LYRIK. I den här veckans upplaga av Littestraden presenterar vi ett urval dikter av Johan Thelin.

Johan Thelin, med dopnamnet Carl-Johan, var tidigare präst och kyrkoherde i Nybro församling. Numera är han sedan många år pensionär och bor tillsammans med sin fru Helena Thelin i Nybro.

Han har haft och har ett innehållsrikt liv med allt från församlingsarbete, präst i sjömanskyrkan, redaktör och skribent, husbyggeri, illustratör, akvarell- och oljemålare, och teatermakare till sexbarnsfar, varav jag är det äldsta barnet. På senare tid har Johan Thelin dessutom skrivit mycket poesi och tävlat i poetry slam.

Nu är vi glada att få presentera ett urval ur de dikter som han publicerat under namnet ”Poetiskt slagg” på Facebook.

Här är hans tankar om hur detta gått till:

”Tre källor har jag öst ut: mina drömmar, Skriften och förebilderna.

Mina drömmar. Det är nog något fel med mig. Många, nästan alla poem har vuxit fram i gryningen, i drömmen, i ett halvvaket tillstånd. När dagen kommer är de kvar, de har inte, som drömmar brukar, försvunnit och glömts.

Den andra källan är Skriften. Jag har som bröstmjölk vuxit upp med bibel och psalmbok. Det är en outsinlig källa. Ordet med stort O är inte bara Alfa och Omega utan Ordet, det gudomliga Ordet: I begynnelsen var Ordet och Ordet var hos Gud och Ordet var Gud. Genom det har allt blivit till som är till…

Den tredje källan är de som gått före, alla författare, poeter, diktare, visförfattare. Från dem har jag lånat, helt utan ånger, det mesta. Vad vore jag utan Stagnelius, Ferlin, och Taube? Vad vore jag utan Tidholm och Kristina Lugn?

Vad är det som gör att kända och okända, levande och döda, vänner och fiender kommer till mig i drömmen?”

CAROLINA THELIN

Vem valde vägen?

Var det du som valde vägen, Carl-Johan,

eller valde vägen dig?

Sa du: dit, dit, där, där!

eller hade Han vecklat ut kartan redan i gryningen?

Hade du en gammal GPS som visade på vägar som inte längre fanns?

I rondellen om 1 kilometer, tag den fjärde avfarten.

Den fjärde avfarten var en återvändsgränd.

När du kom fram – om du kom fram

gick Han runt och öppnade dörren för dig?

Fick du blommor?

Var du välkommen?

eller sa man helt frankt: du passar inte här!

Men ni såg väl vem som satt bakom ratten?

Ni såg väl vem som satt bakom ratten!

Jag har tappat mina ord

Äntligen stod jag i predikstolen.

Mea culpa!

Jag tappade mina ord! De rullade ut över kanten.

Nu ligger de under bänkarna.

Trampa inte på mina ord!

Det var inga onda ord, inga vita lögner, inga röda eder,

De hade rätt böjningsform allesammans.

Snälla, trampa inte på mina ord!

De var skimrande som Taubes hav och Stagnelius aftonhimmel.

Vad skall en predikant göra utan ord?

Han är som bok med blanka sidor,

som en källa utan vatten,

som ett barfotabarn på handlarens trapp.

Snälla, jag har tappat mina ord,

hjälp mig att finna dem!

Jag litar inte på tiden

Jag litar inte på tiden. Kanske finns den inte till.

Kanske är hon bara ett mänskligt påhitt.

Är det någon som har sett tiden?

Någon som kan säga: Där är hon!

Sekunder, minuter, timmar, dagar och år! Jordens snurrande är inte tiden.

9 460 730 472 580 800 meter – vem kan fatta ett ljusår?

När tiden var inne sände Han sin Son.

Vilken tid var det som var ute och vilken var det som blev inne?

Var det en tid, eller två tider eller en halv tid, eller bara en timme?

Om tiden finns bor hon inte i Greenwich, på ekvatorn eller Nordkalotten.

Om tiden finns bor hon i mig.

Min kropp är en tidmätare med muskler, tarmar och skrynklad hud.

Hela mitt liv räknar hon ner

tio, nio, åtta sju, sex fem, fyra, tre, två ett.

När jag dör går jag inte ur tiden. Det är tiden som går ur mig.

Himlen är oskyldigt blå

Himlen är oskyldigt blå. Skyll inte på den. Skyll på oss.

Det är inte himlen som skriver. Det är vi.

Det är vårt fel att det inte regnar.

Runt om oss en öken.

Vi vill ha regn! Vive la Reine! Molnens drottning.

Hon ser på oss med en nedlåtande blick,

viftar undan oss med små handrörelser,

knäpper med fingrarna.

Nu kommer förryttarna på sina blekgrå hästar.

De piskar upp havet. Spåren av deras hovar i vattnet.

Det rasslar om dem som av stridsvagnar av järn och det mullrar som av kanoner.

