SCENKONST. När scenkonstkompaniet Lumor presenterar sitt höstprogram finns bland annat en nyskriven pjäs av David Wiberg och Oskar Thunberg.

Wiberg är författare, skådespelare och komiker, och Thunberg är regissör, dramatiker och skådespelare och en av Lumors konstnärliga ledare. Duon har tidigare skrivit Här kommer alla känslorna på en och samma gång som sattes upp på Unga Dramaten 2017. Den nya pjäsen Content beskrivs som en mörk poetisk framtidssaga som gör upp med vår tids fixering vid tydliga säljbara berättelser.

– Jag är otroligt peppad på Content, som David och Oskar kokat under pandemin. Och så glad att stockholmspubliken äntligen får chans att se Blue Air. Den som har erfarenhet av psykisk ohälsa, är anhörig, jobbar inom psykiatrin eller bara är sugen på riktigt bra teater, missa inte!  säger Paula Stenström Öhman, konstnärlig ledare för Lumor.

Även Paula Stenström Öhman själv har skrivit en pjäs som får premiär under hösten. Blue Air beskrivs som ”en ömsint resa genom en samtida verklighet, från själens mörkaste skrymslen och hela vägen upp i det blå.”

Scenkonstkompanit Lumor har varit verksamt i Stockholm sedan 2004.

Anna Brynhildsen

The post Nyskriven pjäs i Lumors höstprogram first appeared on Opulens.

TEATER. Det är alltså ingen allt igenom glasklar iscensättning, även om syftet och uppsåtet är minst sagt behjärtansvärt, skriver Lena S Karlsson som sett den aktuella föreställningen Ambulans på Dramaten.

Män som misshandlar kvinnor har med stor sannolikhet varit lika förekommande genom historien som idag: även om det tycks ha exploderat med all uppmärksamhet i nyhetsflödet under 2000-talet, med #Metoo-rörelsen som flaggskepp. Aldrig har det funnits så mycket sexuella trakasserier, våld och kränkande behandling som nu, tycks det efter all uppmärksamhet i media och i cyberspace.

Författaren och regissören Paula Stenström Öhman från det fristående scenkonstkompaniet Lumor samarbetar med Dramaten i den nyskrivna pjäsen Ambulans. Projektet har får stöd från Statens Kulturråd samt Kulturförvaltningen och ensemblen levererar en originell men spelbar pjäs med små resurser.

Ambulans bygger på dokumentärt material, framför allt intervjuer med olika vårdgivare, som ambulansförare och de som arbetar inom akutsjukvården. Paula Stenström Öhman har en bakgrund som kriminolog och baserar sina pjäser om angelägna och brännande problem på verkliga fallstudier, även om hon poängterar att hennes pjäser är ren fiktion. Inspirationen från psykoanalysen är också påtaglig.

I centrum finns en händelse, ett mord och misshandel i en nära relation, men det är en text som skaver ibland. Mest på grund av avsaknaden när det gäller genomtänkt dramaturgi. Ett stort ansvar läggs på publiken att tolka pjäsen – i den första akten behandlas i stort sett allt som hänt efter den avgörande händelsen i andra akten.

Urpremiären av Ambulans äger rum på Dramatens scen Målarsalen med fyra skådespelare som gör flera roller, de vandrar ut och in i sina roller. Huvudpersonen Simon – i pjäsens början 11 år – är omgiven av Katja och Helena, två systrar som försöker skydda honom från att gå under i en hotfull miljö när han förlorar sin mamma på grund av ett mord. En familj faller samman när också systern dör.

Huvudsakligen utspelas alla händelser i källaren på ett sjukhus, vars personal prövas hårt av ett övermäktigt tryck från patienter som inte får den hjälp de behöver. Alla är plågade av olika kriser och trauman, de befinner sig i ohållbara livssituationer, som accentueras av den totala bristen på empati eller oförmåga att bistå de nödställda. Representanter för BUP och socialtjänstpersonal kommer till tals. Trots att de bemödar sig blir samtalen mest gamla klichéer och förnumstigheter, tafatta försök att trösta de skuggexistenser som lever i utanförskap.

Här nere bland de hjälpsökande i sjukhusets bottenregioner möter vi missbrukarna Romulus och Remus, smutsiga uteliggare och tablett-tiggare, representanter för de totalt urspårade utom allt hopp. Den gamle Ludde och färjekarlen Carlos dyker också upp som biroller.

Paula Stenström Öhman säger sig ha påverkats av Dantes Inferno- eller Skärseldsvandring och T S Eliots The Waste Land, vilket är svårt att förstå, eftersom varken scenografi eller personregi ger publiken några hintar om vilka kretsar eller tillflyktsorter man passerar. Det är samma sterila och orörliga scenrum vi befinner oss i och även om skådespelarna anstränger sig att variera de olika personerna lyckas man inte alltid särskilt väl att göra trovärdiga gestaltningar av sina roller. Det är alltså ingen allt igenom glasklar iscensättning, även om syftet och uppsåtet är minst sagt behjärtansvärt. Men också här i detta mänskliga inferno finns en väg till upprättelse även för de mest utsatta individerna i samhällets tassemarker, konsten gör livet möjligt att leva. En trösterik tanke som man bär med sig ut i höstmörkret.

The post Ambulans – diffust men trösterikt first appeared on Opulens.

PREMIÄR. På fredag är det premiär för den prisbelönade pjäsen Ambulans på Dramaten. En föreställning om våld mot kvinnor, som undersöker underjorden av vårt medvetna och följer traumats olika faser genom dramaturgin.

På fredag är det premiärdags för Paula Stenström Öhmans pjäs Ambulans på Dramaten i Stockholm. Pjäsen skulle ha haft premiär redan förra hösten men blev uppskjuten på grund av corona. I mitten av augusti i år kunde repetitionerna ta vid igen, och den här gången med hela teamet på plats samtidigt.

– Det är som att karaktärerna har stått och stampat och väntat på att få komma ut och i kontakt med omvärlden. Det känns helt underbart och overkligt, man kommer ihåg varför man håller på med det här, säger Stenström Öhman, som både har skrivit och regisserat föreställningen.

The post Premiär för Ambulans – en pjäs om våld mot kvinnor first appeared on Opulens.

]]>