FILM. ”Jag tycker ärligt talat att biofilmen känns ungefär en hel timme för lång. Och det är verkligen inget gott betyg till den vid det här laget ordentligt slipade Ridley Scott,” skriver Charlotte Wiberg efter att ha sett Riddley Scotts bioaktuella film ”Napoleon”. Den är ett sömnpiller, varnar Wiberg.

The post Ridley Scotts film om Napoleon är ett sömnpiller first appeared on Opulens.

SCIENCE FICTION. En av vårens mer omtalade tv-serier på Netflix är Altered Carbon. Clemens Altgård har sett de första avsnitten.

Den påkostade produktionen Altered Carbon bygger på en cyberpunkroman av Richard K. Morgan som utkom 2002. Morgan har berättat att han fick grundidén till sin roman efter en diskussion med en buddhist angående karma och reinkarnation. I den framtid där serien utspelas kan mänskligt medvetande lagras i en ”stack” och sedan placeras i en ny kropp. Kroppen är alltså blott ett fodral för det digitalt lagrade medvetandet. Som inspirationskällor till berättelsens utformning har han angett Blade Runner, men också William Gibson och deckarförfattare som Raymond Chandler och Dashiell Hammett. Det är dock inte Morgan utan Michael R. Perry som skrivit manuset till tv-serien.

Grundstoryn i Altered Carbon kan beskrivas som en deckarintrig där Kovacs, med ett förflutet som rebell och hyperintelligent krigare, vaknar upp efter att hans medvetande varit fängslat i 250 år. Det visar sig att han blivit köpt och har ett uppdrag. Han ska lösa mordet på en av världens rikaste män, Laurens Bancroft, spelad av James Purefoy. Denne ytterst mäktige man lever förvisso igen i ett nytt ”fodral”, men vill komma åt sina fiender och den som mördade honom.

Visuellt har tv-serien lånat många element från Ridley Scotts film, och vid det här laget har de urbana mångkulturella miljöerna med en blandning av futurism och noir inte längre nyhetens behag. Ridley Scott skapade närmast ett mönster för hur dystopiska framtidsskildringar ska se ut på film och Altered Carbon följer i stor utsträckning den mallen.

Men det märks att teamet bakom Altered Carbon ändå ansträngt sig för att uppdatera Blade Runner-scenografin. Det och skådespelarinsatserna gör att jag ändå upplever serien som sevärd och vill se mer efter de första avsnitten. Så är Joel Kinnaman också mycket övertygande i huvudrollen som Takeshi Kovacs, en man som gradvis går från förvirring till grepp om en ny verklighet. Likaså är Martha Higareda lysande i rollen som polisen Kristin Ortega.

En berättelse av det här slaget är förstås inte för alla. Jag känner åtskilliga personer som avskyr den här sortens science fiction. Själv gillar jag emellertid den här typen av historier och cyberpunkgenren som sådan. Det framstår som tydligt att en tv-serie som denna är skräddarsydd för den publik som har nostalgiska 80-talsminnen av Blade Runner och älskade William Gibsons romaner om cyberspace. Eftersom Morgan skrivit en trilogi är dessutom fler säsonger att vänta. Frågan är förstås bara hur länge detta vid det här laget lite slitna, framtidskonceptet förmår fascinera.

Alla artiklar av Clemens Altgård

The post En serie för Blade Runner-fans first appeared on Opulens.

KORTRECENSION. Ett nytt inlägg kring filmen Alien Covenant. “Michael Fassbender har sedan starten med Prometheus gjort en i mitt tycke skicklig rolltolkning av David och den yngre roboten Walter”, skriver Alexander Sanchez.

Denna Alien-film utspelas några år efter den förra. Ett stort rymdskepp fylld med kolonisatörer rör sig mot sitt tänkta slutmål cirka sju år i framtiden. Efter en olycka med skeppets stora solsegel upptäcker en av medarbetarna en signal från en närliggande planet, en planet som visar sig ruva på fler hemligheter än man först trodde. Vi som har sett de fem tidigare filmerna om xenomorfen vet vad som väntar. Rymdscenerna i filmen håller en hög klass, en lägre nivå hade varit en förolämpning mot de tidigare filmerna.

Frågan som många ställer sig: Är det en bra Alien-film? Helt klart en av de bättre filmerna i serien skulle jag säga utan att tveka. De två första tillhör några av de SF-klassiker som jag ofta ser om.

Alien: Covenant är en film där Ridley Scott har haft en hel del nytt och något mer avancerat att säga om det mänskliga tillståndet. Valet av rymdgudar som skapare av mänskligheten upplevs inte lika hett idag som på 1970-talet, något som Prometheus (2012) vidareutvecklade från den första Alien-filmen.

Att Richard Wagners ringcykel spelar en avgörande roll i filmen är en godkänd blinkning till den store 1800-tals kompositören. Vilken roll roboten David spelar av de många gudarna låter jag vara fritt för tolkning.

Ett problem som många har tagit upp är att David på något sätt skulle vara olämplig för Alien-filmerna, något som kan låta något konstruerat med tanke på den period i mänsklighetens historia vi befinner oss i. Det är synd att många som intresserar sig för feministfrågan verkar helt ha missat frågan om att artificiell intelligens är ett ämne för framtiden, samma frågeställning som var aktuell när Alien och Blade Runner kom.

Stark AI kommer att förändra stora delar av tillvaron för mänskligheten fundamentalt, frågan är bara när den kommer att se dagens ljus: är det om tio år eller längre? Michael Fassbender har sedan starten med Prometheus gjort en i mitt tycke skicklig rolltolkning av David och den yngre roboten Walter. Den nya filmen avslöjar även ursprunget till robotens namn, något som blir allt tydligare i filmens handling.

Personligen ser jag inget problem med det ”evil robot”-tema vilket utvecklas något mer i denna filmserie, som vi kan anta blir en trilogi av filmer. Att människan inte är skapelsens krona är rätt självklart om vi skall tolka Ridley Scotts välgjorda bleka framtidsvision.

The post En blek framtidsvision first appeared on Opulens.