NYA TIDER. Medieanvändandet i Sverige har ökat rekordartat senaste året och chefredaktör Stefan Bergmark hoppas nu att fler vill ha en digital affär med Opulens.

När vi startade Opulens 2017 hände det ibland att äldre, som läst nättidningen ett tag, hörde av sig och frågade hur man fick tag i magasinet. Att en tidning kan vara endast nätdistribuerad föresvävade dem alltså inte. Fyra år känns inte som en lång tid men idag får vi aldrig såna frågor. Och även om det kanske inte alltid känns så, internet är ju inte direkt en ny företeelse i vår vardag, så går det fort nu i den digitala medievärlden.

I torsdags presenterades den årliga Mediebarometern av Nordicom, ett informationscenter för medie- och kommunikationsforskning vid Göteborgs Universitet. Användandet av medier har ökat rekordartat under pandemiåret 2020. I flera år har medieanvändandet legat på runt sex timmar om dagen men ifjol ökade det till sju.

Sveriges Television och kvällstidningarna är de stora vinnarna men även morgon-och gratistidningarna, Tv4 och Sveriges Radio ökar. Äldre personer har enligt undersökningen blivit allt mer digitala, både vad gäller att läsa webbtidningar och att lyssna på poddar och vara inne på Youtube. Det mest glädjande i rapporten är dock att betalningsviljan nu också ökar.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

De svenskar som prenumererar på en dagstidning ökade från 46 till 49 procent mellan 2019 och 2020 och, för ett magasin som Opulens, särskilt hoppfullt är att det framförallt är digitala prenumerationer som ökar. Och det behövs med tanke på att annonsintäkterna även ifjol fortsatte minska.

”Nyhetsmedierna har stiftat bekantskap med en ny publik och nu gäller det att vårda relationen till den publiken”, säger Jonas Ohlsson som är föreståndare för Nordicom till tidningen Journalisten. Och: ”Det som återstår är den digitala publikaffären”.

Ja, det är förstås för tidigt att fastslå om de positiva siffrorna i årets Mediebarometer kommer sjunka i samma takt som pandemin, förhoppningsvis, avtar. Men helt klart är att tidningsbranschen står mitt i ett paradigmskifte. Som jag påpekade tidigare denna månad så var det ifjol också första gången som de digitala prenumeranterna i Sverige blev fler än de som bara prenumererar på dagstidningen via papper. Papperstidningen håller sakta på att dö och med tanke på att vi alltså även har en sjunkande annonsmarknad kommer de digitala prenumerationerna bli allt viktigare.

Vi på Opulens har gått från att betrakta våra prenumerationer som stöd från de trognaste läsarna till att erbjuda vad vi hoppas är ett attraktivt bonuspaket. Förutom tillgången till artiklarna bakom betalväggen ingår nu bokrabatter, gratis kvalitetsfilm och möjlighet att delta i våra populära foto- och skrivartävlingar. Om det är ett bra sätt att vårda relationen till publiken vet jag inte men det har givit utdelning och jag hoppas förstås att fler av er läsare vill ha en digital affär med oss.

The post Tidningens återkomst? first appeared on Opulens.

VARDAGSNÖJE. Priset på en papperstidning och en finare kaffe med dopp å lokal ligger numera i nivå med en biobiljett. Svenska Dagbladet och en “Ristretto”. Man undrar om det är en död renässansmästare från Florens eller kaffe man har i koppen.

Nå, till allvar. Om nu vardagsnöjet att ensamfika med papperstidning och gå på bio har samma prislapp vad för likheter ser vi? Kanske allvaret hur vi tar det till oss. “Har vi nu ändå betalt så ger vi det en chans.” Så jag läser den mörkblåa ledaren lika kritiskt som intresserat. Liksom fångad i biolokalen är jag förankrad i tidningen. Debatten. Blåljusjournalistiken. De mer ljusblåa businesskjortorna man anar mellan raderna när Svenskt Näringsliv tar till orda. Sedan liksom när man kommer in i andra andningen i en film så kommer de njutbara hybridtexterna. Understreckaren och personporträtten. Sedan nekrologerna om nån bister gubbe som både varit i Afrika och blivit fil lic. Ja, nekrologerna, dessa små delikata miniromaner. Ett skelett att hänga sin fantasis kött på.

