SATIR. Samuel Andersson har skrivit en dagsvers med anledning av att Reza Pahlavi bjudits in av KD och SD som talare i Sveriges riksdag.

Ett besök som för övrigt kritiseras hårt i vår systertidning Konkret: ”Riksdagen legitimerade ett odemokratiskt projekt” och ”Skamligt att ge plattform åt krigsförespråkare.”

Persisk palaver

”Vi står med folket i Iran.”

Det sa ni och det sa vi.

Men hur ska det då tolkas

om ni stöttar Trump/Pahlavi

i störtandet av mullorna?

En påfågel på tronen

som tuppar sig! Eliten

har en svanesång i tonen.

The post Dagsvers om Reza Pahlavis Sverigebesök first appeared on Opulens.

SATIR. Samuel Andersson och Sofia Thoresdotter har skrivit varsin dagsvers om Trumps attack mot Venezuela.

USA bombade i helgen mål i Venezuela och tillfångatog landets president Nicolás Maduro. Enligt uppgifter i New York Times dog minst 40 personer i attacken. Maduro har förts till ett häkte i New York. Nu kommer han att ställas inför rätta i USA för narkotika- och vapenrelaterad brottslighet.

Donald Trump har uttryckligen sagt att USA ska ta kontroll över Venezuela och att amerikanska bolag ska ta del av landets oljetillgångar.

Kejsarens fånge

I kedjor av guld och som cirkusdjur

leddes kungar som kejsaren tagit.

I palats fick de leva – en gyllene bur,

ett förvar för den kejsaren slagit.

Nu finns ingen kejsare som skänker glans

till diktatorn Maduros fall.

Ska despoten Trump ändå ge det en chans

så behövs det en ädelmetall.

SAMUEL ANDERSSON

Rättvisa

Hon fick ju hela fredspriset

och ville inte dela.

Därför tar jag hela

Venezuela.

SOFIA THORESDOTTER

The post Dagsvers: Trump och attacken mot Venezuela first appeared on Opulens.

SATIR. Vi har nu nöjet att presentera ett utdrag ur vår medarbetare iodine Jupiters aktuella bok ”Jag vill bli kriminell”.

Pionjären iodine Jupiter

För flertalet Opulensläsare behöver knappast författaren och satirikern iodine Jupiter någon närmare presentation. Ja, han vill ha ett litet ”i” som initialbokstav i förnamnet. Det ska associeras till en av Jupiters månar nämligen. Så det respekterar vi.

Han har periodvis medverkat flitigt i vårt magasin och då främst i vår avdelning för satir som vi benämner ”Underskruvat”.

Utöver att medverka i Opulens har iodine Jupiter under årens lopp skapat en rad tematiska verk inom såväl dramatik som musik och litteratur.

Bland publikationerna kan nämnas ”En tjänstemans meditationer” och senast ”Rymdbrev”, 2022. För Radioteatern var ”Satanpjäsen” Sveriges Radios bidrag på Prix Futura i Berlin.

Faktum är att iodine Jupiter blev uppmärksammad i medierna redan på 80-talet när han läste texter rubricerade som ”Talad rock’n’roll”.

Det är ett begrepp som kan sägas vara en föregångare till spoken word. Med metal/poesi-plattan ”Lilla flickan Zombie” fick iodine Jupiter avsevärd uppmärksamhet i mitten av 90-talet.

Sjunde boken av iodine Jupiter

Hösten 2025 är iodine Jupiter aktuell med sin sjunde bok. ”Jag vill bli kriminell” är den provokativa titeln.

Han uppger för övrigt att boken på förlaget HFH ”utges i samarbete med De Kriminellas Riksförbund”.

Nu har vi nöjet att presentera ett utdrag ur den nya boken.

Det rör sig om texter i ett gränsland mellan poesi och prosa samt, förstås, med en satirisk udd.

