LYRIK. I Littestraden har vi denna vecka nöjet att presentera fyra dikter av den kanadensiska poeten Eve Joseph i översättning av Lars Gustaf Andersson. 

Eve Joseph är en kanadensisk poet. Hon debuterade med The Startled Heart 2004 som följdes av The Secret Signature of Things 2010. In the Slender Margin 2014 är en prosabok om döden och döendet som fick stor uppmärksamhet. Det är en sorgebok, baserad på personliga

upplevelser – hennes brors tidiga död men också minnen från arbetet på ett hospice under tjugo år. Den personliga erfarenheten vidgas här till en meditation över våra försök att ge livet och döden mening. 2018 utkom hennes tredje diktsamling, Quarrels, som belönades med

Griffin Poetry Ward 2019. Nyligen utkommen under våren 2026 är diktboken Dismantling som är ett slags samtal med andra poeter, levande och döda. En av hennes återkommande följeslagare är Tomas Tranströmer. Hans närvaro kan också anas i prosadikterna i Quarrels,

varav fyra stycken är översatta här. I ett brev till översättaren skriver hon: ”I was initially drawn to prose poetry through the French prose poets…Baudelaire, Max Jacob, Francis Ponge and Jean Follain but it wasn’t until I read Tranströmer’s prose poems that I lost my heart to the form. His language is as close to pure poetry as anything I can imagine”.

Joseph utvecklar sina tankar om prosadikten i en intervju i Hamilton Review of Books där hon bland annat säger: “when I found the prose poem form, with its surreal gaze on the world, it felt deeply familiar and exciting to me. I love the dissonance inherent in the form: between the ordered, square boxes of text and the wild, uncultivated gardens they hold”.

Nu är vi stolta över att få presentera fyra dikter av Joseph från hennes diktsamling Quarrels, översatta av poeten och översättaren Lars Gustav Andersson. Han har tidigare bland annat översatt Sandra Lims dikter. Som poet framträdde han själv senast med Dikter 2017 – 2020 på Spargo förlag och utkom i år med diktsamlingen Repetitorium på Ellerströms förlag.

CAROLINA THELIN

Fyra dikter ur Quarrels:

DU FLYTER PÅ RYGG I SALTVATTNET. EN LITEN KORK SOM guppar på vågorna. Ett ögonblick av evighet, kort men intensivt. Eller så tänker du dig att du är en gammal kvinna som stiger på en buss i Aarhus och känner dig vacker av ingen särskild anledning alls. Eller så letar du efter en dansk poet bara för att upptäcka, när du väl slagit upp hans namn, att han är patolog. Du tänker att patologer och poeter ändå har en del gemensamt. De är båda intresserade av det annorlunda. Det som är under-likt. På danska betyder underligt just det.

GRODOR FÖLL FRÅN SKYN OCH LANDADE PÅ CITROËNTAKET. Fångade i strålkastarljuset studsade de som gymnaster på vägen framför oss. Pesten? Ett pojkstreck? Vi hade liftat en lång väg från hemmet. Meteorer sköt fram över himlen. Var och en av dem är en död, sa flickan i baksätet. Nej, svarade jag, var och en av dem är en önskan. Knepet är att återvända till ögonblicket. Att känna lukten av fimparna i askfatet, luftfräscharen dinglande från backspegeln. Från radion hördes ”Stairway to Heaven”. Gud beväpnar sig med de minsta av sina skapelser. Genom vindrutan såg de små amfibierna ut som embryon. Små modeller från den illustrerade läroboken om mirakel och missbildningar.

BARA FÖR ATT DE SA ATT DET INTE KUNDE GÖRAS GJORDE JAG det. Alla var ense om att det var omöjligt. Det var inte så svårt. Tricket var att inte tänka. En man som rensade avloppen från våta löv skakade på huvudet. En familj la sina meningsskiljaktigheter åt sidan. På sjukhuset började en förstummad kvinna att sjunga. Det var egentligen en struntsak. Jag har nästan glömt bort detaljerna. Där var en silo av ljus. En spetstång bredvid en kruka fylld med krokar. Freden var återställd. På direkt fråga sa mediet att det aldrig hade varit någon tvekan. Vålnaden hade kommit hem igen och var här för att stanna.

EFTER MIN STROKE HAR JAG GLÖMT BORT VAD JAG BEHÖVER träna. Varje morgon sitter jag vid mitt skrivbord, som en ivrig elev som väntar på instruktioner. Jag snäser åt min make medan timmarna går och ingen kommer och skriver på svarta tavlan. I studion balanserar ballerinor i rosa satängtofflor på skakiga ben. Alla de bästa bilderna ligger på klipprummets golv och som en dåre försöker jag foga samman dem. Inget kunde hindra poeten från att spela vänsterhandsstycken med sin friska arm. På gatorna i Västerås, i december, kunde en förbipasserande vara säker på att få höra Haydn från ett halvöppet fönster.

Svensk översättning: Lars Gustaf Andersson 2026

The post Littestraden: 4 dikter av Eve Joseph first appeared on Opulens.