SATIR. Samuel Andersson har skrivit en dagsvers om Tidöregimens förslag att den som är nyanländ måste kvalificera sig till välfärden.

Kvalificerad

Bidrag och vård

får vi ta sen.

Frågan är hård

min lille vän:

Är du nu lönsam?

Har du ett svar?

Svarar du ja,

skötsam och gla’,

stannar du kvar.

Men är du trilsk,

eller för ilsk,

skrapas du bar.

The post Dagsvers av Samuel Andersson: “Kvalificerad” first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skrivit en dagsvers om det havererade kvittningssystemet i riksdagen. Texten bygger löst på Gustaf Frödings ”Dä kvetter”.

Det kvittar 

Vår tillit har allt skadats svårt,

men ingen sätter hårt mot hårt

när riksdan ramlar i ett kaos

då kvittningen har satts på paus.

Om felen som vi alla hittar

ropar Tidö: ”Äsch, det kvittar!”

The post Dagsvers om kvittningssystemet first appeared on Opulens.

SATIR. Veckans krönika av Lars Thulin är en satirisk text som tar avstamp i att Jimmie Åkesson inte är ensam om att drömma mardrömmar.

Följande berättelse beskriver en dröm, inte verkligheten. Texten kan kallas satir. Länkarna hänvisar till faktiska händelser som måhända gett bränsle till min nattmara.

Mardröm eller sanndröm?

Minns ni Jimmies Åkessons hemska mardröm från i vintras? När han blev jagad av en islamist. Han fattade inte ett ord av vad mannen i drömmen sade, men visste ändå att personen inte gillade svenskar, sverigedemokrater, västerlänningar eller judar.  Så SD-ledaren förstod ändå mycket av ett språk han inte begrep ett dugg av. Jimmie försökte fly i sömnen och slog då huvudet i ett sängbord och en spegel. Blodvite uppstod och skadan krävde ett stort plåster.

En hemsk mardröm

Häromnatten hade även jag en hemsk mardröm. Då slog jag vänster stortå i sänggaveln med ett blåmärke som följd. Jag drömde att jag flydde från Sergels torg i Stockholm.

Valkampanjen i Sverige

Drömmen handlade om den fortsatta valkampanjen i Sverige. Tidölaget låg tio procentenheter efter oppositionen i början på augusti. En förnumstig Mats Knutson förklarade i Aktuellt att läget för regeringen var utomordentligt svårt. Att något extraordinärt krävdes för att Tidölaget inte skulle förlora makten

Två dagar efteråt intervjuade tidningen Kvartal SD:s Richard Jomshof. Han berättade om rädsla för valfusk och att det fanns trovärdiga indikationer på att vänstersidan planerade detta. Poströster kunde försvinna och vid sammanräkningen i vallokalerna skulle falska siffror rapporteras in till valmyndigheten. Allt till vänsterns fördel. Precis som i USA då Trump bestals på valet 2020, påpekade Jomshof.

Den svenska vänstern hade därmed lärt sig hur man gör. SD skulle därför sätta ut observatörer med batonger i vallokaler för att övervaka processen. Jomshof sade att de av partiets kamrater som övervakade Putins val i Ryssland, där inget valfusk någonsin förekommit, lovat att hjälpa till.

Linus Bylund, SD:s expert på mediefrågor, meddelade två veckor senare att partiet polisanmält SVT-chefen. Anklagelserna gällde korruption samt förberedelse till terrorbrott. Anledningen var ekonomiska oegentligheter samt att SVT:s ensidiga rapportering, som ständigt allvarligt missgynnade Tidösamarbetet. Därmed banade SVT vägen för blodiga attentat från vänsteraktivister, hävdade Bylund. Och SVT drev, enligt honom, tesen att kriminella ska få saft och bullar istället för straff. Detta måste klassas som terrorhandlingar ansåg SD.

SVT-chefen stängdes av samma eftermiddag. Ledarsidorna på Svenska Dagbladet, Dagens Industri och Expressen jublade ikapp för att det ”äntligen gjordes en oberoende utredning av den socialistiska statstelevisionen”.

