GÖTEBORGS FILMFESTIVAL. Ingela Brovik rapporterar om både omistliga och umbärliga filmer på årets festival. 

Dokumentärfilmaren Stefan Jarls Innan vintern kommer är hans 42:a film, men en av hans få spelfilmer. Den är en dystopisk skildring av ett Sverige i nära framtid som drabbats av inbördeskrig. Eva Röse spelar rollen som mamma i den sårbara familjen på landet under ockupationen, och Röses egen son spelar barnet, vars upplevelser står i centrum i denna starka film om krigets fasor. Filmen visas i Fokus: Nationalism, ett av de bästa, mest angelägna programmen på årets Göteborgs filmfestival. I samma program är Anna Eborns dokumentär Lida om en 81-årig kvinna i en utdöende svenskbygd i Ukraina en filmisk höjdpunkt i sin poetiska gestaltning av tidens gång.

Jesper Ganslands Jimmie deltar i Nordic Competition, festivalens främsta tävling där priset är en miljon kronor. Även denna film ger en dystopisk bild av ett Sverige i krigstillstånd där en pappa, spelad av regissören själv, flyr med sin fyraårige son, spelad av Ganslands eget barn. Filmen, ett flyktingdrama med omvänt perspektiv, har ett impressionistiskt foto som understryker det emotionella. Tematiskt hör den ihop med Stefan Jarls film, men den sticker ut från de övriga filmerna i Nordic Competition, till exempel Lisa Langseths Euphoria. Denna bildsköna story om assisterat självmord i lyxmiljö är en kylig film som inte berör.

Gabriela Pichlers Amatörer utspelas i den lilla fiktiva kommunen Lafors, där kommunstyrelsen ber skolungdomar att göra film om hemorten som ska imponera på ett tyskt lågprisvaruhus. Projektet avbryts men två tonårstjejer fortsätter att filma orten på sitt eget sätt, och filmen kommer att kretsa kring själva filmandet, skapandet av en egen bild av livet och världen. Gabriela Pichler har en unik blick på det svenska folkhemmet och hennes film är en berättelse i många dimensioner, en metafilm om filmkonstens betydelse i vår tid. Helt klart det bästa bidraget i årets Nordic Competition.

I årets festivalupplaga återfinns mycket girlpower och ett flertal kvinnliga regissörer med icke-traditionell blick på tillvaron. I Startsladden, en av de största kortfilmtävlingarna i filmvärlden, visas Sanna Lenkens Konstnären får barn, en dokumentär med ilsken humor där regissören själv gestaltar hur det är att jobba samtidigt som man ska föda ett barn, allt till ljudet av manliga röster som berättar hur bra de är på att koncentrera sig på sitt arbete, Bo Widerberg, Roy Andersson, Ingmar Bergman med flera.

Lenken, som får Publikens pris under högljudda ovationer, är ännu en film där regissören själv medverkar med sitt barn – en trend?
Bergman revisited är ett projekt skapat av Filminstitutet och SVT som en hyllning till Bergman, som skulle ha fyllt 100 år den 14 juli 2018. Efter en öppen ansökningsprocess har SVT och Filminstitutet valt ut bland andra Pernilla August, som gjort Scener ur natten, där August och hennes döttrar Alba och Asta August (regissör med barn) sitter vid den svårt sjuke konstnärens dödsbädd. Det rör sig om ett slags rekonstruktion av Bergmans död, en kraftfull nytolkning utifrån en kvinnlig blick.

The Death of Stalin i regi av Armando Iannucci är filmfestivalens mest bisarra film, där Steve Buscemi spelar rollen som en busig Nikita Chrusjtjov i en sanslös story byggd på sann historia om maktkampen efter diktatorns död. En utmärkt film med sin allegori över vår egen tid. Då och nu möts samtidigt som kolsvart satir gör att man sätter skrattet i halsen.

Tvärtom med The Divine Order, i regi av Petra Volpe, som handlar om hur det gick till när kvinnorna i Schweiz gick i strejk för att få rösträtt – 1971! Filmen, en av de mest intressanta på festivalen, pendlar mellan klassisk berättelse och närmast satir över den schweiziska manschauvinismen.

Programmen på denna den 41:e upplagan av filmfestivalen var genomgående av hög kvalitet, särskilt Nordic Competition, kortfilmsprogrammet Startsladden, Bergman Revisited och Fokus: Nationalism, vars seminarier ledde till intressanta diskussioner och samtal på festivalscenen på Tredje Långgatan. Festivalen visade verkligen hur viktig film kan vara för att vi ska kunna se och genomskåda den tid vi lever i.