SPONSRAD TV. “Var det verkligen detta som Gud i all sin vishet ville åstadkomma? Eller är hen i själva verket väldigt besviken över sakernas tillstånd, och är därför på väg att snabbspola oss ända fram till Harmagedon?” undrar Christian Wåhlander.

Jag har ett sånt där bra tv-abonnemang som gör att man kan bläddra i kanaler i en meny, och sen gå tillbaka flera dagar i tiden och spela upp ett sedan tidigare sänt program.

Den största fördelen med detta är att man kan snabbspola fram och tillbaka i programmet, ungefär som med en gammal videobandspelare. Vilket innebär att man kan sätta hastigheten på 64 gånger den normala när reklamen börjar, och sen efter bara cirka sju sekunder sätta till vanlig hastighet igen – eftersom reklamen då tagit slut!

Underbart! Reklam är att jämföra med djurplågeri och tortyr, så tack att jag kan slippa eländet!

Dock är det svårt att exakt pricka in när programmet åter startar efter ett svettigt reklampass, ofta hamnar jag tjugo sekunder för sent. Då får man spola tillbaka, bara åtta gånger hastigheten denna gång, så att man får mer kontroll.

Stopp!

Och fortfarande är det svårt att hamna helt rätt. Det får bli lite sömmar och skarvar, vilket innebär att jag istället för att hamna i en ocean av stinkande reklam istället hamnar i “Programmet presenteras av…”, det vill säga så kallat “sponsorskap”.

En synnerligen irriterande idé.

Så när man inte har stålar eller lust att satsa på tv-reklam så kan man alltså sponsra diverse tv-program istället. En synnerligen irriterande idé.

Jag kommer ihåg när det hela började för en herrans massa år sen. Då var det en extremt torr och tråkig röst som till exempel läste upp: “Denna programpunkt presenteras av Volvo AB”. Och så en gäspframkallande skylt där Volvos logga var knappt synlig nånstans i mitten. Och därefter började det mer eller mindre sevärda programmet.

Tiden gick, och sponsringen uppträdde även efter programmen, inte bara före. Tiden fortsatte att gå, och det var inte längre bara ett företag som sponsrade ett visst program, utan såväl två som tre. Så småningom började man lägga in lite mer friska och hurtiga, ibland nästan lätt skämtsamma och skönt ironiska röster. Det var inte längre roboten Robert som läste från en skylt, utan unga hungriga härliga skådisar och liknande, som såg sin chans till några anonyma röstsekunder i rampljuset.

Och där är vi nu: fjorton olika sponsorer före och efter nästan varje program. Skrämmande ofta är sponsorn en ost, men det kan även vara en hamburgare, en fjordlax, en elektrisk bil eller en smoothieblandare. Det viktiga tycks vara att det inte på något sätt relaterar till själva programmet som sponsras, och att det är allmänt irriterande och onödigt.

I dessa alltmer växande sponsorblock landar min snabbspolning, och frustrationen växer likt en prärievind i vilda västern. Var det verkligen detta Gud hoppades på när hen skapade människan? Att vissa människor skulle terrorisera andra med intellektuellt förolämpande reklam och never ending sponsorblock före och efter de i allmänhet urusla tv-program jag tittar på när jag är för trött för att göra något vettigt? Och att andra människor i sin desperation skulle skriva eldfängda artiklar om detta fenomen?

Va? Jag frågar igen: Var det verkligen detta som Gud i all sin vishet ville åstadkomma? Eller är hen i själva verket väldigt besviken över sakernas tillstånd, och är därför på väg att snabbspola oss ända fram till Harmagedon? Vilket i själva verket är just vad som tycks ske – allt sedan industrialismen gjorde sitt fruktansvärda intåg med uppstyckning av djur, natur och människoliv.

Jag lyssnar med ovilja på att ännu en ost presenterar ännu ett program, och låter mig sen förflyttas till Ullared, där Ola-Conny och Morgan tar mig med på nya spännande äventyr bland kundvagnar och lagertruckar.

The post Programmet presenteras av en ost first appeared on Opulens.

TRE BÖCKER. Bengt-Erik Engholm, Vladimir Oravsky och Anders Holmer.

Riktiga vikingar! av Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Jonna Björnstjerna
Natur & Kultur (2017)

Det ligger i tiden med vikingar. För ett par år sedan öppnade Historiska museet i Stockholm den populära utställningen Vikingar och deras We Call Them Vikings turnerar omkring i världen. “Skandinaviens kanske starkaste varumärke” som det står på deras hemsida. 2016 invigde de dessutom utställningen Samiskt i vikingar för att “ge en mer nyanserad bild av vikingatiden”.

Nu har Historiska museet fått konkurrens. I maj öppnades det nya upplevelsecentret Vikingaliv på Djurgården bara några hundra meter från Historiska museet. Den är privatfinansierad och har har haft 100 miljoner kronor i grundkapital och till skillnad från de statliga museernas fria entré kostar det 190 kronor per person att komma in. Trots det väller folk in.

Vikingavurmen märks även i barnlitteraturen. Bengt-Erik Engholm har skrivit många faktaböcker för barn, bland annat Fakirer som tilldelades Bokjuryns pris för bästa faktabok 2010. I Riktiga vikingar! modifierar han den gängse uppfattningen av den skäggige krigaren från Norden, en skapelse av några gubbar från det nationalromantiska 1800-talet: “… sedan började de leta saker som passade in i historien som de ville ha den, med fornnordiska kungar och glömda riken. De skulle säkert ha gillat fantasy! Men i deras historia fanns det inte mycket plats för mäktiga kvinnor och vanligt folk”.

