STATSKRITIK. ”Det mesta utom kulturjournalistik verkar vara så kallat allsidig nyhetsförmedling”, skriver chefredaktör Stefan Bergmark apropå att Opulens fick avslag medan såväl högerradikala Bulletin som teknikmagasin och nyhetsförmedlare av trafiknyheter samt morgonshower i radio får mediestöd.

Det finns i dag två typer av stöd till nyhetsmedier som administreras av Myndigheten för press, radio och tv. De traditionella presstöden till dagstidningar med betalande prenumeranter har på grund av utvecklingen, inte minst digitaliseringen, kompletterats med så kallade mediestöd. De senare kan tilldelas såväl webbtidningar som medier som förmedlar nyheter via ljud eller rörlig bild och det oavsett prenumerantmodell eller ej. En utveckling som vilar på en i grunden sund idé om mångfald i det efter millennieskiftet till stora delar förändrade medielandskapet. Men systemets demokratiska legitimitet är förstås beroende av att skattemedlen används klokt och att medlen fördelas utifrån ett tydligt regelverk.

Onsdagen den 2 februari begärdes Bulletin i konkurs. Av de många turerna kring tidningen är nog just de beviljade presstöden de mest iögonfallande. Men hur Myndigheten för press, radio och tv handskas med våra skattemedel handlar inte bara om en nystartad högerradikal tidning. Godtycklighet verkar utgöra själva grunden för myndighetens verksamhet.

I de sociala medierna var det många som i slutet av förra året skakade på huvudet åt nyheten att Bulletin fick nära fem miljoner kronor i stöd för 2022 samt ytterligare drygt tre miljoner retroaktivt för 2021. Skandalerna med alla bråk inför öppen ridå, avhopp och ekonomiska vansinnesbeslut hade roat mediebranschen under hela året. Samma dag som mediestödsnämnden beviljade det så kallade driftstödet tillfogades så en ny ingrediens i den här soppan: Medgrundaren Pontus Tholin hade gjort en polisanmälan då han menar att tidningen lurat till sig skattepengarna.

Många befarade att stödet skulle försvinna i ett svart hål, några skulder kanske betalas men tidningen ändå snart befinna sig på randen till konkurs igen. Det tog inte många veckor innan farhågorna besannades.

I debatten har många upprörts över de miljoner som högerextrema medier de senaste åren fått i stöd. Men mediestödsnämnden ska inte vara någon politisk jury och vi har annan lagstiftning, som hets mot folkgrupp, för att stävja antidemokratisk opinionsbildning. Fallet Bulletin är dock mer tveksamt då det rimligen inte kan vara en myndighets plikt att kasta pengar i sjön. En av nämndens ledamöter, Sverigedemokraternas Erik Larsson, hade också på de grunderna meddelat en så kallad skiljaktig mening. I den beskriver han Bulletins ekonomiska vårdslöshet och att de bara timmar innan beslut skickat in nödvändiga dokument. Men hans yrkande om att åtminstone bordlägga frågan vann alltså inte gehör.

Att detta väcker frågor om systemets legitimitet är självklart. Men nämnden har agerat i enlighet med presstödsförordningen vad jag förstår. Förhoppningsvis kan man i framtiden dock fundera på hur ekonomiskt svajigt ett tidningsföretag får vara för att erhålla stöd.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Värre är att även själva grunden, det som borde vara ett värdeneutralt stöd, vilar på lösan sand. Det dagliga kulturmagasinet Opulens fick i höstas avslag för vår ansökan om det som kallas redaktionsstöd. Liksom de andra stöden anger förordningen att det endast kan ”ges till allmänna nyhetsmedier”. I motiveringen skriver nämnden att Opulens ”främst består av kulturrelaterat innehåll” och därför inte kan räknas som ett sånt allmänt nyhetsmedium. Taget ur sitt sammanhang kan det synas vara korrekt. Att kulturmagasinet Opulens sysslar med kulturjournalistik förvånar väl ingen. Men tittar vi närmare syns tydligt att det hela är rent godtycke.