CLEMENS ALTGÅRD, kulturredaktör

Utdrag ur ”Jag vill bli kriminell” av iodine Jupiter

MOZARTGRUPPEN

Jag har skaffat militärkläder och startat företag.

Mozartgruppen AB är min lilla privatarmé som tar emot beställningar

på krig. Just nu hyr en dansk politiker oss för att

befria Skåne och göra det danskt.

Kränkta markägare som vill expandera över grannens

landområden är de vanligaste beställarna. Skövla, plundra

och leva loppan är succéstrategin som motiverar vår

personal lite extra.

     Mozartgruppen har gott om vapen, ammunition och

kriminella anställda inför börsintroduceringen i Stockholm.

“Skjut bara skjut” är vårt skjutglada motto.

LÅGPRISHOTELL RÄDDAR STATENS FINANSER

En kinesisk mångmiljardär har köpt flera svenska fängelser.

Han planerar göra om dem till lågprishotell.

Regeringen investerar glatt för att göra fångarna lönsamma.

HUNDAR SMUGGLAS IN

Ett stort mörkertal råder i hur många hundar som smugglas

in i Sverige. Polisens resurser räcker inte.

Tio poliser per en medborgare räcker inte. Ett land av

bara poliser räcker inte, men är värt att testa, säger Polisen.

GANGSTERISMENS MÄSTARE

Gangsterismens mästare Donald Trump annekterar Grönland

sen Ryssland invaderat Ukraina. Men Putin har en

hemlig plan: “Fixar fred inom 24 timmar.”

    Den Svenska Turistföreningen vill inte vara sämre än

USA. De inkorporerar Saint Barthélemy i Karibiska havet.

“Vårt rättmätiga semesterparadis”, tillstår regeringen, som

börjat bli sugen på gratis arbetskraft.

Men det svenska försvaret vill ha del av kakan för

att säkerställa sin närvaro i området. “Hemvärnet och

Lottakåren ska kunna vila upp sig under pågående

krig i svenskproducerade badkostymer”, säger Anton Tjock,

Turistföreningens ordförande och tillägger:

“Saint Barthélemy har egentligen tillhört oss sedan 1784.”

BONUS

Att roffa är en mänsklig rättighet hos ägarna.

Den kriminelle är en riktig copycat.

MOLNTJÄNST ÄR VÅR TIDS STASI

Molntjänsterna är vår tids Stasi. Men den sortens underrättelsetjänst

används i västvärlden inte längre politiskt,

utan kommersiellt. De är spioncentraler anlitade av

företagen för att få inblick i ditt köpbeteende. De grundar

sig på data du lagt upp i molnet, sökningar på tjänster och

produkter. Dessa molntjänster är helt utan insyn. Svåra

att kontrollera. Ogripbara. Företag köper information ur

molnet om vilka som är potentiella kunder.

Molnet sammanföll i en tid när allt blev låst inom

begreppet sekretess. Idén bygger på att skydda företag och

myndigheter från att du ska få veta vad de vet om dig.

Molntjänsterna lagrar allt om dig, vad du söker och vill ha.

Plötsligt dyker reklam upp med produkter du tänkt på.

Ditt konsumentbeteende är analyserat och kartlagt. Du får

aldrig veta hur de fick reda på hur du tänkte. Du har pratat

i din smarta telefon. Sekretess.

Du har lämnat godkännande. Inte orkat läsa allt. Du

gjorde det för att kunna gå vidare på sidan där du sökte

nåt. Du hade inget val. Hemligstämpeln är företagens och

myndigheternas sätt att göra sig mindre sårbara, slippa

svara på frågor, hålla kunden på avstånd.

KRIMINALITET – PUNK PÅ RIKTIGT

Vi är på väg att bli ett nytt forna Östtyskland. Var kommer

all lättkränkthet ifrån? Utslätning av alla värden. Ord

förintas, plockas bort ur böcker, omskolningsläger och

korrigeringsläger byggs för folk med fel ordförråd, offentliga

platser görs plågsamt otrivsamma och fula. Ingenting tillåts

bryta normen utan att bestämt guidas till en plats med

övervakningskameror. Sekretess! Hemligstämplat!

