det återkommer i de flesta sekter – men Mariettes levande sätt att beskriva eländet drar in läsaren i de dramatiska händelserna.

Det är också modigt av henne att publicera denna bok, med tanke på vetskapen om att scientologerna inte drar sig för att hota och stämma de avhoppare som vågar sig på att offentligt kritisera rörelsen.

Vi får således följa med på denna unga kvinnas väg in i sekten. Ingen människa går frivilligt med i en sekt utan man luras in i en sådan rörelse genom långsam och väl uttänkt manipulationsteknik. ”Det finaste var gemenskapen och värmen från de andra medlemmarna,” säger Mariette. Det är så de flesta värvas. Vännerna visar sig senare vara lika hjärntvättade som man själv har blivit och angiveriet mot den som vågar säga ifrån eller ens ifrågasätta läran och ideologin är satt i system.

Mariette blev övertalad att lämna Sverige, med sin dåvarande man, han också scientolog, för att bosätta sig i huvudkvarteret i Los Angeles.

De lockades av en bra inkomst, men framför allt av budskapet att ”förändra världen till det bättre”. När de väl var på plats, togs deras son ifrån dem för att de skulle, på så vis, kunna arbeta mera ostört påstods det. Sedan isolerades de från det övriga samhället, medier och till sist även från varandra.

Medlemmarna tvingades arbeta längre och längre timmar, för en försumlig summa pengar, samt sova och äta mindre och mindre. Det är ett känt fenomen att stress och utmattning leder till att hjärnan stänger av och sätts i en slags trans utan möjlighet att tänka klart.

Efter åratal av hårt slit, separation från familjen i Sverige, från sin man och son, träffade Mariette till slut Dan. De två lyckades fly ifrån sekten. Utan vare sig pengar eller utbildning kunde Mariette slutligen efter åtskilliga prövningar återvända till ett normalt liv.

Speciellt ni som tror att ”detta kan aldrig drabba mig” bör läsa denna bok. För av erfarenhet vet jag nämligen att vi alla, under vissa omständigheter, kan dras in i en sekt. Det kan påminna om en toxisk förälskelse. Innan du har kommit till insikt om bedrägeriet så kan många år av ditt liv ha gått förlorade. Det är det viktigaste budskapet med denna välskrivna bok. Läs och lär!

The post Välskriven och stark självbiografi om att fastna i en sekt first appeared on Opulens.

FILM. Charlotte Wiberg har tagit en närmare titt på några aktuella dokumentärfilmer om sekter. ” Det är rentav förskräckande enkelt för sekter att binda människor till sig och sedan förstöra dem,” konstaterar hon.

The post Skrämmande dokumentärfilmer om sekter first appeared on Opulens.

SATIR. Iodine Jupiter gör en tillbakablick på reklamfilmen som introducerade varumärket Apple och funderar över om företaget blivit en sekt.

Är Apple i någon mån en sekt där användarna uppvisar företagsloggan som sektemblem?

Det hela började med en film om ett varumärke som ännu inte fanns på marknaden. Inom loppet av 30 år skulle det amerikanska företaget vara ett av de mest expanderande inom data- och hemelektronik. Antalet fans och tillbedjande följare blev enormt. Apple erbjöd vi mot dem. De unga moderna mot det de gamla med PC. Oemotståndligt för revolutionen.

Apples Macintosh 1984 är en av världens mest omtalade reklamfilmer och som bygger på George Orwells roman 1984. Den presenterades på rekorddyr reklamtid under amerikanska Super Bowls tv-sändning samma år. Evenemanget är ett av USA:s största och passade fint för lanseringen av den nya produkten. Filmen regisserades av Ridley Scott som tidigare skapat storfilmer som bland annat Blade Runner och Alien.