Till att börja med har signalerna från myndigheten från det att vi förra våren började med vår ansökan varit det rakt motsatta: Kulturnyheter är också nyheter. I ett mejl så sent som den 24 augusti ifjol får vi besked om att inte bara vår nyhetsavdelning, vilken på egna ben uppfyller kraven på egenproduktion, utan förmodligen också ”recensioner av aktuella händelser kan vara nyhetsbevakning”. Nå, det kanske här inte finns en samsyn mellan handläggare och ledamöterna i nämnden. Men bara det är anmärkningsvärt för vi pratar ju inte om ett hemligt ordenssällskap utan om en statlig myndighet som väl bör ha ett tydligt regelverk. Vi medborgare förväntar oss definitivt inte avsaknaden av definition om det viktigaste för hela myndighetens verksamhet. Men det verkar vara så det förhåller sig. Anders Johansson, tidigare chefredaktör för DN, har nu lämnat mediestödsnämnden på grund av sitt missnöje över omöjligheten att fatta välgrundade beslut.

Låt oss också titta på några mer specialiserade nyhetsförmedlare: Retro FM Skåne och radiokollegorna ”Gry Forsell med vänner” samt ”Morrongänget” får mediestöd. Breakit och Ny Teknik får mediestöd. QX och Alltinget får mediestöd. Bara för att nämna några. Så trafik-, näringslivs-, teknik-, hbtq- och politiska nyheter med flera är exempel på förordningens krav på ”allsidig nyhetsförmedling”. Det mesta utom kulturnyheter verkar det som. Hörde jag någon muttra om att Sverige är ett kulturfientligt land?

Den av regeringen i höstas tillsatta utredningen måste leda till en kraftig reformering av mediestödssystemet . En utgångspunkt bör vara att de nya mediestöden liksom presstöden ska vara rättighetsbaserade. Det vill säga att medier som uppfyller de uppställda kriterierna alltid får stöd. Det måste också gå att överklaga beslut vilka uppfattas som felaktiga utifrån regelverket. Ett regelverk som ska vara så pass tydligt att motiveringarna åtminstone har något slags stöd därifrån. För från min subjektiva utsiktspunkt – där kulturjournalistiken har en särskild tyngd i det demokratiska samtalet – är avslaget för Opulens fullständigt obegripligt.

Press- och mediestöden kan vara utmärkta instrument för mediemångfalden men har alltid haft fiender. Att miljoner kan delas ut till medier på ruinens brant och att andra får avslag på godtyckliga grunder försvagar ett redan ifrågasatt system. 

The post Mediestödet är ett skämt first appeared on Opulens.

FRI PRESS. ”Får Sverigedemokraterna inflytande över mediepolitiken kommer de inte ligga på latsidan för att styra över resurser till medier som passar deras nationalistiska agenda.”Opulens chefredaktör Stefan Bergmark medger att det är bråttom att reformera det föråldrade presstödssystemet men är tveksam till det utkast branschorganisationen Tidningsutgivarna presenterade i söndags.

Under den märkliga rubriken ”Vi tidningsutgivare vill lägga ned presstödet” skrev branschorganisationen Tidningsutgivarna i Dagens Nyheter i söndags att de önskade ett nytt mediestöd. Anledningen är att de vill se ett moderniserat, teknikneutralt stöd.

Det nuvarande presstödet, driftstödet, vill TU avveckla liksom innovations- och utvecklingsstödet. De menar att det slår fel när det ”exempelvis ges driftsstöd till två titlar i Gävle, men ingen i Halmstad eller Växjö.” Och när tidningar måste lägga resurser för att uppfylla stödvillkor i stället för att optimera sin nyhetsverksamhet. Istället för direkta stöd till pressen vill TU se indirekta och ersätta driftstödet med ett kvalificerat momsundantag samt en reducerad arbetsgivaravgift för journalister. Distributionsstödet och det så kallade redaktionsstödet som infördes ifjol vill man behålla.

Förslaget har fått kritik för att gynna de större koncernerna. Bland annat av ETC:s grundare Johan Ehrenberg som i en replik i DN i tisdags skrev att den föreslagna minskade arbetsgivaravgiften på elva procent skulle för en tidning som Dagens ETC ”möjligen spara två miljoner på ett år. Bonniers tidningar skulle spara hundratalet miljoner.” På samma sätt skulle slopad moms gynna de större medieaktörerna. Ehrenberg befarar att TU:s förslag för deras räkning skulle innebära en halvering av det stöd de får idag.

