BÖCKER. Varje onsdag under sommaren tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Kattmänniska och andra berättelser av Kristen Roupenian
Översättning: Amanda Svensson
Albert Bonniers förlag

Cat Person, som sedan blev en av novellerna i Kattmänniska och andra berättelser, publicerades i The New Yorker under #meetoo-hösten 2017 vilket måste sägas var en perfekt tajming. Den fick direkt stor spridning, blev tidningens mest lästa text under månaderna som följde och prisades för dess förmåga att skildra milleniumgenerationens dejtingkultur. Kattmänniska, liksom de övriga novellerna, handlar om makt och samtycke i relationer. Roupenians blick utforskar det mest förbjudna, förnedringen, våldet och begäret. Hon är skicklig på att byta perspektiv — vem som nyttjar och som utnyttjar — och det destruktiva kan skifta form till något konstruktivt.

Nästa gång elden av James Baldwin
Översättning: Olof Starkenberg,
Moderniserad och reviderad av Henrik Sjöberg
Norstedts förlag

Den amerikanske författaren och medborgarrättskämpen James Baldwin (1924-1987) växte upp i Harlem i New York. Vid sin död lämnade han efter sig det oavslutade manuskriptet Remember this House som utgör grunden till Raol Pecks dokumentär I Am Not Your Negro från 2016 där bland annat Baldwins vänskap med Martin Luther King och Malcolm X skildras. Baldwin har med andra ord åter aktualiserats och nu finns alltså också denna nyutgivning av Nästa gång elden som kom ut 1963 och översattes till svenska redan 1964. Den är uppdelad i två essäer, utformade som brev. I Mitt fånghus skälvde skriver han till sin fjortonårige brorson och Nedanför korset, är berättelsen om Baldwins egen uppväxt i New Yorks Harlem. Boken är en personlig skildring av förtrycket mot afrikanamerikanerna. En stridsskrift, en brinnande appell som inte väjer ett ögonblick från de svåra frågorna.

Nitton kvinnor – berättelser om syriskt motstånd av Samar Yazbek
Ordfront (2019)
Översättning: Marie Anell

Hur klarar man sig igenom ett krig utan att själsligen dö? Sitta fängslad och utstå tortyr, våldtäkt och förnedring, leta kroppsdelar på småbarn som sprängts itu för att sedan sy ihop dem? De nitton syriska kvinnornas erfarenheter är av allra värsta art men de lever och kan berätta. Journalisten och författaren Samar Yazbeks starka intervjuer vittnar om en outtröttlig kamp för mänskliga rättigheter och allas lika värde i ett land där ingenting av detta längre existerar. Det är en tung läsning men den är fantastiskt bra. En viktig samtidskildring om ett krig som fortfarande påverkar oss alla.

The post Sommarläsning: Carolina Thelin tipsar first appeared on Opulens.

INTERVJUER. De syriska kvinnornas erfarenheter är av allra värsta art men de lever och kan berätta. Yazbeks starka intervjuer vittnar om en outtröttlig kamp för mänskliga rättigheter och allas lika värde i ett land där ingenting av detta längre existerar, skriver Carolina Thelin.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Nitton kvinnor – berättelser om syriskt motstånd av Samar Yazbek
Ordfront förlag
Översättning: Marie Anell

Den syriska journalisten och författaren Samar Yazbeks Nitton kvinnor — berättelser om syriskt motstånd är en tung och påfrestande läsning men samtidigt fullständigt nödvändig.

Hur klarar man sig igenom ett krig utan att själsligen dö? Sitta fängslad och utstå tortyr, våldtäkt och förnedring, leta kroppsdelar på småbarn som sprängts itu och att sedan sy ihop dem? De syriska kvinnornas erfarenheter är av allra värsta art men de lever och kan berätta. Yazbeks starka intervjuer vittnar om en outtröttlig kamp för mänskliga rättigheter och allas lika värde i ett land där ingenting av detta längre existerar.

Yazbek har tidigare skrivit reportageböcker om kriget i Syrien. I Resa in i tomheten: en berättelse från Syrien beskriver hon krigets fasor i hemlandet. Hon hade då levt i exil i sedan 2011 och bor i dag i Paris. 2017 kom hennes roman Hon som vandrar ut på svenska. Den beskriver terrorn genom tonårsflickan Rimas ögon och ger på så sätt också läsaren en extra blick för vad som sker i landet. Kriget får ett kvinnligt ansikte.

Under senare tid har flera böcker skrivna av kvinnor som handlar om våld och kamp för överlevnad kommit ut. Bara förra året kom den marockanska författaren Leïla Slimanis reportagebok Sex och lögner ut på svenska där hon intervjuar kvinnor om hur det är att leva i ett Marocko där det patriarkala systemet endast erbjuder kvinnor två roller att spela: oskuld eller hustru. I romanen De hemlösa katterna i Homs beskriver den svenska journalisten Eva Nour (pseudonym) hur den unge mannen Sami överlever i en stad i ruiner och i Alexandra Pascalidous Mammorna får mödrarna i olika utsatta områden i Sverige komma till tals. Böckerna skildrar en tillvaro där döden är en ständig följeslagare men också kärleken och gemenskapen.

I Nitton kvinnor (helgjutet översatt av Marie Anell) är kvinnorna som berättar mellan tjugo och sjuttiosju år. De är alla från medelklassen, ett medvetet val skriver Yazbek i sitt förord, eftersom “dess medlemmar har större förmåga att berätta och avslöja”. Kvinnorösterna från flyktinglägren, de som saknar allt, behöver enligt Yazbek en annan berättelse som hon hoppas få tid och kraft att genomföra. Nåväl, jag tänker att ett större spektrum av erfarenheter hade gjort boken än mer intressant.

