1900-TALET. I Geniet från Breslau låter Lena Einhorn paret Habers strävanden avtecknas mot en historisk fond där skarpt tecknade miljöer från det tidiga 1900-talet bidrar till att skapa en förståelse för huvudpersonerna, skriver Elisabeth Brännström.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Geniet från Breslau av Lena Einhorn
Förlaget Natur & Kultur

Den 22 april 1915 vid slaget vid Ypern i Belgien användes kemiskt framställda vapen för första gången i strid. Den klorgas som tyskarna släppte fram orsakade oerhörda lidanden och stora mänskliga förluster. Många ögonvittnesskildringar berättar om hur franska soldater, först och främst från det algeriska förbandet, låg döende i svåra plågor på slagfältet med fradga skummande runt munnarna. Klorgasen, som från början var tänkt att möjliggöra industriell framställning av konstgödsel, skulle senare komma att användas som insektsdödare för att till sist bli (ö)känd som Zyklon B, den giftgas som användes för att mörda oskyldiga människor i nazisternas koncentrationsläger.

Med tanke på att Zyklon B tog livet av många miljoner judar, känns det lite ironiskt att klorgasens upptäckare, kemisten Fritz Haber från Breslau, var av judisk börd. Haber hade under sin väg mot berömmelse, militära utmärkelser och Nobelpris ständigt känt av de fördomar mot judar som initialt hade hindrat honom från att stiga i graderna inom den tyska universitetsvärlden, men med outtröttlig energi hade han arbetat sig upp och i april 1915 var han på väg att uppnå det anseende han så hett längtat efter. Tyvärr hade Haber under årens lopp tappat en så stor del av sin moraliska kompass att hans fru, Clara, en likvärdigt begåvad kemist och den första kvinnliga doktoranden i kemi inte längre stod ut. Istället drabbades hon så svårt av det lidande Haber hade orsakat att hon tog sitt liv genom att skjuta sig med hans tjänstepistol efter giftgasattacken vid Ypern.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Lena Einhorn har nu valt att skriva en roman, Geniet från Breslau, om dessa två extremt begåvade människor som båda med stor envishet kämpade för att nå sina mål inom ett samhällsklimat som, trots sin aura av framtidshopp och tro på nya uppfinningar och vetenskap, även innehöll en skrämmande mängd väl etablerade fördomar, ofta riktade mot judar och kvinnor.

Paret Haber hade alltså mycket att kämpa emot, särskilt Clara som även hon hade judisk bakgrund. Både kvinnor och judar motarbetades inom universitetsvärlden och Clara släpade på en tung ryggsäck på sin väg mot framgång. Inte heller utvecklade sig äktenskapet med Haber till det kreativa samarbete mellan jämlikar som han hade utlovat under flera års envetet friande. Clara fastnade istället liksom många andra till stor del i hemmet, dåtidens klassiska kvinnofälla.

I Geniet från Breslau låter Lena Einhorn nu paret Habers strävanden avtecknas mot en historisk fond där skarpt tecknade miljöer från det tidiga nittonhundratalet bidrar till att skapa en förståelse för Fritz och Clara och det samhälle de levde i. Romanen gapar över otroligt mycket, alltifrån kvinnoförakt och antisemitism till Europas politiska och vetenskapliga utveckling från 1800-talet och framåt, utan att berättelsen därför förlorar sitt fokus. Inte minst framträdande är den underliggande frågan om vad som förvandlar vissa offer till förövare. Fritz Haber, det framgångstörstande offret som förvandlas till en hänsynslös streber, blir i Einhorns framställning oroväckande trovärdig medan Clara, den karaktär som förs närmast läsaren, får utgöra romanens plågsamt känsliga smärtpunkt.

En de starkaste scenerna i romanen är när Claras gråt tonar fram som ett sorgset ackompanjemang till ljuden från de panikslagna, fastkedjade försöksdjur som långsamt gasas ihjäl av Fritz Habers klorgas. En mycket tydlig hänvisning till den stora mänskliga tragedi som var på väg att drabba Europa.