Ja, man skulle kunna bläddra förstrött fram och tillbaka men med en prislapp på 47 vill man baske mig krama ur allt. Eller ska vi vara lite highbrow i stället och säga att den tryckta dagstidningen liksom filmen har en linjär berättarstruktur? Till skillnad från nätets totalt irriterande flimrande hyperlänksvärld.

Jesper Nordström

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Ensamfika med papperstidning first appeared on Opulens.

UTVECKLING. ”Ifjol var första gången som de digitala prenumeranterna i Sverige blev fler än de som bara prenumererar på dagstidningen via papper. Vore det inte fantastiskt om vi nu helt skrotade papperstidningen och på så sätt påskyndade den tekniska utvecklingen?” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark har en nostalgisk framtidsdröm.

Hemma hos oss får vi numera morgontidningen, Sydsvenskan, i pappersformat endast fredag till och med söndag. Övriga av veckans dagar läser jag den digitalt vilket innebär ständiga flashbacks och ibland till och med att jag för ett ögonblick blir förvirrad.

Igår morse toppades exempelvis fredagsnumrets förstasida med rubriken ”Tre sprängningar i tät följd”. Oj tänkte jag, som ändå bor i Malmö och därmed med svenska mått mätt är van vid bombdåd. Men seriesprängningar två nätter i rad! Sekunden senare insåg att det var samma händelser jag redan läst om, fast digitalt då, föregående morgon och därefter tagit del av i riksmedia under hela dagen. Även B-delens förstasida toppades igår av en flashback, om premiären för en designfestival jag läst om tidigare i veckan.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Jag brukar säga att jag i grunden är en 1900-talsmänniska. Blev vuxen innan Berlinmuren föll och i barndomshemmet hade vi, eftersom pappa också var journalist, fyra tidningar i brevlådan på frukostbordet och inte sällan också bägge kvällstidningarna till middagen. Jag älskar således förstås papperstidningen, men inte heller en ung spoling behöver vara särskilt estetiskt sinnad för att se att den fortfarande layoutmässigt är överlägsen de digitala formaten.

Lika lätt är det att se papperstidningens alla nackdelar. Förutom ovan nämnda senfärdighet är den kostnadskrävande att producera och distribuera och inte särskilt miljövänlig. Servrarna som tillhandahåller de digitala tidningarna gör förstås också klimatavtryck. Men de står ju ändå där och blinkar och surrar, eller vad moderna servrar anno 2021 nu gör, oavsett hur många eller få papperstidningar vi trycker. För nästan all journalistik som idag ges ut på papper digitaliseras också.

Det är ju en papperstidning, fast digital då och inte e-tidningen utan en med de redan existerande interaktiva finesser den förra saknar, jag här fantiserar om.

Ifjol var första gången som de digitala prenumeranterna i Sverige blev fler än de som bara prenumererar på dagstidningen via papper. Kanske talar jag nu i egen sak, Opulens är ju trots allt en nättidning, men vore det inte fantastiskt om vi nu helt skrotade papperstidningen och på så sätt påskyndade den tekniska utvecklingen? Utan att vara det minsta insatt i vilka utmaningar det innebär för ingenjörskonsten är jag ändå övertygad om att det inte är raketforskning att göra den digitala tidningen visuellt lika attraktiv som papperstidningen. Säg till exempel en liten projektor i fickformat, varför inte integrerad i mobilen, som kan projicera upp en tidningssida i tabloidformat med plats för spalter och bilder i olika storlekar och en kreativ och varierad redigering på varje sida man bläddrar fram. Eller något annat, vad vet jag. Omöjligt lär det inte vara i alla fall.

Ja, ni hör. Det är ju en papperstidning, fast digital då och inte e-tidningen utan en med de redan existerande interaktiva finesser den förra saknar, jag här fantiserar om. Förmodligen en typisk dröm för en 1900-talsmänniska som lever i fel århundrade.

The post Jag längtar efter en digital papperstidning, värd namnet first appeared on Opulens.

SIDLEDS LÄSNING. “Lär känna en källa genom att överge den, för det gäller att se var källan hör hemma i det stora nätverket”, skriver Emil Siekkinen som menar att dagens källkritiska förhållningssätt är importerat från läsandet av tryckta källor och inte anpassat till nätets spelregler.

