SAKPROSA. ”Det är, som framgått, en djupt tragisk historia men boken är helt underbart välskriven och innehållsrik. Patrik Svensson gestaltar med skärpa vad fattigdom och maktlöshet kan göra med en människas psyke.” Det skriver Elisabeth Brännström som läst ”Den barmhärtige mördaren”.

Den barmhärtige mördaren. En berättelse om de sista statarna
av Patrik Svensson
Albert Bonniers förlag

En traumatisk familjehistoria

I inledningen till Patrik Svenssons senaste bok ”Den barmhärtige mördaren” springer en ung kvinna för sitt liv en tidig vintermorgon 1942. Hon är klädd enbart i ett tunt nattlinne och har inga skor på fötterna. Bakom sig har hon lämnat sitt föräldrahem i statarlängan på Rosenhälls herrgård utanför Lands-krona. Där ligger tre av hennes småsyskon och hennes mamma ihjälskjutna i köket.

Den som hållit i geväret är hennes pappa, den 58-årige stataren Elof Nilsson, som i sin förtvivlan över sin egen och hela familjens hopplösa situation bestämt sig för att ta livet av sina tre yngsta barn, sig själv och sin fru Matilda. Elof överlevde dock, för när det kom till kritan klarade han inte av att skjuta sig själv. I stället ställdes han inför rätta och förklarades efter en psykiatrisk utredning vara mentalsjuk.

Elof Nilsson, som i verkligheten hette något helt annat, var författaren Patrik Svenssons farmors morbror. När Patrik Svensson för ett par år sedan, från sin farmors syster Siv, fick höra berättelsen om Elof och hans familj började han forska i den traumatiska familjehistorien.

Resultatet blev en bok som berättar både historien om Elof Nilsson och det som fick honom att gå över gränsen och mörda sin fru och sina yngsta barn. Det rörde sig om fyra av de människor Elof älskade mest men berättelsen handlar också om den grupp av arbetare som levde kvar i det armod och den maktlöshet som präglade det svenska statarsystemet.

Utomordentligt innehållsrikt

”Den barmhärtige mördaren” är, i likhet med Patrik Svenssons Augustprisbelönade ”Ålevangeliet”, en utomordentligt innehållsrik bok. Det är en framställning där författaren med gott resultat, gör sitt bästa för att förstå sig på sin släkting och dennes situation. Elof skärskådas utifrån och in, från hans yttre framtoning till de känslor han verkar ha burit på en tid före morden fram till det som hände med honom efteråt. Därtill skildras hans miljö och livssituation. Bristen på rimliga förutsättningar och framtidsvisioner beskrivs också på ett detaljerat vis.

De sista statarna

Bokens undertitel lyder ”En berättelse om de sista statarna”. Familjen Nilssson var statare och hörde till en liten grupp människor som 1942 närmast hade blivit bortglömda av den svenska staten. Systemet avskaffades 1945, men 1942 levde statarna kvar i en form av armod som var en stor skam för det alltmer moderniserade svenska samhället.

Statarna levde ett kringflackande, fattigt liv som gårdsarbetare på landsbygden. Kontrakten på varje gård var på ett år i taget och de fick i stort sett hela sin lön i natura. En ofta undermålig bostad ingick samt vissa livsmedel och en liten trädgård där man kunde odla egna grön-saker. I praktiken var det så gott som omöjligt för statarna att ta sig ur sin situation genom att spara pengar och barnen, som fick börja arbeta tidigt, gick för det mesta samma öde till mötes.

1942 hade Elof Nilsson, som av både grannar och familjemedlemmar beskrevs som en snäll, familjekär man, fått nog av sin situation och blivit så deprimerad att han inte kunde se någon framtid för sig själv, sin fru eller barnen. Paret Nilsson hade under åren fått begrava sex av sina tretton barn, som dött i olika sjukdomar. De mörka tankar och den oro som vuxit inom Elof drev honom alltså till slut till att döda fyra av de människor han älskade mest.

När statarsystemet avskaffades tre år efter morden fick statarna helt nya möjligheter och de flesta av Elof Nilssons släktingar klarade sig bra i det nya, moderniserade samhälle som började växa fram efter kriget. Men Elof kunde naturligtvis inte förutse detta. Han var inte politiskt intresserad och hade nog missat de framsteg som den svenska arbetarrörelsen gjort under det sena 30-talet.