Hur som helst. Något behöver göras åt det förlegade systemet. För det är givetvis bara en tidsfråga innan papperstidningen inte längre existerar. Det är då heller inte rimligt att så ensidigt utgå från prenumererad upplaga när dagens mediekonsumenter inte längre bara håller sig till ”Tidningen” i bestämd form singular utan får journalistik från många olika håll, inte minst via nätet och länkar i sociala medier.

För att idag nå nya prenumeranter behöver de tidningar som är beroende av presstöd locka till läsning på nätet men presstödsreglerna gör att de måste låsa in 80 procent av sina artiklar. Allt för få återkommer tillräckligt ofta till sajter med en så hög och tjock betalvägg att det blir svårt att få en positiv prenumerantutveckling.

Opulens har hittills valt att inte gå presstödsvägen. Vi undersökte den möjligheten för två år sedan. Tanken var frestande men hur vi än vände och vred på saken skulle det innebära ett brott mot den publicistiska utgångspunkten för Opulens, så som vi fastslog den vid starten i februari 2017. För menar vi allvar med att stärka svensk kulturjournalistik måste vi nå ut brett och inte ge oss in i kampen om samma prenumeranter, ett smalare skikt av urban kulturintresserad medelklass, som många andra kultur- och samhällstidningar.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Istället har vi vänt på steken och låter 80 procent av våra artiklar vara gratisläsning. Men nu finns alltså det så kallade redaktionsstödet och vi ska givetvis undersöka även den möjligheten.

Tidningsutgivarnas förslag verkar mer vara ett hastigt påkommet utkast och var nog inte menat som ett skarpt förslag. Att de har bråttom beror förmodligen på att de ser faran i en eventuell blåbrun regering efter nästa val och därför snabbt vill ha en bred partipolitisk uppslutning som ligger fast innan nästa mandatperiod. För Sverigedemokraterna ligger som bekant kultur- och mediefrågor högt upp på agendan och liksom public service är en fri och pluralistisk pressflora ett rött skynke för allsköns högerextremister. Får de inflytande över mediepolitiken kommer de inte ligga på latsidan för att styra över resurser till medier som passar deras nationalistiska syften.

Men att som kritikerna påpekar gynna de stora koncernerna genom indirekta stöd är knappast den bästa vägen. Det nya redaktionsstödet där det exempelvis talas om ”regelbundna användare” istället för papperstidningsålderns ”prenumererad upplaga” är däremot ett steg i rätt riktning.

Så för att travestera Linje 2 inför kärnkraftsomrösningen 1980: Avveckla presstödet men med förnuft! Och inför ett kraftfullt, teknikneutralt mediestöd som utvecklar mångfalden.

The post Avveckla presstödet men med förnuft first appeared on Opulens.

MEDIEETIK. “Demokratin måste tillåta även antidemokratiska idéer, men samtidigt kunna försvara sig mot antidemokratiska metoder”, skriver Opulens chefredaktör Stefan Bergmark apropå det nya mediestödet.

Igår kom listan över vilka som får Mediestödsnämndens nya redaktionsstöd. 159 allmänna nyhetsmedier får dela på en halv miljard kronor. Bland de som beviljats stöd finns flera högerextrema så kallade alternativmedier vilket aktualiserar den gamla knäckfrågan om skattemedel ska gå till antidemokratiska verksamheter.

2017 bojkottade Opulens och andra Bokmässan i Göteborg på grund av att de välkomnade den högerextrema tidningen Nya Tider. Vi menade att det inte handlade om yttrandefrihet utan att mässan skulle prioritera sina demokratiska gästers trygghet. Att vi och andra valde att inte köpa ett affärsdrivande företags tjänster, det vill säga mässans dyra monterutrymmen med mera, var en konsumentbojkott och kan inte jämföras med statlig repression mot torgmöten, att inte få ställa upp i allmänna val eller då att ge ut en tidning. Vi menade också då som nu att det är i sin ordning att Nya Tider uppbär presstöd.