Attentatet

I början av september inträffade det som skakade Sverige. Under ett bejublat valmöte i hemstaden Sölvesborg besköts SD:s ledare Jimmie Åkesson. Kulan snuddade höger sida på huvudet och orsakade ett blodigt sår på örat. Ingen såg träffen, bara att SD-ledaren böjde sig ner bakom talarstolen. Då han reste sig, blödde det från örat.

Expressens fotograf var snabb. Han fångade på en sekund Åkesson i exakt rätt vinkel så att eftermiddagssolen belyste såret. Tänk att han råkade stå så bra till och var beredd! Skärpan var perfekt och bildutsnittet så finurligt att en flagga med SD:s logga samt den svenska fanan ramade in Åkesson. På bilden höjde han sin knutna näve. Därefter fördes han bort av vakter. Minuten efter hördes ett nytt skott. Det var en av Jimmies vänner från den lokala mc-klubben, som avlossat SD:s älskade  halvautomatiska vapen av typen AR-15. Med ett skott dödade han skytten.

Statsministern fördömde det besinningslösa politiska vänstervåldet och ville införa undantagstillstånd. Att hålla val i nuvarande säkerhetsläge bedömde han som omöjligt.

Fel öra!

Fyra dagar efter attentatet kom SD-ledaren till riksdagen. Han fick stående ovationer i plenisalen. KD:s Ebba Busch försäkrade att Gud sänkt en skyddande huva över Åkesson innan skottögonblicket. En reporter från Aftonbladet frågade på presskonferensen varför SD-ledaren hade bandage på sitt vänstra öra. På bilden i Expressen var högra örat skadat.

När Jimmie Åkesson skulle svara drabbades han av yrsel och vacklade till. L:s ledare Simona Mohamsson stöttade honom med en av sina berömda kramar. Dagen efter förklarade SD:s pressavdelning att partiledaren led av posttraumatisk stress. Därför hade han bandagerat fel öra och fått balansproblem. Glädjande var att skadan på höger öra läkt fantastiskt bra tack vare en privat vårdcentral i Sölvesborg. Så bra att såret nu knappt syntes.

Fortsatt mardröm…

Då vaknade jag, drack ett glas vatten och somnade om. Drömmen fortsatte. Tidöpartierna hade förlorat valet. Nya regeringen skulle presenteras i riksdagshuset. SD höll strax innan ett möte på Sergels Torg. Ledare var Charlie Weimers, SD:s representant i EU-parlamentet, mannen som vill att svenska staten ska genomföra utomrättsliga avrättningar i utlandet.

Bakom skottsäkert glas hävdade han att valet var stulet av det vänsterliberala klägget. Weimers visste att om nya regeringen tillträdde skulle folkutbytet inledas och regelbundna islamska bönestunder omedelbart införas i riksdagen och i departementen. Griskött förbjudas i hela landet.

Därför hetsade han alla Svärjevänner att gå ner till Helgeandsholmen och storma riksdagshuset för att förhindra maktövertagandet. Talmannen skulle hängas.

Jag flydde. I sömnen sparkade jag till sänggaveln.

The post Mardröm eller sanndröm valåret 2026? first appeared on Opulens.

SATIR. ”Det är inte bara liberalerna som struntar i röda linjer,” konstaterar Sofia Thoresdotter som har skrivit en dagsvers om detta borgerliga Tidö-fenomen valåret 2026.

RÖDA LINJER

Det är bäst vi skyndar oss

om vi ska få nåt gjort.

Tiden fram till valdagen

den går så väldigt fort.

Vi ska riva ner

och bygga upp en ny struktur.

Sen, när vi är klara

har vi fått en diktatur.

Vi struntar i asylrätt

och i folkrätt likaså.

Lagrådet och forskarna

dom tror vi inte på.

Likhet inför lagen är en dum filosofi.

Alla röda linjerna

dom tågar vi förbi

The post Dagsvers: ”Röda linjer”, valåret 2026 first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skrivit en dagsvers med anledning av den högst aktuella händelsen att samtliga Tidöpartier nu har accepterat SD som en del av regeringen efter en valseger 2026.

För de läsare som inte känner till slanganvändningen av filmregissören Cronenbergs namn bör det, före läsningen av versen, förklaras att den ungefärliga innebörden av ”en Cronenberg” är ”ihopsmält, groteskt monster”. Uttrycket etablerades för övrigt genom tv-serien ”Rick and Morty”.

