KLIMATMÖTE. Tusentals unga aktivister väntas demonstrera över hela Glasgow där klimatmötet COP26 pågår som bäst.

— Det känns meningsfullt, säger svenske Anton Foley till TT inför protesten.

Glasgow håller andan. Proteströrelsen Fridays for Future har sagt att stora folkmassor väntas under den tre timmar långa protesten– som får draghjälp av Greta Thunberg.

Den svenske aktivisten Anton Foley kommer också att delta i demonstrationen.

– Det känns meningsfullt på ett sätt som mycket annat som händer inne på konferensen inte gör för mig. Jag är väldigt taggad att gå i demonstration och på talen i slutet, säger han till TT:s utsända.

De unga kommer sannolikt att uttrycka besvikelse över det som många anser vara brist på tillräcklig handling från världens länder och ledare när det gäller klimatkrisen.

Representanter från nästan 200 länder befinner sig i Glasgow för att diskutera hur de ska leva upp till Parisavtalet mål att begränsa den globala uppvärmningen till mellan 1,5 och 2 grader. I nuläget lever ländernas planerade klimatpolitik inte upp till det.

Thunberg har på Twitter dömt ut COP26 som “greenwashing” och “ett två veckor långt firande av att allt fortsätter som vanligt och bla, bla, bla”.

– Allt har hittills varit väldigt fredligt och vänligt, så vi är inte oroliga för dagen, säger Caitlin Smith, en av tusentals volontärer som finns utplacerade i staden, till TT.

Kristin Groth/TT

The post Svensk klimataktivist: Meningsfull protest first appeared on Opulens.

NATIONALDAG. Idag den 6 februari är det samernas nationaldag. Med anledning av detta ställer Mats Kejonen en fråga: “Vill vi fortsätta etablera nya gruvor som gräver oss närmare döden för varje spadtag eller vill vi ha en levande samisk kultur?”  

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

”Inför liv eller död” frågade sig den samiska feministen, aktivisten och socialisten Elsa Laula i en pamflett med samma namn för över hundra år sedan. Laulas stridsskrift Inför liv eller död — sanningsord i de lappska förhållandena berättar historien om ett folk på gränsen till kulturell och demografisk utplåning till följd av medveten kolonial politik. Men Laula skriver också om hopp, och det hoppet stavas organisering. Det var på Elsa Laulas initiativ som samer från alla sidor gränserna samlades i det första samiska landsmötet i Trondheim den 6 februari 1917. Det är också anledningen till att vi firar Samefolkets Dag, eller Samernas Nationaldag, just detta datum.

Samefolkets Dag har under min livstid blivit en större affär än jag någonsin trott skulle vara möjligt och firas idag i hela landet. I Malmö, min nya hemstad sedan tio år tillbaka, uppmärksammar Malmö Stad samernas dag genom att flagga utanför Stadshuset — visserligen bara med svenska flaggor. Det kommer också arrangeras en gratis visning av Amanda Kernells Sameblod på biograf Panora. Gemensamt för de flesta firandena av Samernas Nationaldag från norr till söder är ett ganska entydigt fokus på de brott som begåtts mot samerna i det förflutna. Väldigt få kommuner eller andra aktörer lyfter fram de hot den samiska kulturen står inför idag. ”Inför liv eller död” — den fråga som Elsa Laula ställde sig för över hundra år sedan är mer aktuell än någonsin idag.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

De senaste decennierna har antalet människor som behärskar sitt samiska modersmål minskat stadigt och det finns få personer kvar som kan leva på de traditionella samiska näringarna. För fyra år sedan uppmärksammades för första gången den extremt höga självmordsstatistiken bland unga renskötande samer i media. En undersökning av svenska Sametinget visade att samer mår betydligt sämre än majoritetsbefolkningen i Sverige. Varför?

