BOKTIPS. Bo Bjelvehammar tipsar om Österlenskildraren och Piratenpristagaren Karin Brunk Holmqvists roman ”Nuckorna på hörnet”.

Nuckorna på hörnet av Karin Brunk Holmqvist
Roman
Bokfabriken

Karin Brunk Holmqvist skriver om de små, enkla människorna och hon ser det stora i små händelser och skeenden i deras liv. Det är ett berättande med humor, värme och betydande människokärlek.

Karin Brunk Holmqvist visar att det alltid finns nya möjligheter och vägar att gå.  

Detta är hennes tjugonde bok alltsedan debuten med ”Potensgivarna”, 1997.

2021 fick hon det prestigefyllda Piratenpriset.

Allt tilldrar sig, ja, nästan allt, i den gamla lärarinnebostaden i Löderup på Österlen. Där bor Elsa Larsson, med sin hund Bjäfseman. Hunden heter egentligen Max, men det eviga småskällandet har gett honom ett annat namn. Elsa har väninnan Inga-Märta som granne.

De kallas i folkmun nuckorna på hörnet, efter en märklig hänvisningsskylt, med samma namn och en avståndsangivelse.

Nu vet jag inte om ”nucka” passar in på vare sig Elsa eller Inga-Märta. Äldre, ogift kvinna i synnerhet stämmer ju, men de är varken känslotorra eller mindre angenäma.

Elsa är faktiskt inte alls nuckig.

Elsa har ett pensionärsliv, som de flesta andra kring henne, med vardagliga rutiner och upprepningar, och hon visar allt omkring sig stor uppmärksamhet. Den sociala omsorgen och kontrollen är omfattande. Inte minst när det gäller Inga-Märta och hennes två gymnastik- kamrater, Gerd och Olga.

Onsdagarna är heliga, då är det nämligen dags för gymnastiken med den krävande Siv.

För Elsa Larsson slår hjärtat lite extra när hon läser dikter av poeten Fritz Berger, som tidigare bott i Löderup. Nu har diktaren kommit upp sig och bor i Stockholm. Men han har inte glömt sitt Löderup.

Elsa och Fritz möts således igen, vilket ger båda nya erfarenheter.

Kvinnorna möts ofta över en kopp kaffe, gärna i anslutning till gymnastiken. Kaffestunderna bjuder på överraskningar som mandelskorpor eller mandelmusslor med grädde och sylt. Inpå julen blir det vörtbröd och nykokt julskinka.

Samtalen kretsar kring det vardagliga, till exempel om gardiner, Häxans silverputs och kommentarer kring andras beteenden och handlingar.

Men även vardagen har en stilla dramaturgi. Så till exempel när det flyttar in en ny granne – då börjar det hända märkliga saker som inbrott i byn och märkliga turer kring antika föremål. Elsa spelar en huvudroll i uppklarandet av brott. Hon visar sig både modig och fingerfärdig. Och handlingskraftig. Därtill är hon dessutom envist beslutsam.

Utöver detta träffar hon Gösta igen, en tidigare kärlek. Nu har han slutat att tala om enbart ensilage och gödselbrunnar. De får det bra tillsammans.

Det är stor igenkänning både beträffande personer och miljöer. Allt skildras dessutom med träffsäkerhet och en starkt påtaglig värme.

The post Sommarläsning: ”Nuckorna på hörnet” av Karin Brunk Holmqvist first appeared on Opulens.

PIRATENPRISET. För inte länge sedan var Björn Ranelid ordentligt arg för att han aldrig nominerats till Piratenpriset trots sin klara anknytning till Österlen. Dock är just det kanske inte alldeles nödvändigt: det står lite svävande i statuterna att den som får priset ska ha verkat ”i Piratens anda”.

Han bor i Kivik, eller på Kivik som man säger om fiskelägena här ostpå, och får fram en god cider från sina äppelträd. Och han hör till våra mest produktiva författare, med många passager i Piratens anda. Efter sitt vredgade utbrott som på några rader gränsade till det koleriska lovade han att aldrig mer ta till orda i just den saken.

