MEDIEKRITIK. Emil Siekkinen sammanfattar nyhetsåret 2025 och konstaterar vid en summering att medierna förmedlar en skev världsbild präglad av panik.

När nyhetsåret sammanfattas, visar data att enligt världens informationsapparat var mordet på en amerikansk politisk entreprenör tusentals gånger viktigare än att världen enades om att skydda två tredjedelar av världens hav, eller att miljontals barn lyftes ur extrem fattigdom. Det säger något grundläggande om hur vår globala informationsordning fungerar. Nyheter i medier av olika slag är ett system som sorterar skeenden i världen efter dramaturgi, konflikt, och affekt. Det som brinner, exploderar, eller upprör får utrymme; det som långsamt förbättrar människors liv försvinner i bakgrunden.

Det råder en djup klyfta mellan rubrikerna och den underliggande utvecklingen. Samtidigt som krig, kriser, och politiskt kaos dominerar flödena, demonstrerar data betydande framsteg inom hälsa, säkerhet, fattigdomsbekämpning, och miljöskydd. Sjukdomar utrotas, barn får mat och utbildning, våld minskar, och tillgången till vatten och elektricitet ökar. Men dessa förändringar saknar den emotionella laddning som krävs för att konkurrera i uppmärksamhetsekonomin.

Resultatet blir en världsbild präglad av panik snarare än besinning – en berättelse där kollaps överskuggar det faktum att mycket faktiskt går åt rätt håll.

LÄS FLER NOTISER

The post Noterat: Den skeva världsbilden 2025 first appeared on Opulens.

MÖJLIGHETER. Två reportrar från SVT kommer från och med slutet av 2023 att finnas på plats och rapportera från Rosengård. Några av de boende hoppas på en ny och förbättrad skildring av området där mer fokus ligger kring förbättringar och nya möjligheter.

SVT kommer under 2023 att öppna en ny redaktion i området Rosengård. SVT Nyheter Skåne har sedan innan redaktioner i bland annat Malmö, Helsingborg, Lund samt Kristianstad. Ali Kadim jobbar i Rosengård och säger att bilden som skildrats av området bör ändras. Han uttrycker att det bör vara mer fokus kring rapportering av skolorna, och det nya biblioteket i nyheterna.

– Den här bilden som folk fått av Rosengård är på grund av media, säger Kadim till SVT.

– Det händer saker i Rosengård, säger han.

Ali Kadim är inte ensam om förhoppningarna. Bland de förbipasserande på Rosengård centrum önskas mer nyanserade skildringar av området. Wafaa Alhkem som tidigare bott på Rosengård hoppas att det uppstår fler möjligheter för ungdomar i området. Medans nyinflyttade studenten Zahra Akhlagi vill att den nya redaktionen rapporterar om studentboenden och nedskräpning.

Från och med slutet av 2023 kommer två reportrar från SVT att finnas på plats från området. Detta kommer att ske dagtid på vardagar med målet att skildra samhället samt visa fler perspektiv av Rosengård.

The post SVT öppnar redaktion i Rosengård first appeared on Opulens.

KONFLIKTER. “Nyhetsförmedlingens liturgi skapar också konflikter. För en bra story bör ha tre ingredienser: offer, förövare, experter” Lars Thulin diskuterar varför människor dras till dåliga istället för goda nyheter.

Om jag på en middag med nya bekanta berättar att jag varit journalist får jag ofta höra den här typen av kommentarer: “Usch, ni skriver bara om hemskheter! Aldrig något positivt. Men ni måste förstås sälja lösnummer och få klick! Jag har tröttnat på nyheter.” Innebörden är skakande. En yrkesgrupp som rapporterar om det som folk inte vill veta av! Ändå tjänar media pengar. Hur är det möjligt? Låt oss bena upp problemen.

Att dåliga nyheter upplevs dominera är en sanning, även om det också finns många positiva. Så vad är en nyhet? Jo, något som just är nytt och avviker från det normala. Att rapportera att solen går upp varje dag får inga läsare. Om den INTE gick upp skulle tidningar sälja slut och nyhetssajter krascha. Det som inträffar plötsligt och oväntat är ofta olyckor, skandaler, ekonomiska krascher. Att medellivslängden ökar, att barnadödlighet halverats i ett land, att hiv som dödlig sjukdom snart är ett minne blott är en smygande förändring. Inget som kan spikas till ett datum eller klockslag.

