FILMKONST. Filmen Pleasure kommer säkert att generera en del debattinlägg, men desto fler tankar om var den där hårfina korsningen mellan estetik, erotik och pornografi egentligen går, skriver Karolina Bergström.

”Varför klär alla plötsligt av sig?” undrade skådespelerskan och regissören Rashida Jones för några år sedan i en krönika i modetidningen Glamour angående kvinnliga popartisters alltmer påtagliga förkärlek för strippstänger och kastade kläder, och fortsatte med att kalla 2013 för ”den extremt synliga vaginans år”.

The post Pornofieringen av kulturen first appeared on Opulens.

ESSÄ. “De explicita sexscenerna är en väl integrerad del av såväl karaktärsutvecklingen som filmens händelseförlopp och de är aldrig ett självändamål.” Filip Hallbäck undersöker hur den queera porren påverkar mainstreamfilmerna.

​Om man upplevde att de omstridda sexscenerna i ​La Vie d’Adèle​ (​Blå är den varmaste färgen, Abdellatif Kechiche), som utkom för sju år sedan, var djärva, så når den brasilianske filmskaparen Daniel Nolascos sexuellt laddade debutfilm ​Vento Seco​ en ny nivå av erotisk framställning i den samtida filmen. I detta drama – som hade sin premiär på Filmfestivalen i Berlin tidigare i år och som nu går  att se på Draken Films streamingtjänst – återfinns två hämningslösa inslag av explicita, utförliga skildringar av oralsex mellan män. Scener som förmodligen är det som man kommer att minnas allra främst av filmen. Eller kanske rättare sagt, ens åsikter om den här filmen i stort beror i hög grad på vad man anser om just dessa sexscener.

Vento Seco​ (som heter ​Dry Wind​ på engelska) handlar om den medelålders Sandro (Leandro Faria Lelo), som jobbar på en gödningsmedelsfabrik och därutöver har ett monotont livsschema; jobbar, festar, tar några simpass, handlar, sover, dag ut och dag in. Utanför alla sociala sammanhang trånar Sandro efter att leva ut sina begär, något han utforskar på öde platser i en skog tillsammans med sin yngre arbetskamrat Ricardo (Allan Jacinto Santana). I närbilder slukar de i sig varandra, när kameran exponerar direkta återgivningar på rimming och analsex.

Saker och ting förändras när Maicon (Rafael Teóphilo), som ser ut som en Tom of Finland-illustration, dyker upp med sin motorcykel och som Sandro genast blir intresserad av. Svartsjukan hos Sandro växer fram, när Ricardo inleder en förbindelse med Maicon.

I denna film varken döljs eller ursäktas något i Nolascos kompromisslösa bildspråk, som visar mäns nakna kroppar och erigerade penisar. Nolasco använder skickligt kontrasterna mellan den torra vardagen av pliktskyldiga sysselsättningar som präglar Sandros vardag och den frigörande kraften som det homoerotiska erbjuder honom. Det finns även surrealistiska kryddor som understödjer tematiken kring just verkligheten kontra fantasin, vilket de båda oralsexscenerna påvisar. I den första oralsexscenen suger Ricardo av Sandro, undangömda på ett nöjesfält. Sandro får utlösning och Ricardo spottar ut det i Sandros mun, innan han lämnar Sandro därhän. Den andra oralsexscenen är en fantasi hos Sandro. Han går in i en avlägsen, förfallen lokal och hamnar på okänd mark i form av en scen där en undergiven främling suger av en man i cowboyhatt och läderbyxor till den tysta, stilla publikens fascination. Mannen sprutar på främlingens ansikte och sperman som rinner ner på främlingens ansikte slickas av Sandro, som suttit bredvid dem under hela akten.