Vi som värnar presstödet, eller det nya mediestödet, kan till synes ställas inför det inte så angenäma valet att antingen förespråka att endast statligt godkända åsikter får del av kakan eller att alla, inklusive högerextrema krafter, får det. I det valet väljer jag i så fall helt klart det senare. Presstödsförordningen är också tydlig med att det inte får tas hänsyn till tidningars ”politiska inställning eller dess ställningstagande i enskilda frågor”. Så länge de tekniska kriterierna vad gäller upplaga, unikt material etcetera följs kan inte ens en tidning som produceras av rasister nekas stöd.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

För skulle presstödstidningarnas innehåll bedömas utifrån någon tuggummiparagraf om demokrati så kommer det bli mycket nyckfullt och politiskt styrt. Som ett brev på posten har det i tidigare debatter också hörts krav att inte heller vänstertidningar som Proletären och Offensiv borde få stöd.

Men att lägga sig platt för antidemokratiska medieaktörer är inte det enda alternativet till rop på statliga åsiktspoliser.

I höst har såväl Nya Tider, som Exakt24, Samnytt och Swebbtv anslutit sig till det frivilliga pressetiska systemet. Att följa en god medieetisk sed är även en av förutsättningarna för att erhålla det nya redaktionsstödet. Men som krav betraktat verkar det inte vara mycket värt. Som mediestrategen Brit Stakston skrev i Dagens Nyheter igår kan ”en publikation tilldelas stöd även om innehållet som produceras bygger på lögner eller metoder som förföljelse, hot och trakasserier.”

Det är förstås orimligt. Rimligt är däremot att som Stakston kräva att lagstiftaren definierar vilka kontrollpunkterna för medieetiken är. För att kunna bibehålla ett system som är åsiktsneutralt, men som inte heller undergräver statliga mediestöd, behövs en tydligare koppling mellan de journalistiska tillvägagångssätten och medieetiken. För demokratin måste tillåta även antidemokratiska idéer men samtidigt kunna försvara sig mot antidemokratiska metoder.

The post Nytt mediestöd men gammal knäckfråga first appeared on Opulens.

PUBLICISTIK. Opulens tar emot pengar från såväl staten som kapitalet men just presstödet är publicistiskt inte intressant för vårt magasin, menar chefredaktör Stefan Bergmark.

Som jag skrev i förra veckan är mediebranschen i förändring. Nya finansieringsvägar blir allt viktigare när läsarna hoppar mellan olika mediesajter och trogna prenumeranter blir allt sällsyntare.

Opulens fyller i nästa månad tre år. Det har varit tre fantastiska men också tuffa år, där vi har prövat oss fram med såväl utgivnings- som finansieringsmodeller. Den publicistiska utgångspunkten, att stärka svensk kulturjournalistik, har dock hela tiden varit densamma vilket också påverkat vilka vägar vi valt att ta.

Under det senaste året har fyra pelare stöttat upp Opulens ekonomiskt. Dels erhåller vi nu tidskriftsstöd från Kulturrådet och har under 2019 sjösatt en premiumtjänst vilken innebär att de läsare som vill ha tillgång till alla artiklar på Opulens får betala 29 kronor i månaden. Sedan har vi ett samarbete med nystartade Ekström & Garay förlag vilka annonserar hos oss men vi har också börjat sälja annonser till andra företag.

Tidskriftsstödet är inte tillräckligt stort för att täcka mer än en liten del av Opulens kostnader och annonsmarknaden jublar inte direkt vid åsynen av ett kulturmagasin. Strax innan jul träffade vi därför tjänstemän på Myndigheten för press, radio och tv och Mediestödsnämnden för att utreda om prenumerationsvägen ändå inte går att utveckla.

Tanken var att premiumtjänsten kanske skulle kunna leda till en presstödsberättigad prenumererad tidning. Utan att gå in på de byråkratiska detaljerna såg vi att Opulens förmodligen redan uppfyller de kvalitativa och kvantitativa kraven för att erhålla presstöd. Kanske skulle det räcka med att samla in de 1 500 prenumeranter som krävs för att en så kallad lågfrekvent dagstidning ska få drygt två miljoner kronor årligen?

