DEBUTANT. “De miljöideologiska och humanekologiska  kritiska perspektiven är påfallande i Sorgens princip och det på ett underfundigt och övertygande vis.” Cecilia Persson om en övertygande debut. 

Sorgens princip av Pernilla Wåhlin Norén
Modernista (2017)

Det är en konst att som romanförfattare komma på en stark story med trovärdiga karaktärer och övertygande intrig och att arbeta fram en språklig gestaltning som bär berättelsen från första till sista raden. Debutanten Pernilla Wåhlin Norén ska ha cred för att hon lyckas med ovanstående grundkriterier i det säregna debutverket Sorgens princip på Modernista. Hon har författat en originell dystopisk framtidskildring, som även kan sortera under genrebeteckningen science fiction. Intressant för boken som helhet är anslaget på sidan 13, där hon gör en drabbande och realistisk beskrivning av sorg:

SKINN, senor, inälvor. Hela det kompakta köttpaket som var hennes kropp sjönk allt djupare i det tröga, svarta. Som om någon höll hårt om hennes vrister drogs hon mot den leriga botten.

Alla som har upplevt sorgens uppslitande smärta, då tillvaron imploderar och kropp och själ blir en sönderriven trasa, vet hur den känns och kan känna igen sig i dessa komprimerade rader.

En god vän som är präst berättade att det är svårt att begrava de döda eftersom de sörjande ska pressa in döden och sorgen i sina överfyllda almanackor och filofaxer. Döden får inte plats och något sorgeår blir det inte tal om när de sörjande rusar runt som skållade råttor. Den här högst berättigade och relevanta samhällskritiken löper som en underström i Wåhlin Noréns berättelse i hennes något övermaga romankonstruktion. Det är som om hon har skrivit en baklängesroman i stället för att skriva den framlänges och låtit sorgens princip befinna sig mer i förgrunden än i bakgrunden. Men oavsett den invändningen är det onekligen en fascinerande, intressant och fantasieggande roman som hon har författat.

Huvudpersonerna Sonja och Forough är två högbegåvade kvinnor som arbetar i statliga spetsyrken. De befinner sig i ett postindustriellt samhälle där nya kapitalformer måste skapas, där de gamla fabrikernas löpande band inte är lönsamma längre. Den hänsynslöst exploaterade planeten Tellus befinner sig i en energikris och nya energikällor ska uppfinnas och utnyttjas så att rovdriften kan fortsätta. Vad kan vara mer cyniskt än att profitera på sorg och andra känslor? – som i romanen också går under de mer kliniska benämningarna “emotioner” och “affekter”.

De miljöideologiska och humanekologiska  kritiska perspektiven är påfallande i Sorgens princip och det på ett underfundigt och övertygande vis. Det är människan som är råvaran och Sonja och Foroughs roll i det hela att visa hur etiska värden och hela mänskligheten blir offer i det långa loppet. Pernilla Wåhlin Norén kallar undergångstillståndet ”abstrakt finanskapitalism” och sorgens principer blir lika energialstrande som ett avantgardistiskt och surrealistiskt kärnkraftverk. Mänskliga relationer omvandlas till rationella kalkyler med grymma konsekvenser. Det påminner lite om Joseph Conrads Mökrets hjärta när alla moraliska värderingar upplöses; kvar blir en mörk värld utan medmänsklighet och omsorg. Människor utsätts för ”psykoemotionella” manipulationer, och hur detta påverkar Sonja och Forough visar hur känslokorruptionens systematik leder mot den oundvikliga apokalypsen.

Sorgens princip är en förträfflig debutantbok och Pernilla Wåhlin Norén ett författarnamn att lägga på minnet. Det är högst troligt att vi kan vänta oss fler angelägna böcker från hennes håll, förhoppningsvis då med lite mer framlängesberättande än baklängesskrivande.

Alla artiklar av Cecilia Persson

The post Med människan som råvara first appeared on Opulens.