OKTOBER. Gunnar Lundin om den första veckan i oktober. Det rör sig om närmast aforistiska reflektioner över såväl livet som litteraturen.

Lördag

Genom brev och kilometerlånga dikter har det uppstått en aura kring en väns namn. – En sådan fanns tidigt runt författares och konstnärers namn. Till och med hos dem man bara läst några rader av eller sett en målning på ett vykort eller ett frimärke. Skulle man då man visslande svängde runt ett gathörn krockat och fått hen i famnen – rödblommig och stammande skulle man trassla sig loss! Detta fast man med många ord och livliga gester porträtterat hen på ett party, som vore han en nära vän. – Då livet är svårt (som när man var ung) söker man ett annat liv. Den dag kommer då man fattar att livet utgörs av minustecken och plustecknen. – & +. Funnes ett kinesiskt tecken ”Svårt Liv” går man in i det.  – Fortfarande händer att jag varseblir konstens lyktor i mina träd. Speciellt då det blåser vasst och de börjar gunga med ett varmt orangerött ljus i skymningen.

Söndag

En författare upprepar sig. En förnyelse inte sprungen ur upprepningen som fjärilen ur puppan saknar verklighet. 
Kreativ spänning – den måste man ju skapa sig. Där elektriciteten finns. Samt förmågan till djupaste nöjdhet,  den som varje dag letar sig fram till människorna och tingen.

Stor händelse. Två sinnen flyter samman. Två personligheter blir klara för varandra och fortsätter vägen med adress och telefonnummer!

Man måste klä sig rätt inför ett möte. Kläderna måste sitta bra och storleken måste vara den rätta. Så är varje möte.

Måndag

Idag såg jag oväntat en målning som hängde på väggen (jag var inte bespetsad på att ”se konst”). Den tycks ha väntat på min blick.

   Ting som bekymrat mig blev – om så bara för ett ögonblick – Tegnérs ”skum på tingens yta”.
   Denna målning finns alltid där. Precis som en bok man gärna återkommer till. Även om Putin startar ett kärnvapenkrig skulle bokstäverna på varje sida vara exakt desamma.
    Konsten är orten där livsviljan läggs av. Livsviljan som leder till lycka men också till lidande.

Jag betraktar mig själv på det sättet. Jag anstränger mig att göra det. Och när jag halvt om halvt lyckas betrakta mig själv känner jag att någon annan betraktar mig. Det har gjort mig tryggare. Jag behöver inte längre konvertera till psykoanalysen eller någon annan lära.

*

Lyckans dar är för den förälskade en annan än för den gamle – den förra är livsviljans svängiga lycka, den senare den ”ointresserades” lycka då livsviljans otaliga ansikten (läcker mat, sex, sprit, resor till Rom eller Paris, framgång i affärer eller konst, mer av allt!) lagts åt sidan.
   Årens pelare stiger och hen trillar ett nytt hack ner. Hen förbannar livet (som Job). Hen avundas de unga (har glömt djävligheterna).   
   Säger inte Cicero att ålderdomen inte bara  inte är jobbig (nec solum non molesta) utan även ljuv (sed etiam iucunda)?
    Minnet studsar tillbaka som ett eko från tiden då ”morgondagarna sjöng”.

  Jag vill veta vad det är att vara människa, hur man bäst lever sitt liv.

Tisdag

På bussen talar ungdomar i varandras mun om uppdaterad Android . Är det så att det som på morgonen står kristallklart för en ung människa är teknikens  världar och den alltmer avancerade tekniken  att hitta dit? Är läxorna och tjejernas bröst vad som håller dem kvar?  
   Igår fick  Svante Pääbo priset för att han han kodat generna på neanderthalare och kevisona som levde för 40 000 år sen och visat att de finns i bussen hos oss som just nu tittar förstulet och tyst på varandra. På den  tiden skulle det ha ansetts oartigt. Vi är skräddarsydda för en biotop. Kostymen spricker  i sömmarna.  
    Jag vill veta vad det är att vara människa, hur man bäst lever sitt liv. Som Robert Kennedy har jag  ett kors i byxfickan.  De nyheter jag söker står inte ofta i tidningen. Läsa Platon och Proust, göra det idag, där finns nyheter.

