FANTASY. Med anledning av att tv-serien “Maktens ringar” har premiär på fredag hade Dagens Nyheters kulturbilaga igår trettons sidor om ”Sagan om ringen”, både böckerna och filmerna. Kulturchefen Björn Wiman skriver att han och hans barn sedan tio år tillbaka ägnar tre sensommardagar åt Peter Jacksons version, varje del tre timmar lång. Det är en prestation. Jag klarade bara av en knapp halvtimme när den första var ny, sedan vacklade jag ut från bion. Alla datormanipulerade stridande härskaror gjorde mig yr på gränsen till kräkfärdig. Sedan dess håller jag mig borta från filmerna men bläddrar ibland i böckerna.

Åke Ohlmarks översättning av Tolkiens trilogi var ganska ny när vi var studenter i Lund. Min fästmö och snart därefter fru struntade i alla föreläsningar och seminarier under den vecka det tog för henne att forsa fram genom dem. Lundaprofessorn Staffan Björcks tre artiklar i DN är bland det bästa som skrivits på svenska om de tre romanerna. Där bekänner han att det nog aldrig blir någon omläsning för hans del, livet är för kort för det. Men Tolkiens debutbok ”The Hobbit” (på svenska Bilbo, som finns i tre versioner, av Tore Zetterholm, Britt G. Hallqvist och Erik Andersson) är mera lätthanterlig, och lika läsvärd.

I sin debutroman ”A High Wind in Jamaica” 1929 visade Tolkiens kollega Richard Hughes sin intuitiva förståelse för vad som rör sig i ungars huvuden. Den gången hade han ännu inte några egna. Men 1937 läste han högt ur Tolkiens nyutkomna ”The Hobbit” för sin äldste son som klättrat upp i ett äppelträd. Robert skrattade så våldsamt, skriver hans far i ett brev som jag råkar redigera just nu, att han trillade ner från grenen, dock utan att bryta armar och ben – han är sedan länge en vithårig emeritus kyrkoherde i norra Wales. Men dagens yngre generation, bortskämd med starkare effekter, behåller nog fattningen och trillar varken ner från några träd eller ur biofåtöljerna.

Ivo Holmqvist

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Den ständigt aktuelle Tolkien first appeared on Opulens.

BEATLES-DOKUMENTÄR. Peter Jackson köpte Beatles-skivor för sina första fickpengar. Nu har han gjort en mastodont-dokumentär om den brittiska gruppen.

När Peter Jackson växte upp fanns det inga Beatles-album i familjen.

– Mina föräldrar vägrade. De lyssnade på helt annan musik, säger Jackson i ett digitalt pressmöte.

När han hade fått ihop nog med fickpengar köpte han de två Beatles-samlingsalbum som kom 1973.

– Det var mina första vinylplattor. Och jag har varit ett Beatles-fan sedan dess, säger han.

Stressiga veckor

Det har nu resulterat i sju och en halv timmes dokumentärfilm, uppdelad i tre delar. “The Beatles: Get back” baseras på de aldrig tidigare visade filmer som spelades in när Beatles under några stressiga veckor repeterade in nya låtar inför det som skulle bli “Let it be”, bandets sista album, och den live-konsert som till sist blev av på taket till deras Apple-studio.

Repetitionerna ägde rum i Twickenham Studios och regissören Michael Lindsay-Hogg fick i uppdrag att filma inför en eventuell tv-show. Sammanlagt blev det nästan 600 timmars material, och det är detta som “Sagan om ringen”-regissören Jackson nu har bearbetat.

Lindsay-Hogg var angelägen om att få med precis allt, och använde en del tricks för att få med även det som bandet inte ville att han skulle se och höra.

– Han kunde sätta på kameran och sedan bara gå i väg så att de inte märkte att de blev filmade. Han täckte för den röda lampan, så det verkade som allt var avstängt. Han satte upp dolda mikrofoner. Vid endast ett tillfälle säger Paul “sluta filma”, men när kameran slås av fortsätter micken att ta upp ljud, säger Jackson och fortsätter:

– De var ju väldigt medvetna om att de blev filmade, och det hände att Paul och George började spela lite högre för att kunna tala samtidigt utan att någon kunde höra vad de sa. Men med modern ljudteknik har vi kunnat filtrera bort musiken och komma åt vad de säger.

Inga önskemål

Peter Jackson är medveten om att det på sitt sätt handlat om att efter 50 år tjuvlyssna på vad de fyra i Beatles talade om. Men både Paul McCartney och Ringo Starr har sett den färdiga dokumentären, och de hade ingenting att invända.

– Paul sade “det är precis så här som vi var”. Jag hade förväntat mig att de skulle komma med önskemål om sådant de inte ville ha med, men det hände inte en enda gång, säger han.

Däremot fanns det önskemål från Disney om att Jackson skulle tona ner användandet av svordomar.

– Men både Paul och Ringo sade nej. “Det var ju så här vi talade”, säger han.

Gunnar Rehlin/TT

The post Peter Jackson om Beatles-dokumentären first appeared on Opulens.