O, kära Stasi. O, sköna företagsfascism, vi tillber!

Har regeringen aldrig slagits av att vissa tycker det är

roligare att vara gängkriminell och civilt olydig? Var det

bara det här liksom? Är det allt?

Jag får allt större förståelse för att folk väljer den vägen.

Jag är själv lite sugen, faktiskt. Gängen är vår tids stora

proteströrelse, djärvare än punken, black metal och golf.

Och riktigt på riktigt.

ALL MAKT ÅT FURSTEN

Vad lär sig kriminella i fängelset?

En viss skolning har blivit obligatorisk bland de intagna.

Inom sitt yrke kriminalitet är effektivitet ett måste.

En av de mest lånade böckerna på svenska fängelser är

Fursten av Machiavelli. Den är en handbok som handlar

om makt, gängstrukturer och ledarskap. Den är en social

inlärning om hur man ska överleva, stärka sin position och

skapa en egen stat. Folk ska lyda, hanteras. Våld är den

ultimata metoden som skapar skräck. Den präntar man

in för att ta makten i nätverket. Våld ska användas snabbt

och avskräckande. ”Ska en man oskadliggöras måste såret

bli så allvarligt att du inte kan frukta hämnden.” Boken är

omåttligt populär på fängelserna och är ständigt utlånad.

Andra läser The Art of War av Sun Tzu, eller Roberts

Greens etiskt tvivelaktigt intressanta 48 Laws of Power.

Valet av böcker skvallrar om att många vill bli gängledare

när de släpps ut. Det bådar gott för framtiden. Regeringen,

fattar ni?

Sunt förnuft är mer värt än utredningar gjorda av idioter.

SENT TÄNKTE JAG

”Sent ska syndaren vakna” tänkte jag när jag vaknade.

SÅ GÖRS DE KRIMINELLA TILL HJÄLTAR

Att göra saker maskinellt och stelt gör att människan

kommer i samklang med hela samhällsstrukturen. En

naturlig harmoni för västvärldens folk. Det är just den

negativa trenden de civilt olydiga försöker bryta – i

protest. På det sättet blir de paradoxalt nog lite av idoler

för många. De gör nytta utan att veta om det.

MÅSTE FÅ DET BÄTTRE

De välbärgade vill få det bättre. De dåligt betalda måste

få det lite sämre om förändringen ska synas. Att klyftorna

ökar måste man acceptera. Årliga lyxsemestrar, dyra bilar

och restauranger är en rättighet. Nån måste ju betala.

DROTTNINGENS UNDRAN

“Var har det fina Sverige tagit vägen?” frågar sig drottning Silvia.

”Ers Majestät, våld och vapen har blivit inne!”

*

Fängelsedomar i USA kan vara på upp till 350 år.

Det kan verka onödigt länge, men folk lever längre idag.

*

”Priset på två avokados och en banan motsvarar en timlön

för de sämst betalda. Finns det nån anledning till att inte bli

kriminell?”

The post iodine Jupiter – ”Jag vill bli kriminell” first appeared on Opulens.

POLITIK. “När man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet, så säger man en sak också efter valet,” för att citera Liberalernas partiledare Johan Pehrson. Ola Åstrand kommenterar det fenomenet och Tidöavtalet.

Ola Åstrand, född 1959, är konstnär, tecknare, grafiker, curator och tidigare musiker. Åstrands konst genomsyras av en samhälls- och civilisationskritik. I hans verk finns referenser till serier, kitsch och såväl punkens som proggens estetik. Han har också jobbat med airbrush, skulptur och ljud samt installationer. Åstrand finns bland annat representerad vid Moderna museet och Göteborgs konstmuseum.

The post En tankeställare first appeared on Opulens.