M/KD tar LSD

När högern åker högerut

så startar de reformer

som får den gamla ordningen

att anta nya former.

L:s ståndare har vikit sig,

befruktat en pistill

som bär brun frukt.

Det gäller ju att vara mönstergill!

I famntag fattas hårda tag:

Kalejdoskopet vrider

som i en snedtripp sanningen

i dessa nya tider.

En ”Cronenberg” är född i dag:

Till glädje och till gamman

har till elitens välbehag

ett borgarpack smält samman.

The post Dagsvers: M/KD tar LSD first appeared on Opulens.

GASTRONOMI. Jesper Nordström skriver i dag, den 1 april, om en gastronomisk satsning i den högre skolan – Malmörestaurangen A priori. Det rör sig om filosofisk fine dining.

Ny restaurang öppnar – filosofisk fine dining med taktiska inslag

I vår planerar krögaren Philip Lövenrud-Bratheliuz att öppna en ny restaurang, med namnet A priori, i en av Cementas gamla silor i Malmö. Det är en satsning med inriktning på upplevelsebaserad gastronomi där mat, dryck och filosofiska reflektioner integreras.

Enligt pressmeddelandet kommer menyn att ha ett fokus på säsong, ursprung och råvarans integritet. Bland rätterna nämns bland annat lamm från Sicilien, där tillagningen beskrivs som ett hantverk präglat av ”respekt för råvarans narrativ”.

Dryckesutbudet beskrivs som en ”kurerad vätskestrategi” snarare än ett traditionellt paket. Varje glas ska enligt Lövenrud-Bratheliuz representera ett ”syntetiskt a priori i vätskeform”, med syfte att utmana både smak och kognitiv reflektion.

Pressmeddelandet inkluderar även exempel på rätternas konceptuella karaktär och hur varje rätt har en egen tagline:

• Kallsoppa – ”Offside i smakkompositionen”, där varje ingrediens placeras enligt språkspelsteorin.
• Mousse på morot och bergsalt – ”Tiki-taka i textur”, med ambition att skapa ett strategiskt möte mellan tuggmotstånd och tankeverksamhet.
• Wittgensteins fisksoppa – ”Analytisk reduktion av vardagsliv”, serverad med subtila fotbollsreferenser för den som kan läsa mellan raderna.
• Lammet från Sicilien – ”Transparent ömsesidighet i yxans ögonblick”, som enligt krögaren belyser dialogen mellan råvara och medvetande.
• Dessertkomposition – ”Officiellt obestämd, men taktiskt positionerad”, med inslag av citrus och hypotetiska karameller.

Exakt prissättning är ännu inte offentlig, men nivån väntas ligga i det övre segmentet. Inom kort kommer A priori att öppna för bokningar.

The post A priori – Filosofisk fine dining i Malmö first appeared on Opulens.

PROSA. Förra året presenterade vi ett utdrag ur iodine Jupiters bok ”Jag vill bli kriminell”. Här följer ytterligare en text ur den boken.

RÄDSLAN FÖR ATT STICKA UT

En del författare erhåller en ofattbar välvilja från förlag och kritiker. Även fast deras verk är mediokra. Jag tänker att upplevelsen av ett verk bör skänka åtminstone något av följande: glädje, skratt. spänning, fasa, tankar, skönhet. Förvåning eller nån grad förvirring. Den senare är den yttersta formen av underhållning.

Det kan vara att hjälten i en film plötsligt dör oväntat på slutet för att nån av karaktärerna i filmen säger han är en tönt. Det räcker för att göra folk ursinniga. En stark känsloyttring hos publiken därför att den bryter mot en mångårig konvention. Det förväntade får på käften. Det gillar folk inte, men man gillar att känna nåt. En sällsam njutning med skräckblandad förtjusning.

Det oväntade måste få mer utrymme i konsten. Det är nästan obefintligt idag i traditionella media. Allt är i boxen, inget utanför. Ingen vågar satsa på det som rör om på riktigt, inte ens ge det utrymme.

En missuppfattning är att tråkigt skulle vara seriöst bara för att det är trist. Det är mer författarens oförmåga att väcka utrop. Men det pseudoseriösa premieras hårt. Poserandet i allvar är utbrett i bokbranschen ända sen Lagercrantz tid. Men långsamt håller det på att tappa greppet med disneyfiering som följd. Två polariteter.

