PROSALYRIK. Gunnar Lundin har vid flera tillfällen medverkat i Opulens med texter i aforistisk stil som kombinerar en essäistisk metod med ett prosalyriskt uttryck. Nu kan vi presentera hans senaste alster ”I morgonväkten”.

I MORGONVÄKTEN

Det finsk-ryska-orientaliska hos Saarikoski: tidningar och sju cigarretter till frukost; långsamt klä sig inför en resa. Vänta. (”Tålamod” är ett västerländskt ord för oss som alltid har ett mål i sikte.) Kontra det amerikanskt-svenska (Mia Berner, hustrun: Framåt!). Grekland (dess orientaliska sida) kontra Rom.

Tussilago i dikeskanten
Vincents skor

Muslimer som tror att vårt öde är förutbestämt. – Den cancersjuke kung Husseins leende i Camp David under förhandlingarna mellan PLO (Palestina) och Israel.

Karen Blixen: kikuyuernas ”levnadskonst”. Beredskapen inför det oväntade (begreppet ”oväntat” tycks inte finnas!) Gudarna har en nyckfull och outgrundlig natur.

Kikuyuerna begraver inte sina döda utan låter kropparna ligga ute i naturen. Varför ser vi aldrig en död fågel i skogen? Vart tog den vägen?

    Den sitter och sjunger i ett träd.

Lycka. Natt. Kamp!

Du ska se
sången hinner ifatt dig
om du skyndar vidare

The post Gunnar Lundin: ”I morgonväkten” first appeared on Opulens.

LYRIK. I dag har vi glädjen att introducera John Tritica, från USA, med en dikt i översättning av Niklas Törnlund. Den åtföljs av en kortare presentation av den amerikanske poeten.

Den amerikanske poeten John Tritica bor i Albuquerque, New Mexico och har gett ut en handfull diktsamlingar. Han har även publicerat en volym med tolkningar av Niklas Törnlunds poesi. Under en period på 70-talet studerade han svenska på Lunds universitet. Senare doktorerade han på en avhandling om den mångfacetterade poeten Kenneth Rexroth (1905-82).

Johns Triticas dikter utforskar naturen och existensen med språket som ett skarpslipat verktyg. ”Nyårseld #15” ingår i diktsamlingen ”Standing in astonishment” från 2012. Den dikten har vi nu glädjen att återge i översättning av Niklas Törnlund.

Nyårseld #15

hur finna detta
          smala fotfäste
   startrampen
             där allt står på spel

        att elden avslöjar
            sitt språk av hunger
                        elementära dåd

                 uppammar aptiten
          för fara
                     rider en brinnande våg
                              elektrisk virvlande kraft
               vilande i vetskapen

             att avsatsen flyr
                       en utsträckt hand
               att ord vittrar
             men eld alltid når fram

                        när tår fjädrar
                på utskjutande gnejs
          efter ett fäste
obönhörligt kort
                                       antänt av ett
                     temperament          

                               John Tritica

                                    Översättning: Niklas Törnlund

The post Dikt av John Tritica: Nyårseld #15 first appeared on Opulens.

DUO. I dag presenterar vi en duo som kombinerar dikt och broderade bilder. Anna Leijonhielm diktar och Tia Johansson står för broderierna.

Anna Leijonhielm och Tia Johansson har under lång tid haft ett nära samarbete, där Leijonhielm skriver dikter och Johansson målar eller broderar bilder. Johansson skickar en bild på något hon precis påbörjat som inspirerar Leijonhielm att skriva en dikt eller en fras som sedan blivit en dikt. Eller så skickar Leijonhielm något till Johansson som inspirerar henne att uttrycka sig i bild. Det är hela tiden en pågående process och ofta får dikten eller bilden sedan sitt eget liv. De anser att bilderna och dikterna rör sig i samma vatten och vill uttrycka liknande existentiella frågor. Tillsammans har de haft några föreställningar med Johanssons bilder projicerade på väggen som Leijonhielm läst dikter till, sammanvävt med musik som Leijonhielms man, som är musiker, skrivit.

Under större delen av sitt yrkesverksamma liv arbetade Leijonhielm inom psykiatrin där lärde sig mycket om vad det är att vara människa. Det har alltid varit viktigt för henne att hitta uttryck för det som rör sig ens inre värld. I perioder skriver Leijonhjelm både dikter och romaner men det mesta har förblivit opublicerat. Johansson, med en MFA från Konstfack i bagaget, har arbetat med konst för offentlig miljö, målat, skapat förgängliga konstverk av löv i skogen med mera. Numer ägnar hon sig främst åt att måla med garn, det vill säga fritt broderi.

Vi har nu den stora äran att presentera fyra broderade bilder och dikter i samspel.

CAROLINA THELIN

1.
Jag tror på gravitationen
Jag tror på stödet

Jag tror på det konkreta
Jag tror på lodlinjen

Jag tror på att det går att överlämna

Jag tror på närvaron
och på flykten mellan oss

Jag tror på det vi aldrig någonsin kan greppa

2.
När jag lägger mej ner
faller det droppar i olika färger över mej
Är det ord?
Kan jag fånga dom, ge dom mening?
Syr bokstäverna ihop såren, bildar mönster, stygn och ärr?
Bland tätt sammanpackade trådar
finns luften,
skuggorna och vågorna
Jag vet,
vi kom aldrig längre
men vart ville vi nå?
När regnet faller får jag äntligen vila,
Smärtan som blekblåa stjälkar
över de gapande hålrummen
Munnarna
Tunnelbanetågen med sina regelbundna tider
Nästan jämt
går det som det brukar
Bara ibland, när en liten kvist letar sej in i maskineriet
bryter vi samman
Vi klagar inte längre
Vi simmar i ljudlöst vatten
Rännilar eller tårar utanför fönstret
Jag vill att du ska komma närmare,
det är så svårt att göra sej förstådd

3.
Orden kommer när dom kommer

Tilltro?
Tillit?

Till det som rör sej
Till det som ligger still

Att ta en kopp kaffe,
tända lampan och bara sitta en stund

Sträcka sej efter papper och penna,
Stickningen,
virkningen,
sy några stygn och se vad som händer
därborta på vägen

4.
Vi mjuknar och växer,
står i blåsten som härtecken

I nystanets garn finns vi

En sång eller det vackraste vi sett

Stannar vi försvinner det genast

Vägar som slingrar sej bort och tillbaka

Mönster vi inte förstår upprinnelsen av,
bara att de lösgör sej

om och om igen

The post Littestraden: Dikt och broderade bilder first appeared on Opulens.