BIOGRAFI. “Förhoppningsvis kan Kalle Linds utmärkta bok inspirera fler att axla Karl Gerhards roll som samhällskritisk underhållare och att rakryggad stå upp mot orättvisor och för mänskliga rättigheter,” skriver Mathias Jansson.

Karl Gerhard: Estradör och provokatör av Kalle Lind
Historiska Media

“I dessa tider är det svårt att inte skriva satir” konstaterade den romerska satirdiktaren Juvenalis. Ett uttalande som revymakaren Karl Gerhard skulle skriva under på. Hade Karl Gerhard levt idag skulle han inte haft några problem att hitta nya ämnen till sina samhällskritiska visor. Den kända kupletten “Den ökända hästen från Troja” skulle inte handla om Sveriges tveksamma inställning till nazityskland under andra världskriget, utan kanske om vår undfallenhet mot Turkiet i Natoförhandlingarna och “Jazzgossen” skulle inte handla om moderiktiga och sysslolösa unga män på 1920-talet utan förmodligen om influencers eller deltagare i Paradise hotell.

Idag är väl Karl Gerhard ganska okänd hos en yngre publik. Vilket kanske inte är så konstigt både till innehåll och form har Karl Gerhards revyer passerat sitt bäst före datum. I boken “Karl Gerhard: Estradör och provokatör” lyckas ändå Kalle Lind att teckna ett personligt och intressant porträtt av en de mest framstående estradörerna och provokatörerna i svensk historia. För det är nog många som kan tacka Karl Gerhard för att han banade vägen och satte ribban för den samhällskritiska och satiriska visan från Hasse och Tage, via Magnus Uggla, humorgruppen Grotesco och alla andra personer som idag levererar samhällskritik på ett humoristiskt sätt.

Karl Gerhard växte upp i Stockholm, men familjen hade sin bakgrund i den småländska myllan, så att spela teater fanns inte på faderns karta, men redan som ung gick Karl Gerhard sin egen väg och trotsade fadern. Nu var det inte revyscenen han eftersträvade i första hand utan den seriösa teatern och de klassiska pjäserna. Efter några års kringflackande i landet med roller i pjäser av Strindberg och Ibsen, som aldrig blev någon större succé, drogs han enligt egen utsago motvilligt in i revybranschen. Det skulle visa sig vara en lyckoträff där han med tiden både uppträdde på scenen, skrev texter och blev teaterdirektör. Under mellankrigstiden var Karl Gerhard det stora namnet inom revysverige med en imponerande produktion och succéer på löpande band bakom sig.

Det Karl Gerhard gör är att han under 1920-talet förnyar revyn genom att tillföra djärva och ibland kontroversiella samtidskommentarer i sina texter. Här återfinns en blandning av nyheter, politiska kommentarer och skvaller, förklädda i sinnrika rim med förtäckta referenser för den invigda publiken.

När andra världskriget bryter ut och nazisterna tar makten i Tyskland, blir hans samhällsengagemang och kritik mot nazismen allt starkare och attackerna i revyerna mot etablissemanget fränare. Den publik som tidigare lockats av det djärva och lite elaka i revyerna sviker nu när det blir en mer allvarlig och mörkare ton i texterna. Till och med regeringen vill lägga munkavle på Karl Gerhard när han framför “Den ökända hästen från Troja”, med sin allt för öppna kritik mot nazisterna.

Kalle Lind har skrivit en läsvärd bok om estradören och provaktören Karl Gerhard. För Karl Gerhard är en person som har ett lika starkt behov att underhålla och stå i rampljuset som att rakryggad stå upp för sina åsikter. Han är inte rädd för att säga obehagliga sanningar och provocera sin omgivning. Boken tecknar också ett historiskt dokument om den svenska revyscenen under främst 1920 till 1950-talet, en turbulent tid i svensk historia, med världskrigen hängande som en svart skugga över allting.