En förklaring till den nedslående statistiken kan spåras ända tillbaka till sjuttonhundratalets koloniala expansion då svenska nybyggare skattebefriades om de bosatte sig på samiska marker. En annan del av statistiken kan spåras tillbaka till den rasideologiska språkpolitik som fördes på trettio och fyrtio-talet då samiska barn förbjöds att tala sitt modersmål och språket började dö ut. Två lyckade koloniala strategier som sätter sitt avtryck i demografin än idag. Men mycket av den ångest samer känner kan också spåras till de rent konkreta hot som den samiska kulturen och näringarna står inför i detta nu.

Självmorden bland unga renskötande samer för tankarna till författaren och psykologen Frantz Fanons filosofiska texter. Fanon arbetade som psykolog i det av Frankrike koloniserade Algeriet. Genom sina studier av människans psyke fann Fanon att den ångest hans patienter kände ofta hade sin rot i det koloniala förtryck de levde under. Istället för att fortsätta sin praktik som psykolog anslöt sig Fanon till Algeriets Befrielsefront. Senare skrev han de postkoloniala klassikerna Jordens Fördömda och Svart hud, vit hud.

I och med utnämningen av Amanda Lind till ny kulturminister uttrycktes en del förhoppningar om den framtida samepolitiken. Precis som vissa förhoppningar knöts till att den förra kulturministern Alice Bah Kuhnke skulle skriva under FN:s deklaration om urfolkens rättigheter — förhoppningar som aldrig infriades. Bah Kuhnke avsatte tre miljoner kronor till arbetet med samers mentala hälsa men är inte det att sätta fokus på symptomen snarare än roten till problemet? Och roten till problemet är högst materiell. Det är inte och har aldrig varit hos kulturministern samernas framtid avgörs, det är snarare hos Näringsdepartementet.

Rasifieringen av samer sammanfaller med att svenska staten började intressera sig för de naturresurser som finns i samiska områden. Detta är en smärta samerna delar med i stort sett alla världens urfolk. Det handlar om stora pengar — till skillnad från de småsummor som Kulturdepartementet kastar till Sametinget varje år. När det handlar om stora pengar så kastar staten lätt av sig sin demokratiska mask och blottar de rasistiska huggtänderna.

Då är staten beredd att sätta in polis mot sina egna medborgare för att skydda ett utländskt bolag som vill bryta järnmalm på urfolkens mark. Då är alla ord om tolerans och respekt för den samiska kulturen värda lika mycket som glaspärlorna Manhattan köptes för. Kampen mellan Kallaks urinvånare och det brittiska gruvbolaget Beowulf Mining pågår fortfarande men har flyttat från blockaden på landsvägen in till rättssalen. Likt många andra rättstvister som pågår just nu med multinationella företag och staten på ena sidan och Sveriges urfolk på den andra. I rättssalen har statens rasistiska anlete plötsligt blivit tydligt när advokaten kallar de målsägande ”lappar” och samtidigt försöker skapa en revisionistisk bild av att samerna aldrig besuttit några områden.

Sverige har den mest liberala lagstiftningen i världen när det kommer till att starta nya gruvor på marker som redan brukas. En extrem lagstiftning som varit konstant oavsett om vi levt under en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Den svenska gruvbranschen är dessutom den industri som släpper ut mest koldioxid i Sverige.

Vem som äger rätten till marken är en av de viktigaste frågorna för samernas framtid. Men någonting har förändrats. Samerna står inte längre ensamma. Sedan tio år tillbaka erkänner hela världen klimatförändringarna som verkliga och det största hotet mot mänskligheten. I och med Parisavtalet så har Sverige åtagit sig att minska utsläppen med femtio procent fram till 2030. Frågan om gruvdrift på samiska marker är inte längre en fråga om enbart samernas överlevnad, det handlar om allas vår överlevnad. Vill vi fortsätta etablera nya gruvor som gräver oss närmare döden för varje spadtag eller vill vi ha en levande samisk kultur? Det är en fråga på liv och död — inte bara för samerna.

The post Samiska kulturen mer hotad än någonsin first appeared on Opulens.

“Fredagen den 30 november, inför starten av COP24, uppmanar Klimataktion och nätverket Klimatsverige människor på över hundra orter i Sverige att ställa sig utanför sitt närmaste kommunhus och stödja den kamp som Greta Thunberg startade med sin skolstrejk”, skriver Klimataktions talespersoner Pia Björstrand och Samuel Jarrick.