Onsdag

Tajming. Tajming i arbete, i fotboll, i krig (Si vis pacem!) – . 
   Telefonen ringer …det händer att jag är ostämd just då.
   När du är varm led värmen till någons kalla hjärta. Det är inte att ljuga.
   Förr, på slagfältet, stod krutröken så tät att man inte visste om nan fäktade med en vän eller med en fiende.
    Och det man värderar högt skyms av dagens händelser.
   På kvällen står det och väntar och tar emot en som en förlorad son. Inte med gästabud. Med rannsakan.
    Ja aftonen kommer. Vi har kört in alla våra bilar i garaget.

Torsdag

Den som går från barndomen till mörkret i puberteten går antingen under (gör karriär!) eller blir gnostiker.  Jag gick in i suckarnas skog och kom ut sorgsen men redo för livet.
   Några vilsna (de sökte en männisla) ljusstrålar hade trängt igenom mörkret. Är konsten ett ensamt barns övergångsobjekt på väg till människorna?

Jag anmälde mig: som novis, adjutant. Jag  gjorde rent toaletterna.

 De klassiska författarna är alltid subversiva.

 Behåll detta minne. Gräv ner det bakom sopstationen, i skogen där de överlevande fåglarna ännu sjunger.

Vi är romaner. Det som händer idag kommer en som vill oss väl att läsa.

Fredag

Robinson Crusoe sov i träden på natten medan han på dagen på dagen byggde sitt hus. Så skriver man dikter.
    Huset har ett visst antal rum, inget rum är för alla.

Man lever i rutiner, vanor så tjocka att man kan sätta en käpp i dem utan att de ramlar.
   Och –    
   Det finns en värld vid sidan av rutinerna. Den är verklig.

De rena ackorden får oss att beundra. De falska ackorden får oss att älska.  Ingen längtar så starkt efter musiken som den omusikaliske.

Detta regn av händelser som en dag är. Vissa dagar är gråa. Finna sig tillrätta i detta grå.
   Ibland lyser en djupare mening fram. Den ser oss.  Ett ord till och den vänder bort sitt ansikte!

Det finns en svart bro till morgonen.
   Vi är romaner. Det som händer idag kommer en som vill oss väl att läsa.

The post Strömmen av dagar first appeared on Opulens.

NOTERINGAR. Gunnar Lundin har gjort en rad noteringar där han reflekterar över livet och litteraturen. Det rör sig om existentiella tankar i koncentrerad form.

1

Detta regn av händelser som en dag är. Under en pandemi mer ett vågskvalp. Finna sig tillrätta i detta grå.

Ibland lyser en djupare mening fram. Den ser oss.  Ett ord till och den vänder bort sitt ansikte!

Göra vad man kan under dagen är bästa huvudkudde.

Det finns en svart bro som för oss till morgonen.

Vi är romaner. Det som händer idag kommer en som vill oss väl att läsa.

2

Finns matematik och musik bakom allt? Pythagoras kanske inte hade så fel. När jag läser Lars Norén – Biskötarna, romanen på sjuttiotalet, dramerna, dagboken –  blir det bekräftat.

“All konst söker sig till musik, även musiken.”

De rena ackorden får oss att beundra. De falska ackorden får oss att älska.  Vi är roller som klagar på författaren. Ingen längtar så starkt efter musiken som den omusikaliske.

3

Författaren är på väg till en läsare. Om han inte får en läsare går han under – för en tid. En nyttig tid. Det finns ett liv även i underjorden.

“I brist på sol, lär dig leva under isen.”

(– Michaux)

4

Språket förändras från dag till dag. Människan är densamma som på kilskriftens tid. När språket hastigt, i ett fladder, förändras och orden  försvinner går något förlorat.

I pratsamhetens och de flodhästtjocka romanernas tid.  De döda språken är de levande .

5

Att vara en intellektuell är inte detsamma som att vara en tänkande människa. Många intellektuella är papegojor  som lärt sig logik.

6

Även i ensamheten väcks snart längtan efter att gå med slips och nystruken skjorta bland vänner.

I varje handling finns en insats  där vi kan klämma själens  fingrar.

Till slut, mitt i natten, sträcker vi oss efter mobilen. Som vi gjort, långt innan mobilerna.

Det rätta finns. Det goda, sköna, sanna finns. Den relativism som bildning ger – att vi är konstruerade av miljö och kultur – får inte undanskymma detta.

Så är det nu. Så har det varit. Och slutet kommer vi inte att få se.

The post Tankar om liv och litteratur first appeared on Opulens.