I filmens skildras en ung vältränad kvinna (i huvudrollen den engelska idrottaren Anya Major) som springer i en apokalyptisk fabrikslokal med en stor slägga i handen. Hennes röda sportshorts, vita linne och röda gympaskor kontrasteras mot den betonggrå interiören. Kraftigt beväpnad militärpolis rusar bakom henne som om hon är förföljd och ska gripas. Under hennes energifyllda språngmarsch passerar hon långa rader med uniformsklädda huvudrakade arbetare. De är grå, anonyma och avpersonifierade. De marscherar taktfast genom underjordiska tunnlar mot något slags auditorium. De når sina platser, sätter sig, stelt och uttryckslöst, tittar framför sig på en gigantisk tv-skärm. En ledare, Big Brother (David Graham) talar till massan om ideologi och trygghet. ”Vi är Ett folk med En vilja”, eldar han på. Ledargestaltens framförande syns som närbild växelvis med kvinnans framåtrörelse, liksom militärens stöveltramp efter henne. Ljudet av disharmoniskt fabriksgnissel och dovt mullrande ger nerv och puls och ökar dramatiken till det crescendo som komma skall.

Militärpolisen har nästan nått fram till kvinnan då hon plötsligt stannar upp och svingar släggan mot tv-skärmen. Monitorn träffas och exploderar. En vind av strålningsliknande ljus sveper över de förslavade arbetarna. En mörk speakerröst meddelar ödesmättat: ”Den 24 januari lanserar Apple Computer sin Macintosh, och du kommer att förstå varför 1984 inte blir som ‘1984’.”

Samspelet mellan ljud, bild, V/O-röst med avslutande reklamtext och logga bygger upp en storartad stämning.

Apples ”1984” är på många sätt en mycket speciell reklamfilm. Vi ser inte ens produkten i bild. Den hade vid inspelningen inte kommit ut på marknaden. Det retoriska grepp filmen väljer, känsloengagemanget, patos, vänder sig till en bred målgrupp.

I filmen finns frihetsdyrkan och idrott, det friska och goda mot det onda och mörka. En klassisk dramaturgi.

De politiska konnotationerna kan sammanfattas med skräcken för standardisering och bristen på individuellt handlingsutrymme. Apples Think different mot antagonisten IBMs Think.

Rädslan för att det fria ordet ska styras centralt gör att du måste kommunicera dig ur ”ofriheten” med en Macintosh-dator. Köper du den blir du en av dem som räddar världen. Äppelsekten kräver dyra inköp för delaktighet i den hippa klubben.

Mycket talar för att Apple genom bland annat filmen ”Apple Macintoch 1984″ inspirerat till Facebooks ”företagsfascism”. Om än med fördröjd effekt. Genom att skapa en beroendeställning kompletterar de Apple med en egen form av global sekterism. Kritik mot företaget tystas på öststatsmaner genom att inte tillåta användaren att nå ut på plattformen. Oönskat innehåll sopas undan. Yttrandefriheten ställs i karantan. Big Brothers hemliga logaritmer vet hur du ska nyttjas till ekonomisk vinst.

Företagsfascismen är långt ifrån sin peak. Amazon för stafettpinnen vidare.  Är det företag med armbindlar vi ser efter dem?

The post Äppelsekten säljer det fria ordet first appeared on Opulens.

SEKTER. Hur många ovetande, idealistiska ungdomar har inte rest till Syrien, rekryterade av IS för att finna en helt annan verklighet än den som de blev utlovade via sociala medier? En verklighet vars konsekvenser vi alla får leva med i dag och som regeringen inte vet hur den ska hantera, skriver Anne Edelstam, som nyligen deltagit i en konferens i Paris om sekter och sociala medier.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Fecris är en paraplyorganisation för ideella organisationer som informerar och kämpar mot manipulativa organisationer. Årligen ordnar de internationella konferenser. Detta års tema var Sekter och Sociala Medier.

Fecris står för: europeisk federation för vetenskap och information om sekter) grundades 1994 i Paris. Det är en opolitisk, icke kommersiell, religiöst och politiskt neutral organisation som lyder under fransk lag. Sverige har varit med i denna organisation sedan den bildades.

Konferenserna äger rum i olika länder varje år. Detta år var det i Paris tredje stadsdels rådhus. Borgmästaren tog emot oss i detta anrika palats. Tolkarna fanns på plats liksom ditresta talare samt inbjuden publik. Eftersom sektoffer alltid ges prioritet, bjuds inga sektledare in i dessa konferenser som är gratis för deltagarna.