Få författare är förunnade att bemästra balansakten mellan allvar och humor. Få lyckas skapa den osäkerhet som leder till förvirring, eller avgrundsdjupa skratt över det absurda i vår tillvaro. Tjänstemännen som bedömer om en upplevelse är värd att satsa på gör en kalkyl. Gör han en felbedömning, om nåt inte säljer, riskerar han förflyttas till en skrubb i källaren.

Ingen vågar ta ett självständigt beslut, ingen vågar stå för nåt. Chefer gömmer sig bakom varandra och hänvisar till ett avtal med riktlinjer för målet med verksamheten. Väck inte den björn som sover.

Beslut om upplevelsens mål kommer från plånboken som sin tur inväntar statistik från flockens köpbeteende. Minsta gemensamma nämnare. Death för all kreativitet. Standardformler. Det oväntade och fantastiska händer inte. Upplevelser som sätter något på spel finns inte på kartan i Sverige. Det förutsägbara och trygga är kriteriet för din upplevelse, det udda förpassas till hittegodsavdelningen.

Vänsterkillen bör absolut inte bära en massa smycken och dreads i tv-debatten. Det ska affärsmannen göra. Dyr kostym och slips gör vänsterkillen intressant. Du lyssnar för att du blir nyfiken. Han bryter mönstret. Bingo!

Vi får aldrig bli mätta och trygga.

Döden är uttråkning, och uttorkning av all kultur.

Bokförlagen tror att de förlorar sitt anseende genom att signa en poet som ställer sig över PK-standard. En författare vars främsta syfte inte är att lyfta deras förlagsprofil vågar man inte satsa på. Det borde vara precis tvärtom. En huspoet för det oerhörda. Det är anseende att ha bisarra författare som bjuder på det oförutsägbara. Många läsare vill inte få sig bekräftade 24/7 utan vill få sig till livs det osannolika och fantastiska. Inte i marginalen, utan på bra sändningstid.

Samhället skulle tjäna på att ge folk intressantare upplever än brus. Flykten från en förutsägbar verklighet skulle minska drogmissbruket, göra verkligheten rik istället för fattig. Upplevelseindustrin skulle få en ny guldålder. Energi och kraft med ett rikare utbud får folk att må bättre. För mig betyder ordet kultur samtal. Det är något positivt. Det förenar och berikar. Det fantastiska leder i högre grad till reaktion och dialog.

Helt krasst är staten i grund och botten mer intresserade av rationella konsumenter. Skattepengar. Man uppmanar till mindre känslosamma utbildningar. Teknik, förnuft, data och rationalism är i strid med fantasi, det fantastiska, omöjliga.

Logiskt tänkande är inte konstens främsta uppgift. Därför skär staten ständigt i humaniora. Romantikern eller känslomänniskan har lågt nationalekonomiskt värde. Landets kulturliv håller på att självdö. Företagsfascismen gör entré.

Det är vad vi förtjänar.

The post iodine Jupiter – ”Rädslan för att sticka ut” first appeared on Opulens.

SKIVNYTT. Bo Bjelvehammar har lyssnat på Lars Demians tionde album och uppskattar det unika soundet och den fräna satiren.

Vem e det som bestämmer med Lars Demian
Erototon

Vissångaren och textförfattaren Lars Demian släpper nu sitt tionde album, ”Vem e det som bestämmer”. Med honom finns eminenta musiker – David Tallroth och Love Meyerson. Medverkar gör även körsångarna Julia Frej, Yrsa Schau och Thomas Pareigis.

Text och musik rör sig fritt i skilda musikaliska landskap – om något nu ska genrebestämmas, då kan vi säga – visa, pop, rock med inslag av cabaret.

Det går även bra att kalla allt samhällsbilder, politiska kommentarer eller burlesk samhällssatir.

Texterna är centrala

Lars Demian står i huvudsak för all text och musik, men både medmusiker och kör skapar tillsammans en större och mera expressiv musikalisk, organisk enhet.

Texterna är centrala, karaktärsstarka, absurdistiska, dråpliga och allmänmänskliga.

Med Lars Demians tolkningar och säregna röst, bildar de en tonbild, som inte är lik någon annan i Sverige.