Patrik Svensson går på djupet

Snyggt och prydligt ramar Patrik Svensson in sin berättelse om familjen Nilsson och statarnas miserabla situation. Det gör han med fakta om arbetarrörelsen och dess kamp för att förbättra arbetsvillkoren för Sveriges lantarbetare. Därmed ger han läsaren en nödvändig fond till det som hände både före och efter Sveriges övergång från storgodsägarsamhälle till en modern välfärdsstat.

”Den barmhärtige mördaren” är uppdelad i två delar med själva mordet som centralpunkt. Det finns ett före och ett efter morden på Rosenhäll, där man får följa paret Nilssons betungande livshistoria. Berättelsen förs vidare in i ett efteråt då händelsen skapar stora rubriker i pressen och Elof döms till vård på Sankt Lars mentalsjukhus i Lund.

Patrik Svensson har utfört ett fantastiskt arbete. Han går verkligen på djupet när han skildrar Elof och Matildas miserabla tillvaro. Allt är mycket detaljerat beskrivet alltifrån människorna till miljön runt dem. Till detta ska läggas åsikterna från det konservativa samhälle som bidragit till att skapa den destruktiva situationen. Dessutom skapar Patrik Svensson ett tidsperspektiv som understryker nyttan av att när ett skeende väl är över vidga perspektivet och skapa överblick. Det leder i sin tur fram till den plats i tiden där vi nu befinner oss.

Patrik Svensson klargör historien

Patrik Svenssons prosa är återhållet känslosam, skarp och precis. Den är också poetisk när den vackra naturen runt Rosenhäll skildras. I den skildringen ingår de mytomspunna, och på våra breddgrader synnerligen sällsynta, minervaugglor som bosatt sig i godsägaren Arvid Hallenborgs trädgård. Minervaugglans uppdykande får för övrigt en i sammanhanget ominös betydelse.

Det är, som framgått, en djupt tragisk historia men boken är helt underbart välskriven och innehållsrik. Patrik Svensson gestaltar med skärpa vad fattigdom och maktlöshet kan göra med en människas psyke. Han lyckas även förtydliga bilden av Sveriges väg från ojämlikhet och fattigdom till modernt välfärdssamhälle.

The post Patrik Svensson övertygar med en mörk historia   first appeared on Opulens.

ESSÄISTIK. Sammantaget har Patrik Svensson skrivit ett antal essäer som ger en spännande historisk och samtida överblick när det gäller vårt förhållande till havet, skriver Mathias Jansson som läst “Den lodande människan”.

Den lodande människan. Havet, djupet och nyfikenheten av Patrik Svensson.
Albert Bonniers förlag

Patrik Svensson utkom 2019 med “Ålevangeliet” som belönades med Augustpriset i genren facklitteratur. Boken inleds med att författarens far lär honom fiska ål i den å som rinner längs åkrarna i hans barndomstrakt och det blir utgångspunkten för en fascinerande berättelse om den mystiska ålens ursprung.

I uppföljaren “Den lodande människan” är det i stället den biblioteksälskande modern som introducerar författaren till havens mysterier genom att låna hem en faktabok om fiskar från biblioteket.

Vi lever på en planet som vi paradoxalt kallar nog kallar Jorden. För sett från rymden lever vi på den blå planeten där hela 70 procent av jordens yta består av hav och det är bara ytan, räknar man med havsdjupen så blir det mycket mer och vi vet fortfarande väldigt lite om vad som finns där nere i havsdjupen.

Om vi vill utforska vår omvärld måste vi därför vid något tillfälle korsa det okända och farliga havet för att komma vidare. Vi människor har alltid drivits av nyfikenhet och äventyrslust och därför vågade vi en gång i historien språnget ut över det öppna havet för att lägga världen under oss.

Redan för 5 000 år sedan seglade polynesierna iväg från Indonesien och Filippinerna för att utforska havet och tog sig så småningom till Påskön tusentals kilometer från startpunkten. Under 1500-talet var det de stora upptäcktsresandes tid då världskartan ritades om när Vasco da Gama fann sjövägen till Indien, Columbus ”upptäckte” Amerika och Ferdinand Magellan seglade jorden runt. Nyfikenheten är bara en människans drivkraft, en annan mörkare sida är girighet och maktlystnad. För i spåren av de nya upptäckterna följde också kolonialism, slavhandel, exploatering, rovdrift och utrotning.