Det ligger i vårt DNA att identifiera faror. Detta för att vi ska överleva. Enkelt uttryckt: att grannen i hyddan bredvid för 150 000 år blev pappa, var väl kul. Betydligt viktigare var att en sabeltandad tiger stod utanför dörröppningen och var hungrig. Att upptäcka faror för att bemästra dem är en anledning till att människan överlevt. Därför ”dras” vi till faror och olyckor. För att förstå och lära. Detta kallas ibland att vi uppför oss som hyenor. Men det sitter djupt rotat i vår arvsmassa.

Nyhetsförmedlingens liturgi skapar också konflikter.

Samma med att vi älskar skvaller och gärna läser om när det går dåligt för kändisar. Människan är ett flockdjur. Ensamma ute på savannen var vi dödsdömda. Men när vi ingår i en flock agerar vi gentemot andra för att hitta vår plats i hierarkin. Därför måste vi förstå och känna andra och utnyttja kunskapen för att hitta en plats i det sociala sammanhanget. Detta är varken fel eller rätt. Det är att vara människa.

Varför bryr vi oss så mycket om det som händer i vår nära omgivning, medan det är värre i andra delar av världen, är en vanlig kritik. Visst är det så. Som nybliven nyhetsredaktör på en landsortstidning fick jag en brutal lista, dock inte nedtecknad. Ett dödsoffer i Eskilstuna skulle få samma uppmärksamhet som fem döda i Stockholm, 20 i Köpenhamn och tusen i Kina. För det är våra närmaste vi kan identifiera oss med, främst enligt tesen ”det kunde varit någon i min familj”. Dessutom räcker vår empati inte till. Om vi blev förkrossade av varje olycksoffer i världen skulle vi gå under. 

Ofta sägs att pressen snaskar i människors olycka. Så kan man se det. Men en gyllene regel i nyhetsförmedling och opinionsskapande är det som kallas human interest. En dramatisk händelse måste hängas upp på något mänskligt för att beröra. Under flyktingkrisen för några år sedan drunknade tusentals på Medelhavet. Siffrorna skrämde men var overkliga. Så kom bilden på Alan, minns ni den? En treårig pojke i röd tröja, död i vattenbrynet på en grekisk ö. Han fick ett ansikte och han fick ett namn. Och vi såg även hans förtvivlade pappa. Världen fick tårar i ögonen – något måste göras. Då flyttade den pågående tragedin på allvar in i våra vardagsrum.

Det gäller även djur. De omfattande skogsbränderna i Australien för några år sedan var bara ytterligare en naturkatastrof. Så spreds bilden av en tilltufsad koalabjörn som övergiven klängde på en sönderbränd gren i en skövlad skog. Genomslaget blev enormt.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Nyhetsförmedlingens liturgi skapar också konflikter. För en bra story bör ha tre ingredienser: offer, förövare, experter. Någon eller några som råkat illa ut, någon eller några som bär skulden till det. Samt några som kan förklara vad som hänt och vad som borde hänt istället. Ibland finns inte denna treenighet. Då försöker pressen skapa den. Ett exempel är tsunami-katastrofen 2004.  Offer fanns det hur många som helst, experter på geologi och räddningsarbete likaså. Men förövare var kontinentalplattor, djupt under havets yta. De var ytterst svåra att intervjua och ställa till svars. 

Till sist började rapporteringen runt tsunamin gå på tomgång. Att hitta förövare blev nödvändigt. Då valdes stats- och utrikesminister samt en statssekreterare ut. De borde agerat annorlunda de första timmarna denna vidriga annandag då havet dränkte delar av Sydostasien och 200 000 dog. Men de var knappast skyldiga till katastrofen. Fast den som följde nyhetsrapportering och tyckande i krönikor fick nästan den uppfattningen. En konflikt som kanske inte fanns, skapades.

