LYRIK. I veckans upplaga av Littestraden presenterar vi nyskrivna dikter av Per-Erik Cassel.

Per-Erik Cassel bor i Österbybruk och började skriva poesi i juli 2023. Sedan dess har han skrivit dagligen. Cassel har tidigare varit publicerad här i Opulens, senast med två dikter.
Nu är vi glada över att få presentera några av hans nya dikter som handlar om människor och djur och om att ta sig bortom det som är för handen och få syn på något som är ännu mer verkligt.

CAROLINA THELIN

Cykeln

hon frågade oss om vi saknade livet

om vi önskade oss tillbaka till jorden

tillbaka in i tiden igen

jag svarade att jag inte saknar smärtan som fanns där

men jag kan sakna dofterna om våren

jag kan sakna ljudet av malmtågen när de far förbi

och de lågmälda samtalen nerifrån gården

jag saknar kvällarna

och cykeln

jag skulle vilja cykla igen

jag saknar att cykla i den svala sommarnatten

Sfinx

det är sommar

vi går tysta längs den gamla infartssvägen strax utanför stan

en invuxen väg kantad av trävillor och fruktträdgårdar

och vi vet att snart är vi bortom allt vi ser omkring oss

vi vet inte åt vilket håll staden ligger

vi ska inte till staden

vad skulle vi göra där?

vi går i vägkanten men vi är inte på väg någonstans

du säger att vi inte kom hit för vår egen skull

och att vi borde böja oss ner mot marken för att be

du säger att vi kom hit för de stora katternas skull

att vi är här för djuren och att vi ska be för djuren

vi behöver böja oss mot jorden och minnas

vi ska minnas när vi lämnade djuren bakom oss

och hur annorlunda allt blev sedan

vi talar sällan med varandra om de riktigt stora katterna

du säger att våra ansikten skymmer synfältet

och att världen består av det vi inte ser

du säger att vi behöver ta farväl av våra ansikten

vi ska lämna dem, de är för tunga för oss att bära

du säger att den här världen är täckt av spår från trampdynor

och att våra liv följer katterna

att deras rörelser är lätta att följa

och vi ska lägga oss ner och bli stilla, som sfinxer

du säger att vi aldrig någonsin kommer att dö

och att nu är tid att vaka och be

och jag tänker att du är så mycket äldre än du själv vet om

och sen går vi tysta i vägkanten och staden ser vi inte till

Kattluckan

du väntade hela livet på en uppenbarelse

men häromdagen upptäckte du en kattlucka i väggen

och du insåg att den hade funnits där hela tiden

och du tänkte att mycket snart ska du ge dig av

du sa att du var på väg ut för att bryta tystnaden

men vi förstod inte vad du pratade om

ut genom kattluckan, det lät ganska märkligt

vart tänkte du ta vägen egentligen

du började prata om våra mödrar

om hur det var när vi föddes och hur tysta vi var

hur vi föddes utan kläder och hur tyst vi andades

vi sökte efter luft och vi bar med oss väldig hemlighet

du sa att vi ska återfödas i form av lergökar

men det krävs att någon blåser i oss

någon måste spela en melodi genom våra kroppar

en melodi som bryter tystnaden

och du sa att alla behöver en kattlucka

en lucka som leder ut ur världen

du sa att vi behöver lämna världen bakom oss

och låta en ny melodi bryta sig ut ur tystnaden

det var som om du hade arbetat klart och var på väg hem

som efter en lång dags arbete i solen ute på fälten

du sa att du var på väg ut nu

för den här världen kom till oss oombedd, så sa du

De riktigt stora katterna

de riktigt stora katterna syns ibland i slutet av augusti

när de rör sig i skuggorna genom villastädernas trädgårdar

som om de var ute efter äpplen

trädgårdar som tystnar när människorna går in i husen

men de rör sig sakta österut

katterna

jo jag sa att katterna rör sig österut

katterna         rör sig          österut

de är inte ute efter några jävla äpplen

de vandrar mot solen, de stora katterna

vad trodde ni egentligen om de riktigt stora katterna?