Alla recensioner av Elisabeth Brännström

The post Stark roman med historisk fond first appeared on Opulens.

RAK STIL. Elise Karlsson skriver om klass och arbete. Carolina Thelin har läst hennes nya roman Gränsen och finner en styrka i den krassa och raka stilen. Hon konstaterar också att Karlssons avskalade språk och sparsmakade kapitel tydliggör vad som är viktigt.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Gränsen av Elise Karlsson
Natur & Kultur (2018)

Visst är det konstigt det här med hur tidsandan bestämmer vad som känns rätt och fel? Under tidigt 90-tal, till exempel, var det punkigt och progressivt att vara individualist. Unni Drougge skrev Jag, jag, jag när det socialdemokratiska kollektivbygget fortfarande var mer eller mindre intakt. Men nu. Nu är det snarare kollektiv identitetspolitik minus klassidentitet som gäller.

Med sina senaste böcker – Linjen, Klass och nu Gränsen visar Elise Karlsson dock med all tydlighet att det fortfarande går att skriva samtidslitteratur om klass och arbete.

Klass (recenserades i Opulens förra året) är en inifrånskildring av klassresenärens utanförskap medan Linjen, liksom Gränsen, beskriver vad arbetet gör (eller inte gör) med en människa på en själlös marknad. Gränsen tar vid där Linjen slutade och böckerna handlar om Emma som arbetar på ett förlag som gör självhjälpsböcker. Till att börja med är hon provanställd och balanserar på den där linjen som avgör om du blir kvar eller faller ner i arbetslöshet. Hon tillsvidareanställs sedan och hamnar i någon slags luddig mellanchefsställning. I det öppna kontorslandskapet med glasväggar signalerar röda ljusdioder budskap personalen själva fått bidra med: ”Visioner. Tillväxt. Empowerment”.

Gränsen inleds med att Emma och hennes kollega Hani åker på konferens och ”avgör människors öden. Vem blir kvar, vem får sluta. Vem ska hoppa högre?”. Under natten skär en smärta genom Emmas mage och hon hamnar på sjukhus, sjukskrivs. Hon tar ett manus från förlaget med sig hem för att inte släppa taget helt. ”Att bli till i arbetet heter boken. Den handlar om att jobba med sig själv, genom arbetet. Att lära känna och forma sitt jag, på kontorstid, på fritiden, som en del av arbetet. För att både man själv och arbetet ska bli bättre”. Snart är hon tillbaka på jobbet men sjukdomen får henne att förändra inställningen till det hon tidigare utfört mekaniskt. Om inte arbetet är av värde, vad i livet är då värdefullt? Hon börjar på yoga och blir ihop med sin yogatränare. Det är bara det att Emma går in i förhållandet, i träningen och i det volontärarbete förlaget uppmuntrar personalen att delta i på samma avstängda sätt som hon utför arbetet.

Gränsen mellan kontorsarbetet och arbetet med sig själv suddas ut och det som sker i den stora världen sker i bakgrunden, som ett brus från radioapparaten i köket. Där, långt borta, dör barn i havet som försöker ta sig över stängda gränser, där pågår terrordåd och krig.

Förlaget gillar “goda värderingar” och anställer flyktingar som praktikanter (”Interns”). En av dem är Kamil som Emma har sex med. Han är förlagets goda samvete och kritiska röst men när samhällsklimatets vindar vänder utvisas deras ”interns” från landet. Kamil får gå och Emma står kvar och betraktar honom genom glasväggen.

Det som gör boken så bra är att den är krass och rak. Det avskalade språket och de sparsmakade kapitlen tydliggör vad som är viktigt. En likartad stil kan man hitta hos Sara Stridsberg i hennes Beckomberga — ode till min familj. Båda kännetecknas av en kort och ren form utan språkligt överflöd. Men där Stridsbergs strama romanbygge dräneras på must och märg och skapar distans till läsaren, blir stramheten i Gränsen tvärtom dess styrka. Den ser oss stint i ögonen och säger: vad är egentligen meningen med livet?

Alla artiklar av Carolina Thelin

The post Stark bok om klass och jobb first appeared on Opulens.