Med tanke på det jag beskrivit i min text ovan blir argumentet: ni är vidriga som bara vill ha klick och prenumeranter, märkligt. Uppenbarligen rapporterar pressen om det som folk vill läsa. Men verkar skämmas för att vilja läsa. Det ger dock intäkter i form av prenumerationer och att företag vill annonsera. Även journalister måste kunna sätta mat på bordet till sina familjer.

Det har gjorts åtskilliga försök med publikationer typ ”Goda Nyheter”. Marknadens dom har blivit hård. De försvinner snabbt. I princip ingen vill betala för dem.

The post Därför säljer dåliga nyheter bättre än goda first appeared on Opulens.

MEDIEKRITIK. Oron för falsk information i media ökar liksom villigheten att betala för trovärdig journalistik enligt en ny undersökning. Positiva nyheter förstås men Opulens chefredaktör Stefan Bergmark menar att de sociala mediebubblorna är ett lika stort problem.

”Spridning av falska nyheter har varit en ständigt aktuell fråga under pandemin och når nya höjder när vi nu dessutom går in i valåret”, säger Daniel Hamrin på magasintjänsten Readly i ett pressmeddelande. Enligt en ny undersökning från Readly är varannan svensk orolig för falsk information och ungefär lika många säger sig vara villiga att betala för trovärdig journalistik. Kanske våras det för betaljournalistiken alltså. Men så kallade fejknyheter är bara ett av de problem som finns i dagens medielandskap.

Med de sociala mediernas framväxt har vi som i allt högre grad börjat konsumera nyheter i linje med våra egna övertygelser. Utan att vi kanske alltid tänker på det skapar vi mediebubblor då länkar från de vi följer och vars inlägg vi gillar på Facebook, Twitter etcetera hamnar högst upp i våra flöden. Det handlar inte bara om att folk undviker traditionella medier och istället får sin information från så kallade alternativa kanaler. Även nyheter från ett och samma medium delar sin väg från avsändare till konsument på samma vis.

Som om denna segregering ej vore nog så illa väljer vi ibland dessutom medvetet att lyssna bara med ena örat.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Enligt undersökningen från Readly är 45 procent av svenskarna oroade för falsk information. I jämförelse med att bara 16 procent inte alls är oroade. Majoriteten tror dessutom att fejknyheter kommer öka under de närmaste åren. Idag betalar ”15 procent av respondenterna i Sverige för verifierade nyheter” enligt undersökningen men ytterligare 36 procent är villiga att göra det.

Den ökande oron för rena fejknyheter är fullt förståelig. Samtidigt bör vi alltså vara vaksamma över att den nyhetsinformation som når oss i många fall är filtrerad genom vår egen sociala mediebubbla. Att betalningsvilligheten ökar är bra. Men att betala för de medier som bäst passar ens egen världsbild är visserligen mänskligt men om det är den enda journalistik man konsumerar är det inte hela lösningen.

The post Betaljournalistik är inte hela lösningen first appeared on Opulens.

MEDIESATSNING. Nästa helg går Opulens in i sommartider. Chefredaktör Stefan Bergmark tackar läsarna för denna vårsäsong och berättar om planerna inför hösten.

På fredag i nästa vecka är det midsommarafton och som traditionen bjuder går Opulens den dagen in i sommartider. Det innebär att ordinarie utgivning tar uppehåll och att vi nöjer oss med att publicera några sommarserier spridda över veckan. Under tiden utvecklar vi sajten och när redaktionen åter är på plats i augusti kommer vi presentera en bredare och innehållsrikare tidning än någonsin tidigare.

I våras genomförde Opulens den största förändringen hittills sedan magasinet sjösattes för fyra år sedan – en nyhetsavdelning. Sedan tidigare har vi ett brett utbud av reflekterande kultur- och samhällsjournalistik som recensioner, krönikor, analyser och essäer. Vi har hela tiden velat bjuda på såväl kvalitet som kvantitet. Nu har vi kompletterat den ofta längre och tyngre läsningen med snabba nyheter. Framförallt handlar det om att magasinet sedan i mars har avtal med nyhetsbyrån TT.

Satsningen handlar inte om omfördelning av resurser utan att vi vuxit och nu haft möjlighet att bygga ut. De unika, egenproducerade artiklarna har under våren varit lika många som tidigare men sedan har alltså en nyhetsavdelning tillkommit. Målet är att Opulens ska ta samma marknadsledande publicistiska position i kulturbranschen som Dagens industri har i affärsvärlden.