När Patrik Svensson tar med oss över haven och ner i dess djup är det delvis en ganska mörk berättelse om hur vi länge levde i den villfarelsen att havets rikedomar var oändliga. Vi jagade valar skoningslöst under 1800-talet tills de nästan var utrotade, vi fiskade girigt upp havets silver och bottentrålade oss genom världshaven tills vi en dag märkte att det oändliga fiskbeståndet höll på ta slut. Idag riktar vi våra blickar mot havsdjupens gruvfyndigheter och ser klimatförändringarna som en möjlighet att exploatera och borra efter olja i Arktis med risk för att upprepa gamla historiska misstag.

Patrik Svensson är en god essäist och “Den lodande människan” en läsvärd och intressant bok om det som vår planet består mest av, hav, men uppföljaren lyckas inte riktigt nå upp till “Ålevangeliets” nivåer.

“Ålevangeliet” handlade om ett ämne som få oss av oss känner till, ålen, dess kulturhistoria och biologi, medan utforskandet av havet, de stora upptäcktsresandes tid med Magellan och Columbus och hotet mot världshaven, är saker som det skrivits en hel del om redan i olika former och som intresserad av ämnet ställer jag därför lite högre krav på att det ska tillföras något nytt i sammanhanget. 

Jag hade önskat att fler av essäerna i boken hade varit mer som den om Robert Dick. Vem undrar du? Robert Dick vare en skotsk bagare och hängiven amatörvetenskapsman i början av 1800-talet som verkade i periferin, men som drevs av en enorm nyfikenhet och målmedvetenhet som resulterade i den banbrytande upptäckten av fiskfossiler. Robert Dick är en av alla de lodande människorna i vår historia, precis som de okända polynesiska seglarna som för runt 5 000 år begav sig ut i det okända bara för de kände ett behov av att veta vad som fanns bortom horisonten. Robert Dick var en av alla de nyfikna människor i historiens periferi som lade pusselbitarna till de stora framtida upptäckterna. 

Sammantaget har Patrik Svensson skrivit ett antal essäer som ger en spännande historisk och samtida överblick när det gäller vårt förhållande till havet. Det är en allmänbildande samling texter där författaren också höjer ett varningens finger beträffande människans nyfikenhet när det gäller haven.  

The post Allmänbildande om havens mysterier first appeared on Opulens.

BOKSLÄPP. Ett ukrainskt portalverk, essäer om havet och kärleksbrev till fiktionen – så ser boksommaren ut. Här är nyheterna att se fram emot, skrivna av bland andra Oksana Zabuzjko, Patrik Svensson och Johannes Anyuru.

“Den lodande människan” av Patrik Svensson

Debutboken “Ålevangeliet” renderade honom ett Augustpris. Nu är Patrik Svensson tillbaka vid havet, som han utforskar ur nya perspektiv: hur bidrog kaskelotvalen till exempel till upplysningen? Det handlar också om den nyfikenhet som i alla tider har fått människor att ge sig ut på öppet hav.

“De andras land” av Leïla Slimani

Slimani tilldelades Goncourtpriset för “Vaggvisa”, och kommer nu med en trilogi om Marocko efter kriget. I centrum står marockanska Amine Belhaj som strider i den franska armén och möter Mathilde från Alsace. De två återförenas i Rabat 1947 och lever ett liv fullt av umbäranden. Boken skildrar också de spänningar mellan kolonisatörer och nationalister som mynnar ut i Marockos självständighetsförklaring 1956.

“Fältstudier i ukrainskt sex” av Oksana Zabuzjko

Den har utnämnts till ett portalverk för det fria Ukraina och gavs ut i Sverige 2006. Nu kommer Zabuzjkos bok i nytryck. Romanen handlar om en kvinnlig litteraturvetare som försöker frigöra sig från en våldsam och destruktiv kärleksrelation, strax efter Sovjetunionens fall – och författaren drar en parallell mellan de ukrainska männens behandling av de ukrainska kvinnorna och Sovjets förhållande till Ukraina.

“Ixelles” av Johannes Anyuru

Anyuru är tillbaka med den första romanen sedan Augustprisbelönade “De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. Den handlar om Mio som dör, och Rut som ensam uppfostrar deras gemensamma son. Men en dag får hon höra om en medvetslös pojke som har en inspelning med Mios röst – trots att maken borde vara död. Den vindlande romanen beskrivs som “ett kärleksbrev” till biblioteken, fiktionen och påhittade liv.