Det som gör boken aktuell är att man kan se oroväckande paralleller till dagens samhälle och situationen under mellankrigstiden med det glada 20-talet, börskraschen, högerpopulismen och de ökade polariseringarna i samhället. För historien har en tendens att återupprepa sig eller för att citera Karl Gerhard ur inledningen av kupletten “Den ökända hästen från Troja”: “Allting går igen ur tidens grums och mögel / Stiger fram en skrämmande fantom”. Förhoppningsvis kan Kalle Linds utmärkta bok inspirera fler att axla Karl Gerhards roll som samhällskritisk underhållare och att rakryggad stå upp mot orättvisor och för mänskliga rättigheter. För som sagt idag är det inte svårt att skriva satir.

The post Inspirerande om estradören och provokatören Karl Gerhard first appeared on Opulens.

The post Underbara samtid first appeared on Opulens.

SATIR. “Att inte konsumera och tillkänna ge sin vilja gentemot industrin måste ses som degenerering. Den goda viljan måste återupptas, anden och kroppen tas i bruk av tillverkare av drömda produkter”, skriver Iodine Jupiter.

Ordet försäljningsinrättning klingar som en möjlighet. Som ett Orwellskt omskolningsläger för köpbeteende. En väg till frihet för somliga, en väg bort för andra.

På en försäljningsinrättning hålls patienterna inlåsta och tvingas köpa gång på gång, produkt efter produkt, tills de befriats från sitt tvång att konsumera skräp. Efter en lyckad behandling finns en längtan efter ett fåtal, men kvalitativa produkter. Ett drömsortiment ur det omedvetna aktiveras. Skickliga försäljningspsykologer plockar fram det kunden behöver för att leva ett fullvärdigt liv. Socialgrupp, etnografi och ålder är faktorer som räknas in i urvalet.

Om patienten efter behandling fortfarande hyser längtan efter skräpprodukter tar den sadistiske psykologen fram en arsenal av metoder. Piskan och stupstocken är metoder som gör individen brukbar. Efter en stunds behandling hörs kunden förnöjt kvida om befrielse. Han upplever behandlingen som nödvändig och har ingen annan önskan än komma till kännedom om sitt eget konsumtionsmönster.

Med smärtan som hjälpmedel kan han få en djupare insikt i sina behov. Att komma till insikt om konsumtionens svindlande höjder gör honom motiverad för straffet.

Den sadomasochistiska reningsprocessen gör varje människa väl inställd till tillståndet, som ett av staten utfäst konsumtionsdisciplin.

Konsumismen är en slavreligion folk måste lära sig bejaka, hävdar Konsumtionsdepartementet; en disciplin där själsliga köpekontrakt måste inrättas. Ju större behov du har desto viktigare och mer värdefull är du för samhället. Att inte konsumera och tillkänna ge sin vilja gentemot industrin måste ses som degenerering. Den goda viljan måste återupptas, anden och kroppen tas i bruk av tillverkare av drömda produkter.

“Welcome to Stockholm’s proper shopping district” står det på en jätteannons mot hörnet till Östermalm i Stockholm. Så, du från gettot, tänk dig för både en och två gånger innan du tar dig hit. För vad ska DU här och göra. Vi tar betalt så kristallkronorna klirrar bara för att hålla dig borta. En lätt modifiering av produkten, kanske en snyggare förpackning med epitet lyx framför namnet, gör att dumma i flock gärna betalar mer och därmed förtjänar piskan.

Omskolningsläger är konsumenternas räddning.

The post Black Friday matters first appeared on Opulens.

NY ORDNING. “En ny världsordning skulle uppstå på ny plats och med andra medel, med konstterrorism.” Iodine Jupiter om sprängningar, hemvändande jihadister och konstaktivism.

Den svensk-uzbekiska poeten och konstnären kände bristen på respekt från de otrogna hundarna. Hon kunde lätt skära halsen av dem. Deras misstänksamhet mot människor för andlig utveckling var stor. Hon var inte en av ”click and go”-poeterna som klickar in sig i branschen för att synas några sekunder och sen försvinna. Nej, hon var Poeten som sprängde människor, bilar och hus i luften.