I gräset där gud vilar

det finns en liten figur i gräset där gud ligger begravd

en liten människofigur skuren i körsbärsträ

den är klädd i ockrafärgat ylletyg

och det är som att vi äger den lycka som figuren består av

men vi förstår inte att gud själv behöver den lyckan

nu när han är död och allting

och det kommer snart fler onda dagar från nordväst

dagar som vi inte önskar oss

den dag då vi kom hit var en sådan

vi kom hit i släpljus i slutet av november, vi kom från nordväst

och vi byggde våra hus här, inte av tegel, utan av vansinne

nu går klungor av svältande lejon omkring på gatorna och söker våra blickar

och vi böjer våra knän och ber om en större skuld att betala

vi ler inte alls och vi ska snart bli fattiga, riktigt fattiga

vi inser det, det är alltför mycket som rasar, vi får ingen ro

vi lägger oss ner i gräset på graven där gud vilar

och vi blir små figurer i gräset

fattiga små figurer i gräset

The post Littestraden: Dikter av Per-Erik Cassel first appeared on Opulens.

LYRIK. I den här veckans utgåva av Littestraden publicerar vi återigen två dikter av Per-Erik Cassel.

Per-Erik Cassel bor i Österbybruk och började skriva poesi i juli 2023. Han hade inte läst särskilt mycket lyrik och lidit av föreställningen att det är för svårt att förstå, onödigt kryptiskt och pretentiöst. Men sen började han titta sig omkring och ”hör och häpna, jag tycker inte att det är så svårt att förstå vad de talar om, det kanske handlar om att läsa med hjärtat snarare än med hjärnan. Eller båda två.” Sedan 2023 fortsatte Cassel att skriva dagligen, ibland rasade det bara ut dikter ur honom, han skriver och kommer att fortsätta skriva.

I mars publicerade vi två dikter av Cassel och nu är vi glada över att få presentera ytterligare två. Om vår värld som har något hemskt inom sig, om öppna fält och ensamhet.