Stöd Opulens - Prenumerera!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 39 kr/mån eller 450 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.

På köpet får du tre månader gratis på Draken Films utbud (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer, 30% rabatt på över 850 nyutgivna böcker och kan delta i våra foto- och skrivartävlingar.

PRENUMERERA HÄR!

Opulens utseende och funktionalitet har dock inte följt med den nyhetssajt som vi idag producerar. Med den paus i ordinarie tidningsproduktion som sommaren innebär kommer vi koncentrera oss på att anpassa sajten till att spegla den dagliga tidning vi nu gör och i än högre grad kommer bjuda på från och med i höst.

Nu är det som sagt några dagar kvar innan magasinet går in i sommaren men detta blir min sista kolumn innan vi drar igång på allvar igen måndagen den 23 augusti. Läs gärna vinnarna i vårens novelltävling och våra andra sommarserier under tiden. För er som är fotointresserade så är också vår fototävling öppen till den sista juni.

Tack för alla glada och även mindre glada kommentarer under våren, engagerade läsare är något av det viktigaste för varje tidningsredaktion, och på återseende!

The post I sommar utvecklar vi nyhetssajten Opulens first appeared on Opulens.

NOMINERINGAR. Pandemin dominerade nyhetsåret 2020 och motivmässigt även nomineringarna till Årets bild 2021. Men här finns även Lotta Härdelins bild på en ensam panda i förkolnad eukalyptusskog utanför Parndana på Kangaroo Island samt en bild av Joel Marklund från protesterna i New York efter George Floyds död.

Den fotograf som har chans att vinna flest priser är Niclas Hammarström från Expressen med sex nomineringar följd av Lotta Härdelin på Dagens Nyheter som är nominerad i fyra kategorier. Paul Hansen och Alexander Mahmoud från Dagens Nyheter samt Joel Marklund från Bildbyrån har tre nomineringar vardera. De nominerade bilderna går att ta del av på www.kamerabild.se.

The post Pandemin dominerar Årets bild first appeared on Opulens.

NYHETSFLÖDET. Varför är det aldrig några positiva nyheter i medierna?

The post Kent Wisti om nyhetsrapportering first appeared on Opulens.

”Producenterna anonymiseras och det blir upp till medborgaren själv att bedöma den enskilda artikeln, filmklippet eller vad det nu kan vara.” Stefan Bergmark om ett problem för dagens journalistik.

Gammelmedierna byggde demokratin, de nya raserar den. Nja, så enkelt är det förstås inte men så kan jag ibland tänka. Som häromdagen hemma vid middagsbordet. Jag minns inte vad vi pratade om, mer än att det handlade om något coronarelaterat, när fjortonåringen utbrast: ”Men Aftonbladet kan man väl inte lita på? De är väl fake news?”

Jag är uppvuxen med Aftonbladet. Farsan jobbade där i omgångar och ett tidigt barndomsminne är rörposten, när redaktionen låg i Klarakvarteren. I den kunde man skicka varuautomatens kexchoklad mellan våningarna. När jag flyttade hemifrån fortsatte jag att läsa tidningen, verkligen älskade deras idag sedan länge insomnade veckotidning Aftonbladet Kultur, och jag fortsatte att vara tidningen trogen ända fram tills jag vid trettio års ålder flyttade ner till Malmö. Då tyckte jag lokala Kvällsposten var ett bättre val och gick över till den för att några år senare helt sluta köpa kvällstidningar. Idag läser jag mest kvällstidningarnas ledar- och kultursidor.

Fake news, polarisering och filterbubblor är resultat av hur våra sociala medier är uppbyggda. Hastigheten och att engagemang, ofta konflikt, premieras via delningar och likes gör ofta kvalitéer som fakta och relevans underordnade. Men även om Donald Trump må försöka urvattna ”fake news” betyder begreppet fortfarande medveten desinformation paketerad som nyheter. Och ett seriöst media som sprider fake news, för det händer förstås, gör det inte medvetet. Det ingår liksom i själva definitionen av ”seriös media”.

