FILM. Så här i halloweentider kommer Clemens Altgård med ett skräckfilmstips. Det handlar om Doctor Sleep, en uppföljare till The Shining.

Nu i höst är Doctor Sleep tillgänglig på Netflix men den går också, så vitt jag vet, att streama via SF Anytime och Viaplay med flera plattformar. Filmen som gick på bio förra året bygger på Stephen Kings roman Doctor Sleep (Doktor Sömn) som utkom 2013 och belönades med Bram Stoker Award samma år.

Filmen fick blandad kritik när den kom och sågades också på sina håll. En trolig förklaring till den bitvis hårda kritiken är att Doctor Sleep är en uppföljare till The Shining och att det är upplagt för jämförelser med Stanley Kubricks mästerverk. En sådan jämförelse utfaller naturligtvis till nackdel för Mike Flanagan som regisserat Doctor Sleep. Men jag tycker ändå att Doctor Sleep är värd att se. Nu har jag visserligen också läst Stephen Kings roman och det kan möjligtvis vara så att den som redan känner till sammanhangen har lättare för att följa med i filmens olika turer och vändningar.

I The Shining var Danny ett barn med “speciella förmågor” och när vi i Doctor Sleep åter möter honom har han blivit en vuxen man med stora problem. Genom att döva sinnena med alkohol och droger har han försökt att stänga ute alla paranormala fenomen, men den metoden har också fört honom till ett bottenläge. När han så kommer till en liten stad i New Hampshire utvecklas hans liv på ett mer gynnsamt vis. Genom kontakt med några vänliga människor och AA inrättar han sig snart i en ny roll som vårdare på ett sjukhem. När hans psykiska krafter återvänder kan han återigen ta emot telepatiska budskap och uppfatta varsel.

Titelns Doktor Sleep kommer sig av att det är så Danny kallas av patienterna på sjukhemmet. Han har en unik förmåga att trösta och lotsa döende patienter över “till den andra sidan”. I den tegelstenstjocka romanen ägnas relativt stort utrymme åt det motivet. I filmen får det inte alls samma utrymme vilket inte är att undra på, då spänningsmomenten är det som driver filmen.

Via en flicka med magiska och telepatiska förmågor dras Danny snart in i en kamp mot en säregen sekt, “Den Sanna Knuten”, vars medlemmar är ett slags psykiska vampyrer. De är i en bemärkelse som utomjordingar och ser på mänskligheten som slaktboskap. Genom att mörda barn med parapsykologiska förmågor utvinner de en energi kallad “ånga”. De är helt beroende av den. Utan ånga dör de. Där hjälper det alltså inte med AA:s filosofi. Självfallet kan “Den Sanna Knuten” tolkas som en allegorisk framställning av missbrukarmentalitet och hur den förstör livet för många barn. Där finns också en konkret koppling tillbaka till Overlook Hotel i The Shining.

Den som har tid och lust med det bör avgjort läsa Kings roman, men för många är det nog fullt tillräckligt att se filmen som i hög grad bärs upp av Ewan McGregor, Rebecca Ferguson, Kyliegh Curran och Jacob Tremblay i de bärande rollerna. Som sagt så tål den här filmen inte att jämföras med The Shining och vissa av de visuella referenserna till Kubrick är mindre lyckade. Men bortsett från det kan Doctor Sleep ses som en habil skräckfilm i sin egen rätt.

CLEMENS ALTGÅRDclemens.altgard@opulens.se

The post Habilt med psykiska vampyrer first appeared on Opulens.

UPPGÖRELSE. Sätt ihop mig, please! utbrister Ladislaus Horatius i sin krönika. Det rör sig om en uppgörelse med den västerländska vetenskapen. Horatius ser ljuset i öst.

 [DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]                

Teknikfientlig. Vetenskapskritisk. De orden låter inte bra. Varför inte? Som svar på detta brukar man rada upp en massa synonymer: Bakåtsträvare, mörkerman, perukstock, ärkekonservativ. Men detta är inga argument, bara olika namn på kritikern.