Sådant kan bara Molnens drottning.

Nyss var himlen oskyldigt blå.

Nu är den mörk, som när Jesus dog på korset.

Molnen öppnar portarna, de öppnar de himmelska floderna, de öppnar änglarnas hav och kastar ner det på jorden. I ett nu, i ett ögonblick. Blixtarna bländar genom fönsterrutorna. Hagel smattrar på taket som tusen motorcyklar. Jorden skälver. Människan skälver.

Vi kan inte sådant.

Brunnarna fylls till brädden. Vägens damm sköljs bort. Hjulspår blir till bäckar.

Molnens drottning och hennes ryttare ilar snabbt österut. De tar vägen mot Högby fyr och snart är de över österhavet, snart är de i Rigabukten.

Himlen är oskyldigt blå och jorden gläder sig.

Doris

Jag gick en promenad idag,

tog Vintergatan genom Andromedagalaxen,

gick i skuggan av Berenikes hår genom stjärnhettan.

Försiktigt rundade jag ett svart hål.

Stora och Lilla Björn hade gått i ide. Jag väckte dem inte.

På hemvägen vilade jag vid Venus barm

och drack ur hennes brunn.

Doris, älskade Doris, du får inte dö!

Dina skogar får inte brinna, dina hav får inte sina,

Dina berg skall för alltid vara klädda med snö.

Inga stjärnor är som solen.

Ingen måne såsom månen.

Ingen jord som jorden.

Vägen genom skogen till Sjunnamåla.

Ödehuset i den förfallna trädgården.

Blomsterhavet vid Klosterholmen.

När det sker

Jag stod på höjden av min levnads branter

på den breda vägen, den asfalterade vägen.

Stigen mot havet lutade starkt,

Farlig att färdas.

Genom den glesa tallskogen

fram till gläntan vid havet, fram till kyrkoruinen.

Jag ställde cykeln vid altaret,

vid den norra korväggen.

Hon var där. Jag kände igen henne.

Hon visste vem jag var.

Jag bad om förlåtelse.

Förlåt att jag ställde cykeln framför ditt altare.

Hon bara log, ett vänligt leende.

Det gör ingenting, Carl-Johan, sa hon.

Det gör ingenting alls,

men en sak måste du veta, en sak får du inte glömma,

När det sker, det som skall ske, är jag med dig.

När det sker, skall du veta att jag är med dig.

Då kommer du förstå att jag är med dig.

Solen gick ner eldröd över havet.

Tallskogen mörknade.

Måsarna gick till vila på strandens stenar.

Natten förgick, dagarna förgick,

Åren försvann. Alla åren försvann.

När ska det ske då jag vet att hon är med mig?

Har jag missat alltsammans?

Har det gått obemärkt förbi?

Sökte hon min blick men fann den inte?

Jag väntar ännu

The post Littestraden: 6 dikter av Johan Thelin first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har  den stora äran att få publicera under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den åttonde och sista. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: En barnlek first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den sjunde. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: Experimentet first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den sjätte. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: Slutet first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera nu under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den femte . För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: Stjärnan first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den fjärde. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: Kurragömma first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den tredje. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: En känsla för teknik first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera nu under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den andra. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: Himlafenomen first appeared on Opulens.

KORTPROSA. En lördag eftermiddag i september hittade Erik Skogh en samling absurd prosalyrik i skrivbordslådan. Där hade den legat och förynglat sig och nått mogen ålder. Under bearbetningen av denna absurda kortprosa, som han kallar En död dobermannpinscher, spelade han in ett antal av texterna vilka vi nu har den stora äran att få publicera under sommaren. Åtta texter som du också kan lyssna på, under åtta tillfällen. Idag presenterar vi den första. För läsare med hörselnedsättning kan texten läsas HÄR.

Erik Skogh är född 1970 i Lund. Han gick skrivarlinjen i Skurup 1992-1993, är utbildad journalist och har arbetat som journalist, kulturredaktör, webbredaktör, kommunikatör, redigerare och fotograf. Skogh började sin bana som skribent 1995 på Marginalen i Svenska Dagbladet med smått surrealistiska blänkare och internettips. Hans alster har publicerats lite här och var under årens lopp, han har framfört sina texter på scen och tillhör Malmös Old School i Poetry Slam. 1996 blev han västsvensk mästare. I augusti kommer samlingen En död dobermannpinscher ut som bok. Mer info om boken HÄR.

The post Sommar: Platsbrist first appeared on Opulens.

Barnet hoppade, klättrade, lekte och sprang. Det var piggt, hade ett smittade skratt och de röda kinderna blossade. Men sköterskornas index mellan längd och vikt gjorde utslag. Barnet var för tungt. Föräldrarna slutade med efterrätter, kex och bullar. Ketchup och saft försvann ur hyllorna. Standardmjölken byttes mot minimjölk.