Texterna är inte vackra eller polerade, oftare oborstade och dräpande vassa, som rop utifrån från utmarkerna, nära träsken. De som styr, ställer och bestämmer avgör gränsdragningar. Dessutom bryr dessa sig bara om sig själva och inte andra.

För några går det att vara kvar och stanna utanför murarna, men för andra finns det inget val, de hamnar på kåken. Och där får de fundera på livets gåtor, som de stora likheterna mellan djur och människor. Också avgörande skillnader, djur skriver inte sonetter, det kan människor göra.

Demian är en frän satiriker

Lars Demian är sällsynt frän i sin samhällskritik, som när han talar om nazisterna i småstaden.

Du behöver inte dela Lars Demians samhällsvärderingar, men man måste visa respekt för hans åsikter och beundra hans enkla och lättillgängliga tilltal. Och lägg därtill Lars Demians känsla för människor och miljöer.

The post Demian bjuder på frän satir och unikt sound first appeared on Opulens.

SATIR. Sofia Thoresdotter har skrivit en dagsvers med anledning av statsminster Ulf Kristerssons relativiserande resonemang om folkrätten när det gäller USA:s och Israels krig mot Iran.

Folkrätt enligt Kristersson

Ja, nu ska jag berätta om

vad folkrätt är, sa Kristersson.

Det råder, som ni alla vet,

om detta ord, viss tveksamhet.

Vi delar på begreppet så

att det blir enkelt att förstå.

Om vi tar orden ett och ett,

så blir det hela ganska lätt.

Ett folk är människor förstås,

men bara dom som liknar oss,

som tänker likadant som vi,

har samma ideologi.

Så har vi sista delen kvar

i detta ord, här blir mitt svar:

Så dumt med regler och fördrag.

Vad som är rätt, bestämmer jag.

The post Dagsvers: Folkrätt enligt Kristersson first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skrivit en dagsvers om hur UD krävde omedelbar betalning via Swish när strandsatta svenskar i helgen skulle flygas hem från Dubai.

Versen har inspirerats av Cornelis Vreeswijks ”Turistens klagan”. Jonna Sima skrev i Aftonbladet att ”Swishplanet visar ett nytt, osvenskt Sverige”. Samt att ”Swishplanet kommer att bli ihågkommet. Inte som en räddning. Utan som symbolen för när Sverige lämnade sina egna åt först-till-kvarn.”

Turistens klagan (men tack ändå)

Ett plan som tar mig hem är 12 000 spänn.

Jag har inte såna pengar, jag swishar sen.

Är UD generösa med charterplan?

Jag betalar 9 000 för mina barn.

UD-chefen säger ”tänk på Iran”.

De lider ju bland bränderna i Tehran.

Jag som har ett svenskt pass, jag har det bra.

Slipper jag få PTSD så blir jag gla’.

The post Dagsvers om UD, Dubai och Swishplanet first appeared on Opulens.

SATIR. Sofia Thoresdotter har skrivit en dagsvers med anledning av försvarsminster Pål Jonsons tal om kärnvapen på svensk mark.

Kärnvapenparaply

Vad är det för ett konstigt paraply du har, min vän,

som varken skyddar emot regnet eller emot vinden?

Vad ska du ha det till, vad kan man göra med ett sånt,

när molnen tornar upp sej vid vår östra horisont?

Du har så rätt, det är ett konstigt paraply jag har,

som inte skyddar när det blåser eller när det regnar.

Helt värdelöst när molnen tornar upp sej, det är sant,

men det kan skrämma alla dom som har ett likadant.

Det låter tryggt kan jag få dela paraply med dej?

Då känner jag mej mindre rädd när molnen tornar upp sej.

Att det är mycket bättre, det begriper jag förstås

om det är våra egna vapen som förintar oss.

The post Dagsvers: ”Kärnvapenparaply” first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson har skrivit en dagsvers med anledning av USA:s och Israels krig mot Iran.

Offer

Hämnd på hämnd i ett hav av eld.

Makten står orörd och oförställd.

Himlen välsignas, tentakler av rök

vittnar om segrar och mordförsök.

Missil på missil på en koboltblå

himmel vi ber mot och delar på.

The post Dagsvers om Israels och USA:s krig mot Iran first appeared on Opulens.