− Så här får det inte vara sa hon. Det måste bli värre. Mycket värre! När ord som rebell började synas i reklam för decennier sedan bestämde jag mig. Terrorism är den enda konstnärliga uttrycksform som håller över tid, skrattade hon. Att se en byggnad falla vackert är en estetisk upplevelse. Hur World Trade Center rasade samman var en höjdpunkt i mitt liv.

− När jag på tv såg flygplanen störta in i tvillingtornen upplevde jag för första gången stor upprymdhet. Äntligen nåt som fick mig att känna glädje, sa den beväpnade poeten. Jag väljer att skjuta, spotta och sparka på västvärldens förkrympta själ.

En sann individualist hade talat om föraktet för kristna värderingar. En ny världsordning skulle uppstå på ny plats och med andra medel – konstterrorism, aktivism.

− Diktantologier och samlingsutställningar är totalt meningslösa. Upplevelser som inte leder till Allahs hjärta förtjänar ingen existens. Det är absurt att packas ihop med symbolvärden du inte själv valt, fortsatte hon efter att ha dragit ett djupt bloss på den afghanska cigaretten. Samhället är översexualiserat och ruttet.

Gudomlig upplysning växte fram ur konstnären. Bröder och systrar hejade på. En växande beundrarskara trängde fram, ville ha autografer.

Några år senare var hon en av konstvärldens främsta terrorister från kriget i Mellanöstern. En jihadiststjärna, konstnär och poet som kunde få byggnader falla snyggt, fotogeniskt, dramatiskt.

I Sverige väntade stöd− och krisgrupper, psykologer och sociala myndigheter med välkomstplakat i händerna. Återvändaren tummade på bombbältet. Med erfarenhet från IS skulle hon slå Sverige med häpnad.

The post Välkommen hem, terrorist first appeared on Opulens.

Staffanstorps kommunledning publicerade i förra veckan en reklamfilm om kommunen. Filmen visar en familj som flyttar från Malmö till det lugnare Staffanstorp och har så att säga  skapat rabalder.

The post Kent Wisti om Staffanstorp first appeared on Opulens.

LABYRINT. Vår recensent Freke Räihä har läst en satirisk bok som också är en textlabyrint. “Det här verket, textlabyrinten som Jupiter ritat, påminner om ett slags biografi över kapitalets och kommersialismens förkämpar. “

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

En tjänstemans meditationer med departementschef Sten Hammar
Av Iodine Jupiter
Multimedia movement

I en fiktiv annons för att använda den konsumtionsmagiska stats-schamanen och byråkraten Sten Hammar som tvättmedel (det räcker med 2 deciliter!) matas vi i Jupiters senaste bok med budskapet: ”Välj den demokrati som passar din plånbok”. Ett symptomatiskt grepp som är genomgående i hela verket. Här samsas en, uttryckligen politisk, satir med textbaserad mulitimediaanspelning — texten är ömsom dikt, ömsom tv-manus, berättande prosa och referenser till olika video- och ljudverk. Jupiter kallar det textlabyrint. Det känns bekant, som att texten vill vara mer men fastnar på sidan.

Hammar, som är berättaren i verket och som porträtteras av Iodine Jupiter, har — genom att ”outsourca” delar av verket från dikterna till referenser som inte bara pekar mot världen utanför under dennes livstid men också innan och efter – velat, med dennes egna ord, skapa interaktivitet. Verket har också ett otal utskrivna inomverksliga sidreferenser — som för att ytterligare sluta verket i helhet eller galenskap.

