FÄRDIGSLIPAD. Bonnie Garmus är beviset för att allt kan hända även när du har kommit upp i åren.

Hon var 64 år när hennes debutroman ”Lektioner i kemi” publicerades. Ett år senare är den översatt till 34 språk, har toppat en rad bästsäljarlistor och ska bli film.

Gunnar Rehlin/TT

The post Succédebutanten skrev sin bok “i raseri” first appeared on Opulens.

HJÄRTESORG & POLITIK. ” Det är en uppgörelse mot ett du som sviker, mot ett samhälle som sviker, men det finns också en lättnad.” Opulens Cecilia Persson har kommit ut med en ny diktsamling. Vi bad Diana Iskra, som inte är knuten till Opulens, att läsa den.

När det händer har det redan skett av Cecilia Persson
Venaröd förlag 2018

Cecilia Perssons När det händer har det redan skett är en kolerisk samling dikter, en uppgörelse; dikternas titlar sträcker sig kronologiskt över sidorna från ”Uppgörelsen I” till ”Uppgörelsen XXII”. Diktboken är rasande både i sitt anspråk och i sin framfart. Det är lika omöjligt att värja sig för verkets blödande hjärtesorg som för dess politiska tilltal. Det är ett diktjag som blivit lämnad, men som inte bär sin sorg i tystnad utan i högljudd ilska.

Man kan säga
till en människa ena dagen
att jag älskar dig
och nästa dag
förvägra samma människa
hela livet

Under diktens gång sker det en rörelse. Diktjagets erfarenhet av svek sätts i relation till andra (kvinnors) erfarenheter av svek. Som i en underbar scen när diktjaget körde sängen till grovsopen / och kastade ner minnena av dig i containern samtidigt som hon, under svordomar och spottloskor, får applåder och glada tillrop av ”kvinnorna”. Dikten avslutas: Kvinnornas korta hämnd / deras bortslängda liv / i svarta sopsäckar. Diktjaget är inte enbart sviket av en älskare, utan av ett helt samhälle. Den berättande blicken övergår ibland till att bli samhällskritisk: från ett i dikten du som är en person till ett du som är en struktur, en förenad kritik av klass och kön. Det är en pendels rörelse mellan en personlig smärta och en kollektiv erfarenhet. Även en kapitalistisk kritik gör sig synlig; i dikten sipprar kapitalismens samhälleliga dominans ner, och in, i människans känsloliv – ”känslokapitalismen” enligt dikten. Diktboken är en uppgörelse och, enligt diktjaget självt, ett förfall.

Det svartgula, grafiska omslag som pryder verket för tankarna till en explosion, eller snarare till skärvorna som är följden av en sådan. Varje skärva som en egen uppgörelse. Jag är dock aldrig riktigt säker, siffrornas kronologi till trots, var någonstans i uppgörelsen jag befinner mig. Som att diktjaget står på samma ställe och slumpmässigt blickar runt, en ny riktning för varje uppgörelse. Titeln, När det händer har det redan skett, är intressant och pekar på att det är något som har föregått en (exempelvis ens kön och ens klasstillhörighet). Titeln begripliggör alltså den rörelse som finns i texten, den mellan individ och struktur. Perssons språk är uppriktigt och skoningslöst och även om jag personligen njöt av konstaterandet i ”Uppgörelsen XI” –

Vi är alldeles för upptagna av oväsentligheter
så när det händer något väsentligt
som att män som kallar sig för feminister
förråder kvinnors frigörelse
tror vi inte att det är stort nog
för att spränga sönder ett helt liv i underordning

– så tycker jag att dikten blir som starkast när de poetiska bilderna får glida och de mer predikande inslagen får stå tillbaka.

Dikten rör på sig, duet förändras, och ibland även diktjaget. Denna oberäknelighet gör mig fokuserad, jag vill inte tappa tråden eller missa riktningen. I denna konstanta förändring av diktjaget och duet väcks dock frågan: Vart siktar dikten? Mot en förtvivlad, ängslig och vansinnig hämnd? Men så läser jag igen och jag ser utvecklingen. Jag läser diktbokens första ord och jag läser de sista: Jag skriver till dig om vem jag var: har under sidornas gång landat i: Rensar ut inkassokraven / betalar hyran / sen ropar hjärtat / och andas / i det fria”.

Det är att slå på stora trumman att påstå att När det händer har det redan skett är ett slags skärseld, men på sätt och vis står dikterna lidande och stampande i väntan på att bli befriade. Det är en uppgörelse mot ett du som sviker, mot ett samhälle som sviker, men det finns också en lättnad i att det finns ett hjärta som ropar och att det finns andetag att ta i det fria, ”känslokapitalismen” och ”känslornas klassamhälle” till trots. Den tjugoandra uppgörelsen kan läsas som en försoning, dikten klingar av i dur.

När det händer har det redan skett kommer på lördag att presenteras av Cecilia Persson tillsammans med tre andra aktuella böcker och deras författare när Kulturscen Opulens har premiär i Lund.

The post En förenad kritik av klass och kön first appeared on Opulens.