Explicita oralsexscener på spelfilm är långt ifrån nytt, likaså den efterföljande debatten kring fenomenet. ​Ai no korīda​ (​Sinnenas rike,​ Nagisa Oshima, 1976) och ​The Brown Bunny​ (Vincent Gallo, 2003) är bara två exempel, men det finns betydligt fler – inte minst i subkulturella filmsammanhang. Den återkommande diskussionen handlar ofta om kvalitet och om gränsdragningar mellan erotik kontra pornografi. Vad är överhuvudtaget skillnaden mellan dessa kanske någon vän av ordning undrar? Spontant skulle jag kategorisera erotik som “finporr” men distinktionerna mellan dessa begrepp är dock inte helt kristallklara.

För att kunna formulera något svar överhuvudtaget på frågan om hur oralsexscenerna i ​Vento Seco​ förhåller sig till porrfilmernas konventioner, så är det väsentligt att veta vilken teoretisk ingång man har, till begreppet “pornografi”. De två traditionella definitioner inom den internationella porrforskningen har handlat om den feministiska synen respektive den subversiva synen. Den förstnämnda har formulerats av en röststark kvinnorörelse från USA på 1970-talet, som pekade ut porrindustrin som en patriarkal aktör vilken exploaterar kvinnokroppen till manliga konsumenters behag. Den senare kommer från queera kretsar och handlar om förståelsen av pornografi som något vilken i grunden utmanar samhällets synsätt och normer kring sexualitet.

Ordet “bög” var från början ett skällsord men som återtogs av gayrörelsen, som i sin tur omförhandlade ordet “bög” till en del av ens identitet.

Medan radikalfeminister som den amerikanska aktivisten Andrea Dworkin tog fasta på den etymologiska betydelsen av pornografi (som är forngrekiska och betyder “berättelsen om den prostituerade”), utgick den engelske litteraturvetaren Walther Kendrick från pornografi som en beskrivning av det onormala. Om man beskriver ett estetiskt verk som “pornografiskt” så behöver det enligt Kendrick inte vara i bemärkelsen “erotiskt” utan snarare “perverst”, “äckligt” och “oanständigt”. I denna förhållandevis enkla stämpel, som dikterats av ett cis- och heteronormativt majoritetssamhälle, menar han att den subversiva kraften anas. En minoritet förmår att “äga” dessa stämplar genom att vrida definitionen ur händerna på normbärare och omförhandla det till sitt eget och därigenom skapa en kultur kring den avvikelsen. Ordet “bög” var från början ett skällsord men som återtogs av gayrörelsen, som i sin tur omförhandlade ordet “bög” till en del av ens identitet. I Sverige finns för övrigt en tendens att förena feminism och queerteori, vilket det inte nödvändigtvis görs i exempelvis USA och England.

Jag anknyter till den subversiva synen på pornografi i denna text, främst på grund av att scenerna berör sexuellt umgänge mellan män. Men inte bara det. Filmspråket i ​Vento Seco​ har närmast övertydliga referenser till bögkulturens markörer, som inte sällan präglas av yttre, performativa handlingar och som uteslutande handlar om normbrytande sexuell praktik, liksom “förbjudna” fetischer. Inom den gängse bögkulturen tycks promiskuös relationsanarki utgöra ledstjärnan. Jag har i alla fall fått uppfattningen att de sociala och kulturella normerna inom denna sfär bygger mycket på att försöka distansera sig från de normer som reproduceras inom ramen för det heterosexuella kärnfamiljsidealet.

I ​Vento Seco​ finns emellertid en intressant aspekt: sexscenerna dominerar aldrig över karaktärerna. Tvärtom blir scenerna en väl integrerad del av såväl karaktärsutvecklingen som filmens händelseförlopp och aldrig ett självändamål. På samma sätt som jag uppskattar att duellscenerna i ​Crouching Tiger, Hidden Dragon​ (Ang Lee, 2000) aldrig kastar sin skugga över rollfigurerna, så sker även i ​Vento Seco​ – fast det då handlar om explicita oralsexscener. I en renodlad porrfilmsproduktion utgör explicita sexscener själva kärnan, med syftet att upphetsa åskådaren. I en spelfilm kan effekten bli desto mer chockerande, främst för att explicita sexscener går mot konventionella sexskildringar på film. När det gäller skildring av sexualitet på spelfilm är utgångspunkten att mycket bör vara så undanskymt och suggestivt som möjligt. Åskådaren bör ana sexuella akter, men ska nödvändigtvis inte se direkta kroppsliga detaljer.