Tanken var frestande men hur vi än vände och vred på saken skulle presstödsvägen innebära ett brott mot just den publicistiska utgångspunkten för Opulens, så som vi fastslog den vid starten i februari 2017. Med presstöd skulle nämligen 80 procent av artiklarna på grund av regelverket tvingas vara prenumererat material. Det vill säga tvärtemot dagens förhållande där 80 procent inte ligger bakom betalvägg utan kan läsas av alla som vill. Och menar vi allvar med att stärka svensk kulturjournalistik måste vi nå ut brett och inte ge oss in i kampen om samma prenumeranter, ett smalare skikt av urban kulturintresserad medelklass, som många andra kultur- och samhällstidningar.

När jag var ung student och aktiv i den anarkistiska kulturtidskriften Kaos i Uppsala fick vi såväl tidskriftsstöd som pengar genom annonser. De senare, från exempelvis lokala bokhandlare och pizzerian där vi i redaktionen käkade, fick en del att höja på ögonbrynen men jag menade då, liksom nu, att staten eller kapitalet är strunt samma. Eller kanske snarare lika illa. Men nu ser världen ut som den gör. Så länge vi inte anpassar vårt redaktionella innehåll efter finansiärerna kan vi förhoppningsvis ändå göra relevant journalistik.

Under året som gått har Opulens börjat med så kallad native advertising, det vill säga annonser i form av artiklar. Dessa är både tydligt märkta samt ligger på en gul platta för att inte misstas för redaktionella texter. Den delen av annonsmarknaden har ett visst intresse även för vårt kulturmagasin och det arbetet kommer vi att utveckla. Vidare kommer vårt samarbete med Ekström & Garay att fördjupas och vi hoppas förstås även på mer pengar från statens kulturråd.

Presstöd är däremot inte publicistiskt intressant för oss.

The post Därför avstår Opulens från presstöd first appeared on Opulens.

HÖGRE SIKTE. Miljöpartiets kongress har avslutats. Det media mest fokuserat på är förslaget om höjd flygskatt. Som positiv framtidsvision är detta tämligen torftigt, för att uttrycka det milt, skriver Patrik Stigsson.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Kongressen ger oss osökt anledning att ännu en gång erinra oss Buckminster Fullers kloka ord: ”Du ändrar aldrig något genom att bekämpa den existerande verkligheten. Om du vill ändra något, bygg en ny modell som gör den befintliga modellen föråldrad”. I linje med denna insikt följer här 21 punkter, som jag tycker kongressen borde beaktat:

1. Underlätta för folk att jobba hemifrån så att de slipper pendla. Företag ska erbjuda denna möjlighet om de inte tydligt kan visa att den anställde måste finnas på arbetsplatsen. Påskynda forskningen om jobbmöten och övrig interaktion via VR och hologramteknik.

2. Allt som inte nödvändigtvis måste distribueras med fossilbränsledrivna fordon på våra vägar ska fasas ut till förmån för distribution över nätet. Till exempel musik, film, böcker nyheter, information, undervisningsmaterial. Legalisera fildelning för eget bruk.

3. De transporter som trots allt måste äga rum ska i möjligaste mån ske på järnväg och med fordon som drivs med alternativa bränslen, typ biogas.

4. Gör en detaljerad plan för hur robotisering och ny teknik ska kunna befria oss från lönearbete.

5. Presstöd ska, istället för att som idag tvinga tidningarna att låsa in journalistiken bakom betalväggar, endast utgå till de som utan kostnad tillhandahåller sitt material på nätet. Påskynda övergången från papperstidningar till digitala format.

6. Sätt en deadline för när allt kött ska vara producerat i minilabb i våra hemmakök. Påskynda forskningen om detta.

7. Gör föreläsningar på högskolor och universitet tillgängliga för alla genom att direktsända dem över nätet.

8. Underlätta delningsekonomin, även om den innebär att föråldrade näringar slås ut och traditionella anställningsformer undermineras.