“Löftet” av Damon Galgut

Damon Galgut har varit nominerad till Bookerpriset flera gånger men fick det till slut för romanen “Löftet”. Där återberättas en vit familjs liv i skuggan av det sönderfallande apartheidsystemet – och boken kan läsas som en allegori över den vita befolkningens skuld. Galgut skildrar Sydafrika från regimens sista dagar fram till 2018, när Jacob Zuma avgår som president och framtidshoppet har kommit på skam.

“Fine de Claire” av Daniel Gustafsson

Det handlar om en människas många lager när Daniel Gustafsson är tillbaka efter Augustprisnominerade “Odenplan”. En kvinna kör söderut genom Sverige mot ostronodlingarna på franska Atlantkusten, via själlösa hotell längs Europas motorvägar. En äventyrsberättelse från 1800-talet tränger också in i samtidsskildringen.

“Fri” av Lea Ypi

Den här memoarboken av Lea Ypi – professor i politisk teori vid London School of Economics – tilldelades det brittiska Ondaatjepriset. Det är en skildring av hennes uppväxt i Albanien under kommunismens kollaps, där isolering och övervakning präglade vardagen tills regimen föll 1990. Men även den nya friheten visar sig ha en brutal baksida.

“Fosterlandet kommer att lämna dig i sticket, min son” av Arkadij Babtjenko

Med humor, satir och ursinne skildrar ryss-ukrainske Babtjenko, som själv är krigsveteran, krigets verklighet i Ukraina. Nyskriven prosa, som enligt förlaget är både “gränslös” och “skoningslös” i sina betraktelser av tragedin som nu pågår.

“Skogslandet” av Lisa Röstlund

Det pågår en strid om Sveriges skogar – och journalisten Lisa Röstlund har trängt djupt in i den. Medan vissa larmar om att de sista skogarna försvinner menar skogsbolag att landet fortfarande är rikt på skog. Lisa Röstlund går till botten med hur det ligger till, och stöter på människor som bara vill uttala sig anonymt, grannar som har dödshotats och etablerade forskare som blir utmobbade.

“Februari 33” av Uwe Wittstock

Den här boken kan läsas som en historielektion eller en thriller. Den handlar om februari 1933, den månad då allt förändrades i Tyskland – efter att Adolf Hitler valts till rikskansler. Utifrån dagböcker och dokument skildrar Wittstock hur Weimarrepublikens litterära liv ödeläggs och tillvaron skakar för författare som Bertolt Brecht, Erich Maria Remarque, Else Lasker-Schüler och Alfred Döblin. Men vem anpassar sig och vem flyr?

“Ett land av snö och aska” av Petra Rautiainen

The Guardian valde nyligen Petra Rautiainens debutbok till en av årets bäst översatta böcker. Det är en historisk roman, om ett kapitel tystad nordisk historia. I det finska Lappland kallas en ung soldat in 1944 för att arbeta som tolk i ett nazistiskt fångläger, där “rasförrädare” och samer lever under ohyggliga förhållanden. Ett par år senare kommer en journalist till platsen, där hon får kontakt med en ung samisk flicka – och omfattningen av de tystade händelserna uppdagas.

Elin Swedenmark/TT

The post Sommarens nya heta böcker first appeared on Opulens.

MYSTERISK. En poetisk meditation, vetenskapshistoria och klassberättelse – det är vad Folkoperan i Stockholm tar fasta på i Patrik Svenssons succédebut “Ålevangeliet”. Romanen om den gåtfulla fisken framförs nu som ett nyskrivet oratorium.

Elin Swedenmark/TT

The post Musiken ska fånga Ålevangeliets mysterium first appeared on Opulens.

BÖCKER. Under jul- och nyårsledigheterna tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.

Flygbyken av Peter Törnqvist
Norstedts förlag

En anledning till att tycka om Peter Törnqvist är att han överraskar i sitt skrivande, med plötsliga infall, med tematiska brytningar, han är både egensinnig och mångsidig, berättar med tyngd och humor.

Det är en samling korta berättelser, närmare bestämt 84. Han botaniserar i vardagen och möter både knirrande gärdsmygar och knipungar, som lämnar sina boplatser genom att riskera sina liv.

Parallellt med att kommentera det han ser och hör i sin vardag, botaniserar han i tidningsnotiser från 1800 – talet och visar på vad som var viktigt att delge allmänheten. Och det var helt andra nyhetsvärderingar, än idag.

De går bra att avnjuta Peter Törnqvist i små doser, då varar allt lite längre.