Kanske borde han först ha läst några sidor i ”Minnets vägar”, de fina memoarerna av Svenska Akademien ständige sekreterare Anders Österling som skriver om författare som föreslagit sig själva till ett Nobelpris i litteratur. De är inte få, och ingen av dem har förstås fått det. Raden av förtjänstfulla pristagare både under hans tid och senare är hursomhelst imponerande. Också jag hade en gång, som skandinavist på ett universitet i utlandet, privilegiet att föreslå lämpliga kandidater. Det gjorde jag, med nyzeeländskan Janet Frame. Men icke: där missade man tillfället, liksom man gjort i fråga om Karen Blixen långt tidigare

Till hösten firar Björn Ranelid fyrtio år som författare, och hans förlag Bonniers som säkert gjort sig en rejäl förtjänst på hans böcker alltsedan dess slår på stort med en broschyr om hans kommande ”Världens vackraste kärlekshistoria” som ges ut den tionde oktober. I reklamen kan man också kan läsa vilka litterära förebilder han håller sig med: Lagerlöf och Lagerkvist, Ahlin och Dagerman, Tomas Transrömer, Kerstin Ekman och Teodor Kallifatides… Och listan över litterära utmärkelser som han fått genom åren är diger, om jag räknar rätt fyrtio stycken. Så han kan säkert med jämnmod invänta ett Piratenpris ännu några år…

Ivo Holmqvist

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: En ranelidsk revansch first appeared on Opulens.

PRISAD. Årets Piratenpris går till Kalle Lind.

Strax efter 12 klev pristagaren ut från det gamla pumphuset i skånska Vollsjö, Fritiof Nilsson Piratens födelseort.

De två senaste åren har Piratensällskapet inte kunnat hålla tillkännagivandet som brukligt vid pumphuset i Vollsjö på grund av pandemin, men i år avlöpte allt enligt traditionen. Vid Pumphuset förklarade Kalle Lind att han nu får det finaste priset som finns, finare än Nobelpriset, och att allt från och med nu blir nedförsbacke. Han försökte också sammanfatta det som han gillar hos Piraten.

– Han ser på människan som den tragiska och komiska varelse hon är, sade Kalle Lind och citerade två vanliga repliker från Malmö som han känner igen hos Fritiof Nilsson Piraten: “det är vad det är, och vad ska man göra”.

Diversearbete

“Diversearbetare i kulturbranschen”. Så brukar radioprataren, författaren och förläggaren Kalle Lind titulera sig själv. Piratenpriset får han för ett “osedvanligt kärleksfullt, humoristiskt och initierat kulturellt diversearbete”.

– Min första tanke var att juryn var fullkomligt sinnessjuk, säger Kalle Lind som är stolt, glad och generad.

– Jag är väl inte Klas Östergren, Kristina Lugn eller Allan Edwall. Det här är en oerhört fin skara att få sälla sig till.

Förhörd av släktingar

Kunnig om Fritiof Nilsson Piraten är dock Kalle Lind som hade alla författarens böcker i föräldrahemmet och dessutom blev förhörd av sina släktingar om detaljer i dem.

Fritiof Nilsson Piraten (1895-1972) var advokat och författare. Han debuterade med “Bombi Bitt och jag” 1932.

Sedan 1989 har Piratenpriset delats ut till kulturpersonligheter som verkat i Piratens anda och sedan 2020 ligger prissumman på 150 000 kronor.

Bland tidigare pristagare finns bland andra Kristina Lugn, Gösta Ekman, Lasse Åberg, Carin Mannheimer och Bodil Malmsten. I fjol fick författaren Karin Brunk Holmqvist priset.

Själva priset delas ut under Piratendagen i Kivik i juli.

Erika Josefsson/TT

Daniel Kihlström/TT

The post Kalle Lind får Piratenpriset first appeared on Opulens.

PIRATENPRISTAGARE. Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, skriver Bo Bjelvehammar, som läst Piratenpristagarens nya bok.

Kyss Karlsson i nacken av Karin Brunk Holmqvist
Bokfabriken
Vinnaren av årets Piratenpris, Karin Brunk Holmqvist, kommer nu med sin nittonde bok och som brukligt handlar det om Österlen. Därtill om några människor, som lever sitt eget liv lite vid sidan om dagens uppskruvade tempo. Det är några smått excentriska individer i en liten husklunga längs en väg, som inte är allmän, utan den sköts av en vägförening. Det är vid möten med denna som underhåll och framtida planer slås fast. Och även olika uppfattningar kommer upp på bordet.