Premiärministerns representant för Miviludes (det franska ministeriet som kämpar mot sekteristiska organisationer), Anne-Marie Courage, förklarade faran med de sociala mediernas betydelse när det gäller rekrytering och spridning av falska nyheter, högerextremism, karismatiska evangelister, mirakel- och hälsogurus, islamism med mera. Skillnaden enligt henne mellan rekrytering via internet och andra medier är att det med hjälp av Facebook, Twitter eller YouTube går mycket snabbare att rekrytera såväl unga som äldre. Offren inleds att tro att de är ”utvalda” och det skapas en intimitet med falska löften. Föräldrar och närstående är ofta ovetande om vad som försiggår på nätet.

Detta är precis vad som hände minderåriga Patricia Aguilar från Spanien som blev manipulerad, drogad, sexuellt utnyttjad, utsvulten och slagen av den ”andlige” ledaren Steven Manrique i Peru, kallad ”prinsen”. Han lurade sina offer, enbart kvinnliga, med att han var ”sänd av Gud” och skulle ”hjälpa dem”. Till och med de små barnen från tre till tio år gamla fick ayahuasca — en sydamerikansk drog — i stället för mat! Patricia blev med barn och fick till uppdrag att ta hand om de andra barnen medan deras mammor arbetade. ”Prinsen” själv arbetade inte. Efter drygt ett år i djungeln, räddades Patricia och de andra kvinnorna av att grannarna hörde skrik och larmade polisen. Prinsen sitter numera bakom lås och bom. Tjugo år blev straffet.

Socialpsykologen, professor Fabien Girandola, från Aix-Marseilles universitet förklarade hur denna manipulering fungerar på nätet. Det finns två betydande metoder när det gäller manipulation: den ena är snabb och automatisk den andra är långsam och eftertänksam. Övertygelsetekniken på nätet använder sig exklusivt av den första. Man ska ”lajka”, dela, bli med i en grupp med likasinnade, det är känslorna som styr mer än intellektet.

Algoritmerna är riggade för just detta system berättade bloggaren Tristan Mendes. Ju mer man klickar på något man gillar, ju mer sådan information får man i sin dator. Detta leder till likasinnade uttalanden. I stället för att själva välja våra artiklar, matas vi med de som tycker som vi. Högerextremister och andra radikala organisationer har fattat detta och utnyttjar systemet till fullo. De specialiserar sig även på memes och giffar som ungdomarna och deras anhängare är införstådda med. Det är koder som oftast enbart de initierade har kunskap om.

Vad är då vårt svar på detta fenomen? Finns det något ”botmedel”? Ett vaccin? Forskarna arbetar naturligtvis på detta och de ansvariga för sociala medier försöker motverka falska nyheter, hat och radikalisering med diverse metoder. Journalister infiltrerar också manipulativa grupper för att avslöja dem. Men det kanske mest effektiva är att börja med att erbjuda skolungdomar kunskap i hur man undviker att hamna i klorna på dessa bedragare.

Det är vad ungdomsministeriet i Bad-Wurtemberg, i Tyskland, instiftat i sina skolor. Dess representant, Mirijam Wiedemann, delgav oss av sina erfarenheter. Enligt henne har konspirationsteorier och falska nyheter alltid funnits men dess spridning har exploderat de senaste 20-30 åren. För att försöka hejda dessa undervisar de sina barn redan från tio-års ålder i skolorna i en mediagrundkurs. De får bland annat själva komma upp med konspirationsteorier och sprida dessa. Kamraterna ska sedan lista ut om de är falska eller ej. De tränas på så vis att skilja agnarna från vetet.

Samtliga talare var överens om en sak: vad dessa manipulativa organisationer predikade via Internet hade inget med realiteter att göra. Vi vet vid det här laget att så även är fallet med de radikala islamistorganisationerna som inte enbart är väldigt aktiva utan också skickliga på att rekrytera via Internet.

Hur många ovetande, idealistiska ungdomar har inte rest till Syrien, rekryterade av IS för att finna en helt annan verklighet än den som de blev utlovade via sociala medier? En verklighet vars konsekvenser vi alla får leva med i dag och som regeringen inte vet hur den ska hantera. Någon avradikaliseringsmetod har vi ännu inte instiftat i Sverige. Det är kanske läge att börja fundera över det för både behov och expertis finns. Och varför inte följa det tyska exemplet och undervisa våra skolungdomar i hur de ska undvika att bli indoktrinerade?

The post Angeläget att stoppa sekters aktiviteter på sociala medier first appeared on Opulens.