Den 3 till den 14 december genomförs COP24 i Katowice i Polen. På FN:s klimattoppmöte ska besluten från Parisavtalet tas vidare i planering och praktik. De svenska förhandlarna beskriver COP24 som ett av de större klimattoppmötena där viktiga knäckfrågor behöver lösas. Samtidigt tycks glappet mellan ord och handling nästintill oöverstigligt. Detsamma gäller glappet mellan forskarnas nödrop och ländernas ambitionsnivå.

Eftersom Parisavtalet inte innehåller några bindande åtaganden om minskade utsläpp är det upp till länderna själva att formulera utsläppsmål och uppfylla dessa. En huvudpunkt på mötet kommer därför att vara antagandet av Parisavtalets regelbok som ska utgöra en precisering av avtalet med fokus på genomförandet. Bland annat ska regler för mätning och rapportering av utsläpp fastställas liksom regler kring mekanismer för utsläppshandel. Regelboken behöver skapa transparens och säkerställa att samma regler gäller för alla parter. Dessutom ska dessa åtaganden ses över vart femte år och formerna för detta behöver också skrivas in i regelboken.

Det vore en stor framgång om en sådan regelbok kunde komma till stånd, men tyvärr är det mycket osäkert om detta kommer att lyckas. Konflikterna är stora och den politiska viljan hos många länder är låg.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

För att en regelbok ska få någon faktisk betydelse behöver ambitionsnivåerna höjas rejält. En annan viktig fråga på mötet kommer att vara att förmå framför allt de rika länderna att öka sina ambitioner. Diskussioner som handlar om de mer kortsiktiga åtagandena kommer att föras inom ramen för så kallade talanoadialoger och förhoppningen är att resultatet av dessa dialoger kommer att ge en stark signal till länderna om att det nu är dags att ta krafttag i klimatfrågan.

I talanoadialogerna ingår både representanter för ländernas delegationer och från forskningsinstitut, näringsliv och civilsamhället. FN:s tidigare klimatmöten har i allt för stor utsträckning bromsats upp av personer med intressen i den fossila industrin, olje- gas- och kol-lobbyister. Dessa har ofta som mål att sänka ambitionerna samt att torgföra avancerade system för klimatkompensation, för att på så sätt kunna fortsätta med fossil förbränning. I Polen är kol-lobbyn stark, vilket varit påtagligt när klimatmötena tidigare hållits i landet. Detta har bland andra miljöpartisten och EU-parlamentarikern Max Andersson uppmärksammat i ett antal debattartiklar. Han har nu fått EU med sig för en ökad reglering av fossillobbyisternas inflytande på över klimatförhandlingarna. En förhoppning är att en sådan reglering kan göra förhandlingarna mer konstruktiva och fruktbara framöver. Parallellt behöver forskningens och civilsamhällets inflytande öka.

Vi har heller ingen tid att förlora — vi vill se ett genombrott i Katowice. Vi kan inte acceptera ännu ett klimattoppmöte utan konkreta resultat när världen bokstavligen står i brand och isarna smälter, snabbare än klimatforskarnas värsta scenarier! De som har en annan agenda än vår gemensamma överlevnad bör inte få sitta med vid förhandlingsborden i Katowice eller på något klimattoppmöte eftersom deras närvaro riskerar att lamslå de beslut som världen så desperat behöver.

Fredagen den 30 november, inför starten av COP24, uppmanar Klimataktion och nätverket Klimatsverige människor på över hundra orter i Sverige att ställa sig utanför sitt närmaste kommunhus och stödja den kamp som Greta Thunberg startade med sin skolstrejk. Hennes och vårt krav är att Sverige ska ta de politiska beslut som krävs för att vi ska hålla oss i linje med Parisavtalets mål om att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader och i möjligaste mån få med sig andra nationer på samma linje. Det är det minsta vi kan göra för vår framtid!

The post Låt inte kol-lobbyn kidnappa Katowice first appeared on Opulens.