Låt mig presentera mina farhågor mot det som ersatt Kyrkan och på sätt och vis blivit en egen kyrka. De tre viktigaste är specialisering, generalisering och plockepinn.

Det är bekant att man specialiserar sig inom vetenskap. Polyhistor, någon som kan (nästan) allt, det kan vi knappt stava till. I en text av René Daumal hittar jag följande mening. Den slår huvudet på spiken: “Western man´s greatest weakness is his belief that to understand an object is to isolate it.“ Just där ligger ett stort grundfel som vi kommit att acceptera som normalitet och norm.

[CONTACT_FORM_TO_EMAIL id=”2″]

Isolering, att sönderdela saker står mot syntes, förening, att röra sig mot helhet. Det är ingen slump att “hel” och “hälsa” är besläktade ord i många språk.

Om man ska ta ut svängen kan man säga att så kallad vidskepelse står för holistisk syntes. Säg att det kliar i mina näsa. Aha, någon tänker på mig! Här sätter jag ihop och förenar två olika saker till ett helt. Syntes. Och vem kan bevisa att detta inte stämmer? Vilken apparat det skulle behövas för det! Alla mina vänner skulle behöva intervjuas och undersökas, i realtid…!

Generaliseringen innebär opersonlighet. Man talar aldrig riktigt om mig. Statistiken visar det och det… men vem talar den om? En Medelsvensson som möjligen inte alls existerar men som ges form (fantomform) genom siffror och tabeller.

Statistiken bygger också på mer eller mindre små grupper av försökspersoner. Aldrig på alla. Men även om det hade handlat om alla hade jag kunnat vara ett undantag! Så jag finns inte riktigt med i bilden. I fallet medicin säger man i själv verket ”Det här brukar hjälpa, i 9 fall av 10”. Tänk om jag är nummer 10?

Kontrastera med österländskt tänkande och läkande där diagnosen är mycket grundligare (till exempel i kinesisk medicin och ayurveda) och inte bygger på någon vetenskaplig artikel i en facktidning med rön som ändras och uppdateras om ett halvår.

Dessa österländska läror förenar dessutom ämnet medicin med överbyggande filosofi om olika kosmiska element. Inte siffror och tabeller. Men nu lever vi i Väst och här är det siffror och kvantiteter som gäller.

Och plockepinn? Titta på en människa. Hon har armar, ben, inre organ, sinnesorgan. Titta på en vetenskapsman. Han eller hon sysslar med bara en aspekt av mig. Jag är en biologisk varelse, eller kemisk, eller fysisk, eller… Men jag är naturligtvis inte enbart biologisk ena stunden, enbart kemisk eller enbart fysisk nästa. Jag är jag, men vetenskapen plockar isär mig i småkategorier.

Sätt ihop mig, please! Den tendensen ser jag i Österlandet. Inga ständiga uppdateringar i stil med databranschens tendens att göra program och operativsystem inaktuella. Glöm att kunna använda en tio år gammal dator eller lika gamla datorprogram utan problem! Österländska system är ”bakåtkompatibla” några tusen år. Det är något annat än tio år.

Detta är bara en ytlig skiss, men den visar på väsentliga brister i västerländskt tänkande. Väst anser kaxigt och övermodigt att den ska lära och läxa upp Öst. Jag skriver inte under på den populära frasen “I fucking love science” utan skjuter in ett “don´t” i meningen. Vetenskapen har, trots uppenbara vinster, inte gjort sig förtjänt av så mycket kärlek. Man hittar i och för sig fina visionära undantag som Nikola Tesla, John Lilly och några till. I Ryssland vågar forskare till och med titta på parapsykologi och likaså börjar akupunktur betraktas som rumsrent.

Men ljuset kommer från Öst, så ser jag det. Må ljuspunkterna bli flera och den västerländska absoluta tilltron till isolerade siffror minska.

Alla artiklar av Ladislaus Horatius

The post Låt oss blicka mot öst first appeared on Opulens.