9. Ge varje elev i skolan en individuell läroplan, som utgår från just den elevens unika begåvning.

10. I stället för att förbereda barnen för en arbetsmarknad som på grund av robotiseringen inte kommer att finnas, bör skolan vägleda barnen inför en tillvaro fri från lönearbete. Ge eleverna strategier för hur man urskiljer och tar tillvara sin inifrån kommande motivation, behåller och utvecklar sin spontana nyfikenhet och förädlar sin kreativitet.

11. Låt sjukvårdens uppdrag handla om att hålla människor friska, i stället för att bota dem när de blivit sjuka.

12. Underlätta möjligheterna för barn och äldre att finnas tillsammans med oss andra i vardagen, i stället för som nu förvarade i fängelseliknande institutioner.

13. Utlys en tävling där den som formulerar fungerande, miljöförbättrande innovationer vinner en miljon kronor. Tävlingen ska vara pågående och priset delas ut fortlöpande. Låt allmänna arvsfonden finansiera.

14. Gör dig själv, genom ditt agerande i vardagen, till en katalysatorisk agent för ett nytt sätt att leva. Var den gröna förändring du vill se i världen.

15. Undersök hur blockchain-teknik och virtuella valutor kan reformera vårt nuvarande pengasystem. Anlita Andreas Antonopoulos som rådgivare.

16. Betrakta överflödskonsumtion som en sjukdom. Låt kommunerna erbjuda gratis kurser i hur man hanterar denna, enligt 12-stegsmodellen (“Mitt namn är NN. Jag är shopaholic”).

17. Erbjud gratis kurser i hur man dricker kranvatten, återanvänder plastpåsar, vädrar sin kläder i stället för att tvätta sönder dem, lagar kläder som är slitna eller har gått sönder, hanterar sitt tvångsmässiga duschbehov, samåker till jobbet, minskar matsvinnet, lagar vegetarisk mat och slutar miljö-svina rent allmänt.

18. Förse alla köpcentra med personal utbildad i hur man bistår människor som hamnat i akut konsumtionstrans. Dessa ska fungera som en sorts konsumtionskulturens avprogrammerare.

19. Skriv en alternativ grundlag som bygger på Gaia-hypotesen. Alltså tanken att jordklotet är ett levande väsen, vars delar är sammanlänkade i ett ömsesidigt beroende.

20. Inse att frihet inte handlar om storleken på cellens fönster, utan hur man river fängelsemurarna en gång för alla.

21. Gör William Gibsons ord till ert dagliga mantra – ”Framtiden är redan här — den är bara inte rättvist fördelad”.

The post 21 beslut som MP-kongressen BORDE tagit first appeared on Opulens.

MEDIEKRITIK. Betalväggarna måste bekämpas . Det handlar om koncentrerat ägande, en klass- och demokratifråga där många stängs ute trots att de betalat via skattsedeln, menar Opulens Linda Bönström som häromdagen försökte läsa sin väns dödsruna men bara fick se reklam.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Min vän dör. När jag försöker läsa dödsrunan möts jag först av en helsidesannons för en helt ny smakupplevelse hos Circle K och när jag klickar vidare till tidningens hemsida är det under rubriken ”Dödsfall” en stor videoreklam för tandblekning som drar igång — omedelbart vita tänder och en käck melodi. Sedan kommer det som vi alla vid det här laget känner till och avskyr med all rätt, frågan ”Vill du läsa mera?”, följt av ett fantastiskt erbjudande om att bli prenumerant. Dödsannonsen är dold bakom en betalvägg medan reklamföretagen redan hunnit dra nytta av min sorg.