Iodine Jupiter är magiker, poet och ljudkonstnär med sex böcker bakom sig, därtill musikskivor och radiopjäser. Fenomenet har varit verksamt sedan minst 1979 och kan väl anses vara en av Sveriges märkligaste outsiderkonstnärer — för att tala med medievetaren Ann Steiner som kategoriserat upp författarrollen utefter mängden kulturellt och socialt (ekonomiskt) kapital som den enstaka aktören besitter. Outsidern vinner sällan några priser och får heller inget brett erkännande men arbetar utifrån egna premisser och med en självständighet som är få förunnat. Konstnären har inte sällan ett lojalt följe och uppnår inte heller sällan en slags kultstatus. Iodine Jupiter är en av dessa.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Första gången jag stötte på Iodine Jupiter var genom den unglitterära tidskriften Serum — där jag också debuterade och sedan satt en kort stund i redaktionen. Men det egentliga intrycket, när jag runt millennieskiftet skulle vara konferencier åt en ung Anna Jörgensdotter och Jupiter själv (och passade på att läsa Leon Larsson-dikten Hatets sång till allmän förfäran), var det dova melodiösa i denne konstnärs uttryck och varelsens längd i relation till hans ödmjuka sätt. Bakom masken och satiren fanns en rar människa. Kanske behöver vi den balansen, om än inte den mellan debet och kredit.

En tjänstemans meditationer är ett verk som gör vad det själv vill, här finns en underton, samma dova rytm som maler oavbrutet — inte olikt den jag fann hos den unge Bruno K Öijer innan denne började låta som all annan svensk lyrik på 2010-talet. Men det här verket, textlabyrinten som Jupiter ritat, påminner om en slags biografi över kapitalets och kommersialismens förkämpar. Som en fantastisk och oroväckande inblick i de som påskyndar ekologins undergång med sin utvecklingshets.

Jupiters kritik mot köphetsen vägs möjligen, något subtilt, mot idén att utveckling är att själv kunna laga de verktyg vi använder. Är det en individualismens styrka som eftersträvas? Fjärran är byteshandel och specialisering — att jag kan köpa potatis med en dikt. Istället eftersträvas i samhället en uppsjö av John Wayne-figurer, förebilden död och begraven lyckligtvis, en självtillräcklig dimridå som egentligen inte kan någonting särskilt bra. Figurer som vill fortsätta att erövra naturen och kapitalisera på den. Det är som att ideologin som kritiseras är kvar i utvecklingsstadiet, utvecklingshetsen, hos det moderna — sisådär hundra år gammalt tankestoff framlyft av ideologer som löjeväckande döljer sig i ekonomer. Men kanske borde vi eftersträva ett visst mått av självständighet? All kunskap kanske inte behöver läggas ut på entreprenad?

Bokens Sten Hammar börjar emellertid sin bana som konsult och partishaman i Partiet. Ett parti med rötter i 1930-talets rasbiologi och med ett uttalat mål att konsumenterna bara ska erbjudas de allra bästa av produkter och matas med dessa och tvingas vilja handla och köpa mer i en nästan religiös iver. Eller vad sägs om uttalandet från Propagandaministern: ”Allmänbildning är nationalekonomiskt självmord” eller detta från en gammal nazist: ”Varje dikt ska bära sina egna kostnader”. Köpkraft är viktigast. Jobba mer. Se mer på tv. Svälj livsstilarna. Prenumerera på Netflix. Se 88 avsnitt på raken. Hela din kropp med mumiepulver och 30 silversmulor per liter vatten. Köp mer, köp 3 för 2, och underhåll ditt beroende av saker.

Kritiken är värdefull och Iodine Jupiter känns igen men ibland hoppas jag att Jupiter ska uppfinna något nytt, så att det inte är så förutsägbart att vända blad, för trots att det är en utmärkt satir så undrar jag om det verkligen håller i en hel bok. Det är kul en stund. Och jag är väldigt förtjust i allt. Men blir också lätt uttråkad. Kanske har jag också blivit lite slösinnad och borde säga upp mitt beroende av allt skit kapitalismen producerar med mig i åtanke. Eller så är det bara helt omöjligt att göra satir över de som själva är sin bästa satir.

The post Med humor som politiskt vapen first appeared on Opulens.