TEXTILKONST. ”Olga de Amarals textilkonst är hänförande och imponerande.” Det skriver Anne Edelstam som sett en omfattande utställning i Paris.

Olga de Amaral
Fondation Cartier pour l’art contemporain, Paris
Utställningen pågår t o m den 16 mars 2025

Den colombianska textil- och bildkonstnärinnan Olga de Amarals (född 1932) majestätiska textilkonst visas för första gången i Europa på Fondation Cartier i Paris. Denna retrospektiv omfattar närmare 90 verk, varav flera aldrig visats förut. Det handlar om textila konstverk skapade från 1960 fram till nutiden. Olga de Amaral är välkänd både i Colombia och internationellt i fiber art-kretsar.

Olga de Amaral har inspirerats av de inhemska urfolkens textilvaror, naturliga färger samt av naturen själv. Arkitekten Lina Ghotmeh har tagit vara på såväl textilkonstnärens egenart som Fondation Cartiers arkitektur i sin scenografi. Anläggningen är konstruerad mestadels i glas och ligger i en liten park vars vegetation således återspeglar sig i gobelängerna.

För att förtydliga närheten till naturen har Ghotmeh låtit installera stora skifferstenar vilka för tanken till Colombias bergiga natur. I kombination med dessa hänger Olga de Amarals massiva och gigantiska vävda alster. Verkens titlar, såsom ”Gran marana paramuna”, påminner om Andernas höga platåer, och den subtila koloriten återspeglar naturens färgskala.

Vissa av hennes verk påminner om Amazonas lianer. Det rör sig om sammanflätade massiva garner gjorda av en blandning av bomull, lin och hästhår. De är tredimensionella och liknar snarare skulpturer än textilvävnader, upphängda så att man kan cirkulera runt dem.

Olga de Amaral studerade för övrigt skulptur innan hon kom in på textilkonstens domän. Hennes intresse för det skulpturala har varit bestående och syns i hennes alster vilka, som sagt, kan beskådas från flera håll.

På ett lekfullt vis gestaltar Olga de Amaral såväl det urbana som naturen. De sammanvävda fyrkantiga rostfärgade tygbitar vilka utgör en aspekt av textilvävnaderna leder tankarna till såväl Bogotas tegelstenshus som trädens höstlöv. Fiber art-rörelsen började på 1960-talet och bröt mot den traditionella textilkonsten genom att införa abstrakta motiv och monumentala gobelänger i stil med de som nu ställs ut på Fondation Cartier.

I en annan sal visas verk med den övergripande titeln Brumas och de suggererar mycket riktigt dimma, semi-transparenta som de är, med lösa trådar sammanfogade i olika färger och abstrakta motiv, högt upphängda. Besökarna får gå under dem och titta upp i taket för att urskilja motiven. Först kan man tycka sig se färgglada molnformationer. Men när man tar några steg bakåt och beskådar helheten påminner motiven även om karaktäristiska ponchos.

Från den eteriska ljusa övervåningen, fortsätter sedan utställningen i källarvåningen där det råder mörker men ej någon dysterhet, utan en omsvepande känsla av värme och ett inre ljus. För det är där som Les Estelas, stjärnorna, visas. Det är fantastiska verk skapade med hjälp av bland annat bladguld. Inspirationen har hämtats från de många ikoner Olga de Amaral sett i de katolska kyrkor och kloster hon växt upp med.  

De här specifika verken lyser upp den mörka salen med sina diverse skepnader, motiv och färger. Jag fastnade framför allt för tapisserierna skapade i en färgskala bestående av en blandning av kleinblått och guld.

Längst in i denna moderliga underjord möttes jag av vad som liknade skulpturer snarare än gobelänger. Så massiva var de. Likt guldskimrande vertikala stenar eller stelar.

Olga de Amarals textilkonst är hänförande och imponerande. Gobelängerna är traditionella och ändå inte. Hon lyfter det gamla hantverket till oanade höjder. Dessa konstverk är en blandning av gobelänger, skulpturer, tavlor och stelar utförda som de mest fantasifulla och magnifika skapelser man kan tänka sig. De framstår närmast som sakrala.  

The post Olga de Amaral ‒ en magnifik textilkonstnär first appeared on Opulens.