Det får räcka. Nyhetsförmedlarnas betalväggar är ett djupt demokratiskt problem vars konsekvens är lätt att förutspå. Vad vi matas med är att journalistik faktiskt kostar pengar, om tidningar inte tar betalt kan man inte heller producera och förmedla nyheter — nähä, säger jag. För det är faktiskt så i det här landet att medierna har en uppgift. Inte för inte kallas medierna den tredje statsmakten, men idag är det en villkorad funktion. Det nyhetsmakarna säger till folket är att vi granskar makten enbart om ni betalar för det. De som sitter på kunskap i dagens samhälle är också dess ständiga vinnare, och det måste det i sin förlängning erkännas som att det ytterst rör sig inte bara om en fara för demokratin utan likaså handlar om en mycket stark klassfråga. För vilka är det som får manövreringsutrymme, ja inte är det arbetarklassen som har trumf på handen i den frågan. Vi måste tala om följderna av alltmer begränsad nyhetstillgång, det rör sig om raka motsatsen till uttrycket vad man inte vet har man inte ont av — det är en artär som brustit, samhällskontraktet levererar inte längre.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Public service, säg det och garanterat hörs svordomar om tv-licensen. För det är vad som berör oss, att återigen få betala för den tredje statsmaktens uppgift: att informera, granska och — faktiskt även — att underhålla. Kvaliteten har nog många också några väl valda ord att säga om. Men vi sitter så förbaskat fast i vår position, vi är konsumenter och inte medborgare, vi står inför kapitalets nåd eller som ur någon känd spionfilm — on a need to know basis. Media har alltid gjort ett urval som naturligtvis färgas av politiska och sociala strömningar, men dag handlar det om att en stor del av befolkningen exkluderas till och med från själva urvalet av nyheter.

Tredje statsmakten — medierna — ska finnas till för oss och inte tvärtom. Att en tidning behöver tjäna pengar är det inget snack om, men det vi måste prata om är proportionerna, balansen mellan konsumism och demokrati. Avsaknaden av en diskussion om statens ansvar i denna fördelningsfråga är högst bekymmersamt, och oansvarigt. För var är demokratins eldsjälar i riksdagen och regeringen i den här frågan? De som alltid ska driva så kallade rättvisefrågor? Det är dags att vakna nu, dags att agera. Det direkta och indirekta presstödet fördelas idag till politiskt bundna tidningar, — och på det har vi partistöd — så hur går det hela ihop egentligen?

Det hela är mycket finurligt. Presstödsnämnden fördelade 2017 inte mindre än 538,1 miljoner kronor i presstöd enligt egen uppgift. Tidningen där jag försöker läsa min väns dödsannons men möts av en betalvägg mottog 18 219 000 kronor i driftstöd i år. När jag tar kontakt med Presstödsnämnden får jag på frågan om varifrån pengarna kommer svaret ”vet ej” och en hänvisning till kulturdepartementet. Departementet bekräftar, det vi pratar om är skattemedel, vi pratar om dina och mina pengar som de facto finansierar betalväggarna. Men det hela är mer invecklat än så.

Ur regeringens budget sipprar medlen ner till Presstödsnämnden vars förmedling av dessa ska främja mångfalden och demokratin hos dagspressen. I nämnden är varje riksdagsparti representerat av en politiker vardera, vilket verkar rättvist. Men problemet är att idag är ägarkoncentrationen förändrats, Håkan Bengtsson, Östen Johansson och Sverker Lindström hävdar i en debattartikel i Svenska Dagbladet att ledande personer inom Liberalerna och Moderaterna kontrollerar 50 av de 85 dagstidningarna utanför storstäderna. De tre giganterna Mittmedia AB, Norrköpings Tidningar-koncernen och Gota Media kan fortsätta att räkna med ett driftstöd på omkring 150 miljoner kronor. Allt eftersom partikamrater sannolikt har röstat för partikamrater. Borgare för borgare. Dina och mina pengar.

Kontentan blir att den som skapar ett konto och betalar för en prenumeration också betalar dubbelt för tillgången till information — först genom skatten och därefter för att komma förbi betalväggen. Till och med självaste Döden (dödsrunorna jag nämnde inledningsvis) hålls som gisslan. Det demokratiska fundamentet, möjligheten att delta i samhället på lika villkor, vittrar. Mångfald blir ett tomt ord, en mycket centraliserad kärngrupp både styr över innehållet och äger informationen, på ett sätt som missgynnar mindre bemedlade människor och som utestänger eller blockerar en stor del av befolkningen.

Tredje statsmakten behöver påminnas om sin uppgift och föregå med gott exempel. Betalväggarna måste med alla till buds stående medel bekämpas.

Alla artiklar av Linda Bönström

The post Betalväggarna måste bekämpas first appeared on Opulens.