Fåglarna under himlen av Karl Ove Knausgård
Norstedts förlag

Ett stycke kortprosa med utsökt mättnad i språket och med inslag av melankolisk sötma. Det är ingen storslagen dramaturgi utan en stillsam och lugn beskrivning och gestaltning av det vardagliga och det vanliga livet. Inte banalt, utan med en klar dynamik och tydliga rörelser och förskjutningar i berättelsen. Allt kretsar kring tre generationer kvinnor, som på ett sätt står nära varandra, men å andra sida skvalpar det hela tiden runt ord och meningar i tomma tunnor, som inte kommer fram, de blir outsagda.

Karl Ove Knausgård är varsam när han blottlägger känslor och relationer, men det finns hela tiden ett inkännande och en stark närvaro i hans sätt att berätta.
I boken finns svartvita fotografier, tagna av Stephen Gill, de nitar väl fast det stämningsläge som finns i boken mellan de tre kvinnorna

Ålevangeliet av Patrik Svensson
Albert Bonniers förlag

Patrik Svensson blev årets Augustprisvinnare i kategorin Årets svenska fackbok, han presenterade ett gåtfullt evangelium om ålen som varelse och väsen, ett stycke kulturhistoria om ålens levnadssätt och vandringar. Den långa resan till Sargossohavet för att fortplanta sig. Att märka är att ingen har sett ålen fortplanta sig där.

Samtidigt är detta en personlig skildring av en far och son, som går till ån i mörkret med maskar och hinkar, det är stunder, när de är nära varandra, med ålen kommer Partik Svensson tillbaka till sitt ursprung och de stora frågorna om liv och död. Fängslande och berörande, med en stilistisk elegans.

The post Julläsning: Bo Bjelvehammar tipsar first appeared on Opulens.

PRISVINNARE. Årets Augustpristagare presenterades igår. Bo Bjelvehammar kommenterar Marit Kaplas Osebol och Patrik Svenssons Ålevangeliet, vinnarna i skön- respektive facklitterära klasserna.

Det kan ses som ett utvidgat litterärt reportage, en gedigen prosalyrisk betraktelse, nästan alla i byn Osebol, en by vid Klarälven i norra Värmland, får komma till tals och berätta om sina liv. Helt följdriktigt hyllas alla 42 vid prisceremonin, de har på ett avgörande sätt bidragit till bokens tillkomst. Alla bor kvar i Osebol, eller har återvänt efter några utflykter bort. Marit Kapla bor inte kvar.

Osebol är en hyllning till människorna på landsbygden, mera kraftfull än inrättningar som glesbygdsverk och landsbygdsdelegationer, det är sant, vi har också en landsbygdsminister. Han heter för närvarande inte Eskil Erlandsson. Som så ofta när det ska tas centrala krafttag inom politiken, så går det långsamt och blir halvdant. Tom retorik. Medan nedmonteringen av landsbygden fortsätter, så fortsätter de centrala överläggningarna, möjligen tillsätts det en ny utredning eller ytterligare en långsamarbetande kommitté.

I Osebol märks inga avvikelser från rikstrenden. Affären är borta, slalombacken är igenväxt och bron över älven stängd. De människor som är kvar arbetar vidare, fortsätter att bygga sina liv, ser bakåt, sällan framåt. Det finns en enkel och självklar livsstil här som är småskalig och förnöjsam. Det räcker ofta med torr ved till spisen, smörstekta kantareller då och då, byta till sig ett stycke vilt eller fälla en skogsfågel. De som bor kvar följer med vad som händer utanför Osebol, alla får komma till tals, Marit Kapla censurerar inte.

Det är en fin berättelse om de vanliga människorna, långt utanför Stockholm. De är väl värda att lyssna på och Marit Kapla är en värdig pristagare.

Boken om ålen var en väntad vinnare, även om jag anser att den mycket väl kunde tävlat i den skönlitterära klassen. Parallellt med ålens vandringar, omgivningar och utvecklingsstadier, berättar Patrik Svensson om sin far och pojken Patrik, som umgås under fiskafänget. Att fånga ål blir ett sätt att umgås, att komma nära varandra och att förstå varandra på ett bättre sätt. Det är inte helt enkelt för pojken eller ungdomen att komma underfund med sin far. Han är liksom ålen svår att förstå sig på, är gåtfull och tar hemligheter med sig i graven. Ålafiskandet är omgivet av ritualer och mönster som är nedärvda och bestämda. De kan inte ifrågasättas och är inte förhandlingsbara. Liksom ålen ger sig ut på långa resor, söker Patrik Svensson sitt Sargassohav.