Självklart handlar det om gråskalor. Även om exempelvis en nyhetssajt har en ansvarig utgivare, tydliga källhänvisningar, namngivna skribenter och på alla andra möjliga sätt efterliknar en traditionell dagstidning behöver det inte alls vara en journalistisk produkt. För att bedöma trovärdigheten får man se till helheten. Pekar lejonparten av artiklarna i säg samma politiska riktning så kan det snarare handla om en simpel propagandasajt.

Aftonbladets och Expressens trovärdighet på nyhetssidorna sätter jag kanske inte i första rum, ofta hårdvinklat ja, men inte handlar det så ofta om fake news. I en tid när allt fler konsumerar journalistik via sina privata flöden, och inte lika ofta är en eller flera journalistiska produkter trogen, har man sällan just helhetsbilden. Producenterna anonymiseras och det blir upp till medborgaren själv att bedöma den enskilda artikeln, filmklippet eller vad det nu kan vara.

Detta är ett problem för all slags journalistik och inte bara för nyheter. På nätet vimlar det exempelvis av sajter som liksom Opulens sysslar med kulturkritik. Vad säger att den rosbeströdda bokrecension som passerar i ditt flöde inte egentligen bara är oetisk reklam?

Ja, du får alltså kolla in vad annat som finns på sajten. Se till helheten!

The post Se till helheten! first appeared on Opulens.

ALGORITMER. Facebooks nya algoritmer ska ge företräde åt personligt innehåll. Även om det multinationella företaget inte har något redaktionellt ansvar, bör man påta sig ansvar för den information som sprids, menar Kevin Shakir.

Först nekade Mark Zuckerberg till att Facebook använts som verktyg för att påverka det amerikanska presidentvalet. Därefter backade han från sitt uttalande och nu har Zuckerberg börjat handla. Facebook-grundaren har inte bara erkänt att mediet har använts för demokratiskadlig verksamhet som spridning av falska nyheter. Nu gör han det också svårare för traditionella medier att sprida nyheter på plattformen utan vidare förklaring. Nu ska mer personligt innehåll ges företräde. Jag är oroad för vad som kommer att hända med tillgången till nyhetsinformation när ingen märker att det plötsligt sprids färre nyheter i Facebook-flödet.

Jag är uppvuxen på internet. I min familj var det ingen självklarhet med en morgontidning liggande på köksbordet till frukosten. Som tur var investerade min mamma i en dator, som gjorde det möjligt för mig att veta vad som försiggick runt om i världen och få tillgång till all möjlig information. Jag skaffade Facebook när mediet var ganska ungt och minns flödet av information, baserat på en tidslinje snarare än mina intressen, gilla-markeringar, politiska sympatier och all annan information som Facebook hade om mig.

Det var på Facebook som jag lärde mig att navigera genom nyhetsmedierna, deras artiklar och vad de stod för. Någon delade en artikel, jag klickade mig in, läste och klickade vidare till nästa intressanta artikel. Mitt sätt att läsa nyheter förändrades och med tiden förändrade nyhetsmedierna sättet att sprida sina nyhetsartiklar. Facebook har med sina två miljarder användare i världen och fem miljoner i Sverige alltså lyckats förändra både människornas mediebeteende och mediernas beteende och gjort sig till en av världens viktigaste informations- och nyhetsspridare.

För bara några år sedan startade Bonnier mediet KIT, som till skillnad från många andra svenska medier har publicerat sitt innehåll på Facebook med en tanke om att nå läsare och tittare där de redan är: på Facebook. Efter Facebooks förändringar har KIT nu förlorat hälften av sin publik. Rasande läsarsiffror har också drabbat äldre medier såsom Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Tidigare har det visat sig att omkring varannan svensk får sina nyheter genom Facebook. Även om det multinationella företaget inte har något redaktionellt ansvar, bör man påta sig ansvar för den information som sprids av hänsyn till både användarna och de olika aktörer på mediemarknaden som blivit beroende av sidans funktioner.

