BOK I FOKUS. Tre korta, aktuella litteraturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet. 

1.

Svar till D av Wera von Essen
Recension av Anna Remmets
Modernista

Jaget i Wera von Essens tredje roman har blivit lämnad och sörjer intensivt och depressivt. Hon läser Johannes av Korset och dricker medan hon talar till denna D som aldrig framträder som en individ, utan endast en saknad, en brist och ett blödande sår. Kanske lite som också Gud kan upplevas av troende? Treenigheten i Svar till D utgörs av denna gud, den erotiska kärleken och skrivandet.

Synen på romantisk kärlek som något som förintar och upplöser jaget skaver, precis som Liv Strömquist skriver i Den rödaste rosen slår ut, rejält mot vår samtid. I denna individualistiska epok där mellanmänskliga relationer ofta framställs som något som ska maximera och ”boosta” individen utan att hota dess autonomi på minsta vis, finns det mycket lite plats för den extatiska och religiöst färgade kärlek som von Essen skriver om. Det är inte alltid friktionsfritt att möta romanpersoner som von Essens, men det är ofta intressant.

2.

Anteckningar från kulturkriget av Andreas Johansson Heinö
Recension av Vladan Lausevic
Timbro förlag

Under 2010-talet har icke-ekonomiska frågor som humanitär invandring, sexualitet och identifikation fått större betydelse i samhällsdebatten. I sin senaste bok Anteckningar från kulturkriget skriver statsvetaren Andreas Johansson Heinö att om man ska förstå kulturkriget och den politiska striden om värderingar så måste man förstå de senaste årens samhällsutveckling. Som recensent kan Vladan Lausevic bara instämma i det och lägga till att om man vill förstå kulturkrigets innebörd så bör man läsa författarens senaste bok som bland annat varnar för idéerna som orsakade de blodiga krigen i Jugoslavien.

Bland det absolut bästa som Vladan Lausevic har läst angående identitetsfrågor, och vad som är viktigt för fler att göra för att undvika att storskalig mänsklig dumhet upprepas.

3.

Lyster av Raven Leilani
Recension av Carolina Thelin
Modernista

Den 23-årige New York-bon Edie träffar Eric, en vit medelålders arkivarie, på en dejtingapp efter att ha tröttnat på alla grabbar hon legat med på företaget där hon jobbar (och som hon senare får sparken från på grund av just detta). Eric är annorlunda i sin till synes stadgade komfortabla medelålders medelklassliv med villa och familj. Han tror på öppna äktenskap, de inleder ett förhållande och när Edie blir av med jobbet och sin sunkiga hyresrätt får hon oväntat nog flytta in hos dem. Och det är nu det börjar bli intressant.

En anledning till att Erics fru Rebecca accepterar arrangemanget är deras svarta adopterade pre-tonåriga dotter Akila, alldeles ensam med sin hudfärg i det vita villagettot. Hon behöver en förebild, och det kanske Edie kan bli, tror Rebecca. Den truliga Akila öppnar sig så småningom för Edie och det gör även den strama hustrun.

En skildring av hur det är att vara ung och känna hunger efter livet, hur svårt det än kan te sig, menar Carolina Thelin.

The post Boktips: Från tidstypiskt otidsenligt till hungrig debut first appeared on Opulens.

DISKREPANSER. Raven Leilanis debut är på sätt och vis ett bidrag till både Metoo och Black Lives Matter men är samtidigt något mer. Den handlar om diskrepansen mellan ålder, kön, inkomst och svarthet kontra vithet, skriver Carolina Thelin.

Lyster av Raven Leilani
Översättning: Djordje Zarkovic
Modernista

Bokomslaget till Lyster är kaxigt och mycket träffande. Den halvöppna munnen med de glansiga läpparna signalerar lust och begär och ger feeling av att det är en Femtio nyanser för millennials. Så är nu inte fallet även om det faktiskt finns vissa gemensamma nämnare: skildringen av ålders- och inkomstskillnader och hårdfört sex. Men efter en stunds läsning går tankarna snarare till den brittiska tv-serien I May Destroy You. Liksom i Lyster är huvudpersonen en ung svart kvinna med konstnärlig talang och komplext sexliv (även om Arabella i I May Destroy You går igenom betydligt värre saker än Edie i Lyster). De är också två brudar som tar för sig och vägrar låta sig kuvas.

Den amerikanska författaren Raven Leilani är född 1990 och uppväxt i Bronx men numera bosatt i Brooklyn. Hennes debutroman har hyllats och tilldelats det prestigefyllda Dylan Thomas-priset. När den kom ut i USA förra året blev den utsedd till en av årets bästa böcker av bland annat Barack Obama, och Zadie Smith kallar den både brutal och briljant (att Smith säger att hon gillar den är i och för sig inte så konstigt eftersom hon var Leilanis mentor under skrivprocessen).

Den 23-årige New York-bon Edie träffar Eric, en vit medelålders arkivarie, på en dejtingapp efter att ha tröttnat på alla grabbar hon legat med på företaget där hon jobbar (och som hon senare får sparken från på grund av just detta). Eric är annorlunda i sin till synes stadgade komfortabla medelålders medelklassliv med villa och familj. Han tror på öppna äktenskap, de inleder ett förhållande och när Edie blir av med jobbet och sin sunkiga hyresrätt får hon oväntat nog flytta in hos dem. Och det är nu det börjar bli intressant.

En anledning till att Erics fru Rebecca accepterar arrangemanget är deras svarta adopterade pre-tonåriga dotter Akila, alldeles ensam med sin hudfärg i det vita villagettot. Hon behöver en förebild, och det kanske Edie kan bli, tror Rebecca. Den truliga Akila öppnar sig så småningom för Edie och det gör även den strama hustrun, den enligt mig mest fängslande och mångbottnade karaktären i romanen. Rebecca är obducent, vars passion att gräva i lik är så stark att hon bisarrt nog tar med sig Edie till sjukhuset för en demonstration och uppmanar Edie att måla av kropparna medan hon sågar och gräver. Edie drömmer nämligen om att bli konstnär och i sin nya sysslolösa tillvaro har hon börjat måla febrilt. Det finns fler liknande absurda episoder i Leilanis bok, som när Rebecca och Edie åker till en utomhuskonsert med metalmusik. Här slänger Rebecca av sig tröjan och visar tuttarna, båda blir sparkade och nerknuffade i leran och – känner sig levande!

Perspektivet som från början ligger på Erics och Edies förbindelse och hårdhänta sex förskjuts och fokuset koncentreras i stället på Akila, Edie och Rebecca. Det är attraktionen mellan de två udda kvinnorna och relationen mellan Edie och den identitetssökande Akila som blir viktig. Eric fungerar mest som en språngbräda.

Raven Leilanis debut är på sätt och vis ett bidrag till både Metoo och Black Lives Matter men är samtidigt något mer. Den handlar om diskrepansen mellan ålder, kön, inkomst och svarthet kontra vithet. Det är också en skildring av hur det är att vara ung och känna hunger efter livet, hur svårt det än kan te sig. Den där hungern märks även i Leilanis språk, hon vill få med allt och är mån om att briljera som den ordkonstnär hon är. Men det är också det som gör Lyster påfrestande att läsa. Ord läggs på ord i en kompakt massa, sida efter sida. I nästa bok får vi hoppas att hon lärt sig andas.

The post Ta för sig och vägra låta sig kuvas first appeared on Opulens.