Platsen är Vitsippevägen strax utanför Vitaby, men vägen kallas Knäppgökavägen av systrarna Nilsdotter, Johanna och Blenda. De har bott där hela sitt liv, de har gjort strandhugg i Simrishamn och Danmark, men annars har de varit platsen trogen. De vet allt som händer längs med vägen och även det som inte har hänt, skapar de i broderier. Minsta rörelse och varje liten handling kontrollerar de, från sin utsiktsplats bakom spetsgardinen.

Det är väl tveksamt om de boende kan kallas knäppgökar – de har sina egenheter, men några tokstollar är inte. Biologen Helmer kryper på alla fyra i gräset för att bestämma varje insekt med linneansk iver. Han är aningen snäv i sitt seende, men nån knasboll är han inte. Inte heller Göte är knäpp: han har levt ett hårt liv, men nu hittat ro och frid i sitt liv, han är både händig och hjälpsam. Dessutom visar Göte känslor för Hjördis, några hus bort, de möts nu allt oftare och Hjördis får på ett sätt nytt liv.

Det är för alla här ett liv i enkelhet. Det sker inga stora variationer, i så fall skulle det väl vara varubussen eller när kommunens mannar kommer och sätter ut pinnar för att göra ingrepp i vägen. Det blir vägfrågan som svetsar samman personerna i gruppen. De vill inte veta av någon förändring, särskilt som de inte blir informerade. Kommunens tjänstemän kommer med sin torra regelbok, men människorna här låter sig inte övertygas. Det uppstår plötsligt goda samtal mellan dem och de blir inte så retsamma mot varandra. De äter och fikar tillsammans och alla verkar gilla hallongrottor.

Viktigast av allt är att de boende samlas kring en gemensam lösning, som är bra för alla. Alla små underligheter och tvisteämnen läggs åt sidan.

Karin Brunk Holmqvist är mästerlig på att skapa ett universum i det lilla, att tända provinsens ljus i Vitaby, att se det enkla i det sammansatta, att locka fram människors styrkor och låta svagheterna vissna.

Det visar sig att Vitaby har mycket att bevara från urminnes tider, det är en kulturbygd, som är rik på fornlämningar; förleden i ortsnamnet handlar om ett äldre namn på Mölleån.

The post Här slutar allmän väg first appeared on Opulens.

PRISTAGARE. Enkelheten är storheten för årets Piratenpristagare, författaren Karin Brunk Holmqvist. Märkbart tagen av utmärkelsen konstaterar hon att det är det finaste pris hon fått – Fritiof Nilsson Piraten följer henne i skrivandet.

– Jag har varit kompis med Piraten i många år, trots att jag aldrig har träffat honom.

The post Karin Brunk Holmqvist får Piratenpriset first appeared on Opulens.

PIRATENPRISET. Författaren Lina Wolff får årets Piratenpris för ett, enligt juryn, ”unikt och modigt författarskap”.

– Det är väldigt omtumlande, och ett pris som man kanske skulle kunna drömma om, om man vågade, sa en glad Lina Wolff till TT.

Priset har delats ut sedan 1989 av Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet vilket med sina 3 500 medlemmar är Sveriges största litterära personsällskap. I år hade prissumman höjts till 150 000 kronor.

Tomas Ekström, en av personerna bakom Ekström & Garay Förlag som driver Opulens, är sällskapets redaktör och sitter i årets jury.

– Liksom hos Piraten finns i Lina Wolffs böcker en humor. Hon är både höglitterär och burlesk som vi uttrycker det i motiveringen.

På grund av coronapandemin tillkännagavs priset i år utan publik eller medieuppbåd. Endast Svt närvarade. Förhoppningen är dock att själva prisutdelningen kan delas ut som vanligt under Piratendagen, i år den 13 juli.

– Själv prisutdelningen brukar ske i samband med Kiviks marknads öppnande. Vi hoppas att vi som vanligt då kan samla oss för ceremonin vid Piratenstatyn nära hamnen.

***

The post Lina Wolff får årets Piratenpris first appeared on Opulens.