Judisk folktro beskriver hur en judarnas försvarare, en golem, kan skapas med hjälp av lera och hebreiska bokstäver. Enligt gamla berättelser bar Prag-ghettots golem ordet ”emet” – sanning – på sin panna. Men när lervarelsen blev ohanterlig, ströks en bokstav, och ”emet” ersattes av ordet ”met” – död. En enda bokstav skilde alltså sanning och död åt.

Också världen i stort vittnar om hur döden kan ta sanningens plats då ord och instruktioner förändras. Förintelsens rötter stod att finna i antisemitismens upprepade lögner, och den dödliga stormningen i januari 2021 av Kapitolium i Washington, D. C. var också den grundad i systematiskt självbedrägeri och ljugande.

Sedan flera årtionden tillbaka sprids lögner, desinformation, och propaganda till stor del via internet. Detta nätverk, som kan vara ett gränslöst system vilket präglas av kreativitet, samarbete och öppenhet, har visat sig vara ett utmärkt redskap för de som vill sprida lögner.

Av denna anledning har grupperingar vilka ifrågasätter demokratins grundläggande idéer lyckats få stort – och ibland globalt – genomslag. För några år sedan förmådde den islamiska staten rekrytera unga individer från stora delar av världen, delvis med hjälp av effektivt användande av sociala medier. Flera nationer, bland andra Ryssland, är inblandade i psykologisk krigföring, och den enhet under Europeiska unionens utrikestjänst som kartlägger desinformation, noterade mer än 9 000 fall som kunde kopplas till rysk desinformation under åren 2015 till 2020 (EUvsDisinfo, 2020). Samtidigt har organisationer, företag, och stater verkat för att sprida desinformation om klimatförändring kopplad till mänskliga aktiviteter, vilket försvårat för samhällen att ta itu med denna nästan allomfattande utmaning (Naomi Oreskes och Erik Conway: “Defeating the merchants of doubt,” 2010). COVID-19-pandemin är ett annat exempel på en kris som präglats av lögner, ryktesspridning, och desinformation. Bara ett exempel: I april 2020 spred 82 hemsidor falsk information om COVID-19, som resulterade i 460 miljoner visningar på Facebook. Under samma månad fick tio ledande hälsoinstitut blott 70 miljoner besök (Avaaz, 2020).

Anledningen till detta beteende står åtminstone delvis att finna i hur källkritik undervisas.

Och vare sig studenter som vuxit upp med internet, eller akademiker med en doktorsexamen, har visat sig vara bra på att bedöma digital informations trovärdighet (Sam Wineburg och Sarah McGrew, ”Lateral reading: Reading less and learning more when evaluating digital information,” 2017). Båda grupperna faller till korta eftersom det finns en tendens att läsa vertikalt. Med detta menas att läsaren bedömer en hemsida utifrån vad hemsidan i fråga har att erbjuda (både vad gäller form och innehåll). Anledningen till detta beteende står åtminstone delvis att finna i hur källkritik undervisas. Då checklistor för källkritik upprättas, ligger fokus ofta på att en djuplodande granskning av den specifika källa läsaren har framför sig, och målet blir att ställa en rad kritiska spörsmål om källan i fråga.

Detta förhållningssätt är importerat från läsandet av tryckta källor, trots att många av dagens källor hör hemma på nätet, där andra spelregler gäller. Vad gäller sociala medier, där det hävdas och lyssnas en hel del, så är de kommersiella initiativ vilka ska ge avkastning i form av reklamintäkter. För de algoritmer som försöker styra användarnas uppmärksamhet är sanningen därför sekundär. Viktigare är användarnas närvaro, så att deras uppmärksamhet kan riktas mot just reklaminslag.

I en sådan miljö är det fullt möjligt att den information som skickas i användarens riktning är av ett slag som liknar den hon tidigare tagit del av, vilket kan begränsa den idémässiga variationen (därmed inte sagt att Eli Parisers nästan tio år gamla uppslag ”filterbubbla” är vetenskapligt styrkt).

