PROSA. Katja Oskamps ”Marzahn mon amour” är ett inkännande porträtt av invånarna i en stadsdel i det gamla Östberlin. Det är en lättsam historia, som gör mig varm i hjärtat,” skriver Thomas Almqvist, som läst den aktuella romanen.

Marzahn mon amour
av Katja Oskamp
Översättning: Sara Eriksson
Rámus

Katja Oskamp föddes i Leipzig 1979 och växte upp i DDR. Hon debuterade 2003 med en novellsamling men utbildade sig så småningom till fotterapeut och började arbeta på en salong i Marzahn i det gamla Östberlin. Upplevelserna och erfarenheterna därifrån ligger till grund för ”Marzahn mon amour”, som i vår är en av sex nominerade titlar till Dublin Literary Award och har även utsetts till titel för ”Berlin läser”. Hon förvandlas alltså från författare till fotterapeut, vilket av många anses vara ett stort nederlag.

Marzahn är en stadsdel som byggdes på 1970-talet i nordöstra Östberlin, dit DDR:s medelklass gärna flyttade. Här bor också många flyktingar av olika nationaliteter idag. Medan Oskamp filar på kundernas fötter, berättar de sina livshistorier för henne. Hon tecknar ett persongalleri som speglar ett liv som varit och även de förhoppningar som en gång fanns men också de drömmar som fortfarande finns kvar i Marzahn.

Romanen handlar om Berlins omvandling ur ett mycket vardagsnära perspektiv, men också om människorna som bodde och bor där, och vars fötter Oskamp smörjer och filar, och som påverkar och förändrar även henne.”Marzahn mon amour” är en berättelse om det liv som var, kunde ha varit och som återstår.

Hon lär känna sina stamkunder, deras karaktärsdrag, egenheter, levnadshistorier och öden. De flesta är pensionärer, varav en hel del dessutom är väldigt ensamma. Hon lyssnar med tålmodigt jämnmod på de historier hon får höra och hon kommer sina kunder väldigt nära.

Många av dem är ganska udda existenser, men alla är inte trevliga. De är inte f d DDR-höjdare och SED-funktionärer utan mest vanliga människor som murare, slaktare och sjuksköterskor. En enda f d partifunktionär har hon och det är herr Pietsch. I fotterapeuten ser han en f d ungpionjär, som påminner honom om gamla tider från före Berlinmurens fall 1989.

Det finaste porträttet handlar om Gerlinde Bonkat, som för många år sedan kom som flykting från Königsberg, som då låg i det gamla Ostpreussen men som idag är ryskt. Hon är godheten personifierad och skildras som en nunna utan dok och utan kloster. Hon utbildar sig till sjuksköterska, lever självständigt och ställer alltid upp för och hjälper andra.

Att döma av alla olika historier är livet oftast en förlustaffär. Livet kan vara fullt av smärta men också av orgiastisk lust. Oskamps människosyn är illusionslös men underförstått förespråkar hon hela tiden solidaritet med de små människorna. Hon skriver ibland även om den saktmodiges vrede, då hon visar respekt för livets okränkbarhet och individens integritet. Hennes ständiga medkänsla med samhällets förlorare visar inte minsta spår av sentimentalitet.

Romanen är skriven med lite lagom självironisk distans och här finns också en hel del humor, som dessutom smittar. På mig gör den ett starkt och varaktigt intryck, då den samtidigt är mycket underhållande med en intensiv närvarokänsla. Språket är rakt på sak, konkret och med ett tydligt och direkt tilltal. Stilen känns behärskat okonstlad. Prosan är till synes enkel och genomskinlig men samtidigt mycket målande. ”Marzahn mon amour” är ett inkännande porträtt av invånarna i en stadsdel i det gamla Östberlin. Det är en lättsam historia, som gör mig varm i hjärtat.

The post Hjärtevärmande Berlinskildring first appeared on Opulens.

TV-SERIE. Clemens Altgård tipsar om en sevärd tv-serie på SVT Play – Deutschland 86. Här skildras början till det som skulle bli DDR:s undergång.

Just nu visas Deutschland 86, från 2018 på SVT Play, och det rör sig förstås om uppföljaren till den briljanta Deutschland 83 med Jonas Nay i huvudrollen som den unge stasiagenten Martin Rauch. Han har huvudrollen även i Deutschland 86 och vi återser även Maria Schrader i rollen som hans moster och uppdragsgivare.

Året 1986 är förknippat med ödesdigra händelser som Palmemordet, aidspandemin och Tjernobyl, något som också återspeglas i Deutschland 86. Samtidigt pågår det kalla kriget för fullt.

Martin Rauch arbetar till att börja med på ett barnhem i Angola, men blir av sin moster Lenora, som är på uppdrag i Kapstaden, återigen rekryterad för att bistå henne i kampen mellan östblocket och västmakterna.

Lenora samarbetar med ANC-medlemmen Rose Seithathi (spelad av den karismatiska Florence Kasumba) och de behöver en man för att kunna genomföra en vapenaffär.

Skiftet av miljö från Europa till Afrika sätter sin prägel på de fyra första avsnitten. Sedan växlar handlingen över till Paris och så småningom ett Tyskland som är uppdelat i det DDR och Förbundsrepubliken.

Seriens skapare Anna och Joerg Winger har lyckats bra med att skapa spänning i denna uppföljare. Mot slutet stegras dessutom spänningen i spiondramat avsevärt, bland annat genom ett flyktmotiv som förvaltas väl. Till kvaliteterna hör också dialogen som ofta har inslag av mörk humor.

Estetiskt sett är allt mycket välgjort in i minsta detalj. DDR-atmosfären har återskapats på ett mycket trovärdigt vis. Det vore fel att tala om nostalgi, för detta är inget att sakna, men en stark känsla av igenkänning infinner sig likväl hos den som var med på den här tiden.

För yngre generationer blir det en exotisk inblick i en analog värld, som var stadd i stark förändring. Internet existerade redan då, vilket kanske förvånar någon. Dock var det få som hade möjlighet att koppla upp sig, men det förekommer scener, som alltså inte är anakronistiska, där kommunikationen mellan DDR och Sydafrika sker via dator.

Men Deutschland 86 har framför allt kvaliteter när det gäller gestaltningen av rollfigurerna. Genomgående är nyansrikedomen överväldigande. Även de stela stasifunktionärerna återges med oväntade sidor. Som när en av dem under ett möte med något drömmande i blicken börjar citera Rilkes dikt “Pantern” och han sedan förkunnar sin längtan efter att få uppleva våren i Paris. De är alla fångar i den bur som DDR utgjorde. Ja, nästan alla. Några få, som de med spionuppdrag som Martin och hans moster har fått möjlighet att se sig om världen.

Året 1986 är emellertid något av ett ödesår för DDR och östblocket. Flera viktiga affärer går i stöpet och ekonomin är katastrofalt usel. Här finns incitamentet till det som så småningom blir murens fall.

Om det kommer en tredje del i tv-serietrilogin att handla. Deutschland 89 är under uppsegling i år. Den ser jag redan fram emot.

The post Sevärt spiondrama om början till DDR:s fall first appeared on Opulens.