De existentiella avsnitten om far och son är bokens starkaste, här vimlar det även av symbolik och metaforer in i ålens rike. Vem är det nu som bryr sig om en hal och gåtfull fisk som kan bli lika gammal som en sköldpadda? Ja, det är väl endast några stolta fiskare vid Östersjöns rand, kan tro? Tvärtom, det är massor av människor utanför både Kivik och Åhus som är intresserade. Rättigheterna till boken har sålts till 33 länder. Det betyder att Patrik Svensson kan ta det lugnt med nästa bok.

The post Från Osebol till Sargassohavet first appeared on Opulens.

STILSÄKERT. Ordet evangelium står för goda nyheter och glädjebud. Jag är mycket tveksam till om Patrik Svensson har sådana budskap att lämna om ålen, men han skriver med stilsäker lätthet, skriver Bo Bjelvehammar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ålevangeliet av Patrik Svensson
Albert Bonniers förlag

Patrik Svensson ger i en dynamisk essäartad framställning, Ålevangeliet,  glimtar från ålens liv och leverne. Det går med säkerhet att säga att ålen rör sig i Europas åar och bäckar, mera osäkert är utsagorna om ålens liv i Sargossohavet.

Mina tankar går vid läsningen till Sture Malmgren, som fiskade ål på Kivik, jag har sett hans redskap, följt med till hans ålabod och på en resa till Viktor Larsson i Ravlunda, en bonde som slog med slaga. Sture gav honom ålaskinn, segt och starkt skinn från helflådd ål, som Viktor använde som gångjärn i slagor.
Viktor Larsson använde även det skånska uttrycket att glo ålsjing (ålskinn), att titta snett.

Ålen är ingen soldyrkare, den håller sig undan ljuset, håller sig under dagarna i mörker, långt nere i bottensedimenten, på natten blir den aktiv och jagar allt. Den äter både levande djur och rester av as, en anledning till att detta hala och slemmiga väsen väcker en viss avsky. Mest är det väl detta att den lever i djupen, i gömslen och i mörker, som gör att den omges av en aura av mystik.

Nu gör ju ålen nytta som renhållare, det var därför Samuel Nilson som åttaåring släppte ner en ål i brunnen hemmavid, på Brantevik, för att hålla vattnet rent. Ålen skötte sitt uppdrag och dog 155 år gammal. Allt låter som en god skröna av Piraten, men de belägg, som radas upp i boken, gör berättelsen sannolik. Ålen Putte som levde i ett akvarium i Helsingborg, var rena barnungen jämfört med Branteviksålen. Putte blev 88 år.

Ålens liv och historia har fascinerat vetenskapsmän och författare i långa tider, allt från Aristoteles, Sigmund Freud till Rachel Carson, som med sin bok Silent Spring 1962 helt förändrade synen på biocider i hela världen. Rachel Carson var en framstående marinbiolog.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Många har försökt att förstå sig på ålen, utan att lyckas, men ihärdigheten hos forskarna har varit påtaglig och stark. Nu är det snart för sent, ålen håller på att försvinna, den är allvarligt hotad i många delar av världen.

Patrik Svenssons ena ingång i berättelsen gäller ålens mystik, ålens hemligheter och ålens framtid som art, den andra delen i boken handlar om författaren och hans far och hur ålen förde dem samman. Ålen blir en relationsbyggare, en nödvändighet mellan far och son:

”Vi behövde ålen. Tillsammans hade vi inte varit desamma utan den.”

Far och son förberedde sig för ålafisket, åkte tillsammans på turerna till ån, upplevde gemensamt, kommenterade det som hände. Med detta gemensamma rullas ett liv i en familj upp, det blir något större, som växer fram bredvid ålen.
Ålfrågan lever kvar, även efter faderns död:

”…precis där vi satte ner grepen för att driva fram daggmaskarna ur jorden, där vi hade målat ekan och där en dag lagt ut ålaryssjan.”

Detta är några dagar efter fars död, det händer vid huset, vid äppelträdet.

Ordet evangelium står för goda nyheter och glädjebud. Jag är mycket tveksam till om Patrik Svensson har sådana budskap att lämna om ålen, men han skriver med stilsäker lätthet och är noggrann och omsorgsfull i sin resonerande framställning.

The post Dynamiskt om ålen och dess mystik first appeared on Opulens.