Något annat som utmärker den digitala sfären allmänt sett, är att digitalt material är som gjort för att kopiera… och klistra in. Varför då inte utnyttja detta särdrag vid källkritiskt arbete?

En användare av sociala medier, eller internet i stort, kan komma att stöta på inlägg rörande frågor användaren inte vet mycket om. Det finns ingen anledning att inledningsvis fördjupa sig i ett inlägg, särskilt inte eftersom användarens beteende övervakas och analyseras, vilket gör att användaren så att säga legitimerar inlägget genom att ge det sin uppmärksamhet. Alltså: Användaren ska inte låta sig luras av sina egna ögon. Ignorera den eventuellt rediga texten, det kanske snygga upplägget, och den möjliga ”Om”-sidan.

Öppna i stället nya flikar eller fönster i web-läsaren och gå till Googles sökmotor; kopiera nyckelord; klistra in nyckelord, och se vad andra säger. Vad har andra till exempel att berätta om den som är inläggets avsändare? Det kan ta 15-30 sekunder att bekräfta eller dementera ett påstående, och hitta konsensus i en fråga. Vanligtvis uppenbarar sig ett mönster av åsikter högt bland sökresultaten, medan det tenderar att bli spretigare och märkligare längre ned. Och använd gärna citationstecken vid sökningar, så att sökmotorn fokuserar sin sökning. Gå också förslagsvis till Wikipedia, och se vad denna resurs har att erbjuda. Det släktled elever som kallas ”Generation Wikipedia” må häpna då de hör detta, eftersom de fått höra att Wikipedia ska undvikas. Nog kan Wikipedia dras med problem – exempel på felaktigheter och infiltration finns – men föreningen stödjer volontärer för att förbättra kvaliteten på Wikipedias artiklar, och stor vikt läggs på trovärdiga källor. Skrolla längs ner och se vilka referenser och externa länkar som Wikipedia-artikeln är baserad på. Se vad dessa har att säga och vilka vägar till kunskap de pekar ut.

Om en bild gör inlägget sällskap, kan det vara givande att göra en omvänd bildsökning med hjälp av Google. Ibland kan detta visa en bilds verkliga historia och ursprungliga sammanhang.

Med andra ord: Gör en lateral läsning i stället för en vertikal läsning, och lär känna en källa genom att överge den, för det gäller att se var källan hör hemma i det stora nätverket.

Detta sätt att närma sig källkritik kallas i den engelskspråkiga världen för SIFT (”sålla”) och används vid ett dussintal amerikanska universitet, samt en del kanadensiska ”high schools.” Liknande sidledesläsningar används också av faktagranskare vid ett flertal nordamerikanska mediaföretag, där SIFT också har sitt ursprung. På lärosätena är förhoppningen att studenterna ska lära sig att manövrera det digitala, konstant manipulerade, informationsflödet genom att: 1. Stanna upp; 2. Utvärdera källan; 3. Hitta bättre källor; 4. Spåra påståenden, citat, och media, till det ursprungliga sammanhanget. (Stop; Investigate the source; Find better or other sources; Trace.)

SIFT må inte fungera för de som ägnar sig åt forskning, eller undersökande journalistik, men det är ett effektivt och givande sätt att ta sig an källkritik i vår tids digitala vardag.

Om vi i stället föredrar att gräva där vi står, och tar del av betydande mängder inlägg som kan ha utformats av erfarna spridare av lögner, desinformation, och propaganda, kan det sluta med att vi gräver vår egen grav.

The post Källkritik för vår tid first appeared on Opulens.

DAGSTIDNINGSKRISEN. “Det är dock inte så enkelt att om nätupplagorna lades ned så skulle intäkter och kvalité skjuta i höjden. Webbsatsningarna är knappast hela förklaringen”, skriver Stefan Bergmark apropå en ny bok om journalistikens framtida utmaningar.

[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]

Ingela Wadbring och Gunnar Nygren har kommit ut med antologin På väg mot medievärlden 2030 – Journalistikens villkor och utmaningar. De menar att papperstidningen kommer finnas kvar men mest för en elit. Folkflertalet kommer nöja sig med nätets gratissajter vars journalistiska kvalitet som bekant inte alltid är den högsta.

The post Webben bär inte hela skulden first appeared on Opulens.