Mitt Facebook-flöde blir ju inte kortare nu bara för att nyhetsinformationen inte framhävs lika mycket. Den ersätts ju bara av annat innehåll som håller mig och alla andra användare sysselsatta. För mig i dag och troligen för de allra flesta som valt att läsa denna krönika påverkar Facebooks algoritmändring troligen inte alls vårt läsande av nyheter. Men frågan är hur företagets nya strategi kan påverka människors mediebeteende framöver och kanske främst dem som inte har morgontidningen liggande på köksbordet till frukosten.

Alla artiklar av Kevin Shakir

The post Facebooks nya algoritmer ett demokratiproblem first appeared on Opulens.

PUBLICISTIK. Sedan starten i våras har Opulens nu publicerat närmare 500 artiklar. Texternas eventuella förtjänster och brister överlåter vi åt andra att avgöra men vår utgångspunkt och övertygelse är att dagens samhällsdebatt är i skriande behov av mer fördjupande kulturjournalistik. Våra medarbetare har olika intresseområden och är från olika politiska läger men har rekryterats utifrån vår publicistiska idé, vårt strå till stacken för ett annat samtal. 

“Vi vägrar stödja lögnmedierna genom att vara tysta medlöpare. Vi förbinder oss att utöva relevant journalistik grundad på fakta”, skrev ifjol tjugotvå chefredaktörer i Finland i ett upprop. Bakgrunden till uppropet var flera nyheter som spridits i Finland där invandrare anklagats för brottslighet. Nyheter som varit fel- eller rent av lögnaktiga. Att få stopp på dessa rasistiska propagandasajter är förmodligen svårt utan att inkräkta på yttrande- och tryckfriheten. Men kanske stavas en del av problemet sociala medier.

Redaktörerna reagerade inte bara mot de till nyhetsmedier förklädda sajter som “förgiftar samhällsdebatten och atmosfären i samhället genom att medvetet vilseleda allmänheten med falsk information”. De var också oroliga över den generella råhet som slagit rot i sociala medier och för hot mot journalister.

Även i Sverige pågår en debatt kring hur exempelvis Facebook styr det offentliga samtalet och dessa två diskussioner, om propagandasajter respektive klimatet i sociala medier, hänger nog en del ihop även om det förmodligen är svårare att erkänna hur samma Facebookmekanismer som premierar vulgära hatposter också påverkar journalistiken. Mekanismerna är de algoritmer som premierar reaktioner, det vill säga ju fler som reagerar på en postning – desto fler kommer att få se den högt upp i sitt flöde.

Även om Facebook knappast kan beskyllas för att ha skapat det förpestade samhällsklimatet så är det ganska uppenbart att sajten ger näring åt rasism och sexism på samma sätt som de ger näring åt allt som skapar konflikt, det vill säga reaktioner hos användarna. Då Facebook sedan inte reagerar ens mot hot som är brottsliga så är underlåtelse ett milt ord.

En hel del av de hot och hat som i dag sprids på nätet är brottsliga och skyddas inte av yttrande- och tryckfrihet utan ska beivras. Annat, som mycket av det som lögnmedierna sprider, går och ska inte lagföras. Men det finns heller ingen anledning att ge näring åt dem.

Liksom mainstreammedierna är de högerextrema propagandasajterna i dag beroende av Facebook för att sprida sitt material. IT-jätten är som sagt inte skyldig att göra det och eftersom det är en miljardindustri lär det bli svår att ändra i dom algoritmer som i dag premierar konflikter.

Men de kunde åtminstone vara öppna om sina arbetsmetoder. Samt givetvis ta de anmälningar om brott mot Facebooks egna regler som användarna skickar in på allvar.

Det är också uppenbart att vi borde kunna debattera samhällsproblem utan att, som allt för ofta under senaste årtiondet, hamna i en högljudd diskussion om invandring och etnicitet. Det är inte alltid oviktiga frågor men det finns faktiskt andra och den snedvridna belysningen samt skrikiga tonläget är inte hälsosamt för demokratin.

Pengar betyder mycket men det är inte allt. För god journalistik krävs också publicistisk vilja att inte bara springa på de lätta bollarna. Om vi lyckas eller ej låter jag vara osagt men efter 500 artiklar har förhoppningsvis Opulens visat att vi i alla fall försöker.

Alla artiklar av Stefan Bergmark

The post Journalistik för vuxna first appeared on Opulens.