Samerna får utrymme i Engholms historiebeskrivning. Han beskriver exempelvis hur enormt Sameland – Sápmi – var och vilken betydelse deras kunskaper kring båtbygge och smide hade. Det vardagliga livet för folk i allmänhet lyfts fram liksom det positiva i kommunikationen och gemenskapen mellan främmande länder och kulturer. Engholm lyckas däremot inte att ge vikingakvinnan det utrymme hon förtjänar. Vi får veta att Knut den stores mor Sigrid Storråda var mäktig men det på grund av sitt moderskap och i det korta stycket Kvinnor med makt får vi veta att kvinnor visst kunde följa med på plundringståg.

Boken är illustrerad av Jonna Björnstjerna, illustratör och författare. På första och sista uppslaget har hon skapat en detaljerad karta över vikingarnas land och de detaljrika och dråpliga bilderna av folk och fä får säkert många barn att skratta gott. Varje sida är vackert inramad med ornamentiska mönster.

För att förstå vår samtid måste vi se tillbaka men vad säger egentligen det nyvaknade intresset för vikingar om dagens samhälle? Nationalromantik och tillbakablickar i all ära men det vi verkligen behöver är konstruktiva lösningar på det som är viktigt här och nu.

Lyckans ost av Vladimir Oravsky
E-bok
Illustratör: Elena Piligrim
Posiphone förlag (2107)

Lyckans ost av författaren och regissören Vladimir Oravsky bygger på hans och Sven Erik Svensson manus Ulan som vann första pris i en av Barnens Bio Kontrast utlysta tävlingar för bästa filmmanus: “Om vuxnas arbetsliv och även andra för barn okända världar”.

Bilderboken handlar om musen Josef som har oturen att födas i ett forskningslabb (namnet ska få läsaren att dra paralleller till den bibliska Josef). På grund av sin regnbågsfärgade päls blir Josef utstött av sina syskon och därför ger en av forskarna honom till sin son Rasmus. Josef har det bra hos pojken men vill klara sig själv och rymmer. Eftersom han gillar ost bestämmer han sig för att lära sig ysta och smyger in i labbet för att övertala sina syskon att joina honom. Här upptäcker han till sin fasa experimentens konsekvenser: möss med två huvuden, möss stora som grisar och möss med fjäll istället för päls. Josef flyr och beslutar sig för att lära sig ostens mysterium på egen hand.

Därefter förändras berättelsen helt oförmodat, från att vara fiktion med faktainslag om djurförsök, till att bli någon slags lärobok i hur man tillverkar ost. Det mer intressanta djurrättstemat försvinner helt.

När Josef fastnar i en musfälla hittar Rasmus honom och eftersom Josef ser sig själv som fullärd bestämmer han sig för att flytta tillbaka till tryggheten hos pojken. Lyckan blir fullkomlig när hans syskon tågar in i Rasmus rum från ett hål i väggen. Liksom i den bibliska berättelsen återförenas de till slut.

Kombinationen av fakta och fiktion fungerade uppenbarligen som filmmanus men det gör den tyvärr inte det här. Det kan bero på att så många ämnen ska få plats på så få sidor. Oravsky hoppar desperat mellan olika teman – utanförskap, mobbning, flykt, vänskap och vikten av att finna sig själv – utan att utveckla något av dem. Förutom osten då. De detaljerade illustrationerna (som för övrigt får mig att tänka på bilder ur Jehovas vittnens tidning Vakttornet) om ostens tillverkningsprocess får det säkert att vattnas i munnen på alla ostgastronomer.

Om boken hade stannat vid att handla om ost hade den varit intressant i sin genre men nu blir det bara förvirrande. Dessutom har korrekturläsaren slarvat med texten. Två meningar från ett uppslag återkommer på nästa sida. Liksom i en fabel finns det en tydlig sensmoral inbyggd i historien som visserligen är beaktansvärd men går mig på nerverna i sin undervisande, lite mossiga ansats. Måste barnlitteraturen vara så nyttig!

Allting händer! av Anders Holmer
Natur & Kultur (2017)

Bildkonstnären och arkitekten Anders Holmer debuterar i år med Allting händer! Det är en färgstark, fantasifull och finurlig bilderbok på rim där allting kan hända. De detaljerade, naivt tecknade bilderna synkroniserar väl med texten och ger den nyfikne betraktaren mer och mer att upptäcka efter hand. Rimmen är enkla men stjälper för den skull inte över i det banala:

“Nånting händer på en krog
spisen fick just nog och drog
kocken gråter i sitt kök
tycker synd om liten lök
haren kokar vild buljong
smakar päls och harkalsong
snart så kommer alla gäster
de får äta kalla rester”

Det går inte att låta bli att dra paralleller till Lennart Hellsings poesi även om jämförelsen är lite orättvis – rimmarkungen Hellsing slår de flesta med hästlängder. Varje uppslag är en historia i sig, det finns ingen sammanhållen berättelse förutom att varenda vers inleds med just “allting händer”. Och det är synd. Det sker ingen utveckling och jag saknar det spänningsmoment som tillkommer om man, precis som i Tove Janssons bok, kan fråga sig: “hur gick det sen?”

Alla artiklar av Carolina Thelin

The post Barnböcker om vikingar, ost och rim där allting händer first appeared on Opulens.