Med detta i bakhuvudet kan man fråga sig huruvida oralsexscenerna i ​Vento Seco ​utmanar åskådaren och ens uppfattning av sex inom ramen för filmkonsumtion, i enlighet med den subversiva förståelsen av pornografi. I den kontexten bidrar scenerna till att utmana åskådaren på ett epistemologiskt plan. Det vill säga att ens tidigare kunskaper och referensramar skakas om, i samma stund som man bevittnar dessa scener. Trots att ​Vento Seco ​ändå förbereder åskådaren för des pornografiska framställningarna genom att sin konsekventa exponering av nakna kroppar och blinkningar till bögkulturen, så blev i alla fall jag förbluffad. Dessa scener fastnar på näthinnan. Mina ögon är helt enkelt ovana av så här rättframma skildringar, trots att jag ändå sett en hel del sexscener i populärfilm.

Den queera porren har nått innovativa ambitionsnivåer under 2010-talet i bland annat Barcelona och Berlin. Kulturskribenten Johan Palme beskriver i Kultwatch hur sexualiteten i queerporr framför allt kopplas till staden, och inkluderar dimensioner som rör politik, filosofi och utopier. Palme refererar till filosofen Paul B Preciado, som menar att sexualitet och dess verklighet egentligen är en sammansmältning av teknologi, kapitalism och den kroppsliga biologin. Den mänskliga kroppen är i vår samtid integrerad som producent, vilket innebär att ingen äkta sexualitet egentligen existerar. Mot denna bakgrund blir den queera porren, till skillnad från den heterosexuella mainstreamporren, en viktig källa för att experimentera, skapa nya uttryck och att utmana befintliga tabubelagda, naturaliserade system.

Kommer explicita sexscener att bli mer vanliga i konventionell spelfilm framöver?

Sexualitet blir på så vis både en källa för njutning, men också ett motiv tillika metodologisk ingång för att utmana den institutionaliserade makten, vilket framför allt varit vanligt i länder i Syd- och Mellanamerika som plågats av förtryckande regimer. Städer blir platser för att manifestera sexualitetens mångfald inom ramen för queerporren. Platser som har ett historiskt förflutet, som anonymiserar vardagsmänniskan och skapar symboliska sinnebilder i sexualitetens iscensättningar. ​Vento Seco ansluter sig till denna subkulturella tradition, men ger plats åt den i ett större format.

Kommer explicita sexscener att bli mer vanliga i konventionell spelfilm framöver? Kendrick talar om att när pornografi blir legaliserad, så lever samhället därefter per automatik i en postpornografisk era. Den revolutionerande kraften urholkas, när den legitimeras. Kommer den subversiva kraften i dessa scener i ​Vento Seco ​att urholkas, ju fler filmproduktioner som anammar visuella skildringar från den queera porren? Visserligen är det alldeles för tidigt att dra slutsatser om oralsexscenernas betydelse i en bredare kontext eller huruvida Nolasco för den delen kan betraktas som en auteur (med tanke på att ​Vento Seco​ är hans debutlångfilm).

Ändå är det en rad sammanvävda frågor kring film och sexualitet som väcks hos mig, efter att ha sett ​Vento Seco​. Är detta början på ett paradigmskifte? Kommer den traditionella spelfilmen och biografer, som idag möter hård konkurrens från streamingtjänster och sociala medier, att hämta sin inspiration från exempelvis den queera porren för att överleva? Explicita sexscener är långt ifrån nytt, som tidigare nämnts. Det “nya” handlar snarare om sexscenernas plats inom ramen för vår samtid.

The post Pornografiskt närmande? first appeared on Opulens.