MEDIEMYT. Länge har högerextrema kretsar spridit myten om att invandringens negativa effekter mörkas av medierna. En myt som spridit sig och idag omfamnas även av opinionsbildare som vanligtvis inte placeras på yttersta högerkanten. Men tidigare forskning, liksom en rapport som släppts i veckan, visar motsatsen: Att invandring generellt framställs negativt i nyhetsrapporteringen.

Invandring i medierna – hur rapporterade svenska tidningar åren 2010–2015? släpptes i förrgår av Delegationen för migrationsstudier. Rapporten bygger på 968 nyhetsartiklar publicerade i Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. I den konstaterar att tre negativa gestaltningar om invandring är vanligast: Att invandring bidrar till att försvaga den sociala sammanhållningen, att den medför ökad kriminalitet och att den försvagar Sverige ekonomiskt. ”Först på fjärde plats kommer den positiva gestaltningen att invandring bidrar till kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden” skrev Jesper Strömbäck, en av rapportförfattarna och professor i journalistisk och kommunikation, i DN i onsdags.

Att negativa händelser ofta har ett större nyhetsvärde än positiva är förstås en bidragande orsak. Men handlar det inte också om att medierna ofta blandar ihop päron och äpplen och gör ”invandrarnyheter” av stories där de inblandades bakgrunder är fullständigt ovidkommande?

Att medierna använder begreppet invandrarbakgrund är förstås i sig inte kontroversiellt. Det kan ju exempelvis vara adekvat vid rapporteringar om resultat i svenska skolan, i ett personporträtt eller när någon blir diskriminerad på grund av just sin bakgrund. Men när brott begås är begreppet ofta irrelevant. För det är inte hudfärg som gör brottslingen och hedersvåld, där kulturell bakgrund kan vara relevant, är ju inte den vanligaste brottskategorin.

Mediernas slentrianmässiga nyttjande av ”invandrarbakgrund” leder in på en farlig väg. För det används ju inte om nordiska invandrare. Nej, vi mediekonsumenter får förstås en tydlig bild om att det handlar om mörkhyade människor med någon slags ”exotisk” släkthistoria och mellan raderna läser vi väl i nio fall av tio att det förmodligen handlar om a r a b e r och därmed svävar även det farliga i s l a m ovanför hela storyn.

Givetvis ingår också fattigdom ofta i associationspaketet. Och till skillnad från hudfärg orsakar fattigdom brottslighet. Så om det nu är ett brott av fattiga i förorten – i ”slummen” – varför inte skriva ut det istället? Om det bidrar till att öka kunskapen om vårt samhälle, vilket ju är en av journalistikens uppgifter.

Vi som tjänar vårt levebröd på att berätta om Sverige idag är en mycket homogen yrkesgrupp. En stor del av landets journalister har en så kallad etniskt svensk bakgrund, företrädesvis i medelklassen. Väldigt få av oss är bosatta i invandrartäta områden. När vi närmar oss de andra – de som avviker från nämnda bakgrund – så gör vi det med majoritetssamhällets alla föreställningar i våra bakhuvuden. Både nedärvda fördomar från månghundraårig vit, kristen kultur och modernare bilder från medierna.

Hur kan vi journalister då frigöra oss från dessa skuggfigurer? Ja, det första steget är just insikten om den egna bakgrund. Därefter handlar det om vilka som står i telefonboken, det vill säga som utgör journalistikens källor, samt om närvaro i de områden som vi har dålig koll på. Det är först då som nyheterna utanför de traditionella skildringarna av invandrare som offer eller förövare, alternativt exotisk varelse med kryddstark mat, kan hitta fram till redaktionerna.

På lång sikt måste sammansättningen av journalistkåren bättre spegla det nya Sveriges befolkning. Tills dess måste vi kritiskt granska vår nyhetsvärdering och fundera på om den verkligen är i balans. För visst är våra innerstäder lika våldsamma och farliga platser att vistas på som förorterna? Men av någon anledning är det inte den bilden vi får av medierna.