Barnet hoppade, klättrade, lekte och sprang. De röda kinderna blossade. Föräldrarna tyckte att barnet smalnade av, de skrattade och var nöjda. Men sköterskornas kurva hade stigit vid nästa besök. Barnet hade blivit tyngre.

Föräldrarna begränsade lördagsgodiset till en tablettask. Inga fler mellanmål. All pasta skulle vara fullkorn. Eller ersättas med bönpasta.

Barnet tog förändringarna med jämnmod. Föräldrarna var tacksamma över den lilles välvilja. Föräldrarna älskade sitt barn och ville göra allt för dess skull.

Barnet hoppade, klättrade, lekte och sprang. Det började på gymnastik. Föräldrarna letade aktivt i butikshyllorna efter lätta alternativ både när det gällde socker och fett. Barnkroppen magrade, kläderna blev pösiga. Fast skrattet klingade lika smittsamt som förr. Inför nästa möte med sköterskorna var föräldrarna förhoppningsfulla.

Men kurvan pekade fortfarande brant uppåt. En dietist kallades in. Osten rensades ut bland påläggen. Inget smör fick göra leverpastejen sällskap. Inga feta såser eller godis tilläts. Fruktskålen skulle gömmas.

En frukt om dagen och erbjud morötter före måltiderna, löd rekommendationen. Morötter inger mättnadskänsla och leder till mindre portioner. Vatten är den enda drycken.
Barnet hoppade, klättrade, lekte och sprang. Började på simskola och skulle vägas varje dag. Föräldrarna förtvivlades över de stigande siffrorna. Barnet blev dessutom allt mer utmärglat. Föräldrarna kunde inte begripa varför den lille var så tung, de orkade inte lyfta sitt barn längre. Utan det smittsamma skrattet, alla ömhetsbetygelser och pigga infall hade de aldrig orkat.

Föräldrarna stretade på och bet sig i tungan för att inte råka erbjuda en macka. Varje dag fick de glädje och ömhet till skänks av sitt barn.

Barnet hoppade, klättrade, lekte och sprang. Tills en dag då det med högsta fart, rakt ut ifrån gungställningen, föll av bildäcket, slog i huvudet och dog. Det verkade som om barnet på grund av sin osedvanliga tyngd hade lyckats bryta nacken. Men eftersom dödsorsaken var oklar, och det fanns tecken på vanvård, togs beslut om obduktion.

Det krävdes två ur personalen för att lyfta upp barnet på obduktionsbordet. När bröstkorgen öppnades spred sig ett häpet mummel i lokalen. Skenet var bländande och hela bröstkorgen uppfylld. Av ett hjärta av guld.

Upptäckten utgjorde förstås en smärre sensation. Samt ett välkommet tillskott till sjukhusets skrala kassa.

The post En barnlek first appeared on Opulens.

”Hjälp mig att borsta håret på ryggen”, sa kvinnan och räckte mannen en borste.
Han lät de styva stråna färdas från nacken och nedåt. Hon ryckte till som om det gjorde ont. ”Lustig pälsjacka ni har”, sa mannen artigt.

”Det är ingen jacka”, svarade kvinnan, ”jag blev utsatt för ett strålgenetiskt experiment 1967, som student hade jag ont om pengar.”

”Jaha”, sa mannen, för vad svarar man på ett sådant påstående?

”De korsade mig med en ekorre”, fortsatte kvinnan. ”Jag fick pälsväxt på ryggen.
Framtänderna förlängdes. Jag blev tvungen att hoppa av mina studier.”

”Så tråkigt”, försökte mannen.

”Jag började hamstra ekollon. Fjunen på överläppen omvandlades sakta men säkert till morrhår.”

Kvinnan tystnade och mannen fjärmade ett fågelbo av hår ur borsten.
”Skräm mig, så ska du få se på något lustigt.”

”Skrämma er?”

”Ja!”

”Men hur då?”, undrade mannen oroligt.

”Hota mig med borsten. Höj den hastigt som om du tänkte slå.”

Han tvekade men höjde sedan borsten. Kvinnan gav ifrån sig ett skri och for upp i närmsta träd, varpå hon med en halsbrytande hastighet hoppade från gren till gren, och försvann allt längre bort bland de lila tallarna som är så vanliga nu för tiden.

The post Experimentet first appeared on Opulens.

Dödsorsaken stod utom tvivel, kvinnan hade dött av tristess. Frågan var istället om hennes död kunde betraktas som naturlig eller om ett brott begåtts. Mannen kallades till förhör och lyckades inte bevisa sin oskuld. Bevisföringen var dock svår.

Domaren, en numera gråhårig herre och den som slutgiltigt friade mannen, tänker ofta tillbaka på rättegången. Särskilt medan han matar änderna i stadsparken.

Om det ändå hade blivit en fällande dom, ett prejudikat. Då hade allt varit annorlunda. Då kunde jag ha förändrat mitt liv, brukar domaren tänka.

Men det slutar som det alltid gör. Brödet tar slut och han går hem.

The post Slutet first appeared on Opulens.