CAROLINA THELIN

Ett tåg som går genom världen

du vandrade sömnlös de där mörka nätterna

när månen stod i nedan

och marken var förgiftad av grinande ansikten

och du ville ge dig av till amerika

tänker du ofta på det

vilken fråga

vem tänker inte hela tiden på det

förr i världen behövde vi inte tänka

det är så tyst här ute

och det regnar snart

luften har dragit sig undan

hönsen står stilla vända mot sydväst

jag sätter mig ner och väntar på ett tåg

ett tåg som ska gå genom världen

den här onda världen

och längst inifrån skogen kommer ett regn

gud har dragit sig tillbaka

så att vår upprustning ska få plats

detta är den värld som jagar våra barn

och jag längtar hem

snart kommer ett hårt regn och vi måste sluta prata då

hönsen står tysta vända mot skogen

de känner vad som rör sig där

de vädrar ovädret

ja även när jag är hemma längtar jag hem

världen har något hemskt inuti sig

men jag vet inte vad det är för något

och ingen kan berätta det för mig

vi sitter här och väntar på vår frigivning

och när du läser sagan om guldfågeln

känner vi ett lätt luftdrag från skogen

som om gud just vände bort blicken

Det blev augusti och vi ser de öppna fälten

du sa att vi är ensamma

oavsett hur många människor vi har omkring oss

och du visade mig de öppna fälten bortom norrtorpen

gamla hyggen och igenvuxna betesmarker

milsvida marker med högt gräs och spridda höga aspar

spikraka långa stammar med kronor av darrande löv i toppen

enstaka ekar, tjocka gamla ekar, utströdda

och det var öppet och torrt

det var som om guds ande svävade över marken

och gult gräs täckte allt, liggande gräs, torrt tjockt gräs

och syrsornas sång kom från alla håll, ja från alla håll

och du ville visa mig det där

du ville visa mig den speciella ensamhet som låg utbredd där

för den ensamheten var något annat där den låg utbredd

det var en alldeles öppen ensamhet

en vidöppen ensamhet som inte kunde förloras

och inte ens gud kunde bortse från denna ensamhet

det var en ensamhet av ett helt annat slag

de öde och givmilda fältens egen ensamhet

en stor och massiv ensamhet som är en gåva

en mild ensamhet som saknar tröst men som är en gåva

en ensamhet som saknar sina barn

en ensamhet som är ensam i den här världen

och den har ingenting med människor att göra, ingenting

människor betyder inget för denna ensamhet

den är någon annans egendom

den tillhör de öppna fälten

den tillhör flockar av ormvråk högt uppe på himlen

och en kärrhök som sakta seglar längs marken

det torra gula gräset och gud och gräset

och den tillhör dig och gud och gräsmarken

och du för mig vidare genom de öppna fälten

du för mig genom det gula gräset och du vet inte mer

du vet bara gult gräs, öppna fält, du vet dessa vidder

och du vet bara denna ensamhet som är annan

du vet ensam gräsmark med torrt gult gräs i början av augusti

du vet sensommar och gräs och syrsornas sång

och du kan inte berätta om det

du förmår inte berätta om syrsornas sång

det är just själva gåtan, den går inte att berätta, hemligheten

de öppna gula fälten är hemligheten

en gåva som du ville ge mig

och du kan peka på det öppna fältet och ekarna

och asparna, de höga asparna, asparna

och du pekar men har inget att säga

du pekar och tittar på mig

och du tänker att jag ska förstå

du ger mig hemligheten

de öppna fältens ensamhet

du ger mig dessa fält som är något annat

något vi känner ända sedan vi var små

vi vet och vi anar tyngden av det bekanta

det välbekanta som vi saknar

detta bekanta andra som vi kommer ifrån

och vi är förstummade

vi är förstummade över att vi kan se

att vi kan se detta öppna

herre gud vi ser

The post Littestraden: 2 dikter av Per-Erik Cassel first appeared on Opulens.

LYRIK. I den här veckans utgåva av Littestraden publicerar vi två dikter, ur en kommande diktsamling av Per-Erik Cassel.

Per-Erik Cassel bor i Österbybruk och började skriva poesi i juli 2023. Han satt hemma i växthuset med datorn i knät och skrev omkring tjugo korta böner som samtliga började med ”Gud” och slutade med ”Amen”. Efter det fortsatte Cassel att skriva dagligen, ibland rasade det bara ut dikter ur honom men oftast fick han slita med dem. Han var förundrad över att han fortsatte och hela tiden rädd att det bara var en psykos som skulle gå över och att orden till slut skulle sina. Men nu, ett halvår senare, tror Cassel inte det längre, han skriver och kommer att fortsätta skriva.

Under skrivandet har Cassel funderat på offer. Hur man i alla tider, i alla länder och i alla religioner har offrat ‒ människor, djur, drycker, växter och annat ‒ till sina gudar. Om människor som offrar sina medmänniskor och sina fiender. Om det allra yttersta offret, när man offrar sig själv i en sista desperat handling för att få till stånd en förändring. Om fäderna som ville offra sina barn Isak och Jesus. För vad? Och nu då. För vad offras alla dessa tusentals människor?

Nu är vi glada över att få presentera två av Cassels dikter: Vi red ner till Gaza ur den kommande diktsamlingen och Rafah, en helt ny dikt på samma smärtsamma tema. Så här beskriver han tillkomsten av dem: ”Vad gör man med sin känsla av hopplöshet inför det cyniska skådespel som försiggår framför ens ögon och den likgiltighet med vilken världssamfundet och vårt eget lands ledare låter bli att hantera det? Man skriver om det!”

De kursiva bönerna i slutet på andra dikten är delar av en judisk, en kristen och en muslimsk bön.

CAROLINA THELIN

Vi red ner till Gaza

Vi packade ihop och red ner till Gaza City
där lämnade vi våra saker;
recepten till de små turkiska efterrätterna
våra kläder och psalmböckerna
skjutvapnen och allt vi inte längre ägde
blockflöjten, färgpennorna.

Vi lämnade allt vid hästarna
och gick ner till stranden
där fäste vi våra kroppar i betongfundamenten
stadigt fastgjutna i jorden.

Bomber kreverade överallt omkring oss
och staden förvandlades snabbt till ruiner
men solen gick ner i havet varje kväll
precis som den alltid gjort.

Vi hade kommit till det tredje templets förgård
platsen där man bereder offren
i början sjöng vi sånger om Isak och Jesus
men senare låg vi bara tysta och betraktade havet.
Det sista jag minns är att du frågade något om hästarna
du tänkte på hästarna!

Rafah

Men redan innan röken har skingrats
och dammet lagt sig som en svepning över de döda
dyker det upp nya barn som från ingenstans
och efter en stund sätter de igång att sjunga
alla våra gamla sånger
för vi hade aldrig lärt oss någonting
hur skulle vi kunna lära oss
vi hade aldrig något val
vi är ju människor
så vi sjunger
ända till slutet
medan granaterna regnar överallt omkring oss
må han som stiftar frid i sina höjder låta frid råda över oss och över hela israel
herre jesus kristus guds son förbarma dig över oss
i guds, den nåderikes, den barmhärtiges namn
allāh vare lovad och prisad.
Amen.

The post Littestraden: 2 dikter av Per-Erik Cassel first appeared on Opulens.