Nej, ”invandrarbakgrund” lägger ofta bara ut dimridåer. Det är dessutom helt uppåt väggarna och publicistiskt djupt oetiskt att använda begreppet som någon slags eftergift för den högljudda opinion vilken i alla möjliga sammanhang framför sin myt om att medierna mörkar sanningen om invandringen. För när medierna lägger en invandrarvinkel på nyhetshändelser som handlar om helt andra saker så finns det förstås politiska krafter som går ett steg längre. Samma krafter som sprider myten om mediernas mörkläggningar.

Alla artiklar av Stefan Bergmark

The post Medierna måste sluta tjata om invandrare first appeared on Opulens.

NÄRHETSPRINCIPEN. “Är muslimska terroroffer i London inte geografiskt nära Sverige nog? Eller handlar det om att muslimska terroroffer ‘kulturellt sett’ står långt ifrån vad som är relevant att rapportera om i Sverige?”, undrar Kevin Shakir. 

Nu har det gått lite mer än en vecka sedan en person körde in i en grupp muslimer i London. Måndagen den 19 juni vaknade jag till en nyhetsnotis om att en person dött och flera skadats. Det är inte den första och olyckligtvis ej heller den sista gången jag kommer att vakna till en sådan notis. Vad som var skillnaden denna gången, från en del andra gånger jag fått liknande notiser i min telefon den senaste tiden, var att förövaren var en vit man som gick till attack mot muslimer. Vad som också var skillnaden från tidigare, liknande händelser var att notisen jag fick om morgonen också var den enda notisen om våldsdådet. Dådet rubricerades som terrorism men har, trots att det skedde inom Europa, fått minimal uppmärksamhet. Borde terrordåd mot muslimer i Europa inte vara toppnyheter när nyhetsredaktioner arbetar utifrån närhetsprincipen?

Natten mellan söndag den 18 juni och måndag den 19 juni, mitt under Ramadan, avslutade brittiska muslimer nattbönen vid en moské i Finsbury Park. Människorna var ovetandes om vad som strax skulle ske. En 47-årig man vid namn Darren Osborne hade valt att inte gå hem till familjen, utan att med en vit skåpbil köra in i muslimerna som troligtvis var på väg hem till och med sina familjer. En man dog och åtta personer skadades. ”Jag vill döda alla muslimer”, vittnar personer på plats om att mannen hade skrikit. Premiärminister Theresa May har benämnt attacken som ett terrordåd och uttryckte att ”hatet och ondskan” aldrig kommer att få segra.

I mars 2016 skrev Evyn Redar på Metro om närhetsprincipen som ”…en princip inom journalistiken som säger att ju närmare geografiskt eller kulturellt, en nyhetshändelse är, desto större är sannolikheten att den tas upp av ett nyhetsmedium”. Närhetsprincipen har tidigare använts för att rättfärdiga att terrordåd i Europa rapporteras om mer än när liknande dåd sker utanför världsdelen. Tydligen använde sig svenska redaktioner inte av närhetsprincipen när de måndagen den 19 juni diskuterade vilka händelser som skulle dominera deras nyhetsflöden. Är muslimska terroroffer i London inte geografiskt nära Sverige nog? Eller handlar om det om att muslimska terroroffer ”kulturellt sett” står långt ifrån vad som är relevant att rapportera om i Sverige?

Det är ingen hemlighet att högerextremismen organiserar sig runtom i Europa men också i Sverige. Oavsett om det är genom parlamenten, på gatorna eller samtalsplattformar som Almedalen, så tar dessa grupper mer plats, får ökat inflytande och hotar muslimers existens i ”vårt närområde”. Detta bör vara nog för att svenska nyhetsredaktioner inte ska nöja sig med att skicka ut enstaka nyhetsnotiser om att muslimer i Europa mördas av rasister.

Det är inte första gången som högerextrem terrorism inte rapporteras och talas om på samma sätt som när förövaren har haft en koppling till islamistiska terrororganisationer. Det är heller inte första gången som en text som denna produceras, som kritiserar hur medierna behandlar brott och dåd olika, utifrån vem som är förövare och offer. Men det betyder inte att det slutar vara groteskt att vissa kroppar verkar ha mindre nyhetsvärde än andra.

The post Finns inget nyhetsvärde i europeiska muslimers döda kroppar? first appeared on Opulens.