Kvinnorna i boken har snarlika bakgrunder och vittnar om liknande upplevelser — att de innan revolutionen 2011 studerade på universitetet eller yrkesarbetade och hur de sedan började engagera sig politiskt. De ser hur det går åt helvete med alla förhoppningar om demokrati och reformer, de demonstrerar och dokumenterar slakten av män, kvinnor och barn, lägger upp bilder på sociala medier, låter omvärlden få veta.

När revolutionen tagits över av Islamiska fronten stryps alla möjligheter för kvinnor att agera offentligt men de fortsätter ändå. De arbetar på sjukhusen, öppnar utbildningscenter för kvinnor och barn, går under jord, tar sig förbi gränsvakter medan bomberna faller och… nej det är omöjligt att beskriva deras mod och envishet med några få rader.

Till slut när allt gått förlorat tvingas de flesta av kvinnorna att fly. En av dem — Zina — skriver: “Jag lämnade Syrien mot min vilja och bor nu i Turkiet. Våra krav på frihet och värdighet slutade i slaveri och förnedring. Jag följer mina vänners öden och önskar att de ska komma levande ur de bombade och belägrade områdena. Jag föreställer mig att slutet kommer att innebära slutet för oss alla. Vår dröm är över. Och allt har fallit”:

Men kanske är inte allt förlorat. Yazbeks dedikation “till våra barnbarn, flickor och pojkar” inger trots allt förtröstan: “Vi siktade på en omöjlig storhet som kallas rättvisa. Men vi stängde inte dörren efter oss och lämnade den inte vind för våg.”

The post Syriska kvinnoöden i stark intervjubok first appeared on Opulens.

SMÄRTSAMT. “I en källare skriver hon den berättelse som är romanen och jag läser och tappar andan. Rima sätter ord på det värsta utan att förstå men det är kanske just det som gör att orden träffar rakt in i hjärtat”, skriver Carolina Thelin om Samar Yazbeks protagonist Rima.

Hon som vandrar av Samar Yazbek
Ordfront (2017)
Översättning: Marie Anell

Den syriska exilförfattaren och journalisten Samar Yazbek har bland annat uppmärksammats för sitt krigsreportage Resa in i tomheten (2015) där hon skildrar krigets fasor inifrån. När hon i en intervju i tidningen Expo från i våras får frågan om det fortfarande finns något hopp kvar säger hon att det visst finns de som vägrar ge upp hoppet i Syrien, annars skulle de inte orka kämpa, skriva, rädda liv. Och själv försöker hon förmedla hopp genom sin kamp och sitt skrivande. Men, tillägger Yazbek bittert, finns det verkligen hopp? Nej, inte egentligen.

I Hon som vandrar beskriver Yazbek också kriget men här från en ung kvinnas perspektiv. Romanjaget Rima växer upp i Damaskus med sin mor och bror. Rima är inte som andra flickor. Hon uppfattas av omgivningen som galen eftersom hon vägrar att tala och för att hennes ben ständigt vill vandra iväg. Därför binder hennes mor ett rep kring hennes handled som fästs vid väggen i deras enrummare, eller runt egen handled när de vid enstaka tillfällen gör korta utflykter i staden. Rimas isolering är dock inte total eftersom bibliotekarien (i skolbiblioteket där hennes mor städar) lär henne läsa och på så sätt ger henne nyckeln till böckernas och fantasins värld.

Rima skapar sitt eget underbara universum där Alice i Underlandet och Lille Prinsen blir hennes förebilder och där uppslagsverk och ordböcker tillfredsställer hennes behov av att röra sig fritt. Men kriget kommer närmare och under en bussresa blir modern dödad och Rima så skadad att hon förlorar medvetandet. Hon vaknar upp på ett fängelsesjukhus och blir med ens utkastad i en skoningslös verklighet. Brodern och därefter hans vän (som hon med en vacker kärleksförklaring kallar Den gode Hassan) försöker att skydda henne från bomber och granatsplitter men vad en liten människa förmår i en värld av terror är inte mycket.

Hon har inte kunskapen om vad konflikten handlar om men lyckas hantera det som drabbar henne genom sin förmåga att forma sina egna bilder. I en källare skriver hon den berättelse som är romanen och jag läser och tappar andan. Rima sätter ord på det värsta utan att förstå men det är kanske just det som gör att orden träffar rakt in i hjärtat. Hennes perspektiv ger mig möjlighet att fatta något av krigets grymheter, hur det söndrar och skövlar. Genom Rima får kriget, till skillnad från titeln i Svetlana Aleksijevitj dokumentärbok, ett kvinnligt ansikte.

Till en början har jag svårt för Yazbeks stilistiska grepp, hur hon hoppar fram och tillbaka i handlingen, att samma ord och händelser ständigt återkommer. Men ganska snart förstår jag att Rima måste göra så för att bringa sin historia till existens, för sig själv och för oss som lyssnar. Jag vek massor av hundöron för att det fanns så mycket jag ville citera men gav upp eftersom enstaka meningar skulle förlora sin kraft utan sitt sammanhang. Nästan så att de skulle kunna uppfattas som banala. Och det kan man verkligen inte beskylla Yazbeks smärtsamt vackra historia för att vara.

Alla artiklar av Carolina Thelin

The post Kriget från en ung kvinnas perspektiv first appeared on Opulens.